Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Jul.
Om de gick avigt runt huset tre gånger jula natt och de inte såg alla vid bordet, så dog den, som fattades, under året. Och jula natt var allt vatten i åns och källor förvandlad till vin. Och jula da fick de inte sopa, för då sopade de ut jula. De so- pade ut välsignelsen för hela året.
Julafton
Till jul skulle bakas kakor, limpor och "oxar", dessa bestodo av fyra länkar som rullades opp i hörnen. Varje barn fick en hög av julbrödet, mjuk kaka, vanlig limpa o en "oxe". Vi fick det på julkvällen o fick äta opp det sedan. Julgran hade vi inte i min barndom, o inte hade de det på ställena i närheten av mitt hem heller, kanske på herrgårdarna. Mamma stöpte själv ljus till julen, o sådana hade man sedan på vintern. / Korv gjordes till jul, fläskkorv, potatiskorv och hackkorv o sylta o "pylsa", de slakta en fåra också. På julafton skulle man doppa i grytan, på juldagen skulle man ha själva julkalaset. Kål var också julmat. Men det förnämsta vid jul var att de bryggde så god dricka. Vi bryggde bara till jul, o drickat skulle räcka hela vintern sen, men julölet skulle vara särskilt gott. På julmorron sattes ljus i stakar i fönsterna, vi satte dem i stakar av trä, far bruka borra hål i fyrkantiga träbitar o dessa hade vi som ljusstakar sedan.
Trettondedagen och Knut
Tjugondag jul skulle det vara storkalas borta på ställena, var det inte lite festligt då så var det ingen- ting bevänt med folket.
Julafton
Halm på golvet till jul minns jag ej här, men hemma hos oss o i andra stugor hacka de granris o strödde på golvet till julkvällen för en 60 à 70 år sedan. Till jul bakades alltid vörtbröd, de tog undan vört när de bryggde. "Julostar" hade de ystat till jul, tidigt på hösten gick de till varann med mjölk i gårdarna, o så gjordes en bastant ost av denna. På julkvällen skulle korna ha bröd, de tog sådant i förklädet o gick ut till dem.
Lucia
På lusse skulle vi opp tidigt på morron o få lite "lussefrukost". De hade gjort höstslakt före lusse för att få mat till lusse o jul. Min far var slaktare, o han var borta på gårdarna o slakta o fick duktigt med slaktmat med sig hem. Så skulle det vara en sup och kaffe på lussemorron. Vi fäkta var o en för att vi inte skulle komma opp sist på lusse- morron, den som kom opp sist, blev "lusa." Tröskningen blev inte avslutad till lusse, men till jul skulle det vara slut.
"Julbröd i form av både människor och djur"
I en uppteckning från 1936 berättar skomakare Carl Otto Hall (född 1862) i Kräcklinge socken, Närke om vetebröd i olika former som bakades till jul. Uppteckningen hör till frågelistan Brödet och dess tillredning.
Lucia
Vid 4- à 5-tiden på morron skulle de opp vid lusse o förr också, för de måste ut o tröska, de hade slagtröskning då. Tröskningen kunde inte bli färdig till lusse, blev den färdig till jul, så var det bra. Jag har hört något om att de skulle risas på lusse, men jag vet ej riktigt hur det var, det var väl för att de skulle komma opp o inte bli "lusa." "Lelle julotta" kalla man lusse, då skulle det vara "lussefrukost." Det var lite mer mat då än vanligt o alltid en sup innan man gick ut o börja tröska. I en del gårdar hade de för / sig att de skulle tröska tio "la" (lager säd) före lussefrukosten, då tröska de fyra. Maten var olika på denna allt efter råd o lägenhet, men ost o sup skulle det alltid vara. Fick man inte "lussesup", var man missnöjd hela dan. Och "lussegröt" hade de också på en del håll, det var "viter gröt", ris- grynsgröt. De hade talgdankar till ljus, för själva ljusstöpningen var efteråt, försåvitt de inte hade ljusformar på sina ställen. Jag minns inte om jul- slakten alltid var gjord före lusse. Lusse uppkom därigenom, att det var ett troll eller gammal häxa som var ute då på morron. Och så långt hon såg blev marken / förbränd. De skulle de "ta henne av daga" genom att gå opp tidigt så hon inte såg så långt, hann att se så långt omkring. Lussebrud vet jag inte att det förekom här förr o ingen sång på lussemorron. Både kor o får fick lov att ha lite finare lussefrukost de också. Halm på golvet till lusse vet jag ej om, men hackat granris hade de där. I Kristinehamn var en stor torgdag före jul som de kalla "lussemarken", det var en stor svin- marknad, de hade så fult där av slaktade o skållade grisar, o svin- kroppar i alla åkdon. Vi hade allt mer stor- / artat här til jul än till lusse, lusse vara bara "lelle jula." De fick inte gärna mer än varsitt glas brännvin på lusse- morron. Och sedan på dagen fick man vanligen ge sig av till skogen för att hugga där.
