Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Varje jul måste någon av husfolket giva tomten ett glas brännvin och julgröt. När det så blev jul, skulle drängen bära brännvin och gröt åt tomten, men då de voro litet i strid med varandra, tänkte drängen, att han skulle spela tomten ett spratt. Då han kom till stallet med tomtens julmat, så åt han upp alltsammans. Sedan satte han spillning i fatet och glaset, så ropade han åt tomten, att han skulle komma och äta. Då tomten kom och fick se vad drängen gjort honom för ett spratt, flyttade han bort, och sedan har ingen sett honom i det stallet.
Tomten.
På ett ställe såg de tomten stå och sikta mjöl. Kläderna va gröna (av ålder). De lämnade honom en ny dräkt. "Inte Manser sekta mer," sa tomten och sen sågo de honom aldrig mer sikta mjöl.
Tomten
I stal hade den en tomte som de kalla Tomtenissen. Han skrapa ô borsta hästarne om natta. Dä va flere som hade sett tomtar ute i lagårn ô stal men de va' kvecke som små möss te ô gömme sej.
Tomtar
På ett ställe va dä se sopat å fint i lagårn på möran. De såg engen, menne de försto atte dä va tomten, söm gjordet. Detta hade hölle på se länge. Te slut tänkte de, atte de skulle ta å oppmuntran. Se de tog å sydde en kôstym klär åten, söm de hängde i lagårn. Menne etter den dan bleg dä ente sopat i lagårn. Sen e ti etter feck de sen, å då fråga de, vafför han ente sopar? "Granne gösse sopar allri mer", sa tomten.
Skatter
De hade grävt ner kyrkans silverskatter i Edsleskogsängen, emedan de var rädda att fiendehären skulle komma och ta den. Sedan glömde de, var de grävt ner skatten. Men så skall en tomte ha talat om för en person, var den fanns. När han hade funnit skatten, skulle han lägga litet mossa på den, annars skulle den försvinna, sa tomten. Nu var denne person jägare. En vacker dag tog han sin bössa för att gå ut och jaga, och då skulle han också hämta skatten. Och han kom mycket riktigt till platsen och fann skatten. Men i stället för att lägga mossa över den, så lade han bössan på den och gick därifrån för att hämta hjälp att frakta hem den. Men när de kom tillbaka, så var både skatten och bössan försvunna, och sedan den dagen har ingen kunnat få notis om den.
Tomtar m.m.
Västerut ut från Kasa ligger 'Sigrids dy'. Det berättas, att en tiggargumma föll omkull med påsen flera gånger på den plat- sen och sedan blev påsen så tung. När hon kom fram till Ka- sa, satte hon ned påsen och sade: 'Jag tror att jag fått skam i påsen.' Då hoppade en liten gubbe ur påsen och skuttade och sprang åt husen vid Kasa. Om man kastade ett vedträ i fähusväggen på kvällen, så kom det tillbaka med ännu större fart. Far såg 'tomten'. Han hade röd mössa; var mycket liten, men huvudet var stort. Det var inte alla som fick se tom- tar. Han gjorde sig inte osynlig, men det var vi som inte kunde se honom. Vid Krokfors var på sin tid en gammal sågare, som inte våga såga mellan kl. 12-1 natten. Han hade sett en liten gubbe under sågen. Om han sågade, gick det något / sönder i sågen. Eller den stoppade och då kunde han inte få den i gång förrän solen gick upp. Det gick bra att fösa bort gubben, om man lade ett glödgat järn vid vattenhjulet. Men han ville inte reta gubben med det. Gick inte an att 'banka' på logen om kvällen. Tomten ban- ka långt inpå natten då. Men värst skulle det vara mel- lan tolv och ett på natten.
(hus- och gårds)tomten
'Tomten', 'lellefar' visade sig som en människa. De som hade sett honom, beskrev honom som en liten gubbe med stort huvud, stora väldiga nävar och stora fötter. Tomten kom in i Kasa varje julafton, och om de då inte voro nog kvicka att fylla hans skål med gröt eller att han fick grötfatet nog fort, så banka han och slog i väggarna och förde ett förfärligt väsen. En julafton kom han in och vaggade barnet så häftigt, att det föll ur vaggan. Men det var ingen som vågade säga något till honom för det. Han var inte mer än en aln lång. Det hördes inte till att det var annat än manliga tomtar. Han hade grå vadmalskolt och röd mössa. Mössan var lång, så att den hang ned på ryggen, så var det en tovs i ändan på den. Det var inte alla som kunde se honom. Han var osynlig för de flesta. Tomten var i uthusen. Där trivdes / han. Och i Kasa var han längst, för där är husen så gamla, så de äro ett par hundra år. Han kom inte in i stugan mer än varje julafton och inte då heller om de inte försum- made maten hans. Han höll sig mest i stallet och la- gården. När det kom ny husbonde dit, så flyttade han bort. Om det var någon han inte tyckte om, kastade han ut på gödselhögen. Många var det som fick örfilar av honom för att de hade väsnats i uthusen.
En som fick tag i tomten av misstag
De lekte gömme och den som leta kom upp på rännet. Där stod ett kar och han leta i det. Så leta han mellan karet och väggen och där fick han tag i en liten luden tomte, som slet sig ifrån honom och for ut genom gluggen. De var ludna över hela kroppen, se.
Tomtar
Greta i Ögårn var i föxe (fähuset). Hon skulle ge kreaturen foder, men hon fick inte reda på kroken, som hon skulle dra ut höet med. Hon blev ond och skulle till att kliva över lobalken och se efter den, men då kom kroken susande tätt förbi ena örat på henne. Tomten hade haft den.
Tomtar
Det var ett slåttöl. En del av folket gick åt ladan och la sej. Där höll de väsen. Så kom en liten tomte. "En lång å en stackete (kort), men ska jag efter min öx lacka, så ska jag av den långe hacka", sa han. Han skulle göra dem lika långa.
Skatt
Man hade grävt ned kyrkans silverskat- ter i Edsleskogsängen, emedan man var rädd att fiendehärarna skulle komma och taga den. Emellertid råkade man i glömska om var man grävt ned skatten. Men så skall en tomte ha talat om för en person var den fanns. Tomten talade om hur han skulle gå och på vilken plats han skulle gräva och när han hade fun- nit skatten så skulle han lägga litet mossa på den eljest skulle den med ens försvinna. Nu var denne person jägare. Och en vacker dag så tog han bössan av väggen för att gå ut och ja- ga och då skulle han också hämta / skatten. Och han kom mycket riktigt till platsen och fann skatten. Men i stället för att lägga mossa över den så lade han bössa på den och gick däri- från för att hämta hjälp att frakta hem den. När de kommo tillbaka var både skatten och bössa försvunna. Sedan den dagen har ingen kunnat få notis om den.
Tomtar
Vid solens nedgång var det 'kvällsvart'. Man skulle vara riktigt tyst och stilla vid den timmen om man skulle få sova utan buller den natten. Tom- ten ville ha fred då och han kunde även visa sig den timmen. Vid den timmen skulle man också vakta sig för att gå genom grindar eller gå över korsvägar. Det fanns 'spöken' vid den tim- men.
Tomten
Det var farligt här att ha en "tomtenisse" på gården. Och om de voro snälla mot honom, så gjorde han vil- ken tjänst som helst åt dem. I Årbol hade de tom- tar för länge sedan. Men de voro ostyriga och elaka och höll inte fred varken natt eller dag. Somliga sa- de att det var "spöke" och andra sa att det var "tomt- gubben", som inte höll fred. De knackade, slog och dundrade om nätterna.