Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
40. De sa, att här skulle vara troll uppe i Linnareberg 43. Det var en som gick och byggde till jul vid Hanatorp. Då kom ett troll in, och hon sa nånting, men jag minns inte, vad det var. Då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. - Hon var ihålig bak. När vi var barn, hade vi för oss, att det fanns troll i Stegelåsen.
Magi
Det troddes, att det fanns såna, som kunde med trollkonster ”slå ut ögat” på den de voro förargade på. Den stackarn fick då en förskräcklig värk i ögat, och detta värkte slutligen ut ur huvu- det på honom. Det var mest smeder, som troddes kunna den konsten. På något sätt kunde de slå ut slag med hammaren, och trolla så att slaget råkade fienden, fastän denne kanske var många mil borta.
Lucia
Johan i Gällsered var ute och gick en lussenatt. Då kom en tomte eller ett troll och sa: "I natt ä här lussenatt, klabbedask!" Meningen var, att Johan skulle hållit sej hem- ma den natten. Då skulle alla kvarnar kunna stanna; de ville inte mala den natten. Folket skulle hålla sig i stillhet. Ej tal om "långa lusse natt", ej om lussebit åt folk eller kreatur, ej Lussebrud.
Troll
Trollen tog ett barn på ett ställe och lade dit sitt i stället. Modern bryggade i ett äggskal och satte deg i en sjösäska. Då sa trollungen: "Jag är så gammal, så jag minns ### skog nedbrunnen tre gånger och uppvuxen igen, men aldrig har jag sett, en sjösäska " Då eldade de upp ugnen, och så kom trollungens mor och sa, att hon aldrig hade varit så stygg mot deras unge.
Troll Sinre-gubbar
I närheten av Sintorp ligger ett berg, som heter Sinreberget. Här har det stundom hörts hammar- slag som från en smedja. "Jag (Gustafsson) hörde själv en vintermorgon då jag kom ut på gården, dessa hammarslag och de ljödo så star- ka. Då ropade jag på pojkarna som voro i verkstan att också de skulle komma och höra. Men så fort de kommit utanför dörren, tystnade hammarslagen, och de hörde dem ej. Mer än en gång har jag hört dem. Ett stycke från detta berg ligger ett annat, och på detta fanns en plats som kallades Dalastugan, där trollen skulle bo. Högst upp på berget fanns det och finns ännu en källa ur vilken trollen hämtade vatten. Här lades pengar och knappar och spikar och dessa ditlades av klena människor som därmed trodde sig / bliva friska. Många, som ledo av värk gingo ofta till denna källa, upphämtade någon av de ditlagda sakerna, placerade detta på det "onda" stället och blevo så krya igen. Det underliga är, att denna källa aldrig sinat ut ens i de torraste somrar, och den saknar tillflöde. I Gödeberg (vid Anderstorp i Lindome) bodde också troll. På en gård, Östergård i nr 3 Anderstorp hade de en stor, svart lurvig hund. På en julafton blev han mycket orolig och man måste släppa ut honom. Så fort han kom- mit ut, gav han till ett gällt skall och försvann så och kom inte tillbaka. Då folket sedan i slåttertiden voro nere på mader- na, hördes hundskall från Gödeberg. "Tro det inte är Östergårds hund, som trolla ta´tt" sade man. Nästa julafton, ett helt år efter det hunden för- svunnit, hördes på kvällen en skrapning på dörren och när man öppnade stod hunden där. Han / insläpptes, fick mat men blev snart orolig igen och ville ut genom dörren. Man försökte hindra honom men det gick inte. Så fort han kom ut, rusade han iväg bortåt berget och sen dess har han ej återkom- mit. Men det påstås, att somliga långt efteråt hörde honom skälla i bergen. Vid "Svarte port" Hyltberg på gränsen till Älfsåker hade trollen sitt tillhåll och vistades här till kyrk- klockan kom i tornet, då försvunno trollen (tor- dön), ty sedan bröts deras makt. Till "Toras" i Lindomeby väntades en gång en "liten". Mannen hade varit i Kungsbacka och på hemvä- gen hörde han att det högg i Hyltberget och för- nam en röst som sade: " Hugg brea fötter och stora, ty de har Tora." Trollen ville gärna byta ut sina barn mot människobarn. När mannen kom hem, var kvinnan mycket orolig och ville tvunget ut genom dörren. Hon var rätt klen och mycket våldsam. Han måste hål- / henne och därigenom hindra henne att komma ut på gården. Där hörde man hur det lunkade och trampade tungt av och an hela natten. Det var trollen som vaktade på, att få bytt bort sin trollunge mot det väntade mänskobarnet. Då solen gick upp försvunno de, utan att ha fått göra barnbyte.
