Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk. Festeldar
Påskveckans dagar benämndes: svarte månd., vite tisd. dömle onsd. skär torsd. lång fred. påske lörd. Om påsk och Valborg tändes eldar ute.
Påsken.
Namn på dagarna: "dimmeln", Kôrvemåndan, fläs- ketisdan, askeonsdan, skärtorsdan, långfrädan, påsk- lördan, påskdan, anda påsk, trejda påsk. På skärtorsdagen for påskkäringarna, men då var de inte så farliga, som när de kom tillbaka för då hade de fått lära sig många konster av den onde. Långfredagen skulle en upp bittida på morgonen, för den som blev liggande då fick "hua full i stryk." De som kom upp först smög sig till att kasta täcket av dem som låg, å så piska de dem med en björkvid- ja, så det sved i skinnet. Barnen grät och bad om förskoning. Det var för nöjes skull som de gjorde så. Å de stackarspigorna fick allt känna på riset den morgonen. Jag mins, att folket i Dällnäs brukade måla ett / tjärkors på lagårdsdörren påskafton. Det var för att skyd- da kreaturen för ont. Det korset var till nytta hela året sedan. Hustrun min talade om att påskkäringarna hade varit vid Dällnäs en påsknatt å #####. De hade eldat alldeles intill fårhusdörren, så hade de varit inne å klippt fåren. På påskkvällen klädde somliga ut sig till "påskkäring" å "påskgubbe". Kvinnfolken klädde sig i karlkläder å karlarna tog kjolar på sig, så gick de i gårdarna å skrämde folk. De kastade "påskedyner". Det var en gul ## eller käring ritat på ett papper. Papperet var hop- vikt, så det var som ett brev, å så hade de satt en hönsfjäder i det. Så hade de föst en liten dyna vid brevet. Detta kastades i gången. Kunde de komma åt, så kastade de in det genom dörren. Ingen som var ute på det viset om påskkvällen ville bli sedd å igen- känd. De skulle smyga sig fram till stugorna med "påskdynan". De sprand aldrig förrän det hade blivit mörkt på kvällen. Så drog ungdomen ihop stora rishögar å bar ut / på bergen intill sjön. De brukade alltid elda "påskvarme" på Lakeskär om påskkvällen å då var det så myc- ken ungdom där både från Åmål och socknen. Tomma tjärtunnor brändes. "Påsksmäller" hade de sköte. De ha borrat hål i berg å stenar å skjutit väldiga skott. Sådant höll de på med över allt i gårdarna. Men på senare tiden ha de bli- vit mycket värre att skjuta än vad de var förr i tiden.
Påsk
På påskkvällen klädde flickor och pojkar ut sig å gick "påskkäring å påskgôbbe". De hade sopkvast med sig som de repade på fönster och dörrar med, så att de höll på att skrämma livet ur barnen. Å enfaldiga äldre blev ock- så förskrämda. Så kastade de "påskbreven" i stugorna. Jag mins ett litet värs som en skrev på påskbrevet: "Tag det i målet som kora får i målet, så rider du lätt till Tranemo môsar slätt". På påskkvällen for "påskkäringarna" till Tranemo mô- sar" - till Blåkulla sade somliga. De hade "smörjehorn" med "påskesmörja" i som de smörjde på kvasten de red på. Jag hörde talas om en, som skulle smörja kärran, och / när han hade smörjt det ena hjulet, så började det his- sa på sig å ville upp i luften. "Åna", sa han, vän- ta du till dess jag får smörja det andra hjulet också" När det var smort, så kastade han hornet i kärran å så flög han i luften till Tranemo mosse.
Påsk
Farfar påstod att påskkäringarna voro ute och red i luften på påskkvällen. Men far ville inte veta av att det fanns några. Men farfar gick det inte att få ur den tror. Han hade hört dem, påstod han. För det hördes när de kom. Det lät som när en svänger ett spö fort. De åkte på en sopkvart. Å de hade brått för de skulle vara hemma före solen gick upp på morgonen, för sen gick de till kyrkan. På påskafton sattes ett tjärkors på fähusdörren. Jag mins mig ha sett sådana kors på gamla fähus- dörrar. Påskkäringarna skulle inte kunna ta upp dörren, om det fanns ett kors på den. De hade inte makt att göra något ont. De skulle vara rädda för att "påskkäringarna" gick in och klippte nå- got av kreaturen. Om de orkade få hår, ull eller / sådant med sig, så fick de makt i fähuset sedan. Och de tog mjölken och de som rätteligen skulle ha den fick bara blod när de mjölkade. Förr i världen så låg de bort i backarna å sköt för att de skulle skrämma "påskkäringarna".
Påsk
På påskmorgonen neg solen tre gånger, när hon gick upp. Hon blev borta och kom tillbaka å det kallade de för att hon neg. Då fick en passe på om en skulle få se det. De fick inte låta lysa för sig i fastan å inte hål- la bröllop.
Påsk
Om påsknatten gick flickorna och lade sig på "föjstaket" eller svinhustaket. Då skulle de få reda på vad som skulle komma att hända dem under året. Mor var med de andra flickorna en påsk- kväll på det sättet. Men de vågade inte ligga kvar så länge som de bort, emedan de skrämde upp sig för påskkärringarna.
