Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsväsen
Här fanns ju skogsrå med. Det fanns de, som hade sett så- dana. De var så rysligt granna framtill, men baktill var de som ett ihåligt baketråg. De hade för sej det skulle vara något skogsrå som förvillade dem, om de gick vilse. Då skulle de vränga huvudduken eller också en tröja eller något annat de hade på sej, så hjälpte det.
Varulv
En flicka hade en fästman, men en annan flicka ville ha honom också. Hon gick till en trollgumma, o denna förvandlade honom till en varg. Sen gick han i skogen o rev ihjäl så mycken boskap. Då gick hans fästmö ut i skogen till honom o tänkte att det kanske kunde hjälpa. Men han ville bara riva henne, så hon blev rädd för honom. Men sen gick hon till en annan trollkäring, o denna gjorde honom allt bra igen. Men han blev så arg på flickan, som åstadkommit detta, så han sa att han skulle döda henne, men / jag vet ej hur det gick sedan. Jag vet ej var detta hände, men jag har hört talas om det av gamla människor här.
Odens jakt
När tranorna kom, så hade de namn av "Odens jakt." Men något vidare om detta vet jag inte. Jag hörde bara att Oden var en Gud o inte att han jaga här.
Djävulen
Det var en fabel att en skomakare ingått kontrakt med djävulen. Om djävulen fyllde ett stövelskaft med pengar åt skomakaren, så skulle djävulen få ta skomakaren sedan. Men skomakaren tog botten ur stöveln o hängde opp den i en lada, o sen fyllde djävulen i den, så skomakaren fick ladan full med pengar, men stövel- skaftet blev aldrig fullt. Barn fick inte gå baklänges för då fick deras mor eller någon annan som de hade mycket kär, ont i ryggen.
Vattenväsen
Det var en gammal gumma som tala om, att näcken gick vid någon å, o då satte folket på honom en grimma o plöjde med honom. Men efter detta för- svann han. Han visa sig som en häst för folket där. När de bada, så band de näcken, de satte stål i vattenkan- ten, men jag vet inte att de sa något. Det var rå i källor och brunnar. Särskilt var det en gum- ma här, som ej kunde gå efter vatten sen solen gått ner utan / vidare, hon rökte när hon gick efter vattnet, och sedan släppte hon ett kol eller en tändsticka i vattnet när hon kom in. Hon sa, att det var ett berg under källan, o där var något som inte var bra.
Vattenväsen
Det var en som bodde nere vid Skagern här i Nysund, o han fiska mycket i Skagern. En gång bad han sin gumma följa med o ta opp fiskredskapen. När de var nästan färdiga, så kom det en fin vit se- gelbåt, men det var ingen sådan som människor begagnar. "Skynda däj," sa' han, "nu ska du få se på annat." "Och," berätta han sen, "vi hann jämt i land, så vräkte hela sjön opp så jag har aldrig sett på maken." - Men de såg ingen människa i båten. En tjärn, Svarttjärn, bortåt Eds- / backen här i Nysund är så full av fisk, men ingen kan fiska där. Men en luffare kom gående en gång, o han gick dit, o sen kom han till Edsbacken med så mycken fisk o stor sådan. "Ja, du kan lite mer än andra," sa' de. Då skratta han. Men sjörå har de sett där flera gånger. De sa' att de såg "näcken," det var en från Vårbo här i socknen som sa' för många år sen att han såg "näcken" komma o springa på Skagern som en hingst. "Då blev det ovär sen," sa' jag. "Ja, det lovar jag för," sa' han, "det gick stora böljor på sjön." När de skulle börja bada på våren, så skulle de "binde näcken", de skulle sätta en kniv vid sjö- / landet o säja: "Ja binder dig näck," o så något mer som jag inte minns. I en sjö mellan Svartå o Ölsboda kunde de inte få opp någon fisk. Men så en gång var det en som sa': "Om själve Skam ä i sjön, så ska ja ta fisk där!" Och han fick också, men när han tog den tredje, så kom det en gubbe opp mitt ur sjön o sa': "Tänk aldrig att du får mer fisk här!" Och sen är det omöjligt att ta opp nån- ting där, fast sjön är så full med fisk.
