Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Häxor
När en fick se en "väryring" (virvelvind) så skulle en kasta sig på marken el. fatta tag i något tungt föremål, så skulle en inte andas. "Väryringen" var full i sjukdom och trolldom. Det var bäst att tiga, när en fick se en sådan. Så blev jag lärd.
Annandag jul
Jag har själv varit med och ridit staffans skel. Nu kommer jag inte ihåg något vidare av visan, för den har jag knappt tänkt på på femti år. Staffan var en stalledräng, han vattna´ sina fålar fem, alltför den ljusa stjärna. De två de voro röda, de sprungo utan möda. De två voro vita, de voro vandra lika. Den femte den var apelgrå som Stefan själv red ut uppå. / Kom gossar, låt oss lustiga vara, en gång jul om året hava. Allt för den ljuse stjärnan. Här kommer far med glaset, med glaset, han skänker oss hela kalaset. Allt för den ljusa stjärnan. Finns här någon flicka fin, hon öppnar genast sitt äpplaskrin.
Annandag jul
Anda´n - då gick karlar omkring tidigt om ottan och rensa´ i lagårdarna och gav kreaturen foder. När pappa levde ( död 1868), var det två karlar, som hade gjort så i ordning i stallet och lagården; se´n var de inne och fick mat och brännvin och gökar. Men många hävde in gödsel och hävde krubborna överful- la med foring och kastade halmbultar till hönsen. Staffans skee red de tredjedagens morgon - då hade de tagit på sej sina bästa kläder och klätt och styrt ut hästar- na så grannt som möjligt. De sjöng en visa (som A.H. inte kan erinra sig), och folket gick ut till dem med bröd och brännvin.
Trettondagen och Knut
Dagen efter Trettondagen kallades Knud. Då har de brukat gå ikring med en Knuddagubbe, i min barndom och sen jag var vuxen. Den var som en docka i mans storlek och hade en brännvinsflaska i fickan. Alla skulle ge dem brännvvin och hälla lite i Knuds flaska med, annars lämnade de kvar Knud på det stället. Och en från varje ställe skulle gå med dem till nästa ställe. Dan efter Trettonde tog de ut julhalmen. Ej tal om Benaraska söndag. Inge stjärngossar här.
Knut, Trettonde
Dagen efter Trettondagen var Knut. De gjorde en Knutagubbe av av- lagda kläder och halm och hängde en flaska på honom. De ledde ho- nom från ställe till ställe i byn. Alla skulle ha brännvin, och Knut fick också en sup på sin flaska. Husbonden på stället skulle alltid bära Knut till nästa ställe för att visa att han inte hade Knut (= ej hade slut på brännvinet). Men var det en gammal karl, brukade han inte följa med till mer än det stället. Var det något ställe de inte hade fått något på, gick de dit nästa natt och satte Knut vid dörren. Det var alltid i mörkningen de gick. Knut hade inte ansikte men hatt och tröja. Inga stjärnpojkar ha gått här.
Påsk
Dymmelveckan: svarte måndag, vida tisdag, dömle onsdag etc. påsk- afta. Långefröjda var det en gammal mor här i byn i min ungdom som alltid skulle göra något rysligt strävigt arbete, t.ex. skura golv. Men hon var barnfödd i Grimmared i Mark. Långefröjdaris har de nyttjat piska varandra med, ungdomen. Det skulle vara ett björkeris. Inget förbud mot mjölk och mjölkmat då. Tigga ägg - fattiga barn gick i gårdarna och tiggde ägg. Ingen visa och ingen utklädsel. Eldar brände de bara påskafton - inte Valborg eller Midsommar. Det var mest ristyg, som pojkarna samlat ihop.
Påsk
Svarta måndag, vita tisdag, dömle onsdasg, skär torsdag, långa-fredda´, påsk-afta. En gammal gumma här i Kärra körde alltid sina döttrar till att skura hela huset långfredagen. Det var en ryggåsstuga - de fick skura både tak och väggar. Det var för att de skulle lida. Den gum- man blev myckeet förtalt för detta. Hon var född i Mark. Här har de alltid varit noga med att helga vilodagen. Långfredagsris har de nyttjat här; det var om någon låg för länge. Inget förbud mot mjölk och mjölkmat långfredagen. Inget rockahjul fick gå omkring efter klockan 12 dymmelonsdag. De hade huggit all veden före påsk.
