Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
Gasten skrek utåt sjön somliga kvällar. Vi brukade säga, att det skulle bli någon olycka på sjön, när han skrek. Så länge som ett lik låg i vattnet och inte hade blivit jord-kastat, så var det gast. Gasten skrek som när en människa håller på och skall drunkna. Utåt Vänsbergsviken fick en allt höra gasten ibland, men nu har det tagit slut på den också.
Gasten
Dä skröpa här ve e fäbo. Ingen tordes ligg' där över e natt, men då va dä en skomakare, som villa göra dä. Ô ne han fick e ko. Dä va ve Hampussnåret. Å då börja dä på sjung', när han vari inna i fäboa e stônn. =(stund) "Bena ä lång', bytta ä trång, mej lyster skompa*1 ännu en gång." Smomp' då! Sa gubben. Men då kôm gasten, för dä va gasten sôm kröpa där, å sa: "Då sitter du å sôler*2 skor, å tjäner då e ko, men ja vill ôpp å di' ihjäl mi gamla mor." – "Vem är mor di då?" fråga gubben. "Dä ä e fäbokulla här" ropa gasten å försvann. *1 dansa, hoppa *2 sular