KORPSKRIFTEN

...
Meny
Institutet för språk och folkminnen (Isof) Över 50 000 autentiska uppteckningar från svensk allmoge

Folktro & Sägner

Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.

Läs hela sägnen Isof Arkivpost
Filter Alla teman · Härjedalen
Landskap
Visar 12 av 139 uppteckningar ur Isofs arkiv Källa: Folke – Isof (CC-BY)

Förtrollning till varg

Jag har hört från urgamla tider om en lapp som blev förtrollad så han var varg somliga tider. Men då hade han en piga, och när han kom och skulle ta renar då ropa hon han i hamn, och då blev han människa. Men han sa en gång: "Hon ska låta ta en ren nån gång!" [Dvs. hon borde någon gång låta honom ta en ren, innan hon ropade på honom] Det har gamla lappar talat om (Kan ej säga bestämt varifrån) Dom blev förtrollad och blev som vargar. Det var en norsk prästson, som hette Hindrik – jag har själv sett honom i min barndom, han for omkring här också – och han var förtrollad, så han blev förvandlad till varg vissa tider, och dom kalla honom för "Varg-Hendrik". Han löp som en varg och somliga tider som en människa. Då han var full, då sa han, att värsta rena till slåss med det hade Anders Tomasson (en lapp i Oviksfjällen) Det var en länsman också som hade blive förtrollad och blev varg, och på en julafton kom han till en prästgård, och prästen sa dom skulle hämta fetaste gumsen åt honom. Det gjorde dränga. Då blev han människa. Då tacka han prästen sen för att han hade hjälpt honom, så han fick bli människa igen.

Förgjord av en lappkvinna

Dom har talat om att det var i Hälsingland en lappgumma kom till ett bröllop, och spelman skälte på henne [antagligen för supning], men hon gjorde så att han blev så han fick gå i gårdar och tigga brännvin. Men dom som kunde trolla, ja tro dom hörd "gamlen" till.

Ställa fast hästar på magiskt vis

Pål Brand i Snasn – han var norsklapp – han kunde staka hästar, så dom sto stilla. [Vet ej medlet]

Förvandling till varg

Jag har också hört berättas om norsken, som blev förtrollad till varg. "Lurv-Hinrik" kallades han. – Jag har hört en segen, som dom berätta, att det var på ett ställe dom sköt en varg, och då dom snodde skinnet så var det ett tennbälte under skinnet. Han skulle ha gjort det själv [dvs. förvandlat sig själv]. Jag har hört det berättas här i fjälltrakten. (Kan ej säga precis var.) – Men har ni hört något om att dom blev förvandlad till björn? – Nej, det var till ett klodjur dom blev. – Ja björn är ju också ett klodjur förstås ---- Men det var varg dom blev.

Mot torsk hos spädbarn

Mot frostsjukan (torsk) hos barn har dom tagit en levande frosk (groda) och knutit en snor (snöre) i bakbena på den och stoppat den in i mun på barnet, och den har fått röra sig i mun. Och barn dom suger ju på allting, så dom har sugit på den. Om en stund har man tagit bort den, och då skulle barnet bli bra sen.

Intervju med Johan Persson (f. 1879)

Intervju med Johan Persson, född 1879. Inspelningen gjordes av Folke Hedblom och Dag Strömbäck i Hede, Härjedalen 1952.

Intervju med Johan Persson (f. 1879)

Intervju med Johan Persson, född 1879. Intervjun gjordes i Hede 1948 av Folke Hedblom och Dag Strömbäck.

Kors och skott, skydd för renarna midsommarnatten

Första gången på sommaren man hade in renarna i gärdet för att mjölka dom – det var dagen före midsommar – om man då släppte ut dem efteråt, då bruka dom rista med kniven ett kors framför öppningen till gärdet, både i luften och i marken. Och då renarna börja komma ut då sköt dom ett löst skott i luften över floden. Det var för att det var midsommarnatten och trollar i farten särskilt då. Det var mot trollar.

Möter sjukdomen

Min far han bodde i Anådalen. Och så skulle han en gång till lappvistet i Messlingen och for över Kappruet. Och då han kom en bit på vägen mötte han en herreman, som kom och gick efter vägen. Och han stanna och fråga om vägen, och så sa han: "Nu kom ja åt er, Lars Jonson, å ska ta nybygge från er." Ja han fick väl försöka då, tyckte pappa. Och så skildes dom åt, och far fortsatte till Messlingen. Men han hörde då den där kom fram till hans viste, för han hörde hur hunnan skälte på honom. (Förklarar att det hörs väl, när de skälla på en främling.) Då pappa kom tillbaka hem, fråga-n om det hade varit nån herre dit på dagen. Nej, inte hade det varit någon. Men han hade ju mött honom, och han hörde hur hunnan skält, då han kom fram. Nej, inte hade dom sett någon. Då vart pappa fundersam och undra, om han hade kommit på nån vilsegång. Men strax efter blev farmor död. Då tog dom på tänkte, att det var inte annat än sjukdomen, han mötte. (Det var modern, hon som dog, som ägde nybygget. Med detta sammanhängde orden om att ta nybygget.

Läkekunniga lappkvinnor

Det var en som hette Anna Larsson i Oviksfjällen, och hon kunde verkligen bota. Hon kunde mycke. En gång var hon i Vemdalen, det var marknan där, och sä så var det en bonde, som blev så förfärligt sjuk. Då kom dom och ville ha dit henne och bota honom, men hon ville inte först. Men dom ba henne, och så kom hon då och såg på honom. Och så skrev hon [rekvisition på en medicin] och skicka till abotek, men då det kom, så såg hon att det var inte riktiga medicin. Då gick hon dit, och hon träta med dem och sa att hon hade rätt slå sönder alla flaskor dom hade, för att dom inte hade gett henne rätt medicin. Men det fanns inte. Då gick hon tillbaka, och så tog hon en kopp brännvin, och det fanns pengar då som var värd 4 kronor, silver, och hon tog en sån och la i koppen, och han flöt, och så la hon dit en bit ruttet trä och det sjönk. "Ja fanen, han bli frisk!" sa hon då. Och så tog hon upp slanten och så la hon i ett pulver i koppen och gav honom. Och han blev bra. Dom som kunde så där dom var född så. I Berg var det en som hette Maria. (Den i Berg i Jämtland bosatta och vida omtalade "Lapp-Maria".) Hon bota så mycke. Hon vart ju kratulera (titulerad) för doktorinna i barntidningar.

En naturläkare

I Sveg var det en som hette Valström (ej lapp), och kronofogde Ros bröt av sej benet, och doktorn kunde inte laga det. Då skicka dom efter Valström. Då sa han: "Ja först anlitar dom läkare och sen tro dom ja ska bota dom. " Men han gick dit och laga benet. Och till jul fick han ett gullur till julklapp, men doktorn han fick en dyngekrep (grep).

Försiktighetsmått med spädbarn

I gammalt, då barn kommer till, då skulle det vara kniv i vaggan, å han skulle vara i slidan, och innan dom var döpt skulle psalmbok vara i vaggan.

« Föregående Sida 7 av 12 Nästa »

Visa hos Isof Folke
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //