Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
(En "Bränne-Kvaru") Troll.
Förr i tiden fanns det, trodde man, troll och häxor. Trollen skulle gärna velat haft sitt tillhåll i gamla skraltkvarnar. Det har berättats för mig att trollen alltid firade julafton i en sådan kvarn och sedan de roat sig tillräckligt satte de eld på kvarnen. En person som åkte förbi kvarnen sent en julafton såg att kvarnen stod på fyra guldpelare medan trollen dansade och glammade därinne.
Julafton
"Julost" skulle man göra förut på hösten, då bytte man mjölk i gårdarna o kom ihop till "ystöl". Då var det kaffe o något i mat- väg, morotspuddingar hade de mycket. Till julnek åt fåglarna togs den sista nek som lades opp på sista lasset när säden kördes in, den gömde de sen, "julkärve" de kalla. Hela julafton skulle det stå mat framme på bordet, om det inte stod annat än ost, smör o bröd o dricka så var det bra. / Alla, som kom in, skulle de äta, i annat fall var det inte bra. Bröd skulle vara kvar på julbordet under julnatten, o det fick husdjuren av på jul- morron. En gumma här i när- heten lät också gröt o skinka stå kvar, det skulle vara åt tomten.
Julafton
Själva kovåmma skar man i bitar förr sen den blivit rengjord i kalk. Så tog man ihop bitarna o hade blodmaten i dessa till blodkorv. Och när jag var barn, o vi var hos farfar o farmor i Klippan i Nysund om ju- larna, så skar farmor opp bitar av den korven o stekte dem i flott i en panna. Så fick vi varenda jul- morron.
Annandag jul
De har gått med "ljuse stjärna" här förr, men som jag såg, hade de ingen stjärna de var bara ett lag som var ute o sjöng. De ställde sig två stycken ihop med ryggarna, o så band de andra ihop dem o la en skinnfäll över dem, o det blev en bock. De andra var också utklädda men inte vackert utan "på spökeri", o ju sämre de var, ju roligare var det. Sen var en "Judas mä pongen" med, han hade en flaska på bröstet o tog supar i, o så gjorde de kalas på det sedan. Judas hade en skinnfäll eller får- skinnspäls på sig.
Annandag jul
De gick o sjöng "julvisa" på annandag jul (Guds son är född i Betlehem på denna dag). Ibland hade de stjärna med, o ibland var de utan. När jag var barn, var det bara några stycken som kom o sjöng utanför fönstret, de var ej klädda till "Vise män" o "Judas" då. Men på senare tid nu har de tagit opp detta igen.
Älvor
Det var i Kumla; där var jag skomakare och hade en stuga. Det stod en stor sten strax intill väggen. Så byggde jag ett vedhus, och stenen kom till att stå emellan stugan och vedhuset. Men det blev sådant buller om nätterna, se'n vi byggt vedhuset. Det ram- lade och skramlade och slog i väggarna, och ibland lät det som om en hop liar hade fallit ner. Ett par år senare byggde de ett bageri i närheten, och då bad de att de skulle få ta den där stenen vid min vägg, och det fick de gärna. När den stenen kom bort, blev det tyst. De sa', att jag hade byggt vedhuset på en älvoväg, och hon kom inte fram.
Spökeri
När jag bodde i Kumla, skulle vi bygga ett bönehus, och det var en bonde i stenebacken, som hette Petter Nyberg, som lovade oss byggnadsplats på sin mark, men se'n ångrade han sej och sådde ärter på den marken. Då sammankallade jag vän- nerna och vi kom överens om, att vi skulle be Gud, att han antingen frälste Petter eller också tog honom bort. Några dar senare höll vi på och grävde ett dike. Då kom det något till mej, och i detsamma kände jag på mej, att nu dog Petter Nyberg. Så kom någon av de andre och frågade: "Hur kan det vara med Petter?" "Han är död?" svarade jag. Petter hade skyllat mej för ärekränkning och tagit ut stäm- ning på mej, men se'n hade häradshövdingen sagt åt honom, att han skulle ta tillbaka den, för jag var farlig, sa' han. Och efter döden kom Petter in till mej om natten och gick fram till skän- / ken, där jag hade papperen. Jag hade patentlås före, och han stod där och fassla' och fassla'. Då satte jag mej upp i sängen och sa': "Du Petter, du skall vara stilla på din plats. Stämningen får du aldrig, det är för sent. Gå ut med dej!" Och han gick ut genom alla tre dörrarna och försvann. Han hade dött på det sättet, att han hade ätit en hop körs- bär och sväljt ner för många kärnar, och han fick tarmvred utav det.
