Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittror
På gränsen mellan Rammsjö och Ljusdal ligger en gammal fäbodvall som heter Skån. På den vallen skall följande händel- se ha inträffat. Så berättade min mor. En "bopiga" var ensam på vallen. Då hon kommer att titta ut får hon se ett följe med "vittror". De kom in i stugan och klädde henne till brud. En av vittrorna ville gifta sig med henne. Hon kunde inte komma undan utan var tvungen att iklä- da sig all brudstass. Innan de fått makt med henne, lyckades hon hinna knyta ett band om hundens hals, varefter hon visa- / de hem honom. Det dröjde inte länge, förr än hunden var hem- ma. Husbonden anade oråd, sadlade sin häst och red skynd- samt till vallen. Där var bröllopet i full gång. "Bopigan" var klädd i krona och slöja. Allt glänste av silver och guld. Det säges att bonden kastade stål över bruden i det- samma som han ryckte av henne slöjan. Vittrorna försvunno med all övrig brudstass. Det säges att bonden skänkte slöjan till Ljusdals kyrka och att man lät förärdiga en altarduk av den.
Häxor och trollkarlar
Liar sattes opp över lagårdsdör- rarna eller oppe i taket under bjäl- karna som skydd för påskkäringar. Ett sätt att skydda sig för dessa var också att ställa sig på gödselhögen o skjuta utåt luften. Och så skulle man rita tjärkors över korna och över dörrarna vid påsk. Var det noga, så skulle det vara ett tjärkors över var ko. Det trodde de ju att finnarna kunde mer än andra. De var rädda för virvelvindar, dem kalla de för "finngubbar." / De gjorde tjärkors i skallen på fåren till påsk för att påsk- käringarna inte skulle klippa dem. Här i Krigsmansbol påstod de att fåren blev klippta varje påsk under min företrädares tid. En påsknatt vaka de i lagårn, men de blev klippta i alla fall. Men för oss har de inte rört fåren. De klippte dem i skallen o oppe i hu- vudet.
Häxor och trollkarlar
När de gjort en ny björkriskvast, så tog de ihop den nertill med handen, slog på den med kniven tre gånger, o sen spotta de tre gånger. De kunde också göra ett kors över den. Det var för att inte påskkä- ringarna skulle kunna göra något med den. Det skulle inte binda en kvast med tre band, utan med två. De band med björkvidjor på den tiden.
Häxor och trollkarlar
Min mor var från Nysunds sn. här, o hon tala om att de trolla korna för varann. Men de kunde aldrig bota sina egna kor, även om de unde lite själva, utan då måste de till någon annan o få bot. De hade en i Nysund som hette "Lelle-Karl", honom var de till ofta. Men sedan kunde den, som fått sin ko förstörd på något sätt, i sin tur förstöra för en annan. Det var en gumma som kom in till oss en gång här i Mo / o var så ond för att en annan gumma "***modstôle" hennes ko, kon hde blivit stel på en gång o kunde inte gå in i lagårn. "Men ho ska få luskuler på hele kroppen," sa' ho.
Läkekonst
"Han ha blitt krammat," sa de om en som kände sig dålig. De skulle då ta värme i en kvast o ta den "ansches" (motsols) omkring sig tre gånger. "***Hôll o sting" sa' de om de fick ont i sidorna. Knarren skulle de "hogge bort", jag hörde om en som högg. Han skulle hugga i en huggkubbe mellan fingrarna på den som hade ont, denne fråga: "Va hogger du mäj för?" "För knarren den narren," sa den som högg. / Spindelväv begagna de till botemedel för sår. "Dönyp" kalla de det om en person fick en mörk fläck på kroppen.
Läkekonst
Om en person blev ormbiten, skulle han springa o ha foten eller handen i vatten, hann han före ormen, så blev det bra. Ormen skall alltid dricka sen han bitit. Det var en person här i sock- nen som kunde bota ormbett så att de ej gjorde någon skada, men man fick ej veta hur han gjorde. Han kom från Korsbäcken i Visnum o bodde i Stensäng här i Nysund sista åren av sitt liv. Om de skrapa nånting av kyrkklockorna, så var det också / ett botemedel, men jag minns ej för vilken sjukdom. Det var "trollpåser" också som botemedel, de skulle bindas på bara kroppen just där som de hade ont.
