Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Talesätt om julen
Ann'da trätt* ä jula slätt, tjugene Knut kör jula ut. *trettondedag
Intervju med Josefina Andersson (f. 1867)
Intervju med Josefina Andersson, född 1867 i Rolfstorp. Hon kom som liten till Grimeton.
Vårarbete.
De gömde en kaka från jul till påsk, men inte till den dag vårarbetet började. Lin såddes Erik - det var själva linda´n - och Rebecka. Glömde de så på en fläck, sa de: "Du har lämnat en grav" - någon i huset skulle dö på året. Säden sådde de flesta med en hand. De hade en såkupa av halm med en båge vid var sida och ett tåg om nacken.
Bergtagen.
I det berget invid prästgården där Johan (arrendator J. Eliasson) har sitt brygghus nu bodde troll. De hade tagit in en liten tös till sej i klippan och varje jul när solen skinte hade de ute henne en stund. Det var de som såg henne på avstånd, men så fort någon kom i närheten av klippan, blev hon borte.
Almina Justina Bengtsson
Ortnamn. Ålder m.m. Linberedning. Linberedning. Lin. Spinna. Väva. Väva. Kläder. Skor. Kyrkbesök. Väva. Gångkläder. Konfirmation. Kyrktagning. Dop. Bröllop. Bröllop. Mjölk. Ost. Sötost. Råmjölkskaka. Gård och familj. Ortnamn. Mjölk. Kärna. Ost. Bröd. Dricka. Malt. Slakt. Korv. Rökad mat. Slakt. Jul. Jullekar. Avslutning. Slaga. Tröska. Senap. Prat.
Fartyget som gjorde en snabb resa.
Fartyget som gjorde en snabb resa. En gång för mycket länge sedan låg ett svenskt fartyg hemmahörande i Onsala, färdiglastadt i en engelsk hamn och det var blott några dagar före jul. Både Kaptenen och besättningen ville gärna hem till jul men vinden var emot. En Finne bland besättningen sade då till Kap- tenen jag skall skaffa Er hem före jul om Kapten vill. Kaptenen biföll Finnens ord. - Finnen sade då hav allt klart till kvällen alla ventiler och dörrar stängda och ingen får på något villkor gå ut på däck i natt. Så skedde men när det var mörkt började fartyget att röra på sig. Mitt i natten var det en som var för nyfiken samt öppnade en liten glugg i skansen men han höll på att mista huvudet av den rasande farten fartyget gjorde. Överallt på rårna var små varelser och en röst frågade? vad fart gör hon. "Nittionio knop vi sätter förröjelen så gör hon hundra. Längre fram på natten hördes en röst befalla: "Lova upp runda och fall för Skagen samt klara vid ankarne." Ankarne hördes falla kettingarene rasslar ut och allt blev tyst. På morgonen vågade sig besättningen ut på däck. Fartyget låg då och red för ankar på Skallagräs. Berättat av Henrik Andersson 52 år Onsala Hallands län, som hört det berättas av sina föräldrar. Upptecknat av Agnes Andersson (Fru) Röserås Onsala Hallands län.
årsgången
Di gick ut både till kyrkor å till klockestaplar, men om det var om jula, vet jag inte. Di gick klockan tolv. Di skulle gå ensamma å gå ikring kyrkan tre gånger. Skulle di få se vilka som skulle dö under året. Det var la till å "gå julagången."
De dödas julotta
De trodde, att de döda hade ottesång om jul. Före klockan fem på morron skulle de ha gått ner i sina gravar, för då började de levande sin ottesång. Min mor, som var född 1811, talte om, att det var ett fruntimmer, som hade kommit för bitti, och hon var med ibland de döde. Men när de gick ut, flängde de huvudklädet av henne och nappade det i små bitar, och det blev en bit liggande på varje grav.
Hilmakroppar.
Vintergatan. Det var en gubbe Anders Andersson i Almedal, som gav akt på den i augusti varje år och sa precis, när snön kulle komma på vintern - det såg han på de fläckarna, som var i vintergatan Nyårsnyt - tre ny efter varandra blir lika dana. I månen var Kålgubben, kåltjuven. Kastvagnen - det var fyra stjärnor som jul och tre i stången. Trärocken talte de om. Jag vet inte vilken det är.
Årsgång
Man hade flera olika sätt att söka ta reda på kommande händelser. Ett sätt var att gå årsgång. Detta skedde om jul och nyår. Den som gick årsgång fick inte tala om det först. Han skulle tigande gå runt en kyrka och sedan gå hem igen. Han skulle med ledning av vad han såg och hörde kunna veta, vad som kom att inträffa under det kommande året.
