Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Karl Eriksson
Forts. om kolning, en kolbotten där det väckte, skogsrået, sagesmannen såg tomtar i sin ungdom, tomtarna fick gröt, de som hade tomtarna blev rika.
En tomte.
När berättaren var ung blev han dräng på ett bondställe i Ryd. Om vintern var han ute och körde timmer och kom ofta sent hem. Husmodern brukade sätta fram mat till honom i köket. – En kväll när han kom in för att äta sin kvällsvard, fick han se en tomte sitta vid bordet och röra i en tallrik. Han såg den så tyd- ligt, tyckte han. Månen kastade sitt matta sken in genom fönstret just där tomten satt. Han stod en liten stund i dörren och tittade, men så stängde han – och gick ut och lade sig. Om morgonen bittida steg han upp och gick för att se om tom- ten hade ätit upp all maten, – men till sin förvåning såg han att maten stod orörd. – När han talade om för sin husbonde vad han sett kvällen förut, sade denne att han själv ofta sett en tomte sitta på hästens krubba och dingla med benen. Hästen stod lugn och åt. Husbonden trodde att det var en god tomte, som förde lycka och välstånd med sig.
Tomtar
Det var på ett ställe mamma talte om, de hade en tomte. De som hade ägt gården dog väl, eller om de flytta därifrån, så den blev såld. Så var det en kväll de satt i mörkningen. Det gjorde ett dompande i farstun, och när de kom dit, låg där en rökt gås. Men de ville inte ha tomten, så de sa: "Nä tack, vi vill inte ha din stek, ta den och gå din väg!" Morgonen därpå var den borta.
Tomtar
På ett ställe i Ulvatorp hade de en tomte. Han fick gröt med sirap på om julafton och han var till så god hjälp. En jul hade de lagt sirapen på botten, och då blev tomten arg och vred halsen av deras bästa ko. Sedan åt han upp gröten, och då fann han sirapen. Då slä- pade han bort kon, och sedan fick han leta i flera socknar, innan han fann en så grann ko igen. Men han var efter en annan ko åt dem.
Skatter.
Det var 1879 på julnatten. Då skulle vi loc- ka fram en tomte. För det var flera på gården, som hade sett att det fanns tomte. Vi tog ett halmkärv och bar till stenröset, där skatten skulle ligga. När kl. var 12 på natten, så tände vi på halm- kärvet. Vi satt lyste och väntade att få se den lille grå gubben. Men vi såg inte något. Om vi hade fått se honom skulle vi ha försökt att kom- ma över skatten.
Tomtar.
Tomtar är små snälla varelser. De bor fördolda i husen. I Hällarp bodde de i köket under vasketunnan. En gång blev den otät. De gick till fröken i huset, för hon var den enda de viste sig för. De hade slaktat för henne till jul, så hon ställde om, att det blev torrt igen. - Tomten kom och var go vid somma bönder. Om de skötte honom väl och satte fram mat om kvällen, släpa han till dem allt han kunde.
tomtar
Di som hade tomtar så hade di så bra så, men gjorde di nåt emot, så gjorde han ont om han kunde. Anna-Linas farfar var skomakare. En gång gick han hem en kväll. Då såg han framför sig som två stora lass, men han såg bara två röda huven, och rätt vad det var, så var det borta. Det var la tom- tar. Di brukte ju å bära stora bördor. Det var på ett ställe di hade en tomte. Han var i lagårn förstås. Han bruka å få smör till gröten om kvällarna, och det låg vid sidan av grötet. Men så en kväll såg han inte smöret, och då blev han så arg, så han gick och vred halsen av den bästa kon di hade. Men så när han ätit upp gröten låg smöret på botten. Då anka han på det. Då tog han och tog den döa kon och drog till derra (grannens)och ledde hem deras ko i stället. Hur det blev sen vet jag inte. / Jag tror det var min mamma som tala om et. Det var på ett ställe mamma talte om. di hade en tomte. Dom som hade ägt den dog la, eller om di flytta därifrån så gården blev såld. Så var det en kväll di satt i mörk- ninga det gjorde ett dompande i farstun, och när di kom dit låg där en rökter färdig gås. Men di ville inte ha tomten, så di sa: "Nä" tack, vi vill inte ha din steg, ta den å gå din väg." Morron därpå var den borta. Det var la inte alla som ville ha tomte. Det var la inte rätt. Det han drog till gården stal han ju från andra. - Di bodde i tomtera men di bodde ju i lagårn sa di.
Tomtar
Tomtebesa´ - . de kan gå osynliga och dra från och till. De, som hade sett dem, sa, att de var gråklädda och hade rö- da mössor. Det var en som körde åt Göteborg och han skulle se en tomte. Det var en gård de kallade Småhöga. Lagården låg all- deles vid vägkanten, och han såg en tomte, som gick in i tomtninga till lagårn. Så var det en bonde i Hölegårn i Stråvalla. Han hade två tomtar, och dem kallade han sina "gossar". Hans "gossar" gick på sjönbotten och såg efter pengar efter fartyg, som skunkit.
Tomtar
Var ett ställe i byn dom hade tomtar. Kunde stå i ”körne” och hörde att han sov så han snark. Hade bara en. Drog hem till huset när dom sov.
Spiritus
En spiritus skulle vara en sorts tomte, som de skulle ha i en dosa. Han skulle dra pengar, han drog ifrån andra förstås och han hade väl dem i dosan, kan jag tro.
Tomtar.
Det var en i Idala som hade tomtabesa. När lagårn brann där, såg folk två tomtabesa, som sprang där ikring och var rädda att de skulle bli uppbrända. De hade satt ut mat till dem om kvällarna. Darrafar mötte en tomte som bar en börda säd, så stor som en häst drar. Tomten var så utkimmad. "Du kunde la vila", sa darrafar. "Hade jag vest att då va nån vila te (att det fanns nå- gor som hette vila), så hade jag la tatt så mö´som va´i ladan," sa tomtabesen.
Tomtar
En bonde i Gräggered hade en tomte. Min pappa var där och arbetade och han hade sett honom. Han skulle ha kvälls- mat, gröt med en klick smör i. En kväll såg han inget smör. Då blev han arg och slog ihjäl en ko. Sen åt han grö- ten, och då fann han smöret i botten. Då gick han till ett ställe i Knippered med den döda kon och bytte och ledde en ko därifrån hem till Gräggered. Pappa såg en liten korter tomte med en liten pickelhät- ta på sej. Jag vet inte, om han hade skägg. Han såg ho- nom i lagårn.
Tomtar och skor.
Det var en skomakare som hade tagit nissar i sin tjänst som hjälpte honom sy skor om nätterna Skomakaren hade kommit överens med tomtarna ,att ingen skulle få lov att spionera på dem då de arbetade. Folk förvånade sig att skomakaren kunde få mycket arbete färdigt bara på en natt och en gång var det några nyfikna som ställde sig utanför fönstret för att som om ej skomakaren hade hjälpare till att sy. De fingo då se hur två små tomtar sydde på en sko. En av dem stod inne i skon och skötte om beckrispen där under det att den andre, stod utanför. Men på var det inte bättre till utan att den som stod utanför fick tag i samma tråd / trätt in själv och den andre släppte sitt tag så den lille tomten for långt in under sängen. Personerna som stod utanför tyckte detta såg så lustigt ut att de ej kunde hålla sig för skratt. Detta tyckte inte tomtarna om, och därför flyttade de ifrån skomakaren efter den natten.