Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
40. De sa, att här skulle vara troll uppe i Linnareberg 43. Det var en som gick och byggde till jul vid Hanatorp. Då kom ett troll in, och hon sa nånting, men jag minns inte, vad det var. Då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. - Hon var ihålig bak. När vi var barn, hade vi för oss, att det fanns troll i Stegelåsen.
Troll
Mor och flera gamla tala om att de sett lyse i ett berg på andra sidan viken. Det var en del kväl- lar det lyste i det. En såg det så väl från hamnen. Gamla hade talat om för henne, att det bodde troll i berget. När de gick ut och in, så lyste det in- ifrån berget. Det var en hantverkargesäll, som rodde dit en kväll och skulle ta skatterna från trollet. Men när han kom inemot berget, så blev han vilsen och kände inte igen var han var, förrän han låg långt ut i sjön med bå- ten.
Troll
En bonde i Årbol hade ett stort havergärde oskuret och som han hade blivit försenad, så var han bekymrad att han inte skulle få åkern skuren. När han gick hem från åkern på kvällen, så suckade han och sade: "Det vore allt gott om all havern vore skuren till morgo- nen". På morgonen, när han kom till åkern så var all säden skuren och uppsatt. Det hade trollen gjort på natten. Men till betalning hade de tagit hans största oxe. Den fick han inte se mer
Troll
Om "trôlla" i skogen har jag inte hört något an- nat än att de bodde under "vindfallsrötter" och sto- ra stenar. De voro inte framme på dagen, men så fort det blev "skumt" på kvällen så kom de fram. De voro många i följe. De voro stora som lass och farliga var de, för om de kom åt, så tog de barnen med sig, för de ville ha folkkött att äta. Men det var mest så i min tid att en skrämde bar- nen för dem, så att inte de skulle gå till sko- gen.
Troll
Det skulle vart så, att det bodde ett skogs- rå på ###, och så ropade gubben: "Du Svante med dina vita vanter, säg till Tulle-Rulta, att hon skall komma hem, för Tullekubben ligger och skall dö.
Troll
Så var det en gång när morfar skulle göra "skårn", så sa han: "Om jag hade den stora lyckan i band i morgon, skulle jag ge till den store tjuren Ringvall". Då blev det så fullt med mejfolk på den stora lyckan om kvällen. En av pigorna skulle gå ner och se, vad det var för några. Henne tog detta folket tag på och tvingade henne taga upp och binda. "Binn å gör bann, di stygga görvam!" ropade de till henne, och hon blev tvungen att hålla i och ta upp hela natten och blev förstörd, så hon fick ryggen knäckt. När bonden kom till lagården, så var den store tjuren Ringvall borta och man kunde inte leta upp honom. Då var det någon, som lärde morfar, att han skulle gå ut på lyckan och ropa: "Tjyrn Ringvall kom!" tre gånger. Det gjorde han, och då kom tjuren, och de två stora ringarna, som han hade i hornen, de sitter än i dag i Järbo kyrkdörrar. Detta hände i Järbo på den stora sandlyckan i Runsäter invid Järbo kyrka.
Troll
Det var en pojke som var bortbytt, och han ville aldri lära se att tala. Di hade lärt´ne det, att hon skulle laga te en store pölsa, som di sa förr. När hon hade lagat te den, så sa pojken: "Nu är jag så gammel som Nivens och Tivens skogar, som är sju gånger uppbrände och sju gånger uppväxte, men sån pölsa har jag aldri sett". Det var ende gången, han tala. Men bergjättekäringa kom och tog sin pojk.
Troll
På ett ställe hade de en unge, som hade stort huvud. Det var en bortbyting. En klok rådde husfolket att koka en spädgris med lôa på. Därigenom skulle man utröna, om ungen verkligen var en bortbyting. Då den kokade grisen blivit satt på bordet, reste sig ungen i vaggan och sa: "Ja ä väl mina nie och nitti år, men aldrig har jag sett lôn gris på köttfatet stå". — "Ja, ä du dina nie å nitti år, så ska du få dina nie å nitti rapp", sa bonden. Och så började han slå ungen. Men då kom bergdusa med deras unge, slängde den i golvet och sa: "Så illa har ja inte behandlat eran unge som de gör vid min!"
