Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Jag tror knappt att det har varit någon skill- nad på troll och jätte. Trollen bodde i berg och backar. De kunde vara i besittning av stora skat- ter. De kunde bergta både folk och "fä." och så kunde de byta bort barn. "Bortbytingarna" voro al- drig så till förståndet som andra barn. Och de voro klumpiga till växten. Talesätt som har avseende på trollen: "dum som ett troll,", "klumpig som ett troll", "led som ett troll", "han springer som trollen i skogen", Mot trollen skyddade man sig med stål eller genom att göra korstecken. Om man gjorde kors- tecknet över en sak, så skulle inte trollen kunna tillägna sig det.
Troll
Jag hörde en sägen berättas av mor, att trollen kunde röva bort vallpigor. Hon berättade, att ett troll hade fått makt med en vallpiga och hade samlat fle- ra troll i fäbodstugan, där bröllop skul- le hållas. Flickan räddades genom att brodern kom tillstädes och sköt över trollen. Kronan, som var av guld och allt annat, som trollet hade med sig åt flickan, blev hennes egendom. Trol- len måste fly och lämna skatterna i sticket.
Troll
På Sörbovallen fanns en stuga, som stod öde. Det påstods att troll hade flyttat in i stugan. Det tänk- tes alltid, att så snart en stuga blev stående öde på en vall, så flyttade troll och vittror in i den.
Troll
Det var en gammal gumma, som alltid hade "trollsmör", när hon kom till vallen om sommaren. Det stod på en hyl- la i källaren. Trollen hade "tjärnat" och ställt in det. Det var som riktigt smör, men det var så litet, så li- tet. Hon tog det på ett spon och kastade ut det. Det en- da som felade det smöret var salt, "Trollen saltade ald- rig sitt smör."
Vittror
Troll och vittror kunde inte tåla salt. Man borde inte kasta ut salt, om man ville stå på god fot med vittrorna. Ville man binda en ko vid en särskild plats, strödde man salt i gräset och det fanns ingen ond makt som kunde taga henne från saltet. Skall man kasta ut något till trollen, brukade mor säga, så skall man kasta ut salt, ty då blir man av med dem.
Nödeld
Min mormor talade mycket om troll. Det hade funnits fullt i skogarna och bergen, sade hon. Men hon hade alltid blivit beva- rad från dem. Och hon sade, att det bästa sättet att bli beva- rad för dem, var om man kunde göra eld utan flinta, eller "fyr- stickor". Man skulle gnida eld med trä mot trä. För sådan eld skydde trollen. Man kunde skydda fähuset genom sådan eld. Man gned eld mot väggen med ett annat trä. Man gned med en rund pin- ne till dess att man kunde få eld. Röken efter sådan eld skul- le också vara bra.
Fäbodväsen
På den s. k. "båschmässfredan" flyttade man hem från fäbodarna. Då tog man ajö av bodarna, och önskade vittror och troll välkomna att stanna över hösten och vintern.
Fäbodliv
När man kom till fäboden första gången för året, skulle man kasta ut en slant genom dörren och hälsa goddag. Det var för att inte "trollen" skulle få makt med en. Man fick lära sig detta av gammalt folk.
Svartkonst
Bopigorna brukade korsa över saker och ting som fanns i fäboden. De korsade över smöret, mjölken, osten och grädden. Man brukade säga "kors för trollen", när man korsade. I senare tid gjorde man det på skämt någon gång.
Svartkonst
Från och med oktober månad och fram till jul skulle man kasta ut den sis- ta eldbranden om kvällen och säga: ”Gud bevare oss i natt.” Samtidigt med att man uttalade dessa ord skulle man spotta tre gånger. Efter jul slu- tade man med detta, ty därefter skul- le inte trollen kunna göra en något ont. – En eldbrand kastades ut var- je kväll.
Troll
Jag hörde de gamla helst använde hänker att laga gärdesgårdarna med. De hade varit i elden och inga un- derjordiska kunde lösa upp dem. Allt som hade varit i beröring med eld föraktades av trollen. De kunde in- te få makt med det. Somliga brukade hålla händerna ö- ver elden litet innan de hälsade på eller tog i hand, när de kom in på ett främmande ställe.
Vittror och troll
Det fanns enligt vad gammalt folk trodde och så- som mången ännu tror, både stora och små troll. Man kunde få höra sådana uttryck som "akta dej för småvitt- ran", "det bor småvittror där", el. "storvittran kan kom- ma". Man hade intet gott av vare sig stora eller små troll. Man fruktade dem.
Troll
Det var en gång en bostinta, som hade kommit i lag med ett troll. Trollet hade givit sig i sällskap med henne. Och hon såg trollet vissa gånger. En morgon fick stintan höra trollet säga: "Mina kor går i gröna bet, men dina står om lort om fot". Stintan hade näm- ligen försummat att släppa ut sina kor i rätt tid på morgonen.