Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara satt i bladet. Om en fick av en annans blod på sig, så kunde en få ma- ra i kroppen.
Oleifs-pigan i spike-tunnan
En piga vid Oleifs i Öja hade gjort ett så stort brott — man menar på, att det var barnamord —, att hon skulle lida döden och det i spiketunna, som förespändes af tvenne oxar. Dessa släpptes lösa och sprungo omkring med uselheten. Men det var sagdt, att brottslingen skulle begrafvas der, hvarest kräken stadnade; och så stadnade de ändtligen på »Gud-akur», som tillhör Oleifs. Och derstädes gräfdes den lifdömda ned på en »tvär», som ännu heter »hvalfr-tväri» (f.def.), emedan man lade ett »hvalfr» öfver henne. Men folk trodde, att, om någon rörde det »hvalfret» (grafhällen), så skulle han bli sjuk. Lars Pettersson, Skollärare, f. 1824.
Gossen, som sökte tjenst.1
Det var en gång en Gosse, som gaf sig ut i verlden: kom så till ett stort Berg, der han gick genom en smal mörk gång tills han kom till en koppar [dörr] och ett grant rum med en silfverdörr, och så ett ännu ståtligare rum med en gulddörr, der inne allt var af guld och en Gubbe satt och rörde i en kittel på spisen. »Hvad vill du här?» »Jag söker tjenst!» »Det kan du få hos mig», sade Gubben: »kom hit och rör i kitteln, mens jag går ut på jagt, och sköt mina hästar, så nemligen att du lägger hö under svansen och eld under näsan.» »Jo», sad' Gossen! Gubben gick och pojken blef sömnig, och hans skinnmössa damp ner i grytan och — blef förgyld! och så förgyldte han alla sina öf riga paltor. När han sen kom i stallet, sade hästarne: »Vi äro förtrollade Prinsar, TrollGubben plågar oss, byt om fodret, och rädda oss härifrån. Tag svärdet, pipan, flaskan och borsten: drick ur flaskan, så kan du handtera svärdet.» Der voro tre sadlar: en af koppar, en af silfver och en af guld. Så flydde de sin väg. — Snart hördes dån efter dem: hästarne sade: »Kasta ut borsten» och önskade; blef så en tjock skog. Trollet kom efter; men måste hem efter sin lilla yxa — skogen blef snart borthuggen, och så vidare foro de fram. Trollet kom: pojken kastade ut flaskan och önskade: straxt blef det en sjö. Troll[et] drack tills det sprack; och då voro de räddade! De kommo så till ett kongligt slott, der Konungen var sjuk. Pojken släppte då hästarne, som lofvade, att bara han blåste i pipan skulle de straxt komma och hjelpa honom. Nu fick pojken tjenst i slottet. Men det blef krig, och båda Prinsarne, Konungens söner redo ut i kriget, och pojken bad att få följa med; men på en gammal svart märr, på hvilken pojken satt och ropade, när Prinsarne redo förbi: »Jag skall, och jag skall, och jag skall i krig i dag!» De frågade hvart han skulle ta' vägen och skrattade; men han sade bara: »Jag skall, och — —!» Men sedan de ridit förbi, blåste pojken uti pipan, kom hästen med koppar-sadeln; pojken tog på sig sin förgyldta klädning, red om Prinsarne och vann slaget innan de hunnit fram. Prinsarne, som sade sig vunnit slaget, blefvo väl emottagna och trakterade på slottet; men [pojken] satt ännu utanför och ropade på sin svarta märr: »Jag har, och jag har — —!» Som Konungen var sjuk, skulle Prinsarne ut på jagt och skaffa något färskt. Pojken fick äfven nu följa med på sin svarta märr, och ropade: »Jag skall, och jag skall på skytt i dag!» men blåste så i pipan, hästen med silfversadeln kom, pojken red nu ock förbi Prinsarne i sådan fart att de ej nu heller kände honom, skjöt bort alla granna foglar för dem, och lemnade bara kråkor qvar åt Prinsarne, som af pojken för sina finger- och öron ringar tillbytte sig de granna foglarne, hvarför de åter blefvo väl emottagna af Konungen på slottet. Men en gång till skulle Prinsarne på jagt: gossen red nu om dem på hästen med guldsadeln, och det gick som förut. Och Prinsarne hade nu ej annat att ge för pojkens granna foglar än sina egna öron-snibbar. Nu red gossen hem i sällskap med Prinsarne i sin präktiga guldklädning; och när de nalkades slottet, kommo de tre vackraste Hoffröknarna emot och kastade guldäplen åt dem, och hvar och en som fick ett äple skulle få äplets ägarinna till gemål. Nu inbjödos alla tre till Konungens bord: och då frågade Konungen hvar hans söner hade gjort af sina ringar: hvarpå Gossen framvisade dem jemte öron-snibbarne, och sade, att alltsedan han kommit i Konungens tjenst hade han uträttat allt i Prinsarnes ställe; desse rodnade och kunde ej neka dertill, och blefvo nu för sin lögn aflifvade, och så blef gossen Kronprins i stället. — Slut. L. Petterson, Öja, f. 1824. Skollärare.
