Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
Näcken. Johannes i Ängahagen hade sett näcken i Det- tern. Det var om vintern, och Johannes skulle köra över sjön på isen. Då kom näcken, och han var som en vanlig, svar- ter häst och hade ett halmlass efter sej. Johannes satt och titta' på't en stund och torde inte ge sej av. Rätt som det var försvann det av sej själv alltihop.
Vattenväsen
Det är en sägen om, att Näcken gjorde sig till en häst. Det var vid Barnasjö. Där var det en hoper barn, som klev upp på ryggen på den och den blev så lång, att alla fick rum. Den siste, som klev upp sa: ’Kors i Jesu namn’; då blev näcken rädd och kasta sig i och barnen blev dränkta utom den siste. Sedan heter sjön Barnasjön.
Vattenväsen
De skulle mäta djupet i Håldasjön. Då sa näcken: "Mäter du mina väggar, så mäter jag dina läggar"
Vattenväsen
Näcken brukade ligga på bäckabro och såg ut som ett vackert föl. Blev lång så att många kunde rida på honom. Sedan dränk- te han dem kanske.
Vattenväsen
Näcken visar sig ibland som ett barn för att locka barnen till sig. När den gjort det "skrattar den illa sen."
Vattenväsen.
Näcken skall ha bott vid bäckar och åar. Men det är mycket sällan jag har hört honom omtalas i Stråvalla och för resten i Värö med.
Vattenväsen
Näcken kunde lära dem spela. Det var en speleman, som lärt av näcken. Han spela en gång på en bal, och de dansa, så de kunde inte låta bli att dansa, och han spela i ett. Då var det en, som sprang fram och skar av strängarna på fiolen. Annars hade de dansat, tills de dött. Näcken var ibland som en häst. På ett ställe hade de tagit näckahästen och gjorde hela våren med honom, men de fick inte ta betslet ur mun på honom. Han åt inget på hela tiden men drog bra. Då de gjort ifrå sig våren, tog de betslet ur mun, och han sprang i sjön. Sjöjunfrura visa sig i vannet. De var så fina och vackra, så de kunde locka folk te sig. Strömgubben vet jag bara de talte om. Det var en här i närheten, som hörde det ropa i sjön. En liten tid efter drunkna han.
Näcken. Lucia
När näcken höll i hjulet så att kvarnen icke kunde gå, skulle man taga en eldglöd och kasta i strömmen framför hjulet, för att få bort näcken.
Vattenväsen
Mamma hade hört, att en hop smågossar satte sig på näcken vid en ånabrink. Och alltefter- som de satte sig på längde sig hästen. Då skulle det vara någon som sa´: Jesu kors, aldrig har jag sett sånt långt kors", och då skulle näcken försvinna. _ I en stuga hade de en syster som var ute och hon fick höra näcken spela och hon dansa´ efter det spelet och hon skulle bli galen av det. Sjörån skulle narra karlar till sig. Det var en karl som var i skogen och kokte tjära och då kom det en sådan vacker och ställde sig jämte han, och då sa´han, att hon skulle vända på sig och då skulle hon vara ihålig baktill. Döljevatten hade de för sig, att de skulle ha och tvätta sig i för att de skulle bli vacker. De skulle ta julesnö och / gömma och tvätta sig med det om midsommar. Och så höwar jag inte om de skulle ta vatten i en en bäck som rann från söder till norr eller tvärtom och det skulle de ock tvätta sig med. Men de säger, att det inte finns några så´na bäckar för alla rinner öst-väst.
Näcken
Ja, det är nog inte mycket här finns om necken. Jag har nästan ingenting hört om honom, fastän jag i hela mitt liv bott alldeles intill Ätran, först i Tormorup på Ljungbysidan och sen 1875 här mitt emot på Askomesidan. Så jag har aldrig flyttat längre än bara jämnt och rätt tvärs över ån. Men det påminner mig verkligen om en historia om näcken, som jag hörde i min barndom. Här finns ju ingen bro över Ätran, utan den som vill över ån får försöka tala vid någon som ror honom över. En gång kom det en karl och ville över ån. Han fick en i Tormorup att ro sig över Men då kom näcken och ville ta honom. Karlen, som rodde, tog i av alla krafter, men när de kommo till lands var näcken så nära, att han slog ett hårt slag i ekebrädden. Men det var, så att de blevo räddade, fast det var med nöd.
Vattenväsen
Näcken kasta sig på brinken och lå och locka till sig barn med fina leksaker. "Akta dig att gå nära å," sa mam- ma.
Lyktmannen – Näcken
Min far såg Näcken borta i åa. Han skulle köra och häm- ta torv. Näcken kom och de vände om igen. När de kommit hem kasta de ut en peng i ett stenrös men de så allikevel att han leta upp den. Lyset gick igen. När lyset gick bort, gick de tillbaka för att hämta torv Vättelys syns innan storm. Det är som en lykta på vannet. Lyktemannen såg jag tydligt en gång. Det var på natta. Den syntes klar och grann. Det var i frisk, hård vind.
Sägen om Näcken
Det var en gång vid tolvtiden på natten en vinter och jag var på hemväg från Gunnarps marknad. När jag kom till ett ställe i närheten av Högvadsån, hörde jag en så orimmeligt vacker sång musik. Jag gick ditåt och hörde allt bättre och bättre. Det kom ifrån ån. Då förstod jag, att det var näcken, och jag sa': Tvi för sådan musik. När jag kom hem, blev jag så sjuk, så sjuk och kräktes svårt. Då jag talt om för far vad jag hört och sagt, sa' han: Det var inte underligt, att du blev sjuk när du bannade näcken.