Hösthalvåret.
Regnar det på Gallen, så växer det säd på hårda hallen. När Anders braskar, skall julen slaska. (Har aldrig hört rimmet: När stubben bär hat o.s.v.) Intet tal om Brynolf, intet förbud att slå gräset o.s.v. Bartolomeus blir det alltid storm. Om Marta pessar i nöten, blir det inge kärne i nöten.
Mara
Min morfar var med en annan skomakare, som hette Svan, och arbetade på ett ställe i Idala en natt strax före jul. Rätt som det var, så satte sig en tös upp i bädden och ville ut genom fyren. "Hyss, hyss, hyss, det är långt till Knäred å ria", sa hon. Svan slog till henne med en rem, och då gick hon och lade sig igen.
Gamla seder under julen
Förr i världen skulle man alltid ha halm på golvet. På julaftons morgon gjorde man halmen iordning på logen, och sedan tog man in den i stugan. Det tillgick så att man började längst framme i stugan med rötterna framåt (alltså mot väggen). Den andra raden lade man den med toppen framåt, och på samma sätt alla de anda raderna till hela golvet var täckt. Av halmen flätade man jubockar som man ställ- de på golvet. Och så skulle man lägga sig på ryggen med hu- vudet åt julbocken till, och så skulle man kasta benen över huvudet och ta bocken med fötterna. Natten till annandagen brukade, den manliga ungdomen ha för sed att gå omkring i bygden och måka som det kallades Det tillgick så att den på somliga ställen kastade in mer gödsel än där var och strödde ut den i hela ladugården, smetade ner dörrhandtagen med gödsel och fyllde krubborna ända / upp till taket med foder och gjorde så mycket ont de kun- de och sedan gingo de sin väg. Men på en del ställen kas- tade de ut gödseln ordentligt och gjorde rent och iordning och fodrade kraturen ordentligt och sedan gingo de fram och sjöngo: Nu har vi måkat och nu har vi gett, och vi finge en sup vore inte för fett ! Och så kom husbonden ut och bjöd in dem, så de äntligen fingo den efterlängtade supen. Tredjedag jul brukade ungdomen rida omkring i bygden. Dessa ritter kallades staffande. Då voro ryttarna klädda i mörka kläder dekorerade med gula band och knappar, så de skulle föreställa soldater. Och hästarna hade de klätt ut med blommor, tillverkade av papper, och så hade de flätat deras svansar. Under sina besök i gårdarna sjöngo de: 1.) Staffan hälsar god morgon, god morgon, god morgon. Det är nu tredjedags morgon. Allt för den ljusa stjärnan. Kom gossar låt oss lustiga vara. För en gång jul om året bara. Sjung fallerallala ! / 2.) Ja, nu är julen kommen fram, kommen fram, kommen fram. Nu är det glädje för var man. Allt för den ljusa o.s.v. 3.) Ja, nu är det tredje dag jul, ja tredje dag jul. ja tredje dag jul. Då vi blive plågade av brännvin och öl. Allt för den ljusa o.s.v. 4.) Vi se på Eder skorsten vit, skorsten vit, skorsten vit Och därför är staffan riden hit. Allt för den ljusa o.s.v. 5.) Vi ser på Edra fönster blå, fönster blå, fönster blå. På bordet står var vi skola få. Allt för den ljusa o.s.v. 6.) Så rida vi fram till källan knut, källan knut, källan knut. Är husbonden hemma så kommer han ut Allt för den ljusa o.s.v. 7.) Ja, nu kommer far med glaset, med glaset, med glaset, Och skänker oss hela kalaset. Allt för den ljusa o.s.v. 8.) Nu kommer värdinnan, värdinnan, värdinnan. Hon skänker oss brödet det fina. / Allt för den ljusa o.s.v. 9.) Finns et någon flicka fin, flicka fin, flicka fin. Så öppnar hon sitt äppleskrin. Allt för den ljusa o.s.v. 10.) Skål kamrater vi supa Eder till, vi supa Eder till, vi supa Eder till. Så många som höra vårt sällskap till. Allt för den ljusa o.s.v. 11.) Skål kamrater vi glaset tömt ut, vi glaset tömt ut, vi glaset tömt ut. Men inte för dem som se usige ut. Allt för den ljusa o.s.v. 12.) Tack och tack det skall Ni ha. För att Ni oss har fägnat En god jul, ett gott nytt år. Det önskas av oss alla. Allt för den ljusa o.s.v.