Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar, Husdjur
Före midsommar skulle man plocka själva blom- morna av alla slags träd och örter och gömma till julen, då kreaturen fick det. Då skulle krea- turen hålla sig friska.
Midsommar.
Majestång - när jag var ung hade de majestång om midsom- mar på varje ställe. Vi kom tillsammans hele byn på ett ställe och dansade kring majestången. Vi hade klätt ut den med löv och blommor - det var mest prästkragar och tjäreroser - och äggskal och en krona överst i toppen. Vi kokte kaffe och dansade hela natten till fram på ottan. En midsommarkvast har jag alltid brukat plocka av så många sorter, jag kunde finna. Jag satte den i vatten och kasta- de ut den, när det blev vissen. (Har ej använt den som botemedel)
Midsommar
Midsommarafton brukade ungdomen resa midsommarstång på en jämn och slät plats. Tätt uppe vid toppen på stången sattes ett kors på vilket hängdes kransar. Stången kläddes med blommor och grönt. Det dansades sedan omkring den hela midsommarnatten. Det var någon som kunde spela dragspel, med och spelade och det togs upp spelmanspengar till honom. Midsommarstången fick stå kvar några dagar för söndagen efter midsommar skulle man även samlas och dansa ikring den, sedan togs den ner. Till midsommarsafton brukade man repa björk- löv och strö på golvet i stugorna.
Påsk.
Påskeld hade vi alltid på Bôrstaråsen nära kyrkan; den lig- ger så högt, så den syns vida omkring. Hele byns ungdom samlade löng (ljung) till den högen och en tjärtunna. Inga eldar vid Valborg, Mid- sommar o.s.v. Svarta måndag, vita tisdag, dömle onsdag, - , - , ägga lorda! De har gått t.o.m. i år och sjungit för ägg flere stycken ungdo- mar. (Seden återupplivad av J.U.F. sedan den glömts av så gott som alla i socknen med undantag av de allra äldsta. c.m. B -d.)
Växter.
Tröskbuske finns här. Men när små barn hade torsken, tog de av en sås dröp och fick i ungen, så gick det bort. Fläderbuske (aldrig benämnd hylle). De tog vara på blom- mor före midsommar och torkade att koka på för förkylning. Horsablom köpte Brita Lina i Kungsbacka - hon kokte det till smörja, som hon använde för benbrott. Läkeblarka - la´de på sår. Libbastecka - växte här. Villegräs - de talte att om en trampade på sådant, gick man vilse. Svimling - det är ett gräs. Det kom med i rågen. svim- ling och lyra var de noga med att få bort - det var svårt att baka. Skaldra i rågen är lätt - sen kallas det pengagräset.
Vår-och hösthalvåret.
"När Torre är våter, är det mången man, som gråter." "Hade jag den makten som Torre, så skulle jag frysa kalven ur koa och grisen ur soa". Om det regnade bönesöndag, så blev det ett gott år. Så långt före jul det blev rim, så långt före midsommar blev det regn. Men det betyder en del, om rimmet går bort i tork eller i regn, torkar rimmet bort, så blir det tork. Vallfroeafta skulle de sluta med kvällsitterna, ej tända upp ljus sedan. "Pålera", det var Pål och Polycarpus / då brukade det alltid bliva kallt. Kristi himmelfärdsdag var förste badedag och förste metedag. Den timme det nappade bäst då skulle det nappa bäst hela sommaren.
Husligt arbete.
Det var till att spinna på vintern. Sen skickade vi garnet till Mark, för det skulle blekas. Vi hade så ont om aska här, men i Karl Gustav, Kungsäter och Gunnarsjö hade de mycket skog. Det var på bondgårdar där, som de tog emot garn härifrån och blekte det. Sen började vi väva före midsommar och det skulle vara färdigt till andetiden i början på augusti. Då la vi ut väven på blekebacken. För länge sen fick vi skiftas till att vakta väven på natten. Det var bra, om det kom dagg på natten. Väven skulle vara färdig till Larsmässe; då skulle den till Göteborg och säljas på marknaden. Of- ta hade de då med sej fläsk efter en gris på lasset och ibland en spädkalv.
Djur
Göken. I Gällinge var det två gökar, som lagt sej på ryggen i ett ihåligt träd och skulle sova över vintern. En karl kom och fann dem, och han vände den ene och la´ honom rätt. På våren gick han dit, och då fann han, att den han vänt var död, men den andre var flu- gen upp. - Han ligger i dvale med vinern. Han har en liten fågel med sej, som bär mat till honom, det har jag själv sett. Göken kommer den 11 eller 12 maj. Han gal till midsommar. Gal han på hösåta - det skall båda mycket regn. Nolagök ä jolagök, sönnagök ä sorgagök, östagök ä tröstagök, västagök ä bästagök. Man skall inte härma honom, då skall tunga blö´ på honom.
