Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Jag tror knappt att det har varit någon skill- nad på troll och jätte. Trollen bodde i berg och backar. De kunde vara i besittning av stora skat- ter. De kunde bergta både folk och "fä." och så kunde de byta bort barn. "Bortbytingarna" voro al- drig så till förståndet som andra barn. Och de voro klumpiga till växten. Talesätt som har avseende på trollen: "dum som ett troll,", "klumpig som ett troll", "led som ett troll", "han springer som trollen i skogen", Mot trollen skyddade man sig med stål eller genom att göra korstecken. Om man gjorde kors- tecknet över en sak, så skulle inte trollen kunna tillägna sig det.
Jättar och troll
Trollen i bergen skulle ha bröllop. De bjöd drängen, som tjänte på en gård, som hette Man. Han gick dit, och det var precis som hos vanligt folk. Där var lek och dans, och drängen åt av allt och fick inte ont av det. Sen skulle de gå genom alla gårdarna. Då de kom till Man, höll drängen sig efter. På gården mötte de pigan, som kom och hade mjölkat. Då de gick förbi'na, spotta alla i hennes mjölkbytta. Drängen kom sist, och han slog ut byttan. Trollen tyckte det var ett bra spektakel och fick roligt åt det.
Troll.
Det var i Torpa i Fjärås, de bryggade till jul. Då kom det en trollkäring med en kel (kittel) och tog vörten, men de såg henne inte. Men så kom en gubbe in och talte om, att han hade hört troll som ropade i ett berg, att deras barn hade fallit i elden och bränt upp sej. Då fick trollkä- ringen så brått hem, så hon glömde ta kelen med sej, och den hade de långt efter i Torpa. Vid Givared är ett berg, som det bodde troll i förr. Där skulle de sett, när de gick till ottesången (= julottan) , att berget stod på guldpelare.
Bjäran.
När jag var barn blev jag skickad till en gumma efter solv. "Nu går du inte och häver bort några solv på vägen !" sa´ gum- man. Men när jag kom hem, hade jag allt hävt bort några. "Vad kunde det betyda", frågade jag mamma. "Jo, de säger att det finns såna, som kan göra mjölkharar av såna solv, som de hittar", svarade mamma. Men jag vet inte någon som hade nån hare. Trollsmör trodde de det var någon som trollat och lagt dit. Det hände i mitt hem ett par tre gånger. Jag brände upp det, så hade den (som trollat dit det) ingen makt.
Troll
Här var ett berg, Åttaberg, som de sa det fanns troll i. Där skulle vara en vattenkvarn vid bäcken, som rinner förbi. En bon- de var där och mal i bäckkvarnen en kväll; jag tror det var en julafton. Då kom där en fin dam in till honom och ville språ- ka och sällskapa med honom. Han förstod, att det var ett troll. Han hade ett matknyte och tog upp bröd ur det och räckte hen- ne, men men det kunde hon inte ta emot. När hon gick, såg han att hon var ihålig som ett baketråg. Min mor var född i Bäck vid Åskloster. Hon berättade om kar- len, som tog en bägare från trollen i Vabränna hög.
Troll.
Troll, det såg min mamma. Hon stod ett stycke ifrån och såg ett fruntimmer vid Debjer; det var ett troll. Och en gång var hon och flera ungdomar och plockade nötter på Debjer. Hon hade ett huvudkläde, som hon var rädder om, och därför hade hon vrångsida utåt. Så satte sej hon och de andra och knäckte nötter, och då tog hon av sej huvudklä´t och la´det på knäna. När hon sen skulle ta det på sej igen, så var det rätte. Det fick inte lov att var vränge. Mamma talte om, att det kom ett troll ut ur Debjer med en bakegressla, som var sönder, och bad en karl, att han skulle laga den. Det gjorde han, och när han kom igen med den, fick han en finer kaka utav trollet. En bröllopsfest körde förbi Debjer. Då ropte det ur berget: "Där kör min andra hustru !" En bortbyting kunde göra sej stor och liten. De hade en sådan / på Kärret. Han var stark. Han drog ett par spetor ur hasera, och då kunde han köra in ett lass hö på ett grand. En gång bryggade de och öste dricka i ett äggaskal. Då sa´ bortbytingen: "Ja å´t så nära inte 1), så får la jag gå." Och så gav han sig iväg därifrån. Nu finns det inga troll mer. Det är åskan, som har slagit i- hjäl dem. 1) så nära slut. (intill !)
Trollen
Upptecknarens mor har berättat att hen- nes mor omtalade att det förr var brukligt när någon sak hade kommit bort att säga: Det kommer igen för det ha trollen tatt till att leka för sina barn med.
Svartkonst
Ett säkert skyddsmedel mot alla slags trollkonster både från riktiga troll och andra människor var att ha en häst- sko uppspikad över dörren. Men det skall vara en gam- mal hästsko, som en själv har hittat på en väg.
Troll
På gården Åsered i Gunnarp ligger ett brant och an- skrämligt berg, som heter Trolleberg. Det namnet har det fått, därför att i det berget bodde troll i gamla tider.
Trollkärringar
Det kom norrbaggakärringar långt uppe från landet, vilka kunde trolla och göra va de de ville, de kunde sätta bort sjukdomar, sända ut lappskott, göra mjölkharar och mycket mera trollkonster.
Trollen på Bruareslätter.
En gång var en pojke och en tös, som vore ute och vaktade kreaturen, på den stora flata stenen, under vilken trollen bodde, och åto. Rätt som de sutto fingo de höra den allra härligaste musik under stenen.
Troll
Trollen i Virse Hatt brukade gömma gröta- skeden för en gubbe i Virshult. Då han inte fann sin sked, så åt han inte, och så tog trollen maten. Virse Hatt stod på guldstöttor jule natt. Då folk gick till kyrkan, så dansade och sjöng det i berget. Trollen var framme på ett ställe i Virshult, men de blev skrämda av en stor hund. De kom tillbaka en gång och frågade, om kisse misse var kvar. Julafton stod Virse Hatt på Guldstöttor. Bönderna däromkring lånade kittlar av trollen, men de bar sig illa åt. Ungberget i Snöstorp stod också på guldstöttor.
Troll
Jag hade en syster som hade en svärfar. Han talte om han körde hemåt från stan en gång. Det var på natten. När han kom uppåt Ossjön - där var ett stort, fult berg - Så ropte det "Hårt". Det ropte tre gånger. Det skulle vara ett troll som ropte. Han svarte inte. Hade han svarat så hade de tagit honom. det var en som körde till sta´n. Hon hade fått ett barn och hon hade inte gått i kyrka. När hon kom ut till Vommedal, ropte det i berget: "Där ä en "###" (luden) käring" - "Nej," sa det andra, "hon har mannens strumpeband på sej." Då hade trollen ingen makt.