Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomtar var la förr i världen. Det var de som hade dom till sin gud så kunde tomta dra te dom vad som helst. Så satte folk allt sitt förtroende till dom. Tomta fick mat och sånt dära. Det var farligt om de hade tomten emot sig. De läste och bad sig till tomtar, kan jag tro. De läste "Fader vår" baklänges. På jul- afta skulle piga gå till tomten med mat till lagårn, men hon var så rädder för att gå dit men hon tordes inte annat för då kom tomten själv.
Tomtar.
Det var ett ställe på Grenakulla i Idala, där hade de en karl, som gått sig den laja i våld och fått en bror. och rike blev de. Besen drog matvaror, smör, ost och säd. När den gamle mannen skulle dö, så ville han, att någon i släkten skulle ta besen. Och hans svärson övertog honom. Jag vet att det var de, som hade sett besen (Sofia A-n kan dock ej beskriva honom).
Tomtar
Min far var född i Lindome. Han talade om, att det var en föskräcklig storm en natt. Bonden gick ut. Då fick han se tomten, som stod och höll i en knut på boningshuset. "Du ska väl hålla, så inte stugan blåser bort", sa han.
Tomtar.
Den mannen i Gödatorp, som gick åt Långaredssjön, hade varit förföljd av sådant ont från sin barndom. En gång han satt i sin kammer, kom en kort karl in till honom och bad honom om en jumfru brännvin. "Det tror jag inte att ja har," svarade han. "Jo, det har du, gå och se efter !" Han gick och såg efter. Ja, det hade han. Han kom och skulle säga till den lille karlen. att han hade en jumfru brännvin, men då var den lille karlen försvunnen.
Tomtar.
Besar. Det var en bonde som gjorde följe med sin bese och tog var sin börda säd på annans merker. När de var på hemvägen, satte bonden ner sin börda och pustade. Då da besen: "Hade jag vetat att det fanns pusting, hade jag tatt så mycke som fanns på Källunge gärde."
Tomtar.
Tomtaresa´ fans i Köttorp i Idala. De bar dit så mycket säd, så bonden behövde inge hösta något själv. En gång bran- de husen på Köttorp, och så sprang de så fullt av tom- tabesa´i elden. De var många, husa fulla. De sa tomtabesa´ eller besa´ i Värö också. Spiritus okänd.
Tomtar.
Det var en som såg två tomtabesa´ uppåt Hovfors. De låg och tumlade sej på en ek, som var flådder. Det var en bonde i Hult i Idala, som hade två tomtebesar eller hjälpandar. Pågen ville inte vara sjua (ena - ensam) en natt, när kon skulle kalva. Bonden sa, att han behövde inte ha några bekymmer för det, och pigan låg inne och sov hela natten, och när hon kom till lagårn på morron, så hade hon redan kalvat och kalven var på kimmen (kätten). Det hade tomta- besa gjort. En gång hade pigan satt sej till att kasta sitt vatten i la- gårn, men hon fick sej en örfil så det brände.
Tomtar.
Tomtebesar - en bese gjorde ett ställe rikt, men när han slutade, blev det fattigt. En bonde tröskade på lon. Då kom besen med en liten börda och kastade den ifrån sej och stöna- de. Då sa´ bonden: "Dä va inte mycke att stöna över." Men se´n slutade besen att dra, och det blev svårt för den bonden efter det.
Tomtar
Tomtebesar har ek hört talas om fanns på ett ställe i Idala två stycken. Det var intill Manuels på Grenakulla. Det var ett hus, som brände; då sprang de på taket bort och fram. Jag vet inte, var de blev av. Om de kunnat flöget? Dom som hade tomtebe- sar, så fatta´s det dom inget.
Tomtar.
Tomtabesar - de var så små, så de kunde ha dem i små askar. De var rödklädda och hade små röda hättor och låg i askar. De skulle ta ifrån rika och gå till fattiga med det. Det kom la av sej själv, när folk ville ha dem. Har ej hört talas om spiritus.
Tomtar
Tomtabesar, tomtagubbar - det var det mycket förr. De gick med natten. Min far hade sett en gång, det kom en liten gubbe med ett par neker och slängde upp dem, och far tyckte gubben såg så rolig ut, så han skrattade åt honom, men han fick en örfil, så han ramlade ikull. Det var på bondgårdar de hade tomtabesar. De hade gott om mjölk och smör alltid. Och de skulle mata ho- nom julafton, sätta ut mat till honom i en skål.
Tomtar
Mamma trodde att det fanns små gubbar som kallades nissar. Hennes mor satte ut mat åt dem. Om julkvällen fick de av alla sorter som fanns på bordet. Det skulle de ha, för att de skulle vara snälla och hålla med huset. Om nissen bemöttes väl så hade man nytta av honom. Han höll rent i stall och fähus. När jag var pojk, så vallade jag kreatur åt bönder. Jag kommer ihåg, att man fick vara så noga med, att man höll tyst i fähuset om kvällen. Om man inte gjorde det, så kunde man få gå ut om natten och ta fatt på kreaturen, för nissen släppte ut dem. Så dundrade det i fähuset och slet i kobanden. Det var inte människa som fick sova. Man fick inte göra sig ovän med nissen. Nissen var en halv aln lång. Han hade en röd luva på huvudet och gråa kläder. Mamma talade om det. Hon talade om allt det var två nissar som möttes. De hade varit och stulit hö hos varandras husbonde och skulle gå hem till sig med. De slogos så länge med hökämmorna att det inte fanns något att gå hem med. På ett annat ställe bodde tomten under stallet under det tomma båset. En dag så skaffade bonden, så att han fick två hästar. Den nya hästen ställde han i det tomma båset. Den nya hästen ställde han i det tomma båset. När det led om en tid, så kom det en liten grå gubbe in i stallet och frågade bonden, om han inte ville följa med och se, hur han hade det. Bonden följde med. När han kom under stallet, så visade nissen, hur det rann vatten på bordet. Han bad att bonden skulle flytta stallet. Det gjorde bonden. Sen blev hästarna så feta och granna på den gården.
Tomtar
Här står en stor lönn vid husen. När den kommer bort, går gården från släkten. Tomtabesen skall bo under den. Ingen vågar ta ner den. Det var på ett ställe, bonden och drängen skulle ta ner ett stort träd, men då fick de höra, att det sa: "Låt trädet stå, jag har det själv planterat i mina ungdomsår!" Det fick stå.