Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Varje jul måste någon av husfolket giva tomten ett glas brännvin och julgröt. När det så blev jul, skulle drängen bära brännvin och gröt åt tomten, men då de voro litet i strid med varandra, tänkte drängen, att han skulle spela tomten ett spratt. Då han kom till stallet med tomtens julmat, så åt han upp alltsammans. Sedan satte han spillning i fatet och glaset, så ropade han åt tomten, att han skulle komma och äta. Då tomten kom och fick se vad drängen gjort honom för ett spratt, flyttade han bort, och sedan har ingen sett honom i det stallet.
Veckodagarna.
Måndags flött är stacket och stött. Att flytta på onsdag är att lida ont. Fredag och lördag är bra att flytta, men "söndag är söckent och tomt."
Tomtar.
På Grenakulla hade de tomtar - Kyrketorp är ett annat namn på samma ställe. De´ ginge mä natta och bôre hem foring å sä(d). Det visste de andra bönderna gott. Föräldrarna skickade barnen till lon var kväll med gröt och mjölk åt tomtarna. "Akter så I inte slår ut nåt" sa de till barnen. Slog de ut något, fick de en örfil av tomten. Åskan slog ner och tände eld på lagårn, när lagårn nästan var nerbränd, gick två små gubbar på åsen.
tomten
Tomtar har di talat om. Ute i Älsa by var det ett ställe di var rika. Där trodde di att di hade en tomtabese. En liten pojk i granngården gick dit och frågte: "Kan ja få se eran somsabese." Di blev rasande. Di ville inte vidgå att di hade nån. Di trodde att pojken var skickad. - Di trodde att tomten drog från det ena stället och till det andra, så det skulle inte vara bra. Di skulle visst ge ´en gröt julafta.
Tomten
Det var två gårdbönder. Den ene hade en tomta- bese och han var rik. Den andre hade ingen sådan hjälpare, och han blev allt fattigare. Men på något sätt råkade den rike reta tomten, och sen drog han på det andra hållet.
Tomtar.
Tomtabesar ! De sa, att mor i Skattegårn hade tomtar, och de drog mjölk från andras kor, så hon hade så mycket mjölk, att ett bord var översatt med mjölkakärle. Det var två tomtar. De var osynliga.
Tomten.
Det är inte ofta tomten omtalas i Gällinge. Så jag vet ingenting om honom därifrån. Men min mor talte om, att i Öxabäck brukade de alltid sätta ut gröt åt tomtabesen var julakväll.
Präst driver tomte genom fönster blyet
På ett ställe hade de en tomte som drog välstånd till huset. De hade en son som kom ut att studera till präst. En jul kom sonen hem, när han blivit präst, och hälsade på föräldrarna. På julafton frågade sonen: "Har ni den lille gossen här ännu som ni hade i min barndom?" Därtill svarade föräldrarna, att så var förhåll- andet. Sonen ville att tomten skulle kallas in i huset men föräldrarna tyckte att han kunde få sin mat ute i ladugården som vanligt. De gamle ville ej vara med därpå, men sonen fordrade det och så sändes bud efter tomten. När denne kommit in, sade prästen: "Vad lön får du för ditt arbete här i huset?" Tomten / svarade att han får mat. "Vad gör du med maten?" säger prästen. Jag ställer den på förstuhallen. "Varför gör du det?" "Ja, på den maten skall en gång dina föräldrar brinna." Sonen sade då till föräldrarna: "När ni nu hört detta, viljen I då ej vara av med tomten?" Föräldrarna hade ingenting däremot, och prästen borrade ett litet hål igenom fönster- blyet, genom detta tvingade han tomten att lemna huset.
