Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Rået låter ro sig över ett vatten.
På Korsuddarna på Bromarvlandet var en tomte. En karl kom roende från Bromarvssidan, och då ropade tomten, att karlen skulle ro honom över till Pettusidan till Svaluberget. Han gjorde så, och tomten satte sig bak i ökstocken och vägde då så mycket, att båten ville sjunka. Tomten på Svaluberget såg det där och ropade: »Ro inte hit!» Men den SOM satt i båten sade: »Ro på bara!» När tomten kom i land, började de båda slåss, så att allt småskogen och stubbarna rycktes upp.
Tomtar
Det var ett vattenflo vid Sinnerud här i Nysund, där det stod vatten jämt. Runt om detta kunde de få se tomtarna dansa, sa' de.
Tomtar
En tomte har jag mött en gång. Han var som en liten karl, något över en halv meter lång, gråklädd med röd mössa. Jag mötte honom ner emot Svarttjärn här, vägen mellan Västanbäck och vägkorset vid Skogskärr. Jag såg honom i månsken, så jag såg just inte hur han såg ut i ansiktet, men han gick som en människa. Men man var förbjuden att tala till sådant där, så det ville jag inte. Av gammal sägen skulle tomten höra till en gård, så han var väl från någon av gårdarna omkring här.
Tomtar
De hade för sig, att när de slutat tröska, skulle de göra logen så fin, för då skulle det bli tur. De hade tomtar då som drog till o från gårdarna, o dessa ville ha logarna fina. Tomten såg efter ladugården ocskå. Och på julkvällen bruka de sätta ut julgröt åt tomtarna. Tomtarna var vid kolmilorna i skogen också. Och på kvällarna måste de, som kolade, göra så fint vid milan, det skulle inte synas ett spår efter dem.
Tomtar
Jag tjänade som ung i Tryggbo i Kvistbro sn., o där var det en bonde som hade tomtar. Om någon person vittja fiskredskapen för honom, så fick han veta det i skogen av tomtarna. Men så blev ha andligt sin- nad, o då sa' han opp tomtarna. Men efter detta blev han sjuk, o var sjuk i sju år, o de trodde att det berodde på tomtarna. Det var tomtar på ett ställe som bar till gården. En gång fick bonden se dem o tyckte att de hade så lite, men de pusta så ändå. / "Ni har väl inge å 'stangke' för," sa' han. Sju reler (sju rer)", sa' de, (så myc- ket hade de med), dra vi ifrå däj så mycke, så blir du lagom kar." Och det lärde gå så också. På julkvällen sattes det ut ett grötfat åt tomtarna, o det fatet lärde bli tomt också. Det var en bonde som byggde opp ett stall över tomtarnas bostad. Han red en gång o vattna hästen o då mötte han en liten tomte. "Du ska flötta ditt stall," sa' denne, " för de staller på vårt bord!" "Så fort ske kan," sa' bonden, för han hade mist flera hästar. Tomten tog fram en flaska o gav bonden en sup, men han slog ut den ner mellan förskin- net. Det kom en droppe ner på / hästen, o där växte aldrig hår mer sedan.
Lykgubbar
"Löktgubber" fanns dä, men jag vet inte hade de hade något annat för sig än att de lysa.
Spöksägen
Det var en som gick ute tidigt på julmorron o fick se att det lyste i kyrkan o gick in, o då var kyrkan full med folk. De sa' att det var de döda som hade guds- tjänst då. Men han kom inte ut igen utan fick bli där till morron, men jag har inte hört att de gjorde honom något illa.
Spöksägen
De sa' att tomtarna höll guds- tjänst i kyrkan på julnatten före den andra gudstjänsten. Det lysa vid midnatt då i alla kyrkor där det fanns tomtar. Och sedan, på den riktiga julottan, kunde folket känna sand på bänkarna. Om det kom en levande män- niska in då på natten, så kunde den inte leva mer än tre dygn efter, sa' de.
Spöksägen
Det prata de mycket om när jag var en pojke att de döda var i kyrkan på julnatten o höll gudstjänst. Och om kyrkobesökarna sen kände efter på bänkarna så var det sand på dem.
Spökeri
Att döda gick igen var de rädda för, men det var mest några "ledinger" (elaka människor) som gick igen, eller också sådana som hade något ogjort här. När de körde bort med ett lik, skulle de så linfrö efter det, då skulle den döde ej gå igen. Något annat medel vet jag inte. De fick inte ta något på kyrkogården, var det någon som tog blommor där, fick de ingen fred förrän de burit dessa till- baka.
Spökeri
Om det lyste ett ljus på sjön eller gärdet eller i skogen, så hade det hänt nånting på den platsen. Min far tala om, att när han var skjutspojke vid tolv års ålder, så skjutsa han en stjärn- kikare från Stockholm en gång. De åkte om en gödselhög, o där lyste det. "Stann, så ska det bli slut," sa stjärnkikaren. Det var en klar låga som på ett ljus. Han gick dit o tala till det, sen kom han tillbaka o sa: "Det var ett barn som blivit nerlagt där o mördat, men nu är det slut." Han tala / till det o fråga varför det lysa. De som skulle akta sig för de döda så de ej kom tillbaka, strödde salt i själva kyrkgrinden. Det var en kyrkstöt här i Nysund, Stöt-Erland; han gick tillbaka efter sin död. Hans gumma fick besök varje natt klockan tolv, han satt vid bädden. Gumman gick till far min o tala om det, far o Stöt-Erland var så goda vänner medan han levde. Far gick dit en natt, men han såg ingenting, men gumman såg. Men far tala te 'n o sa': "Varför kommer du igen? Har du inte ro?" "Det ska bli nu," svara han. Och sen kom han aldrig mer. Han hade tagit mull av gravarna som han grävde, o därför fick / han inte ro i graven sen. Jag vet inte vad han hade jorden till, men det var till något kuckleri.
Mara
På björkar bildades en sorts ut- växter som de kalla "marsudder." Dessa skulle sättas opp i ladugården som skydd för maran.
Mara
En i Måttan här som kola i Fasan (skogstrakt i Nysund) kom maran till under natten. Och han blev tokig sen, så de fick köra bort en. Han fick något tungt över bröstet, o han spotta blod.