August Andersson och Henning Gustafsson
Inledande samtla; om bystämma, gårdsnamnen i byn, bylådan. Om en plåtslagare som lagade bylådan, "bymannen", bystämmor, snöfogde, gårdarnas antal och namn, byns arealer. Forts. om byns arealer, G.G. frågar om en ortnamnssägen, resonemang om gamla traditionsbärare, svin och får förr i tiden; kräftfiske. Forts. om kräftfiske, sändning av kräftor till Tyskland, kräftuppköpare; majstång, nöjen förr och nu, flyttkalas, bofastheten i byn, bröllop och begravning. Forts. om bröllop o. kalas, bjudningsdanser, mat vid dylika tillfällen, cikoriakaffe och "knallar" som kaffeersättning; stugans indelning, sovplatser. Forts. om utrymmenas användning i stugan, hantverkares (skräddare o. skomakare) besök i gårdarna, skomakare och skodon (bl.a. krökstövlar), lakfiske vintertid; näverskor, nutida skor; en kasthög där en person mördats, resonemang om övernaturliga ting. En person ser en sugga som försvinner, ser skogsfrun (spåret brutet efter mitten, fräsning i styckets senare del; Forts. På en bergslagsresa ser en person en spöksyn (gasten), resor till Bergslagen, superi på reerna, mera om brännvin och superi; potatismjölstillverkning och försäljning, affärsresor till Eskilstuna m.m.; om en resa över Mälaren till Stockholm vinterti d. Forts. om Stockholmsresor, gästgivargårdar. Forts. julfirande, kappkörande från kyrkan på julottan, stjärngossar; brandsyn, sexmän, bystämmor.
Hilmer Olsson och Karl J Olsson
Karl J.O. berättar minnen av den sista avrättningen på Daga hds avrättningsplats. Frågor av Otterbjörk och Hilmer O. Karl J. och Hilmer prata om vägar, kommunikationer och personer i gamla tider. Forts. Om kvarnar m.m. Karl J. berättar för Hilmer om sina odlingar på gården, om oxar, flygmaskiner m.m. Hilmer O. frågar om slåtter, Otterbjörk om linbråkning. Karl J. och Hilmer prata om linbråkning m.m. Forts. om linet m.m. Karl J. Olsson berättar om hur han klarade sig då han fastnade under ett kullvältat lass.
Erik Andersson
Dialekt/Folkminnes inspelning.
Inspelning med Alfred Eriksson och Elin Eriksson
Dialekt/Folkminnes inspelning.
Sigfrid Åkerberg
Dialekt/Folkminnes inspelning. Lön och arbetstid på telefonstation. Telefonens spridning; SÅ räknar upp ortet. Löneökning per telefonabonnent. SÅ:s arbete på faderns gård. SÅ:s fru hjälpte till på kalas. Arbete och läsning. Drängsysslor hos bönder. SÅ kom till Smedsta efter giftermålet. Han arbetade på faderns gård, Kronoborg, tills faderns död 1914. SÅ har sysslat med sko- och sadelmakeri. Läder köptes i Södertälje. Första cykeln. Bättre tider nu. Hur man redde sig förr. Mat; mjölmat, sill, potatis; glödstekt sillhuvud och mjölke. Öppen spis. Ryssmjöl. Arbete med tröskverk på vintrarna. Lön. Dålig vägstandard. Skolgång. Skolväg. Gå till fots till städer och större orter, bl.a. till Gnesta och Trosa, för att handla och gå till läkaren. Faderns lön. SÅ:s morbrors lön, familjeförhållande och hus. Löner och tjänst hos bönder. Mat under tjänsten. Öknamn på Hölöborna, "hölöboharrar". Gårdar och krongårdar i socknen. Skor. SÅ:s far gjorde näverskor. Beskrivning av näversko. Blodförgiftning. Sjukvård i Södertälje.
Hjalmar Karlsson och Hilmer Olsson
Hj. Karlsson berättar minnen från gästgivartiden, om resande, drängar och skjutsar, slagsmål m.m. - Inpass av Otterbjörk och Hilmer Olsson. "Gruvbultar" el. "gruvkultingar" kallade man folket i Skottvång. Om malmkörning från gruvorna. O. Berättar om prästen som tvingade Hin att bära upp vagnsaxeln. Hilmer Olsson berättar om en kyrkstöld, spökrädsla m.m. Otterbjörk frågar om skromt. Om en sten som vänder sig då den hör kyrkklockorna. Forts. berättar om prästen som tvingade Hin att bära upp vagnsaxeln. Hilmer O. fortsätter. Otterbjörk frågar om offerkast m.m.