Troll
Det var en smed som hade gått och lagt sig i smedjan en natt, för han skulle upp så tidigt. När han hade legat till mitt i natten, så fick han se att det kom något genom dörren. Så kände han att det var något, som tog tag i honom och bar ut honom utanför väggen. Så kom det ett kvinnfolk och lade sig, där han hade legat. Hon fick en unge. Så var det ett kvinnfolk och en liten grå gubbe med röd pickelhuva på huvudet, som hjälpte henne. Den som fött ungen låg still. Den lille gubben och kvinnfolket tog ungen och tvätta' den i det vatten, som stod i en ho i smedjan. När allt var färdigt, så försvann de allesammans.
Troll
Det var en bonde, det skulle vara i Högsäters socken, som hade ett stort vetefält. Och en kväll så sa han: "Om det hära nu vore skuret och uppsätt i morn, så frågar jag inte efter, om jag ble av mä mine store oxar". Det kom fullt med bergjättar om kvällen. De tog bondens piga med sej. "Skär å lägg, skär å lägg!" ropa de hele natta. Och på morgonen så var det klart och oxarna var borta. Pigan hon ble konsti sen. Men bonden han gick till prästen och fråga, hur han skulle få igen oxarne. Och prästen ställde om att de skulle ringa i kyrkan tre torsdagskvällar i rad efter sola var nere. Och tredje torsdagskvällen kom oxarne tillbaka, men de var så vilda, så de fick slakta ner dom.
Troll
På ett ställe var en liten flicka ute och lekte. Rätt som det var blev hon borta. De letade överallt, men det stod inte till att finna henne. En dag därefter fick de se flickan sitta uppe på ett berg. De skyndade efter henne. Då talade hon om, att hon varit inne i en fin sal full med silver och guld och rara grannlåter. Hon hade blivit fägnad, men hon hade inte kunnat äta, för det var inte sådan mat som människor brukade äta. Flickan lärde sig aldrig tala som folk. Hon skorrade så konstigt.
Troll
Det var en kvinna, som födde ett barn. Nästa morgon låg det två flickebarn i vaggan, som var så lika, att hon inte kunde skilja dem åt. De kunde ju inte ta livet av den ena, för det kunde vara deras egen. De växte och blev tämligen stora, men ändå kunde de inte skiljas åt. Så kom en dag en käring till gården, och de frågade henne, hur de skulle göra för att få reda på, vilket av barnen, som var deras. "Det är lätt gjort", sa käringen. "När du bakar nästa gång, skall du lägga degen i ena ändan på tråget, och så ska du hämta en orm och lägga i den andra ändan. Så ska du först ropa in den ena flickan och sedan den andra. Den som hör dej till, skriker och blir rädd, men den andra stannar och blir inte rädd". Hon gjorde så. Den första flickan skrek och blev rädd. Men den andra gick fram till tråget och sa: "Äh, ligger du där, ditt stygga krötter!" Så tog hon ormen i handen och gick ut med den. "Du får gå vart du vill", sa hustrun, "för du hör inte vårt hus till". Sen blev den flickan borte. Men de hörde länge, hur hon grät i skogen.
Kloka
Dä va en gång ja fick sån befängande tand- värk så dä likna inte nåt. Ja försökte allting men dä blev bara värre. Då va dä e kloke käring de sa te mej ja skulle gå te. Ho trolla å för- gjorde folk å bota sjuke. Ja trodde inte påt men gick ändå. Ja kom tena, å ho lova då att ho skulle bote mej, om ja gjorde precis som ho sa. Så satte ho sej mittimot mej å tog mej i hanna, å så sa ho: "Säg no precis etter som ja säger före." Så sa ho: Tannvärk ä e hälvetes plåga." Ja sa dä samma etter, så sa ho: "för den so har´n", "för den som har´n", sa ja. "Men ja har´n inte", sa ho. Å ja feck säga dä samma fast ja töckte dä va rasande. Å i detsamma så va tann- värken borte.