Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julafton
Kreaturen skulle ha havre och hö om julottan, men först och främst om annandag jul på morgonen. Man talade om för julen att det var julotta eller annan- dag jul. Så lagade en till deg och lade "orsten" i. Så "la en i nô mer". Degtullarna gavs åt korna. De skulle bli friska då kommande år. "Dyvelstreck" användes och så var det något som kallades "bäverjälm."
"Brödet från julbordet satte växt på utsädet till våren"
I en uppteckning från 1934 berättar änkefru Johanna Lundström (född 1864) i Västra Vingåker, Södermanland, om julens magi i jordbruket. Uppteckningen hör till frågelistan Jordens fruktbarhet – växttiden.
Julsed
Wi bruka altid hemma i Öståker taga in och breda halm på golvet julafton, och i brist på halm så tog vi i stället sjövass, för så skulle ha något att ligga på julnatten. Och den fick så ligga inne till annandag jul, och då togs ut och brändes upp, såvida det inte var ont om foder, för då gafs den till kräaturen, om den ej var aldeles sönder smulkad utan all lek och spratling som den utstått.
Brödet och dess tillredning.
Brödet och dess tillredning. I Baka pannkakor, baka våfflor. Solen bakar. Ordet baka åsyftar hela arbetet med brödets tillredning. Stora bak på våren och hösten samt till jul. På en större bondgård pågick baket en 4–5 dagar i sträck. Karlarna hjälpte till att arbeta limpdegen till jul och att skaffa ugns soppris. På gårdarna fanns alltid nån kvinnlig extra hjälp som hjälpte till med storbaket. II Om man tappade en bit bröd på golvet sade man Gud välsigna brödbiten. Brödet fick ej läggas med avigsidan upp. Det bådade olycka. När man bakat på hösten yttrade man Gud ske lov nu finns bröd för vintern. Ordspråket bättre brödlös än rådlös användes. Levebröd detsamma som att tjäna sitt bröd. Ät bröd till maten. / Brödstycke kallades en bit av brödet. Torkat bröd skall vara mört. Om barn inte ville äta möglat bröd sade man: Ät mögligt bröd så blir du stark. Det yttre av brödet kallades skorpan det inre för inkråmet. En liten rund bulle kallades vetbulle och en lev kallades för långbulle Limpor bakades till jularna En kaka med ett hål i mitten kallades hålkaka. Om den inte var jämt utkavlad sades det att den som bakat skulle få anledning till svartsjuka. Kusar bakades till jul saffranskusar och vetekusar. III På en del större gårdar fanns bagarstuga. Den användes även vid slakt och tvätt. Ibland fanns det en bakugn för statarna i någon statbyggnad som alla vid gården fick använda. Bönderna hade sin bakugn i den så kallade Anders stugan. / Bakugnens delar. Äril består av tegelstenar måste vara alldeles jämn. Bakugnens valv också av tegel Öppningen kallades ugnsglugg. Röken gick ut genom två öppningar ovanför ugns gluggen som dessa öppningar kallades draghål draget reglerades med tegelsten som ställdes för gluggarna när det var utbrändt i ugnen. För ugnsgluggen plaserades en lucka av plåt den kallades ugnstäppa. Nedanför var spiselhälla som fortsatte fram till eldstaden i spiseln. till bakved användes granved kluven i halvor. När ugnen skulle eldas lades först ett tvärträd sen stickor sen lades övrig utanpå jämt över hela ugnen. Var draget dåligt sades det att det brinner svartsugga. När lågorna slog ut ur draghålen sköts stenarna för litet. När veden var utbrunnen tog man ugnsrakan och rakade omkring kolen över hela ugnen sen täpptes draghålen igen / och ugnstäppan sattes för. Så fick ugnen stå en stund. Sen tog man ugnsrakan och raka ut kolen. Efter det tog man ungs