Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Häxor
Det fanns en gumma i Flatåsen, som kunde trolla. Hon hade blivit ovän med en granne. Så skulle hon gå och trolla så att det inte skulle växa grönt strå på hans marker. Hon klädde av sig naken och klättrade baklänges upp i ett träd. Men innan hon hann trolla färdigt, så datt hon ner
Troll
Min mor berättade, att det var en gammal käring, som stått och bakat tidigt en morgon, och som hon vände sig om, så fick hon se ett ansikte i dörren. Det var så stort och hemskt, och det gapade så brett som dörren var hög. Så skrek en röst: "Brai, brai" (bröd).
Troll
Då Annas mor berättade för Anna om Åsfrua, tillade hon, att hon aldrig själv sett henne. Hon trodde dock, att det var Åsfrua, som hängde sig på ryggen på henne en kväll, då hon varit och mjölkat, för det var nästan omöj- ligt för henne att gå.
Troll
Det var några som plockat potatis och då blev dom troll- kramade och fick kräkas. Man hade fosfortändstickor på den tiden. Dom fick gapa och ha svavelrök in i halsen. Så röpa dom. Sva- vel fördriver det onda.
Troll
I berget mitt emot Grisebu * fanns en lismi förr. Han skänkte en lie till Grisebu vart år. Men så en gång hade di förnärmat honom, och gett honom en ren skjorta, och sen fick di aldrig nån lie mer av honom i Grisebu. I Buarås har trollena gripit så igenom att det syns märken efter det.
Troll.
I Trollåsen i Bua, där lär ha funnets troll. Där va ett fruntemmer - hönre ja berättas i min barndom, som gick å skar sä, hu hade sett lella barn messe; så kom där aj trollkäring å tog henna barn å la sett i stället, men fruntemmert lätte trollbarnet legga å skriga. Då kom trollkäringa tebaga, å sa: "Gå gjore inte ja mä dett barn, som du gjör mä mett". Trollkäringa måtte då ta tebaga sett barn å lemna de andra.
Naturföremål.
Trollkyrkan här uppe i berget, där har bott troll för länge sedan enligt sägen. Men senare har folk haft den gottan till gömme under kriget. En del kallar samma grotta för Brattås stöva. Det skall gå en underjordisk gång från Trollkyrkan ut till lille Gällingevägen. Varp - det ordet känner jag inte till. Men här var en stenhög vid vägen till Förlanda. Sockerärte-Martin kallades en gubbe, som inte kunde räkna och inte förstod sej på pengar. Han gick och fiskade i en liten sjö, som heter Trin- ne bolle. En som hette Al var arg på honom för att han tog alla fisken. Han laddade sin bössa med järnsprik och skrot och sköt och träffade Sockerärten i ena låret. Det skedde de 4 juni 1904. VI hade en postbärare, som skulle / den vägen fram en stund efter - Ny hette han. Al uppehöll ho- nom en halvtimme; han bjöd honom på kaffe. Han hittade gubben sedan - han såg att han rörde sej, men när han kom fram till honom, var han död. Jag var med och hämtade liket. På den platsen blev upplagt ett runt röse; folk hade för sej att de skulle kasta någon sten på det, när de gick förbi, åtminstone var de flera gamla förlänningar, som gjorde det.
Kyrkklocksägen.
En gång var det några stycken djärva unga män från Knäred vilka sökte bärja kyrkklockan, som trollen tog och sänkte. Av de äldre hade de fått vissa förhållningsregler för att lyckas i sin plan. Det skulle vara en torsdagsnatt försöket skulle göras och ett par tvillingoxar skulle användas som dragare. Vidare måste man iakttaga fullständig tystnad. Om man än fick se aldrig det, så skulle man ej bry sig om detta, ty det var endast bländverk av trollen att förvilla för att få ha sitt rov i fred. Iakttagande allt detta var man på god väg att få upp klockan. Med en ankarhake hade man fått ett säkert tag på den och oxarna syntes väl med att dra. Och de många gyckelbilderna motstod man utan att skratta, men så var det en av karlarna, som råkade se mot Knäreds by just som klockans kant skulle släppa vattenbrynet. Han fick härvid se hela byn i ljusan låga. Det blev förmycket för honom och han gav till ett utrop varvid klockan i samma stund gled tillbaka ned i vattnet och försvann i djupet. Och sedan dess har den aldrig påträffats igen utan det har endast varit gamla trädstubbar som man fått tag i. Berättat av Fredrik Pålsson
Födelse och barndop.