Annandag jul
Jag minns att de kom till morfars annandag jul tidigt på morron o sjöng e julvise. Och en "Judas med pungen" var med. De sjöng "Guds son är född i Betlehem på denna dag." Endast Judas var utklädd som jag minns, han hade en vrängd päls o var sotad, de hade gott om fårskinns- pälsar (barskinn) då bort i stu- gorna. Någon stjärna hade dessa inte med sig.
Julafton
Själva kovåmma skar man i bitar förr sen den blivit rengjord i kalk. Så tog man ihop bitarna o hade blodmaten i dessa till blodkorv. Och när jag var barn, o vi var hos farfar o farmor i Klippan i Nysund om ju- larna, så skar farmor opp bitar av den korven o stekte dem i flott i en panna. Så fick vi varenda jul- morron.
Annandag jul
De gick o sjöng "julvisa" på annandag jul (Guds son är född i Betlehem på denna dag). Ibland hade de stjärna med, o ibland var de utan. När jag var barn, var det bara några stycken som kom o sjöng utanför fönstret, de var ej klädda till "Vise män" o "Judas" då. Men på senare tid nu har de tagit opp detta igen.
Lucia
Till lussemorron gjorde de i ordning mat kvällen förut, åt tjänstefolk o så där. De bredde smör på halva kakor med ost o sovel på. Slaktat hade de också gjort så de hade slaktmat, stora korvar, potatiskorv o blodkorv, o rev- bensspjäll. Men dukat bord som alla satt vid var det inte alltid, det var inte så noga som till jul, men det var som en extra förplägnad. Och även djuren skulle ha lite bättre. Ljus stöpte de också till lusse, tregrenaljus skulle det vara / på bordet både till lusse o jul. Julljusen skulle alla vara tjocka o riktiga, men så stöpte de dankar också som användes i det dag- liga arbetet under året.
Tomtar
En torpare i Kärsta han hade tomtebisar. När dottern hade bröllop, så föll julen av vagnen för prästen, så det var fäl bisarna som var framme. Ja, de hörde dem tröska där i Kärsta. Det var i den södra gården, ja det är nybyggt nu. Ja de var goda till bära hem skylar från åkrarna ock. Det såg ut som ett halmstrå bara, men han stånkade så . . . de såg honom en gång ock sade åt honom, att »det är fäll inget att stånka för»; men då sade han: Sju skylar ock sju mil, det är börda det». Ja, de är borta nu, sen de gamla är döda, det var väll ingen som ville ha dem kvar. De var rädda för dem. Ock jag tycker inte, de skulle vara trevliga att ha i huset. Det var en bise som ville följa med drängen i Åsta hem, men det fick han inte, han var rädd för honom. Ja det var inte länge senn, det var i min tid. Det var trollgubbar i bärgen ock. För de såg en gubbe, som satt uppe på Klämbärget ock hamrade.
Skörden och tröskningen
Jag hörde inte talas om några slags väsen som var i den växande säden. Att grannen, om han hade ont i sinnet, kunde förstöra det som växte hörde jag de talade om. Han kunde gå omkring och missunna en det som växte och läsa förbannelser över det. Då växte det inte som det skulle. När vi skar det sista, den sista skåren, så lekte vi, att vi skulle "ta har'n." Aldrig såg jag någon hare, men han skulle fösas bort ändå. Det var inte annat än en gammal vana. Vi företog oss inte något särskilt med de sista strå- na. Den som kom i tur skar de sista stråna. Det var ingen betydelse med dem. Den sista kärven hade den betydelsen att om han blev mindre än de andra, så spåddes det att grödan skulle bli säm- re nästa år. Far lade den neken på ett stäl- le / så att inte råttorna skulle komma åt den. Han skulle sättas upp åt fåglarna om julafton. Inget djur dödades eller sattes upp på åkern i samband med skörden. Inget djur grävdes ner i åkern. Ingen särskild bit av åkern skulle sparas till sist. Den sista kärven som bands kallades för löckenek. Den bands som de andra kärvarna. Skördekalas hade de på de större gårdarna, när de hade skördat lin. Alla som varit med i skörde- arbetet skulle vara med på kalaset. Jag var al- drig med på något sådant, så jag kan inte tala om vad de hade till mat och dryck. Inte annat än tomten var i ladan och på logen. Tröskningen skulle vara avslutad till jul, om det var möjligt.