soppen som bestod av tallris fastsatt på en stång med en järnring i änden genom vilket tallriset träddes det doppades i vatten och därmed soppades ugnen omsorgsfullt. Temperaturen i ugnen togs med handen man stack in den i ugnen var det mycket varmt doppade man ugnssoppen i vatten och drog över äriln med den sen fick ugnen stå en stund och slå sig. Ugnen fick inte vara brännhet och över och undervärme skulle vara lika. När man ställde in brödet till gräddning tände man en lys sticka för att se hur man placerade brödet i ugnen. Särskilt bakskiva användes. När inte bakskivan användes ställdes den i visthusboden. Kärlet som degen gjordes i kallades degtråg. Degen arbetades med händerna utom jullimporna de arbetades med ett s. k. roder. Degen täcktes över med bakskynke. Mjölet förvarades i visthusboden i en mjöl lår. Tog in kvällen före / baket för att bli varmt. Verktyg som användes vid utbakning var kavel med två handtag. Till tunnare bröd användes krus kavel Till att forma brödet användes kakmått runt med hål i mitten samt en brödnagg. När kakorna var jästa flyttades de på brödskutan in i ugnen När ärilen var full med kakor kallades den en ferm. Första fermen kallades försugnsbrö Sista fermen vart ofta ugnssur den fick stå så länge innan den blev gräddad ugnen hade då svalnat. / Olika Brödsorter. IV Rågbröd, vetebröd, kornbröd, havrebröd. Säden kallades brödsäd. Nödåren 1867–1868 togs hem från Ryssland så kallade Ryssmattor. Det var bra rågmjöl i dem men en del mattor innehöll både det ena och det andra och var således odugliga. På 1820-talet var brödet i många hem en lyxvara. Säden delades upp dels till brödsäd till husbehov så till utsäde resten såldes kornet brändes det brännvin av. Ibland när maten tröt och det fanns säd otröskad på logen tog man ett rågband och slog i väggen så sädeskornen ramla ur. Sedan sopades säden upp och agnarna blåstes av maldes på hemkvarn. Mjölsorter som fanns var sammanmalet, råg mjöl, stålsikt, vetemjöl det frånskilda delarna kallades kli och användes till hönsfoder. / Kryddor: Salt, anis, fänkål, kumming, pomerans användes vid bakning. Utdrygning: Kålrötter, rovor, potatis. V. Om bullen inte var genomgräddad kallades det att den var dinkig. När degen tillreddes kallades att göra degen. Vanlig deg gjordes på bakdagens morgon. Vätskan som användes kallades degspad. Saltet och jästen tillsattes när degen gjordes. Degen arbetades om och jästes två gånger. Den arbetades med händerna. Till limpdeg arbetades med roder. Av mättad säd blöttna degen. Självsyrning. Man koka upp vatten hällde i tråget över mjölet, arbetades med roder mycket fort så degen inte blev avkyld så bäddades tråget ner ofta i en särskilt limpbolster / fick stå så till följande dag. Då arbetades degen upp tillsammans med surdeg och fick jäsa igen. När degen var färdigjäst lades den upp på bakskivan och arbetades mycket väl och bakades ut till runda limpor. De som hade råd lade kryddor i. Surdegen var skovor från föregående bakning som kramats ihop till en boll och förvarats i mjölbingen. Togs upp kvällen innan och lades i ljumt vatten att färskas upp. VI. Att baka ut degen menas att man gör den färdig att kavla och ta ut kakor. De bakande stod endera bredvid varann eller också ensamma. Kakorna gjordes så stora att de hade lagom plats på brödskutan och i ugnen. Mjölet som användes vid utbakning kallades uppslagsmjöl. Man naggade kakan på rätsidan med brödnagg. Kakmått användes att ta ut kakorna med det var hål i mitten. Vid storbak användes brödbräden De placerades