Vårhalvåret
Den 27 maj (Beda) skulle gållko och gållos ta sin föda ute. Den 3 maj, kom svalan, tärnan och horngäddan, de tre följdes gär- na åt. Valborgsmässoafton skulle man dricka toddy - dricka märg i bena. Det förerkom inte i min ungdom att ungddomen gick och sjöng för ägg, men på de allra sista åren har de börjat på med det. Regna det så pass stund Böne söndag att bonden han sela en häst, skulle det bli bra gröda. Så många solskensdagar i adventet, så många yrvädersdagar i fastan. Peter Katt kastde den varme sten i havet - sen tär det så mycket underifrån som ovanifrån. Frost 40 martyrer - frost i 40 dygn. Pappa taltee om Pål och Påls drängar men jag minns inget om dem. / Torrre våter - mången man gråter. Kristi Himmelfärdsdag skulle de bada för sjukdom på morron innan solen gick upp. "Mars mä sitt skägg lockar barnen utom vägg, April mä sitt ris kör barnen in." Det som gror i mars kommer aldrig åt ladan.
Vårhalvåret
Gållko och gållso släpptes tidigt på föråret - de blev körda på skogen och fick äta ljung. Regn Bönesöndag, var bra, då blev det ett gott grödår. Sånt vär vi ham om påsk, fåm vi om pingst. Så många solskensdagar i advent, så många yredagar i fastan. Efter Peter Katt skulle det tära på isen så mycket under som på. "Aprilesnö ä så gott som fåragö där en kör över mä henne" (De menade, att det var ingen sanning.) Första sommardagen var juladen - den har längt sej ett tockafjäl. Första vinterdagen är midsommardagen - då börja dagarna bli kortare. Vallfroedag - i Mark säger de Vaffledag. "Mars med sitt skägg lockar barnen till vägg, april med sitt skinn kör dem in."
Vårhalvåret
När Matteus kastat den hete stenen, var det lika mycket under isen som på. Mattias med gåsägget, sa´ de. "Dä ä gott när då räcker i- hop", sa hu, som skar dä sista gåsafläsket när gåsa börja´ värpa - det är ett "olsök". Vallfredag sa de trana bär ljus i säng. Det var bara för skomakare och skräddare; nu gjorde de inga kvällseter. Fyrti martyrer - 40 dagar bli likadana som den, innan det blir sommar. Att äta vaffler Vallfroedag var aldrig brukligt förr. På Kyndelsmäss brukade mamma (som var från Lidhult i Småland) ha sån mat som vi haft till julafton. Aldrig narrade vi mer än den 1 april "April, min narr !" Regn Bönesöndag eller Kristi Himmelfärdsdag skulle vara så / fasligt bra. Ej tal om regn på Trefaldighets söndag. "Innan Korsmässe vecka har varit, får vi la inte något gott (vä- der)", brukade de säga. 1 maj - äta ägg och dricka brännvin, så fick de märg i benen. Kristi Himmelfärdsdag - förr skulle de, talte min mamma om, gå utan tröja, i bare linärmera med spetsar kring hän- derna och snörlinstycken den dagen. Det var förste barärmeda´n. Beda - skulle bönerna sätttas. Halvliden vinter - det var om Kyndelsmäss. Mars med sitt skägg lockar barnen utan vägg, så kommer April med sitt skinn och kör barnen in.
Hösthalvåret
"Den som inte har känt av Olsmässe brönöd och Mors- mässe - ? - och Mekelsmässe skonöd, han vet inte av nå- gon nöd", sa´ de. Larsmässe - jo, plocka blåbär fick de. "Linhulta bönatork" är alltid sist i oktober eller början av november. - . Det ligger i Veddige. De brukade så så förfärligt sent. "Blir det regn på Galla, kan en så på bå berg å halla".
Tideräkning
Den 3 maj var första dagen i nionde veckan. De räkna tebagers. De talte inte om 13, 12, 11 eller 10:de utan började först med den 9:de vec- an. Pappa sådde korn i 8:de, 7:de eller 6:te veckan; det berodde på om asket hade börjat på att sätta löv då. I 6:te veckan var rävesas ung- ar så pass stora som katter, sa han. Han talte om en som sådde sitt korn då det inga vecka var.
Veckodagarna
Måndag skulle man inte flytta: "Måndas flött ä stacket å stött". (Det sklle bli kortvarig och ledsam tjänst.) På söndagar fick de inte ens borsta sina skor förr - . När de trolla- de och skulle bota en ko, som inte orkade resa sej, sa´ de: " "Statt upp å res dej som Satan rister själa på den som borstar skoa på söndan". (Det är ett gammalt "olsöte" - det som den ene härmar efter den andre.) Har inte hört att korna fick nagel i ögat om man klippte naglarna på söndagar. TIsdagar och fredagar var det mest tur med. Inte tal om att man inte fick spinna etc. torsdagskvällar.