Läkekonst
Vår dotter, hon är 25 år nu, fick eksem när hon var sju månader gammmal. Vi var till doktorn, men hon blev ej bättre. Så var vi i Klippan här hos mina svärföräldrar, o då tog de vatten, gick till en smedja, o där skulle de blåsa vissa tag med bälgen i vatten o sen smörja henne med detta. De trodde, att hon fått det ge- nom något vatten, att vi badat henne i något bäckvatten som inte var bra.
Svartkonst
En gubbe här väster i Tallåsen kunde bota ormbett, han läste nånting, o så skulle han ha lite starkt också. Och om det tog vådeld här borta i skogen kunde han t.o.m. släcka den med samma. Det var de som kunde sätta "skott" på andras djur. Det var gummor, som kunde lite mer än andra, som satte på sådana. Det kunde t.o.m. komma in "trollnyste" genom fönsterna o rulla över golvet, sa' de.
Svartkonst
Det var en gubbe i Tallåsen o en gumma i Fallet här i norra Nysund som kasta "boller" mot varandras kor så de dog. Det var kohår o så mycket i de bollarna. I Tallåsbacken där fick de inte fram hästarna, då fick de gå till gubben i Tallåsen o väcka honom, ifall de kom om nätterna. Och bara han kom o tog i betslet, så gick det igen. Lars-Erik i Gärdsbol här i Ny- sund kunde lite mer än andra, han bota kor bl.a. Vid Ängs gård här var en tjur som skulle gällas. Majorn där / fråga honom då hur många han ville ha till hjälp med detta. Han sa', att han bara behövde en som höll opp svansen på tjuren, o så ville han ha ett kvarter brännvin. Han tog så en sup o hällde i tjuren också o viska nånting i örat på honom, sen lyfte tjuren på låret, o operationen gick utan vidare. En gumma högg av pulsådern på en lie. De kom till Lars Erik o sa' att det var bråttom. "Det vet jag", sa' han, "det visste jag när det skedde, så det är redan botat." Men han följde i alla fall med o band om.
Naturföremål
Det hat varit ett risbål efter vägen mellan Fågelåsen och Bäcktorp i skogskanten, Lerbrotorp var när- maste stället. De skall ha mördat en ifrån Svartå där, en bokhållare skulle det visst vara. Alla, som for förbi, kastade kvistar där sedan. De kallar platsen för Risbålet och backen där för Bålbacken, de har alltid haft avsky för den platsen. De hade mött honom där på vägen och tagit honom av daga. Det var en dalkulla som / kom ett tag och tog in på ett ställe, "Holm-Nisses" söder om Åtorp. Och de tog livet av henne där och tog det hon hade. Först risa de ner henne i skogen, men sedan drog de henne till älven och hävde henne i där. Och på platsen där dessa bodde blev det aldrig fred sedan. Hon gick tillbaka dit o visa sig där sådan som hon var i livet. Men den, som gjort det, våga inte visa sig här mer. Han gick med handel han också. Den, som blev mördad vid Bålet här, red på en häst. De kasta kvistar på där sedan för att de inte skulle behöva få se honom gå igen där o skrömte.
Naturföremål
Det var en gammal brunnskälla här i socknen, Björnkällan nära gränsen till Visnums sn. Den var så bra för barn med engelska sjukan. Särskilt på trefaldighetssöndan åkte de dit med dem o bada dem, de hade bara en gammal bykgryta där som de värmde vatten i. Och för längre tillbaka sedan offra de där också om ej annat än en knappnål, hade de bättre råd offra de en slant, en tvåöring eller femöring. De tog också vatten med sig hem därifrån.
Naturföremål
Björnkällan här norrut i socknen var en offerkälla. Den blev upptäckt på det sättet, att en person gick där i skogen, o så fick han eller hon se en syn vid källan, ett fruntimmer som satt där o bada ett litet barn i källan. Så skulle det gå till att den blev opptäckt.
Hantverkare
"Flåttere" kalla de förr den som slakta hästar. När jag var barn, tog de reda på hästköttet hemma o gjorde biffar av det. Då sa farmor: "Ni ä inte folk som tar reda på sådant!" Förut skulle de ha en särskild gryta för den mat som de kokte åt den som slakta hästarna. Och han fick aldrig äta tillsammans med annat folk.