Ormar
Många ormar samlade sej och sprutade etter på en orm, tills det blev en sten av honom; den kallades ormsten, och den lär de ha tagit vara på och använt till mångahanda.
Varulv
Trollkäringar hade förgjort ett helt brudfölje, så att de sprang som vargar. Så var det en karl som fick se denna varg- kullen, och vargarna hoppade över en gärdsgård, men det var en hona, som var färdig att få ungar, och hon orkade inte över. "Or- kar du inte över, Sessla!" sa' karlen. Då var det bruden själv; hon blev människa igen, när han sa' hennes namn. Sedan ropade han dem vid namn allihop, och det blev folk av dem alla.
Spökeri
Jag och en kamrat till mej låg i en prästgård en natt. Jag undrade vad det var på natten. Det var något som gick på golvet och började känna efter soffekanten. "Va' ä dä" sa' jag, och jag schasade. Om morron sa' prästfrun: "Hur gick det att sova på spökrummet? Hörde ni något?" Ja, jag hade ju hört att det frascha' på soffebrädden. "Där har en gjort av med sej för någ- ra år se'n", sa' prästfrun.
Skogsväsen
Skogaråa hade min mamma sett, när hon gick valle med kor i Snavlunda, där hon var född. Det kom ett fruntimmer till henne och frågade: "Ä dä dina kritter allihopa?" "Nej", sa' mamma. Rätt vad det var, så började skogaråa på att springa, och då hade hon en varg i sällskap.
Skogsväsen
Jag är född i Däldenäs i Ny- sund. Där oppe i skogarna för- svann en liten pojke en gång. Flera barn lekte där i skogen, o på ett enda tag var han borta. Sen fann en piga honom oppåt Finnerödjaskogarna. Över sjöar- na o mossarna hade han fått rida på en stock, sa han. Det var något sån't där som tagit honom. Revstensbönderna här i Rud- skoga såg två skogsrår som sprang neråt älven här, de var vitklädda, o hur de än / sprang i dyn där så var de lika vita. En som hette Gadd här måste ut till skogsråa rätt vad det var. Han mötte henne första gången en gång när han gick till kvarnen, o då tyckte han att det var hans gumma, så han sa: "Ä dä du Kari?" Men sen va dä hänt för han tala ve 'a. Han satt o åt på ett gravöl en gång o måste iväg ut. Men så stal han o kom på häkte i Karlstad, o där kunde han inte komma ut till 'a. Och efteråt hördes det inte till nå't. På Rabboåsera i Ny- sund hade "vårboera", (folket i Vårbo, Nysund) sina får. Det var e som leta efter / får där, då mötte hon en ful käring o fråga denna om hon sett några får. "När ja tar mia, då får du dia," sa' denna. Men sen gav hon, som var ute o leta, en kar en krona för att han skulle gå efter hennes får. "Stulmossfrua" såg de oppe ve Stensäng i Nysund. Det var en bäck där, o rätt vad det var, åkte hon ner i bäcken. Så gick hon oppåt Stulmossen, men rätt som de såg 'a, så trilla hon i bäcken. Annars var hon som ett grant fruntimmer. Far låg i en lada en gång som hörde till Ölsboda oppe i Nysund. Då fick han se en käring med en massa kritter o en stor bock, o en / hund var med också. Fullt av kor hade hon. Det var en som sköt e skogrå, han la i tre "ålepinnar", (alpinnar) i bössan, o då sköt han henne.
Spökeri
Jag hörde talas om en flicka i Finnerödja som var död o kom igen en gång när det var så dåligt vär. " Ä du ute när dä ä så dåligt vär," sa modern. "Hu, hu, säj inte att dä ä dåligt vär, dä ä Guss vär," sa' flickan. Hon tala om för modern när denna skulle dö, o då dog hon också.