Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittror.
En natt då min farmor låg i fäbodstugan, fick hon höra en duns i väggen. Hon gick och såg efter vad det kunde vara. När hon kom intill väggarna, så fräste det i mossdragen. Hon sade att det var elaka "vittror" som för- de sitt spel i stugan. (Farmor var född 1810 i Hög).
Vårarbete
Den dragare, som skulle dra harven när säden skulle harvas ner, skulle ta tre munnar säd ur sädes- skäppan, då skulle tur o lycka följa med skörden. Det var just när åkern var färdig, o de skulle till att så.
Vårarbete
Det var rätta tiden att börja harva på våren när det blev spindelväv över marken. När de gule säsällera kom, skulle de börja så. Om en fläck i åkern blev obesådd, så sådde såningsmannen sig en "grav", han skulle dö under det året.
Slåtter, skörd och tröskning
När man börja med slåttern, skulle man vara nästan söndags- klädd första dagen, men andra dagen fick man vara hur trasig som helst. När de tog sista stråna vid skörden, bruka de säga att de "tog haern (haren)." Om sista neken blev stor eller sista lasset, så skulle det bli bättre skörd året därpå.
Slåtter, skörd och tröskning
Den första hövälm som gjordes skulle alla husdjuren ha av innan den fraktades in, för den skulle innehålla något särskilt gott. Och den, som skulle dela ut det, tog en vindel under armen o dela ut lite åt var o en, åt varje djur som åt hö. Och han fick inte säga ett ord eller se sig om, när han gick dit eller tillbaka. Det sista sädeslasset fick inte vara alltför stort, för det skulle alla åka i in till ladan. Och när de lassa av det skulle de vara så tysta, o ingen fick säga ett ord förrän de kom / in i huset. Då skulle de ha en sup med lite tilltugg till.
Vagnen och kärran
1. "Höhäcken" eller "sähäcken", "jöschel- prom" eller "dyngprom". Dyngprommen hade man också till sandkörning. Plur. "Häckera, prommera." 2. Sidorna kallades "grinn" på säåket, det var inga gavlar på detta. Plur. "Grinnera". På "jöschelprommen" tala man om "***gavlera" o "ännestam, änne- stammera" 3. Lurstång, lurstänger, plur. 4. Träaxel, plur. axlera. / 5. "***Sula", man tog ett trä med självväxta grenar o borra ett hål så stort att lurstången kunde träs igenom. 6. Vagnspinne. En som höll i "ronga" framtill var grov, o en baktill var finare o mindre. Pulr: Vagnspinnera. 7. Hjulringen, lötera, ekrera, nav, hjulbösse, spräckringer. En löt, en ekre. 8. "***Skacklera" för vagn o "skäckera" för kärre, ***skackler för släde. E ***skakel, ***skakla, ene skåka. På en släde hade man även fim- melstänger, men de var lösa var för sig. / 9. Vangner, vangnera. 10. Slipbongkera, två stycken eller kälk- bongken, en bongke. 11. Nosa. 13. Vägslåa. 14. Samma överreden som på vagnen kunde användas, men man fick sätta på e "ronge", så det leda sig. 15. På en vagn "rongera", på en slip slipstaken, stakera. 16. Okänt.
Husdjur
När en ko kalvat, o de mjölka henne första gången, skulle en nål fästas i mjölkkärlet o hänga ner på ytter- sidan av detsamma.
Husdjur
De skulle inte ge kattor o hundar kalvost efter en ko, för då fick vilddjuren makt med husdjuren.
Husdjur
Min mor köpte en ny ko på ett ställe, o då tog hon en liten halmtapp med under armen från det stället o hem till oss, då skulle kon trivas. Och på ett ställe här, Höjden, när de köpt en spädgris, så tog de grisen o hissa opp den i skorsten tre gånger för att han skulle trivas. Och nyinköpta kor skulle ledas tre gånger motsols kring en jordfast sten. Och när de lett dem så o ledde in dem, så sa de: "Nu kommer inte den koa te längte!" Gustav-Ers-Johanna i Klippan här i Nysund hade en brödbit under / vänstra armhålan o gav korna när de var ute på bete, då skulle de gå hem om kvällarna, o det gjorde de också. Men jag vet inte, om det var bara första dagen de var ute, eller om hon gjorde det sedan under sommaren också.
Husdjur
En gammal gubbe här i närheten som dog härom året, hade en orm nerborrad i sin lagårdströskel. Den skulle vara levande när den lades ner där. Och en lie sattes opp över lagårdsdörren med stålet opp som skyddsmedel. En nyköpt ko skulle in i köket o äta ur en gryta, då trivdes hon sedan. Det var en gumma som bodde här oppe på östra sidan älven. När hon ledde en ko till marknaden, så hade hon inte / något rep o ledde den med. Och när hon köpt en ny ko, så ledde hon inte den heller, utan kon följde med ändå. Hon hade en brödbit i vänstra armhålan o gav henne. Och hon kunde gå ifrån kon o in på ett ställe efter vägen, o kon stod kvar utanför o vänta utan att vara bunden. Hon hade en sugga, o denna ville till galt en gång, men kararna i huset ville inte hjälpa henne, de tyckte det var onödigt o inte lönade sig. Hon gick då själv iväg, o sug- gan följde efter, när de kommo till älven vid Lia tog hon en eka o rodde över till Lidetorp, där var galt. Suggan var med, o sen for de tillbaka på samma sätt, o suggan födde grisar i sinom tid. / De for aldrig ut på någon körning förr utan att ha några brödkakor med sig. Hästarna visste så väl om detta, så de stod o gnägga när man rasta.
Husdjur
Det var en gubbe som gjorde en stallkvast en dag i julveckan. Då gick hans gumma dit o sa: "Låt bli dä där, i ***môra kan du göre den men inte i da, dä blir te ditt o hele husets fördärv!" Då lät han bli till nästa dag, o då prova han den o sopa under hästen. Sen dog hästen. Då sa han te gumma: "Dä ä ditt fel att hästen ä dö, ja skulle fått gjort kvasten i går." Men jag vet inte vilken dag det var. Förste gången på våren som de släppte ut hästarna på bete, skulle husbonden göra ett tjärkors i skallen på dem.
Husdjur
När man åkte ut, lade man en kniv eller stålbit i fickan som skyddsmedel för sig o hästen. Och så skulle de spotta i skaklarna när de satte för.
Husdjurens sjukdomar
"Trollkäringsmör" kalla de gul svamp som kom upp på stubbar o murkna trän. Sådan tog de rätt på o skulle ha som medicin åt djuren. En häst hemma hade blivit ormbiten så att hela huvudet svällde opp. En gumma där borta på östra sidan älven här i Nysund botade ormbett, o hon hade lärt sin son. Han erbjöd sig nu att bota hästen. Men först ville han gå hem till Emma, hustrun, ett tag. När han kom tillbaka, tog han om huvudet på hästen o muttra nånting. / Men jag fick ej höra vad han sa. Sen öppna han munnen på henne o gjorde tre blåsanden in, men han fick ej dra andan emellan, "för då får ja det," sa' han. Men hästen blev bra sedan. "Va skulle du hem för först," sa' jag. "Jo, jag måste fråga så jag inte läste fel, dä ä inte lika te ormbett o te ***skôtt," sa' han.