Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
40. De sa, att här skulle vara troll uppe i Linnareberg 43. Det var en som gick och byggde till jul vid Hanatorp. Då kom ett troll in, och hon sa nånting, men jag minns inte, vad det var. Då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. - Hon var ihålig bak. När vi var barn, hade vi för oss, att det fanns troll i Stegelåsen.
Troll
I Sintorpsbergen bodde troll. Dessa kommo en dag till folket som bodde i Klockare- gården och lånade bröd. I källaren hade man drickatunnan. Detta sågo trollen. Och snart märkte man, att det om nätterna tappades dricka, och trodde trollen om det. Då lade man halmstrån i kors på tunnan. Så kom trollgumman på natten, men när hon fick se stråna blev hon både ond och rädd och kastade i förskräckelsen spännerna som hon hade med sig. Då Klockarfolket kom ut på gården på morgonen, lågo där två präktiga kopparspänner. Här på klockaregården hade man en slags smörja, som kallades "blåkullesmörja" och som användes till Blåkullefärden. Trollen hade visst lämnat den. En dag / skulle drängen smörja en vagn ute på gården och tog fel "smörja". Han hade fått tag i "trollsmörjan". Då han smort ena hjulet började detta snurra runt och när det sista blev färdigt, for hela vagnen upp i luften och man vet inte vart.
Jättar och troll
Vid Kvarnabäck på n:r 3 Vallda utmark låg fordom en kvarn. Det var det märkvärdiga med den kvarnen, att den brände opp varje julafton. Så en julafton låg bonden på lur för att se efter, vem det kunde vara, som brände opp kvarnen. Bäst som han låg där och lura, kom en hop troll och sättande. De hade en liten gubbe med sig, som gick före och spelte marsch, och så radade de in i kvarnen och började spela och dansa. När de hade hållit på tills fram emot klockan två, började en tupp gala där i närheten. Då sa en av trollgubbarna, som skulle vara kung, kan jag tro: "Nu gol näbb. Nu ska vi tänna äjl på kvärnavägg." Men då ropade bonden: "Förr än du tänner äjl på kvärnavägg, ska jag tänna äjl på ditt langa skägg." Därpå tog han och satte eld på kvarnen, så att alla trollen brände inne. Sedan blev aldrig kvarnen uppbyggd igen.
Skatter
Vid Höglanda i Tölö finns det en stor kulle och flera jordhögar. Det gick det talet att det fanns skat- ter begravda i de högarna. Det var folk, som ha- de sett att det lyste från dem om natten. Det var lyktgubben, som vaka över skatten. Folk var där och grävde. Det skulle vara om torsdagsnätter. Det var inte vem som helst, som ville gå och röra i en sådan hög, för det var troll där, och en kunde få med dem att göra.
Häxor och trollkarlar
Det var en käring de kallte Finska Lotta, hon gick omkring och trolla’, men hon var inte finska, fastän de kallte henne så. Hon bruka’ gå och bettla och om det var råttor på ställena läste hon bort dem. Hon kom en gång till Lindström, nämndemans far, och då ville han se hennes trollapparat. Då tog hon upp kjortel och säck och viste honom hela änden och sa’: Nu fick du se trollapparaten.
Älvor
Älver skulle la vara troll det med. Det kallte de ock så´na som var bort i berga. I min barndom tror jag, jag såg nått sånt uppe på Kola (o) vid stranden. Och jag sprang med hatten full med bär i näven och jag såg en hop vackra töser och de dansá runt och var så vackert vitklädda. Och jag vågte inte se på dem och sprang och var så rädd, jag var så liten då.
troll
Det var en gång en gubbe, som gick och slog nedanför Deberg när åskan gick. Då hörde han hur det ropade tre gånger ur berget. "Släng orvet". Det gjorde han, men han var inte väl undan, så slog åskan ner i orvet. Då hade en lite trollunge krupit in och gömt sig i knaggen på orvet, och se åskan slog alltid ner på trollen.
Födelse och dop.