där de var mest ur vägen. Paltbröd sporrades innan det sättes in i ugnen för att / det skulle vara lättare att bryta. När brödet var jäst naggades det. En tog kakorna på händerna la dem på brödskutan en annan satte in det i ugnen Hur många kakor som sattes in på en gång berodde på hur stor ugnen var. Första fermen kallades förstugns bröd Limporna sattes direkt på ugnsbottnen ugnen full skulle stå en timma. När de togs ut torkades de över med en våt linnetrasa. Sen lades de på limpbolstret med botten upp på limporna täcktes över helt. Av limporna sparades till vårsådden så att dragdjuren skulle få var sin bit vilket skulle ge dem mera krafter. Smakkaka gav grannarna varann. Brödet räknades i tjog. Hålkakorna träddes på spett alla kakor vända åt samma håll. När det var tort bars det ut i visthusboden. IX. Vardagsbröd. 1) Rågkaka, rågbulle, potatislimpa, potatisbröd. hålkakbröd. 2) Högtidsbröd. Finmalet bröd, siktebröd, skrädd kaka pomeranslimpa, sirapslimpa, kärnmjölkslimpa. / I början av 1800-talet användes vetebröd hos bönderna endast till julen, bröllop och begravning. Som förnings bröd användes smörbakelser. Bärbröd användes. Hästbröd bakades. 4) Munkar gjordes i munkpanna. våfflor gräddades i våffeljärn. X. En kaka som faller av brödskutan ner i golvet med avigsidan upp varslar om dödsfall. XI. En som var tjock kallades brödsvullen. En som var kraftig kallades brödstark. Brödkvarn betydde mun. / Vårdinge, Södermanland Ida Andersson (ULMA 23525)
Mjölkhushållningen i Westravingåker.
Mjölkhushållningen i Westravingåker. Komjölk anvendes mest till menniskoföda men Getmjölken anvendes även, den var så helsosam för sjukliga personer, och den mjölken var fetare en Komjölk, den som hade en Get i lagårn, der trivdes djuren bettre troddes det. Märmjölk var besta bota för kikhosta, det såg jag sjelv när jag var barn, att di mjölka ur på en Hest å ga barnen som hade kikhosta den, det kokas lite velling av Märmjölken i den blandas Sälspeck som Docktor Auell ornera det köptes på Apoteket, det var som herski fett flesk, när flesket är mycket gammalt, av den vellingen fick barnen en matsked var morron på fastande mage. Skummjölk samt, kernmjölk anvendes / till att blandas med krita, med det måla di spisen, till jul, samt taken invendigt alla veggar i stugan var rappa med bruk samt måla med krita blandat med mjölk, det kallades att vitlimma, murn eller spisen stenktes sen med en visp doppad i kimrök som var uppblandat med mjölk vegga i taket stänktes ofta med kimrök då syntes inte flugskiten så bra, stenkningen villa bort det. Mjölken anvendes te dricka fans mjölk, drack folket det hellre en vatten, när någon kom å ville ha vatten, så bjöds di på mjölk, hade mjölken blivit oren av Kattor eller Råttor, då fick tiggära den eller drenga, bara pigo lova tiga med det, borthellning av mjölk såg jag allri, det var dåligt i ladugårda, ont om kraftfor några nävar kli eller gröpe ströddes på / det blötta bosset angnar eller skuren halm det gavs åt Kona det som blev vid stellet mest fick de leva på halm blandat med kerrhö, om en Ko var allri så dålig så fick hon vara om det fans rum och foder reckte till, när hon inte ville ta Kalv å börja sina av stalldes hon på gödning på hösten, i Oktober skulle alla ha fäslackt. Den mjölk som var nymjölkad kallades nysilämjälk, den som inga mjölk hade den fick betala 20 öre för en kanna nysilär mjälk, en kanna är tre liter så när. Skummjölk kosta 10 öre för kanna, men det skulle vara väl mårt, inte brenvinsmål, fick de inte stor påtår