Då ett barn var nyfött, så skulle det läg- gas en stund i ett grisastall, så fick det god sömn, och en stund i ett häststall, så kom det aldrig för häst som skente. De lade silver och vätteljus i barnets tanelist, så fick det inte ont av vätta eller annan sjukdom. Ett barn fick inte ligga naket, skulle alltid ha något över det. Om det kom dåliga frun- timmer i huset, fick barnet skiver. Havande kvinna fick inte vara med vid slakt och inte titta i öppen grav. Hon fick inte se i nyckelhål, barnet snedögt. Ett fruntimmer, som inte kyrktagits, / var "håjen". Den, som kom till ett ställe, där de fått barn, skulle ge pengar. Det skulle brinna ljus, tills barnet blivit döpt, annars kunde trollen ta det. Då de gick i kyrke, skulle de skänka en krona till kyrkan. Gudmor fick inte släppa något på vägen till kyrkan, då blev barnet släpphänt. Då gudmor skulle gå till kyrkan, läm- nade fadern henne barnet med orden: "Nu ger jag dig en hedning, och nu får du ge mig en kristen." Då gudmor kom hem med barnet, läm- nade hon det tll fadern och sa: "Nu ska du få en kristen av mig."
Trollbarnet.
Trollbarnet. I fordna tider hände det, att trollen bytte bort sina barn mot nyfödda människobarn. I en bondgård var ett nyfödt odöpt barn. Trollen voro då framme i ett obevakat ögon- blick och tog barnet samt lade dit ett annat i stället av sina barn, som var mycket ful med bred mun och stora öron. Modern sörjde och undrade hur hon skulle bära sig åt att få igen sitt barn. Så hände sig, att hon träffade en klok gumma, som hon ej var sen att rådfråga huru hon skulle bära sig åt. Den kloka lärde henne huru hon skulle göra. Påföljande dag ställde hon till att baka och när bakningen var färdig lade hon in mera brännsle samt tog trollungen och lade den på brödträet samt började att sakta föra den in i ugnen. I detsamma slogs dörren häftigt upp och in rusade troll- kvinnan med hennes barn, lade det på golvet, samt ryckte till sig sitt eget barn och skrek. "Jag har inte så behandlat ditt barn som du gjort med mitt." Upptecknat av Agnes Andersson (Fru) f.1882 Röserås Onsala Hallands län. Berättat för mig för åtskilliga år sedan av Fru Petronella Andersson Hästared som var född 1824.
Skatter
I Okome socken omkr. en halv fjärdings väg väster om Tollsbo och landsvägen, som går år Gällared, ligger ett berg, kallat […]. I berget finns en tunnel, som av folkjet kallas Trollstugan. Underliga sagor gå i bygden om denna trollstuga. I densamma bor ett troll i skepnad av en tjuv, som bevakar en skatt. Över trollstugan i klippväggen finnes en ingång till en kammare, som invändigt är försilvrad. I denna kammare finns en kista av silver, vari skatten förvaras. Den är oåtkomlig för människor. En gumma i trakten skulle en gång i sin ungdom ha klättrat uppför bergväggen och [...] en till in i kammaren, men längre kunde hon ej komma. En gång hade en vallgosse till trollet sola sina skatter utanför berget i morgonsolen; ett tjurhuvud hade då visat sig såsom "vård" (vakt) över dem. En annan gång hade vallgossen, då han blåste i sitt horn, hört tjuren i förargelse råma inne i berget. Andra hava sett den vidunderlige tjuren gå och beta i grannskapet; andra åter [...] nattetid sett hela trollpalatset vara [...] och stående på guldpelare.