sägner om troll
Det hände att barn blev bortbytta. Men jag vet inte om bytet gick om igen. En karl var ute och red en gång vid jule- tid. Troll kom med dricka i en bägare för å ge ridaren. Han tyckte om bägaren. Men det var nåt giftigt i. När han skulle rida kasta han dricken över hästen. Allt håret gick bort. Den kalken blev skänkt till en kyrka. Var det skedde minns jag inte.
Hantverkare
Här var en krämmare - Rackare-Mrtin i Träslöv, han for ikring ock slakta hästar. Han bemöttes väl, för de hade för sej att han kunde trolla, t.ex. göra så att kreaturen blev sjuka. Han var gammal när jag var barn och hans hustru var också gammal. - Det var så för- aktligt att hantera döda hästar då, och hästkött ville ingen äta el- ler använda till något. Var och en som miste en häst, så blev häs- ten flådd och nergraven var som helst - ingen särskild plats för hästslakt.
Troll.
Trollen skulle ha stora hattar. De bodde i bergen och de skulle vara så förfärligt rika. Det var så fasligt fint därinne där de bodde. De hade hundar och allting som människor. Trollen bytte bort barn. Bort i Torpa bytte de bort ett, det växte aldrig, blev så litet. Så elda modern upp ovnen och la´barnet på gresslan. Då kom trollkäringen med hennes barn och sa´´: "Här har du ditt barn, jag har varit snäll vid det, får jag nu mitt".
sägner om troll
I Linnekulle berg fanns det troll. Ett trollbarn blev förbytt med ett barn från Bolås. Trollbarnet hette Kide. De skulle fara och döpa barnet. När de kom till Linnekulle berg mellan Sjöbo och Salvebo ropade trollet: "Kide, Kide, vart ska du hän draga?" Då svarade trollbarnet: "Till den he- liga kyrkan och döpas!" Då förstod de som var med barnet att det var ett trollbarn. Men hur det sen gick kommer jag inte riktigt ihåg.
Bergväsen.
I en hög i Derome bodde ett troll, som var smed. Han smidde så mycket järn som de la vid den högen; när de kom tillbaka, var det färdigt. Men så var det en som la´ dit en vit skjorta vid en högtid, och nästa gång folk la´ dit järn, blev det ingenting gjort vid det utan låg lika- dant. Och de hörde hur det sa´ inne i högen: "Svarte smed smir, men vite smed smir aldrig mer."
Husligt arbete.
Kärna smör - ville det inte bli något smör, tog de en glo med eld i och släppte i kärnan eller kastade en silverpeng i den. Kors skar de gärna i botten på kärna och ostkar. Fallde bröt ihop, dog någon i familjen. När de la järl i dricken, brukade de ropa högt. Blev väven krånglig, hade något ont eller troll varit inne. De skulle inte låta vem som helst se den; en del hade onda ögon.
Jättar och troll
Farfar kom hem en kväll och sa: "Jag hörde det ropade ur Inggärdsåsen: 'Man, man, be Stora-Tiva komma hem, för Lilla-Tiva har bränt upp sej i elden.'" När han sagt detta, blev det ett fasligt levande i rummet och ett troll hoppade ut genom fönstret, men det hade lämnat en säck kvar, och den var gjord av sulläder eller lädersulor. Trollet skulle tappat dricka i den säcken. Min farfar och min far hade sett den.
Troll som stjäl vört.
På ett ställe, där man bryggde julöl, kom ett troll och ville smaka på vörten sent en kväll. Man anade ingenting på gården, men så fingo de höra någon ropa: "Dånefod, spring, Dånefjord, spring! Slaska Ringfoda ramla i elden!" Sen blev det tyst. Nästa morgon hittade man två stora kopparkittlar, som trollet tänkt hämta julöl i, men som det i hastigheten ej hann medtaga, och dessa kommo att stanna på gården.