köpte de på annat stelle, de ville även bli fengna med kaffe, eljest var det inte bra. När mjölken silats skulle den minsta, eller / även nest minst ha en kopp varm mjölk det kallas sylsupen, men det var inte så brukligt i mitt hem, mamma var redd om gredden till smör, vi fick allri annat en skummjölk, ett glas mjölk bjöds ofta åt fremmande istellet för kaffe, men då var det lite gredde i mjölken, silsup kallades den mjölk som bjöds spenvarm, när hon silas upp, men det var inte många som ville ha den Kovarm, åtminstone inte jag, men jag vet drengar fick silsupen av pigo i lagårn men då var mjölken osilad. Innan kaffet blev brukligt, trackteras fremmande med greddblandad mjölk och hvetebröd, ett ordspråk, Gu va gredde å hvetkakä ä gätt. Ett annat te bju fremmäne på va kallskål, sirap blandas i dricka kalt, hvetbrö till det kallades / kallskål, om det var ont om mjölk dugde kallskål, något skulle fengnas med, eljest fick mor i huset heta, snåljåpa. Skummjölk kallas den som stått så gredden var avskummad, när skummjölken stått så den börgade smaka lite surt kallas den glanä. När den blev sur å tjock kallas den löppen. Fillbunke kallas den som surnat med gredden på, fyllbunke med socker och ingefära fick di bara midsommardagen, spenat med spikflesk rått tort, eller rökt flesk samt fyllbunke, alla åt ur samma bunke eller fat. Nysilad mjölk fick inte kokas opp ty då skulle Kona bli sjuka, men till ost fick den koka till men då slogs sura mjölken i, så då var det ingen fara, när mjölken börga surna å ta ihop kallades att hon renner ihop, mjölka börgär / rennä för snart dä ä åska i väre, mjölka vill surnä i Kodjura. Hinna på kokt mjölk kalla di skinne, samma namn på velling vellingen ha skinnä sej, den säm tar skinne å vellingen eller mjälka kommer allri te Gu va ett ordspråk, för det var skeden, eller skia som alla sade. Fil mjölk var då alt var hoptaget till en massa, men rörde man i den blev det vassle, det tjocka var då fil. När mjölken tar ihop i botten på kärlet så det blir bottensats är mest dålig Ko, samt åska i väre, mjölka ä inte bra, Gu vet vå Kona fått isej, heller ä dä åskä å råmmi i väre, kvav luft. Om mjölken var besk, va ho skemd, då blev det svårt te få smör, å smöret blev ont, ja då ha nån skemd mjälka dä läktär Kattskit ur kerna, då saltä di i kerna å letä spikär på Tjörgårn å slog i bätten / på kerna det skulle hjelpa, tog en knivsudd gredde å kasta i avträde, men fick inte se sig om när di sprang derifrån, sen var det Kona som skulle ha brökumming med Tibast samt Enbär. Det gavs bort mycket mjölk till gravöl, bröllopp, kressning, kruko va i storlek alt efter som di hadde många Kor alla stallde mjölken på avsvalning med tett lock, tre varv skulle krukan sen svengas över lägen över elden i spisen, sen kunde ingen skemma mjölken, en halvmils omkrets kunde mjölkkruko komma ifrån, alla skulle ha kaffe samt ett rikt smörgåsbord, många fick lemna kruko kvar tills di kom på etterkalase, ty det var inte godt te kunna tömma alt, den seden är nu slut te bära mjölk te granna å bekanta. Kellen å vriden, å glanär ä namnet på mjölk som stått å har syrsmak. / All mjölk hur dan smak hon hade, dugde hon åt folket te dricka, men till gröten om kvella skulle mjölken vara skummad men inte sur eller glanär, men kernmjölk sur ville många ha till grötmjälk, husgummo ga Kona sur å glanä mjölk säm di inte feck isej sjelvä, sen får vi söt i stelle hörde ja dom seja, när jag gav Grisa mjölk som ej gick åt, sade gamla, du ä tokuger säm ger Svina mjälka drick una. Tätmjölk