Gustav Enok Ek
Soldat GE begär avsked från armén. Han skaffade en volontärpojke i sitt ställe. Soldatpensioner. GE:s far var rättare i Ärna under Ånhammar. GE skaffar torp under Ånhammar. Statdränglön. Rättarlön. Statarsysslor. Herrgårdsplikten var avskaffad när GE kom till platsen. Arrende infördes. Skogskörning. Arrendet var 200 kr/år. Syn av torp när torpare slutade, samt avdrag. Torparens plikter. Efter avskedet från regementet, arrenderade han knekttorpet. Sedan, 1911, flyttade han och hans familj till Laggarbo. Knekttorpet låg vid Dunkershall. Soldaten fick ingen lön, men 700 kg hö. Rotebönder. Före GE:s tid skulle knektarna gå till rotbönderna och ta upp julkost. På Ånhammar skulle hjonen vara minst 15 år och karlarna 20 år gamla för att få anställning. Bindning av säd. Tröskning med körverk och slagor. Oxar och körverk. Torpare och själhushållning. Enda tidning arbetsfolket hade var Länstidningen. Skolgång varannan dag. GE slutade skolan vid 11 års ålder och började gå i Rödlösa herrgård. Han slapp sista skolåret efter förhör. Skolämnen. Skvaltkvarn vid Dammstugan. Avisning av vattenhjulet. Malning av säd i skvaltkvarnen. Sågning med hjälp av lokomobil när inte vattnet räckte till (notisartat). Övernaturlig sopning i ladugård (notisartat). Den kloka gumman Lidgumman och hennes dotter. GE far dit med sin dotter som har en knöl på halsen efter misslyckad behandling hos läkare. Strykning och smörjning av knölen. Den kloka gumman "skrev ut" medicin från apoteket också. GE besökte gumman för infekterad liktorn och fot. Solexem i ögonen. Läkarbesök. Salva. Bölder och fulslag. Grötomslag. En läkare skär i GE:s infekterade finger. GE skadar ögat i skogen. Linsen sönderslagen av grankvist. Han blev blind på ena ögat. Timmerkörningen blev svårare med ett öga. En man fick armen avsliten i tröskning och fick åka hästdragen vagn till Flen. Jakt. Godsägare på jakt. Arbetare till drevkarlar. Gruvhål. Höstslakt. Statdrängar hade grisar. Gröpsäd till svinmat. Det rådde nästan tävlan om finaste grisen. Svinhus. Höns. Kor bland Ånhammars anställda. De som hade kor hade inte statmjölk. Statarstuga för flera drängar. Trångboddhet. När statarna blev gamla fick de bo kvar i någon kammare om de kunde reda sig själva. Om inte hamnade de i fattigstugan. Osämja och ohyra i fattigstugan. De gamla fick matsmulor från socknen. En såg brinner ner. Eldsvåda i Dunkershall. Eldsvåda. Brandsprutor. Brandsyn. GE har hört att någon "är född med segerhuva". När djuren släpptes ut skulle stål läggas på tröskeln. Djuren skulle ha sill och tjära när de släpptes ut. Spottande mot folk som "kôsmä" (trollade). Trollkunnig finngubbe. Samisk familj väcker uppseende i Malmköping. Resande. Hund-Fia och Hund-Frans. Förhållandet mellan resande och övrig befolkning. Förtenning. Kringvandrande handelsmän med trälådor på ryggen. Judar hade knyten med varor. Prutning. Skomakare. Skinnberedare i Dunker. Skinntröjor. Hudar skickades till garveri. Försäljare av vävstolsdelar och vävdon. Linet skickades till spinneri. Blånorna spanns hemma. Starka säckar av blånor. Vadmalen skickades till en färgare i Malmköping och sedan till stampen. Får betade i skogarna. Får som gick löst sent på höstarna var svåra att få in. Aspfoder. Asp till ved. Hackning av löv. Aspen bands till kärvar. Man band med björkvidjor. Hästar tyckte om asplöv. De torkades på krakstör eller på väggar och lagrades på skullar. Vid och fräken som foder. Ängar. Ängsslåtter. Man slog gärna på nätterna för då var det svalare. Nattvila på skulle. Beting. Lieslipning. Henar. Räfsning i sträng. Volmning. Rimmade verser vid brytning av lie. Slåtter. Fördräng. Dagsverkersättning. Svårslagen råg. Slagning med lie. Olika sätt att slå. Tistlar och ogräs. Snö på krakarna och vid skärning av säd. Inbrott, vandalisering. Förr fick unga stryk. Ofog på regementet. Minne från regementet.
Karl Olsson
CO växte upp i Nystuga i Gryt. Föräldrarnas ställe i Tryntorp under Skeppsta. Dagsverkena gjordes vid Sättra. Löner. Dagsverken. Arbetstider. Mattider. Tröskning. Skogsarbete. Beting. CO kom som måg till nuv. stället 1905 och köpte det 1917. Dicksons gods. Väglöshet. CO sålde oxarna och köpte häst. CO anlade väg. Byggnader på CO:s gård. Fattigdom. Det blev bättre i början av 1900-talet. Ryssmjöl. Åkermark blir skog. Insjöfiske. Domänverksskog. Skogsbruk. CO:s svärfar kolade. Milresning och kolning. CO har hört talas om att kolarna kunde bli väckta av övernaturliga väsen om milan var på väg att slå. Piga skötte om CO:s barn. Piglön.