Vårhalvåret
Petter Katt kastade en varm sten i sjön. De var rädda att köra på sjön sen, för då skulle det ta på isen likamycket under som på. "Om stubben bär katt Kyndelsmässenatt, så tar den var tredje stack." Det blir dåligt år, om det är frost och rim på stubben den dan. Vafferdan - här var inga vafflejärn i min barndom, men de började i min ungdom. Sen blev det vanligt att man skulle äta vaffler Vafferdan. Frost den 9 mars - då skulle det bli 40 frostnätter före mid- sommar. - April mä sitt skinn den körer barna in. / På Kristi himmelsfärdsdag skulle de vara fina. Hade de fått något nytt klädesplagg, skulle de ha på sig det när de gick till kyrkan den dagen. Påskdagen var det man skulle börja gå till sängs utan ly- se.
Umgängesformer.
När jag var tös, var jag vid russer i Änghagen och i Alekärret. Det var vid pingst och mellan pingst och mid- sommar. De hängde upp stora järnlänkar kring ryggstöt- tan och hade en hästfilt att sitta på. Pojk och tös russa på en gång. Hon satt underst och hade benen ett på var si- da. Russan saattes igång med ett tåg. Jag tordes aldrig rus- sa; jag bara såg på. En pojk från Fjärås trilade ner och fördärvade ena armen, så han hade aldrig någon nytta av den mer. Ibland hade ungdomen lek och fick dansa bort på stäl- lena. Vi hade spelemän: Aron i åsa. Jag minns honom sen jag var fyra år. Mina föräldrar var statare på Örmanäs och bodde i en av de gammaldags bonnabyggnaderna, som kallades Raa. Då var Aron där och spelade och fick dansapengar.
vårarbetet
Den 12 april kunde di våra i Anneberg, men i skogs- bygden först i 9:e veckan. Den 12 april april börjar den 12 veckan. På Ture och Tyke (Tyko) skulle vi ha brått att så, och in på maj. Rebecka skulle vi så hörn (lin). Det har hänt att vi inte fått gjort vårn förn i juni. Ärter och bönor sås aldrig här i skogs- bygden. Boskapen skulle kunna föda sig själv den 17 maj. Den sista dan i sista vecka var Irenius (5 juli). Det var en käring som sådde hörn, när det ingen vecka var, och fick lika bra för det. Med slåttern börja di olika. Längre ut bör- ja di veckan efter midsommar. Di som var bestämda skulle alltid börja den7-8 juli. Det var en 20 man till att slå och 10 flickor till att raga.
Vårhalvåret.
Sigfrid - det är en sägen att om det dryper av oxera ( - det rinner utå taka) Sigfrid, om det är så pass liet då ( = blidväder), så blir det ett bra grödeår. Petter katt kastar sin varme sten i sjön, sen tiar de så mycket under som på. 40 martyrer; är det frost den natten, blir det 40 frost- nätter, och det är bra, om de hinner att komma före midsommar. 3 maj är det Korsmäss - det är merendels kallt då, och det var det i år. Om det regnar i solståndet (den tiden kring midsom- mar, då solen går ner 9, 14 em), så får vi gott om regn hele sommarn - det gjorde det i år. Göken kom en gång den 25 maj. / Den 27 maj är Beda. Då ska kon ta sin föda ute, sedan ska en inte behöva fora en ko inne. En del gömde en julakaka till 1 maj. Det var vetebröd. Då skulle de äta den, och den var genomtorkad, så den var god. Och så drack de märg i bena.
Djur
Från urminnes tider har göken varit anssedd som en spåman och än i dag lyssnar lantbefolkning- en varje vår med intresse till hans enkla, men dock gärna hörda läte. Hör någon göken, påstås det, första gången på året och är fastande, så dåras man av honom, varpå följer olycka. Gal han på bar kvist, d.v.s. före lövsprickningen, så betyder det gott om oäkta barn under året, och gal han ovanligt länge, exempelvis långt efter mid- sommar bådar det dyr tid. Man skall ej härma göken just då / han gal ty det anses som synd. En gök, som någon härmat, höres strax efter hosta. Som de flesta torde veta är att göken, isynner- het vid galtidens slut ofta blir hes och får ett slags skrattlika läten ibland. Enligt folktron kom- mer det sig därav att någon härm- at göken, varför han hostar upp sitt hjärteblod. De röda växtbild- ningar som ofta finnas på björk- ens blad, påstår man skall vara gökens upphostade blod.