Svartkonst
Vid Nye bro bodde en som hette Wettergren, och han hade så förfärligt mycket råttor. Så kom en finne dit, och då talte Wetter- gren om dessa många råttorna. "Det ska jag hjälpa ", sa finnen. "Ja, men I får inte vita dem till nån annan", sa Wettergren. Finnen slog en påle i vattnet vid Nye bro och sen rörde han med en pinne vid pålen, och det kom råttor i hundratal och sam runt kring pålen tills de dog. Det var en tös som hade haft besök av sin fästman en kväll, och sen följde hon honom en bit på vägen. När hon kom igen, tyckte hon att hon kunde flytta korna på åkern. Men då stod deras granne hos korna med en vit näsduk och strök dem i pan- nan och tog la hår av dem. Han skulle väl ta nyttan av deras kor, trodde de. Det var en finne som hade velat låna hus hos en bonde en kväll, / men bonden hade förolämpat honom och kört ut honom. Se´n fick han låna hus i en annan gård, och där talte han om hur han ha- de blivit behandlad. "Kan I inte göra nåt ont ve´n ?" sa hustrun på stället. "Nej,", sa finnen," nu har han gått och lagt sej, och han läste när han la´ sej, så det har jag inte makt till", sva- rade finnen. Min man hade varit i Amerika och han sa att han hade varit i lag med många finnar där, och de kunde inte trolla, utan de var precis som annat folk. Sätta ner - sådana som inte blev gifta trodde de var nersatta - jag hörde talas om en de sa var nersatt i en dynga ej, jag vet inte hur det tillgick. En finne var inne på ett bondställe och åt, och han tyckte att hustrun tog för mycket betalt för maten. Då sa´n att han skulle stäl- la om att hon blev full med löss och aldrig blev av med dem. I Ås prästgård fanns en komminister, som hade så många stygga hundar. Det kom en finne dit en gång, och hundarna höll på att bita ihjäl honom. Då sa´ finnen_"När hunna kunna skälla, så ska du få tiga". Och den prästen fick munlås, så han / kunde inte tala sina sista tjugo år utan fick ha hjälpepräst. Stämmaa blod - en karl skulle lära ett fruntimmer och tvärtom. I Ö. Derome fanns, en gubbe, som kunde det, och han lärde sin dot- ter. Jag lärde litet av det hon talade en gång. Hon sa:"Som Her- ren Gud stämde Noaks flod, så stämmer han både vatten och blod". Det skulle bli tur i allt, om man tog vara på "obladet". En pojk försökte det, men prästen stod över honom tills han hade sväljt ner det. Svedenborg och Torbjörnsson hade gått igenom Wittenborgsskolan och kunde trolla.
Svartkonst
De sa om en mjölnare i Mahult i Brea- red, att han kunde trolla. Gubben var gammal och utlevad, men i alla fall ställde han till sig en skoltös på 13-14 år om nätterna. En piga på Mahults gård hade mött tösen, hon gick lik- som i sömne, och en natt såg pigan, hur tösen gick in till mjölnaren. Dagen efter gick pigan och skällde på mjölnaren "Hör du gräbba", sa han, "du ska min själ få komma till mig i natt i stället, om du är svartsjuk." Sen sa han till några mäldabönder, som var där, att om de ville gå till Breared och skaffa en kanna brännvin och komma dit med den natten, så skulle de få se på roligt. Klockan tolv på natten kom pigan alldeles spritt naken och ville / prompt krypa till gubben i sängen. Då väckte han henne. "Se så", sa han, "nu kanske jag får vara i fred för dig." Men hon grät och var ond. "Jaså," sa gubben, "då vill du komma te natta också". Hon fick i alla fall en rock att gå i hem, och kväl- len efter band hon den på en sugga, och på natten kom suggan till gubben som höll på att alldeles äta upp honom. Sen hördes det aldrig av att han hade töser till sig.