Tomtar
En tomte hade de i Möbacka i Sätila. Det hette Petter Halls, stället. Min mamma såg den och flera till. Det var som en liten pojk, men han hade inte mer än ett öga i pannan. - Min bror och en pojk till, de ville så gärna kata´n för han var liten, med det var omöjligt de kunde få tag i honom. En gång gick han in i en risstack, och de plocka kvist för kvist och han gick inte därifrån som de kunde se, men där fannsa ingen. De såg honom varenda dag nästan. Men så fort Petter Hall var död blev tomten borta. Det var på ett ställe i Hajom, Långelid hette´t, där hade de också en tomte. Sonen där var borta - han var rest till Amerika. Det var så fattigt för dem, när han gav sej å. Men så kom han igen en kväll - mora talte om det för mamma själv. Mora var en- samen, när han kom; och hon kände inte igen honom, så när han frågte, om han fick låna hus, nekte hon en. "Jaså, mor nekar sin egen son att få låna hus", sa han och tog sin väska och skulle gå. Hon blev så / "antererater" (upprörd) så hon svimma. Om kvällen som far´n var hemkommen, frågte sonen om alla är inne nu. "Ja", sa far´n. "Nej", sa pojken, "det är de inte. Kalla in den I har ute!" Det ville inte gubben. Men han blev tvungen. Det var tomten han mente. När han kom in, frågte sonen honom, vad han skulle där och vad han gjorde. Och sen läste han bort en, och sa, att han ska ta det han har skaffat dit därifrån och aldrig visa sej mer. Och det blev så med. Men där var kreatur som dog och lagår´n blev ruinerad. Så det var mycket han dragit dit och skött om. - Mora var så hemskt ledsen för han hade haft honom där. Hon sa, att farn skulle ta av nattvardsbrödet och ge tomten. Det skulle vara "änna som" lite betalning. Det var väl något av det som ont är, det slog väl inte fel.
Tomtar
Tomtar var här tillräckligt, mest uppåt Mark. I Kyrke- torp i Idala var en tomte. Far hade en syster, som hade plats där. En gång var husbondsfolket på kalas, och pigan blev befald, att hon skulle ligga i sängkammaren om nat- ten, för det skulle finnas folk i rummet. En timme efter hon hade lagt sej kom en liten gubbe med röd mössa in och satte ett stort smörfat och mycket annat, som han ha- de på en stor bricka, på bordet. Det skulle bonden ha. Pigan låtsade att hon sov. Och när han hade sått om föråret och öst ur utsädet, så om en månad var bingarna fulla igen. Han drog foder till kreaturen, om det var någon,som orenade i fähuset, kun- de ha få en örfil av tomten, och det blev sjukdom av det. När Emanuel, så hette bonden, skulle dö, ville han, att hans / efterträdare skulle behålla´n, men han ville inte. Då sa Emanu- els syster: "Då får la ja´ ta´n." Hon lever än och bor i Kyrke- torp. Hon heter Lina. Hon har nog tomen kvar, fast hon inte vill låtsas om´et. Han är osynlig för allmänheten. Bengt i Sjöby i Horred var vävhandlare. Han hade tom- tar och han blev så rik. Nu är det la snart borte sånt sär. III Far i Dukatorp, far till min svärmor, hade plats i Tom i Fjärås, när han var ung. En gång när han satt vid bordet och skrev - för han hade lärt sej skriva och skrev på sina lediga stunder - så kom det in en liten karl, han hörde, när det gick i dörren. Den lille karlen frågade, om han kunde få så pass som en jumfru brännvin. "Ja, så pass tror jag att jag har, " sa´ far och steg upp och gick till sin kista och tog upp en flaska, som han hade lite brännvin i, men när han tittade upp, var den lille karlen försvunnen, och ingen av de arton bönderna i Tom hade sett honom. Det var en tomte. / Tomtar är det frågan om, om de inte finns än. Tomten i Kyrketorp skulle ha mat. De satte gröt och mjölk till ho- nom på bordet i husbondens sängkammare. Spiritus okänd.
Tomtar
De sa att på ett ställe bodde en tomte under fähuset. Tomten kom och bad bonden, att han skulle flytta sin bjäl- leko, för hon pinkade på hans bordsände. Det gjorde han. Har aldrig hört talas om vättar.
Spiritus
Det var liksom en tomte. Det var liksom en stor flyga och den skulle de ha i en dosa. Man- nen på stället skulle ta´av locket och spotta i dosan en gång om da´n och när han sedan tog av locket skulle det vara pengar istället.
Tomten.
Något som gjordes för att få tomtens hjälp. För att få hjälp av tomten gällde det att hålla sig väl med honom. Det visste de att göra till Siers i Berg. I ladugården hölls den största ordning. Moran själv fordrade kreaturen på kvällarna. Hon låg på knä i ladan och "vanla" (gjorde i ordning en famn hö eller halm till var ko) och tösen bar det till kreatu- ren. Inte ett strå fick spillas på golvet. _____ Var kväll skurades en stor kopparkittel så den blev "så blank som gull" och sattes ut i förstugan. På morgonen var den full av mjölk, så de hade alltid tillräckligt med sur mjölk att sälja.