Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Väderleksmärken
Om Anders braskar, så slaskar jul - om det var frost på Andersdagen skulle det bli milt till jul. Om stubben bär hatt Andersmässenatt, då skulle vintern vara till vårfrudagen. Julasummer och påskavinter - om det var gott väder till jul skulle det bli kallt till påsk.
Julen
Skydd mot trollen. På julafton när sola gick ner så stängde di dörrane, och sen fick di inte öppna så inte nåt troll kom in. Och flinteld skulle di ha i dörrar och lucker på hus och lagård på julekväll och påskekväll. Di sa di flinta. Julhalmen tog di in tidigt på julekväll. Sen fick den ligga te tjugondan. Di hade så mycke lekar för se i halmen. Di skulle se om di kunde lägga bena på nacken. Julbocken. Efter jul skulle di gå mä julbocken. Det var en som skulle ha en skinnfäll över se. Och så skulle han ha en donk mä se. Han fick heta Donke-Jon. Di börja anda jul och höll på till trettene eller tjugonda Knut. Annandagsritten. På anda jul skulle di vattna hästane i norrinnande vat- ten. Di ga se iväg så snart klocka va över tolv. Julgrisen. En del av julgrisen skulle gömmas. Det skulle va ett minne. Di tog den bäste biten rent fläsk, och den skulle di inte äta upp förrän Mickelsmäss.
Väderleksmärken
Rimfrost i advent betyder gott år och god gröda. Om det frös natten till Sten, så blev det frost och kallt hela vintern, milt väder: mild vinter. Om Anders braskar så skall julen slaska.
Julbock, utklädsel
Julbock lekte de mest om annda jul. Två pojkar ställde sej fyrfota med vedträn i händerna och en fäll ovanpå, så satt en uppå med en stor piska. En bredvid var stallpojke och skulle se till att folk inte titta närmare på djuret.
Sed.
Förr hacka de granris ö enris ö strödde på golvet. Vecka före jul skulle ve hacka riset riktigt groft ö strö på golvet. Dä skulle legga kvar te julafton.
Lusse
På lussemorgon rullade man ihop en härva med halm och gjorde liksom en liten höna av den .Den kallades jultyppa.På lussemorgonen lades den i gången där fick den ligga till julafton.På julafton togs den in och lades under bordet.Där skulle den sedan ligga under julen,
Skörd och tröskning
Det var brukligt att bonden lade en butelj brännvin i den första neken, som lades ned i ladan. Den skulle lig- ga där för att de som tröskade säden skulle vara flitiga, för när de tog den sista neken, så fick de också ta brännvi- net å göra sig glada av det. Säden skulle vara tröskad till jul. De ville ogärna ha någon otröskad säd liggande över jul. De hade så myc- ket annat arbete att ta itu med efter julen, å så blev råttorna så svåra på säden när det led fram på vin- tern, så om en väntade att tröska, så fick en inte an- nat än "rôtteskrä", att tröska. När de hade tröskat färdigt, så skulle de in å ha en riktig "löktesup" å så fick de vit gröt till kvällen - löktegröt. Det var vanligt att karlarna gick upp i otta och började tröska. Det gick lättare att tröska tidigt på morgonen. / Så höll de på att tröska till dess det blev dagen. Då sluta de och tog sig för andra arbeten, såsom vedanskaffning och ved- huggning. Så skulle de ha "törved" att lysa sig med på lo- gen för det fanns inte annat att lysa sig med, för ljus var in- te många som hade råd med att lysa sig på logen. "Lovisa" lärde de varandra. Och det var att det första den ovana "tröskern" fick lära sig det. Han klämdes om halsen med slagan. Det tyckte de var så roligt att ha sådana "kônster" för sig.
Annandag jul
Tidigt på morgonen annandag jul fick en besök av sång- are, som hade ljusa stjärnan med. Det kunde vara sex å sju karlar i en skock. De gick omkring i stugorna å sjöng "Staffansvisan" ända till dess det blev dager, å då kunde en hitta på dem både här å där, för de ha- de supit sig fulla, så att de blev liggande. I de mindre bemedlade hemmen hade de mycket brännvin till julen. Å dessa som gick å "sang för dörr" blev trakterade med både mat å brännvin. Detta bruket höll på tills en jul, som de hade gått fram till Sjövik och sjungit. Då kom spektoren ut å var ond å frågade om de inte ha- de mat utan behövde gå i stugorna å tigga. Efter den julen var det ingen som gick ut å sjöng. För det var inte för annat än brännvin å mat de sjöng. "Julkalasen" å "julbalarna" började annandag jul. / Sedan höll kalasen på ända till tjugne. Till julbalar- na tiggde de ihop det de skulle ha i gårdarna. "Jul- kalas" höll var och en och bjöd grannar och vänner till sig. Från juldagen till Tjugondag Knut fick drängar och pi- gor god mat, men sedan blev maten sämre och magra- re. Tjugondag Knut körde jula ut.
Mokstermôran
På annandagsmorgon (– jul) gick de åt ladugårdarna ō måkade = kastade ut gödseln. Dä hade ju bleve mycke då, för på juldagen fick ju intet arbete göras. Mokster- môran kalla de annandagens morgon. Hade de då nôt emot någon, emot en piga el. så, så måka de in gödsel istället för ut.
Tomas
Jag vet bestämt att det inte gick an att mata tre dagar före jul. All matning skulle vara gjord till "Tömes- mäss": å efter den dagen gick inte an att spinna. In- te brygga å inte slakta efter den dagen. Alla kvarnar stod stilla från o. m. "Tömeskväl".
Annandag jul (Rida Staffan) Stjärngoss-spel
Om annanda jul skulle ve ut å ri staffan. Ve körde mä häst å kärra. På kärran hade ve e' lykta som skulle föreställa stjärnan. Ve skulle föreställa tre vise män. Då ve kom te ett ställe sjöng ve följande: Goder afton, goder afton båd' herre å fru vi önska eder alle e fröjdefull jul! – – – – – – Har glömt bort nästan alltsammans men en strof var: "I da i da ä anda-jul tackom ve så gärna Ja går nu mä den ljusa stjärna. / En av var lusifar. Han sprang bort i spisen å släppte salt. Dä skulle föreställa lus som han släppte ifrå sej. Meningen med vår resa var att tigga ihop till en julebal.
Visa (Fragment)
När julen nalkas då börjar stöket med resonering i varje vrå. Då sopas förstun å skuras köket och limmas spisen som blivit grå. Skulle pryda kronor med ljusen Fönstren med gardiner I slott å koja med samma iver å samma bråska å samma id. Men så bråare det bliver ju mer det närmar sig juletid.
Annandag jul.
Mormor talade om, att när de i hennes ungdom kom- mo ridande in i stugorna annandag jul på mor- gonen för att få brännvin. De voro ute och redo Staffan. De voro revade med halm underifrån och upp, så det såg ut om det inte hade varit annat än halmgubbar. Somliga hade bun- dit på sig bläckplåtar eller bjällror och andra skramlande föremål.