Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar kärleksvisa
Midsommar kärleksvisa
Vattenväsen.
Sjörå. Det fanns ett sjörå i Aborresjön i Idala. Det var en vallhele, som hade lagt sej på en hall och sov. Hon kom upp och ville kramma ihjäl honom, för hon ville ha honom till sej. Men helen hade en kamrat, som väckte honom, och sen sköt han efter henne, men hon dog inte för det. Hon bod- de på sjöbotten; där var hon säker som en bergfast ek, sa hon.
Vattenväsen.
Det var gammalt tal att det skulle finnas sjörå i Hällesjö En gubbe i Horred, som hette Fin, var vid Hällesjö och fiskade en söndag. Då rök sjöråa upp mitt i sjön och tog till, så hele sjön stod i bölj. Då sprang Fin sin väg och tor- des aldrig gå dit mer.
Näcken.
Näcken har jag sett. Han lyser, flyger upp och lyser i bäckar. Det är detsamma som lyktgubben. Han bor under broar. "Mitt hus det ligger under en bro där ingen kan segla och ingen kan ro och mycket mindre låna hus sent om kvällen."
Tideräkning.
Tolfte veckan går in 12:te april. Aldrig tal om trettonde veckan. Den 3 maj - Korsmässedan - gick nionde veckan in, men en del sa, att korsmässeveckan var hälften på var sida om Kors- mässedan. Den veckan ville de inte gärna så, för det brukade vara ostadigt väder då. Ej tal om att det skulle bli korshål eller annat ogräs, om man sådde då. Svalan kom samtidigt med gö- ken den 9 eller 10 maj.
Veckodagarna.
De skulle inte flytta en måndag. Fredag var det tjänligast att flytta. Inget tal om Torsdagskvällar. De skulle aldrig klippa sina naglar en söndag, för då fick kreaturen nagla i ögat.
Djur.
Vargar. Här så förfärligt med vargar. Men så kom en fin- ne direkt från Finland och blev boende i Stråkse vid Hornsjö ( Horredsjön, Stora Hornsjön). Han sa, att om de ville rusta ut ho- nom med pengar, skulle han resa till Finland och tala vid finnarna, att det tog bort vargarna på hundra år. Det var på 1860-talet. Se´n har här inte setts några vargar. Den finnen blev båtsman här till slut. Gök. Han kommer 9 eller 10:de maj. Gal han på bar kvist, blir det ett dåligt år. Nola-gök ä jola-gök - då skulle någon i familjen dö. sömma-gök ä sorga-gök, västa-gök ä bästa-gök östa-gök ä trösta-gök. Härmar man göken, blör hans tunga. / Röschleviskeblåsna kunde kreatur och hästar bli. Jag såg en röschleviska på en stenmur, när jag gick och plöjde en gång, och sen blev marra så tjocker och uppblåster Jag gick till en kvack- salvare. "Ho ä la bleven röschleviskeblåsen", sa han. Det blev inte gjort något för det; det blev bra av sej självt. - Hon är av samma släkt som lekatten. Firfota kunde det bära till att folk fick i sej. Gullhöna - jag har aldrig hört annat namn. De se: "Gullhöna, gullhöna, flyg å lova gott vä'r i môra!" Flög hon då, skulle det bli gott väder. Det blir ostadigt med bärgningen, om göken gal på hösåda. Hon slutade gala på gamla midsommars dag - tolv eller tretton dar ef- ter den nuvarande midsommardagen.
Himlakroppar
Vintergatan tog de gamle märke på. På föråret är det två grenar; själve gren ä julatia, var det fläckigt där, blev det snö vid jultiden. Sådant nyårsnyt är bli tre ny i rad. Månen hänger på kass - då blir det vått. Motsatsen är rätt upp och ner. Gubben i månen, det skall vara som berg.
Marknader
Farfar var många gånger på Gunnarps marknad och köpte oxar av smålänningar. Det var säkerligen i september; de fick inte komma in i städerna förrän i oktober. På Skene marknad i april sålde folk härifrån beredda hu- dar. På Larsmässe marknad i Göteborg sålde di vävne; lärft och andra grovare sorter. Träbråte, laggbråte kom de hit med från Ballböjda (Bolle- bygd) och möbler fick i köpa från Lindome.
Naturfenomen.
De gamle kallade åskan torndön. Har aldrig hört talas om torvigg, åskevigg e.d. När det var krig mellan Tyskland och Frankrike 1870 - 71 sågs det ett artigt tecken i öster som om det rukit på himme- len och blixt mot blixt. Det blixtra´ i skyn för jämnan - det var nordsken (troli- gen var det väl kornblixter. C.M. B-d); det skulle bero på att sillen rörde sej i havet. Våroxen är en mask i jorden.
Häxor och trollkarlar.
Påskekäringer reste till Blåkulla skärtorsdags kväll. De smör- jade var sin enerissla och sa: "Här uppe å här an´te Blåkulla fram." Mor var med om en påskevaka, då såg mor en käring komma ri- dande på en enerissla som det var eld i. Ett fruntimmer stal en yxa från en karl i Hult. Han gick till en klok gubbe i Öxabäck 1) och fick veta, vem som tagit yxan, och hade gubben till att sätta sjukdom på fruntimret: det var Britta Lina i Gällinge . Och hon blev strax sjuk och låg i tjuge år, men blev bra och stod upp samme dan som karlen i Hult dog. Det var en präst, som kunde säga, om de döde var komna väl fram eller illa. Så var det många, som samsatte sej om att en skulle lägga sej levande i en kista och låta jordfästa sej. Präs- ten stod på predikstolen och gjorde likpredikan över honom. "Jag / finner honom inte varken i himmel eller helvete, " sa han. Men en stund därefter sa han; "Den mannen som är nersatt i dag, nu for hans själ till helvetet." Då hade han kvävts och dött.
Häxor.
Påskakäringarna for på dymmelonsdan. Det var till att ta ett rakeskaft och smörja på sätta sej på och säga: "Här upp å här an te Blåkulla fram!" Så bar det av genom skor- sten och dit. Det var inte bra att komma uppi en vervel; då kunde man bli fördärvad. Man skulle spotta tre gånger och säga: "tvi, tvi!" De har trott att i vervel kunde vara någon käring från Fin- land, som var ute och skulle samla säd.
Häxor.
Det var finska käringer som samlade utsäde, sa de, när virvelvindar ginge. "De tar då alltihop", kunde de gamle säga. Kom det någon käring och sa, att en skulle få otur eller kom- ma till skada, skulle man slå till henne för näsan, så man fick se "det röda" på henne, så hade hon ingen makt.