Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Läkekonst (Midsommar)
På ett ställe i Botilsäter var gumman ute och drog ett lakan i gräset vid en ### om midsommarnatten. Ung## som kom från midsommar### såg henne. Hon vred daggen ur lakanet i en bytta med lock på. Hon tog daggen för att bota ett sjukt barn, som de hade på det stället. De tvättade barnet med den daggen. Den daggen skulle torka in i kroppen. Så det gick inte an att ta en handduk och torka barnet efter tvätt- ningen. Detta hade min mamma sett. Det var allt flera som tog tillvara den daggen. För den skulle va- ra bra för sjukdom, både för människor och djur. Och jag vet att en del gummor tog växter den nat- ten för att ha till medicin. Somliga växter tog de strax före midsommar , somliga under midsommar och som- liga strax efter midsommar
Knut
"Gå med Knut." Då kom två stycken och bar en kutting på en stake och skulle har supar. Söp de inte upp brännvinet med detsam- ma, slog de det på kuttingen. De var bara två, när de började, men de kunde bli fler och fler, för andra slöt sej till dem undan för un- dan. Det som blev på kuttingen gjorde de supkalas på sedan, in- te lekestôva. De sjöng något, när de inge fick något brännvin. Inga stjärngossar ha gått här.
Knut.
Det har inte hänt i min tid, men i mammas. Det kom fem, sex pojkar och hade med sej en gubbe de gjort av stakar och gamla kläder och hatt och ansikte och en bränn- vinsfjärding. De tog med sej Knut in - det kallades att de "bôre Knut" - och fick supar, som de slog på fjärdingen; och n de tyckte de fått tillräckligt, stannade de på ett ställe och söp ur det de hade i fjärdingen. Stjärngossar har inte gått här det jag vet.
Midsommar.
När jag var liten hade ungdomen alltid ett majeträ vid vårt på Klockarns i Almedal. Jag var aldrig med mer än en gång, när jag var tretton år, så det var 1880. Majeträt var som en person. En trind krans av vita blommor överst skul- le bemärka ansiktet. Nej, hon hade ingen huvudbonad. Hon hade riktiga armar och höll sej i sidorna. Hon var klädd med ekelöv och vitapiger (prästkragar) och hade kransar på armarna. x Det var inga äggskal i den, men jag såg en i Ölmevalla, som hade långa kedjor av äggabolla - de blåste ur ägg hela året och gömde till majeträt. Det hade kommit ungdom från andra byar till Almedal och de kom till att slåss om natten, och se´ n blev det aldrig något majeträ i Almedal. x) de skulle föreställa händer.
Påsk
Dymmelveckans dagar: svarte måndag, vita tisdag, dömle ons- dag, skär- torsdag, långa fredag, ägga lördag. De åt ägg på lördagskvällen. Onsdag middag skulle alla spinnrockar ut klockan 12 på dagen. Intet förbud för att hugga ved på dymmelonsdag, ej heller nå- got förbud mot mat och dryck långfredagen. Påskkäringarna for på onsdagen och kom igen på lörda- gen. Därför tände folk påskeldar och sköt påskaftons kväll. Om påsk skulle man aldrig slå äggavattnet vid väggarna utan bära det långt bort, för så nära husen man slog ägga- vattnet, så nära husen skulle ormarna komma nästa sommar.
Vårhalvåret
Kyndelsmäss - Lilla jul. Man brukade gömma en kaka från julen och äta då. Vi skullom sitta vid julabord "lelle julafta" och ha kött och potater och annat ungefär som på julafton. Petter katt - se'n skulle isarna fort gå upp för han kastade stenen på isen. 40 martyrer - frost då = 40 frostanätter. Har aldrig hört talas om Gregorii drängar eller att tranan bär ljus i säng. Ej heller att Maria såpat i vattnet. Vallflöveda = vår- frudag. Regnade det Bönesöndag, fick de stora bönor det året. Har ej hört att bönan skulle tre blad vid Korsmäss. 1 maj - skulle man äta ägg och supa ju att få märg i benen. Peregrinus okänd Erik var hörfrödag. / Beda - då var kreaturen framfödda. Senast Bedadagen skulle de ut på bett. Kristi himmelfärdsdag skulle kvinnorna börja gå utärmade till kyrkan.