Påsk
Påskkvällen brukade den vuxna ungdomen springa i stugorna med påskbrev. De hängde upp dem på föjsdörren, på ett fönster eller kastade dem i farstun. De brukade skriva en hop galenskaper på dem. Det var inte alltid som man skrev rim. Nej, det kunde vara ganska fult tilltaget. Inne i påskbrevet lades en kärring av "bek" eller något annat lustigt gjort av 'bek' (beck). Det var inte riktigt om man inte hade beck med. Brevet slöts med beck. Satte en fjäder i becket. Breven kasta- des i smyg. Ingen fick veta vem som hade kas- tat dem. Följande versrad fick man ofta skriva på påskbreven: Sopa, raka, smörjehorn giver jag dig till resedon. / smörjer du väl så rider du fort och så möter du mig vid Dörrafjälls port, Där gubbar kryper och käringar tyter (gråter) å skator skratta. Akta din heder, så att du inte faller neder och stöter din fot mot stubbar å sten. Du kan bli halter å bli gånes som en katter å inte bli gift i hela vårt stift.
Påsken
I mitt hem hade de det bruket att de åt påske- äggen till frukost på påskafton. Då bredde man på smör på en hel kaka åt var och en. Den kakan fick de sedan hushålla med de båda helgdagarna.Ty det var den enda smörgås som bestods under påsken. Äggen inte målade. Andra påskseder känner jag heller inte mer än att de brukade de brukade skjuta och elda på ber- gen utefter sjön. Namn på dagarna i 'domleveckan'. Korvmåndan, fläsk- tisdan, stompeonsdan, skärtorsdan, långfrädan, påsk- lördan.
Påsk
I mitt föräldrahem hade det det bruket år efter år att de gömde vörtestumpar av brödet som legat på jul- bordet. De grävdes ner i rågbingen. De skulle ligga till onsdagen i "dymleveckan"(påskveckan). Då grävde mor fram dem och löste upp dem i öl eller dricka, så fick vi äta det. Den onsdagen kallades för "stompeonsdan", för att man åt 'vörtstompar. ' Det var ingen annan fest den dagen än att man förtärde detta.
Påsk
Påskafton brukade en del här i Dalen slå fast en skära vid föjsdörren, så att påskkärringarna skulle skä- ra sig, när de ville gå in och klippa fåren vid öronen. När fastlagen gick in skulle man ta reda på 'stompene' från julen. Kurvemåndan skulle man äta den korv man gjort av julegrisen, fläsketisdan åt man fläsk av julgrisen till middag, 'stompeonsdan' åt man upp 'stompane' som gömts från julbordet. Då kokades 'ölost' (öl och mjölk tillsammans) och så blöttes brödet i det eller doppades i ölosten, 'askonsdan' kokade man lut av aska och tvättade kläder. 'Läfsefrädan' skulle man äta av det läfsebröd som man bakat till julen. Samma dag kallades också 'långfrädan'. På morgo- nen blev man risad med en vidja, om man / inte kom upp tidigt. Samma dags morgon brukade man röka stugan med ene. Man höll en brinnande kvist ut i rummet och rökade. Namn på hela veckan: 'Dom- levecka'. Påskdagen kallades "köttsöndan" då skulle det vara extra med kött till måltiderna. 'Smörlör- dan' (påskafton) åt man smörgås och ägg. Så åt man påskekorven till påskdagsmiddag. Den korven var gjord av kött, fläsk, och korngryn samt riven potatis. På långfredagen fick vi inte äta mjölk. Man ko- kade en potatisgryta, stötte potatisen och bakade en pannkaka. Denna pannkaka uppstektes i fläsk- flott så fick vi spisa den långfredagsmorgon. Det var så bestämt i mitt föräldrahem med all- ting i påskveckan. I den veckan spann inte man varken ull, lin eller 'blår'. Rocken skulle stå stilla. Det hette att man 'åt opp jula' under domlevecka. Fram emot kvällen började de skjuta det var på påsk- afton. Det var en gammal sed. De höllo på till / långt inpå påskenatten. En del ville väl hålla sig vakna för att vakta fähusen för påskkäringar att de inte kom åt att stjäla bort kreaturen. Påskkvällen sparang de unga och andra och kastade påske- brev. Numera är det barnen som springer omkring. Minns inte att någon utklädsel förekom. Det var bara då de 'gick julbock' på julen.
Påsk
De låg i fähusen och vaktade kreaturen påsknatten. Om påskkäringarna kom åt att klippa hår av kreaturen, så blev inte kreatu- ren vid sig sedan. Påskafton slog de tjärkors på dörrarna. Jag var med far uppe på Sponhögen påsk- morgonen för att se när solen dansade.
Påsk
När jag var liten flicka minns jag att jag var med uppe på bergen här påskmorgonen för att få se när solen dansade. Både far och jag tyckte att hon dansade när hon gick upp. Bå- de far och mor trodde det. Och jag trodde det länge jag också, men nu förstår jag ju att det är en fâbel!
Påsk.
Påskekäringarna var på Blåkulla i Borråsk###lin i Ödeborgs Socken.