Vattenväsen
En i Västanbäck intill här, Jan Orsa, var i Svarttjärn i närheten här o fiska. Då fick han en gädda så stor att hon höll på att dra gubben ner i vattnet. Men han släppte henne o tordes aldrig fiska där mer, han sa' att hon hade kalvhuvud. I en källa med ohälsosamt vatten släppte de salt. De släppte också en slant i källor, då "betala de för vattnet." Det skulle betalas på en torsdag, o sen kunde de ta vatten där utan att vara rädda. När de betala, fick de inte titta sig om o inte tala. Betala de inte, så blev det sjukdom, / isynnerhet på späda barn. Någon särskild sjukdom vet jag inte, de blev dåliga ändå.
Vattenväsen
De, som ville lära sig spela fiol riktigt, måste gå till ett vattendrag o lära sig spela av näcken. Och den, som lärde sig spela på det sättet, kunde inte sluta spela vare sig de dansa eller inte. Näcken kunde förvandla sig i flera gestalter. Det var värst där det var strömdrag. De kalla honom näcken eller strömgubben
Skogsväsen
Jag låg i en kolkoja vid Trunhatts- mossen (Trunhatten) åt nordväst här (Nysunds sn.). En natt knacka det på dörren, jag sa': "Stig in!" Det kom ingen, då gick jag ut, o då var det ett hål på milan. Om en stund knacka det igen, men då gick jag inte ut. Men om ett litet tag tog det kojdörren o kasta av hakarna. Då gick jag ut, o då var det hål på milan igen, men jag såg ingen tillstymmelse till någon mänsklig varelse o inga spår. Antagligen var det skogsrå som väckte. Det skulle ej väcka, om det inte var något fel på milan.
Läkekonst
Jag kom o gick förbi en bäck på en gångstig, det var här i Nysund inemot Kvistbrorået. Det var en liten ström i bäcken, o över denna stod en kvinna lutad o språka för sig själv. Så tog hon fram en påse ur kjortelfickan o släppte den ner i vattnet lite grand tre gånger o fjärde gången fick den följa med vattnet. Men jag hörde inte vad hon sa', o jag ville inte yppa mig för henne heller.
Läkekonst
De bruka tala om att de var "krammate", då la de in en kniv i ett "tresnippekläde" o tog runt om säj. Var de inte "krammate", låg kniven still, men var de det, så gick den både ut o in i klädet.
Läkekonst
Om de blev "krammate", hastigt dåliga, särskilt barn, skulle de sätta sig på en stol, o någon skulle ta eld i en kvast o ta den runt om den sjuke tre gånger "ansches" (motsols). Mödrarna bota allt sina barn själva då. Fick de "storsteg" på ögat skulle de ta en pall o värma fotstödet på denna i elden o sen sätta det på ögat, det var bot. Men det skulle vara varmt så det brände. "Oxler" sa' de att de fick, ut- växter. Och dem "rita" de bort, sa' de, men det vet jag ej hur / det gick till. En gubbe, Stöt-Erland, vid Åtorp, kunde rita bort sådan, sa' mor. För gulsot skrapa de gul mossa av väggar o koka o drack det vattnet. Hade de oxlar, kunde de också gå dit, där någon var död o lägga den dödes hand på oxeln, då skulle den gå bort. Men jag tror inte att det hjälpte.
Läkekonst
Det var gubbar förr som kunde ta bort tandvärk. De, som hade ont, peta sig i tanden med en flis, o så satte gubbarna in den i en stubbe i skogen o packa ner den, rörde någon vid detta sedan, så fick de tandvärken. I träd vid ett torpställe, Stubbetorp här, blev tandvärk inslagen av rallare som byggde banan här o hade kvarter i ställena här omkring. De slog fast den med söm, o så plocka en bort av de sömmen sedan, o han fick sådan väldig tandvärk. Men nu är det egentligen bara ett gammalt äppleträd kvar av de träden.