Hösthalvåret.
Olsmässe krok hade de mesta lidet brö. En tös fyllde år "Olsmässe krok, när vi inte har något brö." Larsmässe - Mamma sa, att ingen fick gå åt potatislandet förrän till Larsmässe. Var hon tvungen att gå dit tidigare, kröp hon i potatislandet, för att ingen skulle se´ t. Bartelsmässe var här Bartelsmässe-mässe i Kungsbacka, och all ungdom skulle dit. Då köpte de mässaskaker, små trinda kakor åt dem, som var hemma. Men det var före min tid, när mamma var liten. Anders braskar -jula slaskar. Larsmässe skulle de till Göteborg och sälja entänne och eneskaft.
Tideräkning.
Tolfte veckan går in den 12:te april. Det var aldrig tal om 13:de veckan. I dag den 1 maj är det andre dan i 9:de veckan. Korn skulle sås sist i sjätte och först i femte veckan. Åttonde veckan är själva sädesveckan En sa: "Min far sådde när det inga vecka var, men han fick likaväl". Han menade att han sått efter femte veckan, för sedan räknade de på veckorna.
Veckodagarna.
Man skulle inte flytta andra dagar än tisdag och fredag; man blev inte i tjänsta eljest. Man fick inte spinna lördagskvällar efter mörtninga (mörk- ningen). Det är synd att klippa naglarna på söndag, och lammen få nagel i öga.
Djur.
Göken. Nola-gök - jola-gök. sönner gök - sorgagök. västagök -bästagök östagök - tröstagök. Han kom 7-9 maj och höll på till emot gamle midsommar. "När göken gal på videtopp må hrbonden gråta;" det blev dålig växt och bärgning. Han har en liten ärla som följer honom oh bär mat till honom. Jag minns en vers om det: Det lella grå ärlan, hans fostermor, hon för honom maten i munden, att en sådan liten kan föda en stor, se så är naturen befunden. Han blev hök till slut - / Gullhöna sa de alltid. "Gullhöna, gullhöna flyg å lova gott vär i möre." Flög hon då, blev det vackert väder. Akerknarren - många tycker det är roligt att höra´n. Jag har skjutit honom i stället för en rapphöna; han är lite mindre.
Djur.
Göken kom inte före den 3 maj. Nola-gök - jola-gök (någon i släkten skulle dö det året, om han hördes från söder: Hördes göken från norr, skulle man dö själv) sönna-gök - sorga-gök östa-gök - trösta-gök - det blev någorlunda bra. västa-gök - bästa-gök. Man skulle inte härma göken, för då blör hans näbb " dä ä synn", sa mina föräldrar. Jag kände en tös, som var så rädd för att gå ut om morg- narna utan att ha ätit något. Hon kunde bli gökaskiten då, trodde hon - det var något uhälligt, någon otur, som hon skul- le råka ut för. Göken skulle aldrig gala på sådetopp, det blev dåligt bärgnings- väder. Göken har en liten sparv eller ärla, som följer honom och bär / mat till honom. Göken blir hök så småningom. "Gullhöna, gulhöna, lova gott vär i morn!" Ödlan kallades fyrfota. Agerknarren - var han i åkern. Det betydde inget. Lyngspolen spelar så vackert. Rôschlevisker blåser på folk eller djur, så de blir sjuka Spindlar kallades spöneser. Skatorna skulle man inte oroa - då blir det otur med kreatur, de röra inget, men om man låter dem vara i fred.
Hilmakroppar.
Vintergatan. Det var en gubbe Anders Andersson i Almedal, som gav akt på den i augusti varje år och sa precis, när snön kulle komma på vintern - det såg han på de fläckarna, som var i vintergatan Nyårsnyt - tre ny efter varandra blir lika dana. I månen var Kålgubben, kåltjuven. Kastvagnen - det var fyra stjärnor som jul och tre i stången. Trärocken talte de om. Jag vet inte vilken det är.
Naturfenomen.
Åskan. "Tor är ute och kör med sina bockar". sa de gam- le. Har inte hört talas om torvigg, åskvigg e.d. Nordsken - det var när sillen i sjön kom upp till y- tan, då blev de nordsken i luften. Våroxen - det var när en mask, som äter upp säd och potatis.