ville somliga ha, då skaffa di sig ett gräs som di kalla ympgräs, med det gnodde di bunkar å fat, sen tog di av den mjölken, å slog i, det kallas att di ympa, ympmjölk, jag vet di tog hem ympgräs från Nerke, der anvendes det mycket på den tiden jag var ung. På var bunke eller fat slogs lite av ympmjölken / som drogs kring bredda sen silas den varma mjölken i, det hengde långa tampar av mjölk från skeden när di åt kräkvin för mig. Långmjälk sa di gamlaste, om någon blev utan ympmjölk bytte de till sig av granna, men inte var det alla som ville ha, i mitt hem ville ingen ha sådan mjölk. Till ympmjölken silas varm mjölk spönvarm, av den togs gömdes i en stenkruka som stod i kellaren med en trätallrick över, var gång som långmjölk stalldes togs lite i ett fat eller bunke, mest fördes det med handen ikring på bredda sen slogs den något uppvermda skummjölken i, men hur lenge den stod har jag inte sett men jag såg en fru äta den till gröt / för fem år sen, den frun var vid fäbod då hon var ung, men hennes man kunde inte smaka den mjölken. Här anvendes stenfat, eller koppar bunkar som voro förtenta inuti, här i Vingåker var det ej så allment i bruk, mest var det folk som kom från andra orter. Sötmjölk kokades alldrig opp, bara skummjölk, till kall gröt koktes mjölken opp, men det var alldrig brukligt med någon gröt till frukost, bara till nåtval kvellsmat, till frukost var det potatis och sill, eller paltbröd, någon gång oppkokt mjölk om det var kalt så det smellde i knuta, eljest var det kall skummjölk, som de åt med ski spillde di sades, stakär du ut vintergatä. / Löpemne skulle det vara till Ostkaka, samt till ost som torkas, den mjölken skulle bara vara spenvarm, likadant till ostkakan när den nysila mjölken var så varm slogs löppersspa i å det rördes om sen lades locket lett på grytan, så fick det stå tills mycket vassle blev åvanpå, då rördes ostmassan sönder sen lades locket på tills all ost skunkit till botten på grytan i en klump, sen togs osten upp å lades i ett avlångt träkar som vasslen kunde rinna ut ur två springor. på var sida i botten, karets botten var fina ringar och andra utskurna föremål i träet så osten skulle bli grann, när sen osten var hårdt packad å fått stå en stund vendes han så han blev grann på båda sidor, sen ströddes salt på, så fick han stå över ett kärl till andra dagen då slogs karets / kant mot något till osten for ut på venster hand, på ett bräde vid ett vindsfönster stod osta på tork, men vendes var dag, ferskaste osten stalldes i mesta draget, på vintern stod han på övra hyllan på fathyllan, eller på hyllan i stugan der mjölken hade sin plats efter en månad var han färdig, ville di ha stark ost lades han ner i torr humle. Samma ostmassa väl urvridi vassle med en handduk, en bunke eller en stekpanna smordes med mycket smör osten lades i ett par egg greddmjölk samt lite socker kanel och hvetmjöl vispas å slogs över, ställdes in i ungnen tills han fick vacker ferg, det var ostkakan efterretten på kalasen med körsbärssaft eller sylt. Det gjordes falsk ostkaka då vispas ett egg lite mjöl i nysyla mjölken socker / å kanel lite löpperspa stelldes i ungen tills det fått vacker ferg, då gjordes den i en bleck eller kopparbunke. Kläsost. mjöken ställdes i spisen te koka i en trekanna gryta som smords med smör innan mjölken slogs i, när mjölken börga koka lite östes med en slev sur mjölk som var ett par egg å en stor sked hvetemjöl i vispa, alt som grytan koka till togs en slev surmjölk som slogs i der det koka tills det sura blev