Man ville gärna ha ett barn döpt så snart som möjligt, ty man var rädd att ett troll skulle byta bort det. Man trädde moderns vigselring i skärpet på barnets dopklänning. Man trodde att barnet därigenom skulle bli rikt och lyckligt. Man sade till barnen, att storken hade kommit med dem. Stork före- kom här i Söderkullemossen för omkring 40 år sedan.
Lyktgubbar.
Lycktgubba sa de. De trodde det var riktiga troll. De såge dem mest på mader och sanka marker. De tog´et för gott och var in- te rädda för´t. Och även kan det slå upp gaser ur jorden. Mellan Kungsbacka och Göteborg undersökte de för järnvägen och kom på så djädra med gas. En fick upp en tändsticka och det brann som hundan så länge gasen räckte.
Jättar och troll
Nere i Våxtorp lånade trollen dricka av folket på ett ställe, och när de lämnade tillbaka det, så sa trollgubben, att om de lät bli att titta i tunnan, så skulle det aldrig ta slut. Så länge de lydde trollgubben, så rann det, så fort de tappade, n-en till slut tittade de i alla fall, och då var det bara spindelväv i tunnan. Och när de sedan tappade, kom där ingenting.
Kyrkor
Ute vid stranden, nära vid den gamla landsvägen, som kallas Strandvägen, ligger ne plats, som heter Gamla kyrkogårn. Där skulle Steninge kyrka ha legat, och där började den byggas. Men trollen revo ner allt vad de byggde, och så måste de söka upp en ny plats. På Gamla kyrkogårn ligger ett stort röse, och en väldig sten står mitt i röset.
Sägner om troll
I bergen vid Fonanders var det troll förr i världen efter vad de gamle berätta. Det var väl ingen som trodde på det men många hörde hur de "russla med gresslera" om nätterna. En dag när gamla mor till Fonanders fått ett litet, kom det en trollgubbe in. Hon blev så väldigt rädd, för barnet var inte kristnat, men hur det var så kom han inte åt att göra någonting. Vid Deberg var också troll och det hördes ofta hur de "russla med gresslera". Det var de som hade sett trollgubben sitta ute och sola pengarna (ber. av Johannes i Måå). En gång när de bryggde till jul i Deberg hade alla för en stund lämnat / köket. Då hörde de hur det russla i köket men de kom på trollgumman, så hon måste lämna två stora kopparspänner, som hon fyllt med drick. Spännerna lära finnas kvar i Deberg än idag. Man brände alltid ljus tills barnen blivit döpta, för att de inte skulle bli bortbytta. För om trollen kom åt, bytte de bort sina egna barn mot folkets. Dessa kallades bortbytingar, och sådana var det gott om.
Troll
I. I Veddige var en bonde som hette Tore. Han var ofta ute och gick sent på kvällarna. En gång fick han höra ett troll i Koberg ropa till ett troll i ett annat berg och be att få lå- na den store kitteln. "Va ska du mä den ?" frågade det trollet. "Jag ska koka Tores långe ben, för han ä ute så sent om kvälla", svarade trollet i Koberg. Sen tordes den bonden aldrig gå ut om kvällarna. II. Det var en brud som blev rövad. När de väl var vigda, så kom trollprinsen och tog den fina fröken.Då var det någon som sa, att om han fick sej en häst som aldrig var riden förr, så skulle han kunna ta henne. Ellesbo hög stod på guldpelare var högtidsafton. Han red dit. Då var hon up- pe och dansade och han knep henne, och sen han däri- / från det fortaste ha kunde, men trollet var efter. Vid kyr- kogårdsmuren hägg trollet av hästen på mitten, men fram- delen stupte framåt över muren och ryttaren och bruden räd- dade sej på kyrkogården. III. Det var på ett ställe de bryggade. Trollpackan kom in, men de såg henne inte. Men vörten blev borte, den mesta. Då kom en karl in och sa: "Jag for förbi berget, och då ropade det:"Bed Slaska Renfota gå hem, för hennes barn föll i elden och brände upp sej !" IV. Det var en bonde som lånade bröd av trollen iberget. Bonden sa, att han kunde aldrig veta hur de fick så vitt bröd. "En ska ta´t i brodden", sa trollgubben. V.