slut, fick osten koka blev den hård den osten blev utanpå vasslen men fick stå en stund, var inte mjölken som man ysta med ej tillreckligt sur slogs lite etticka i den sura mjölken å vispas, på samma sätt gjordes brynost men han bryntes i smör i en stekpanna tills han blev brun, den var inga kryddor till, skulle brynas kall, den / andra kläsosten skelptes opp på en tallrick sen han kallnat i eggstjerne måttet, garneras med stött kanel och socker, brynosten gjordes i träkar som löppersosten, men brynosten måste koka lite så han blev hårdare, eljest gick han sönder när han bryntes i smöret. Seden var att ha med kläsost eller brynost till gravöl och flyttningskalas i stellet för kakor eller gröt, men det var till stellen der di ej hade Ko, eller hon stod i sin, av vasslen kokas velling tillsatt med skummjölk, det var middagsmål, det kokas ystning också i den kokande mjölken slogs sur mjölk när det kokat till blev det ystning skummjölk slogs i te blanda vasslen, det saltas lite men inte socker togs till vardagsmat, bara till kalas, vasselvelling samt ystning kallades sluring av dem som inte tyckte om det. / Av råmjölken gjordes massor av pannkakor di stallde di fem första målen, ja i tre dar om mjölken var kraftig, sen togs det skummjölk av di andra Konas samt den som vart efter det råmjölken togs i skummjölken vispas mjöl salt kanel, sen slogs det först i smorda pannor, sen råmjölken sakta utanpå, med pannjern sattes panno in i bakugnen, blev det stora blåsor i pannkako, då gjorde Kalven bås åt sig då var det best te legga pån, ty då ville han leva, höjde inte pannkaka på sig vid någon bred, då va best te slacktan alla grannar skulle ha var sin pannkaka, ja di gick långa vägar å gav bort å fick igen, då skulle pannkako strös med kanel och socker. Somliga slog råmjölken i en kruka som stalldes i kokande vatten / det var kalvost, somliga slog i en bunke den greddas i ugnen, somliga koka upp skummjölk å slog i råmjölk det kallas ystning det gick så vigt till middan då det svalnat lite slogs skummjölk i eljest var det gula vaslen och ostmassan, den satt ej ihop, den var som stora gryn, alla dessa rätter åts i vardagslag, på vintern kunde di spara så det reckte lenge men på sommarn surna di, ja mögla också, men dä va gätt endå, inget feck kastas åt svina. Kalva nån Ko till jul, eller till skördekalas, då skulle pannkakan göras till kalaset, eljest gjordes ostkakor. Kernmjölk togs alldrig till ystning eller till kläsost det blev hård å grynigt, men till torrost Löppersost. togs lite med, men då ville osten surna och jäsa samt blev svår / te skära skivor av, samt var hårdtörkad. Mesost koka de av vassle och kernmjölk då fick en stå å röra hela tin, den kryddas med ingefära å socker, men jag har ej sett, eller gjort det. Ölsupa skulle alla barnsengskvinnor ha andra eller tredje dagen efter sen barnet föds, ölsoppan kallas då öpphjelpäre velling elljest sa di kokning eller ölsupä. Den kokas så, nysila mjölk kokas opp i dricka vispas hvetmjöl samt ett egg, det slogs i kokande mjölken sakta samt rördes med sleven i grytan flitigt, serap slogs i med grytan koka eljest kunde kvinnan bli sjuk, ingefära, kanel och socker rördes i sockret blandas med kaneln, å ströddes på i skål eller kruka, sen skorpor, kringlor samt små bullar lagts i, ströddes kanel och / socker på, i det huset som ett barn kommit kunde det komma enda till 9. eller 10. med koknings krukor, eller skålar, samt en stor hvetkaka, en stor kringla åt varge barn även den nyfödda skulle en, alla koknings kvinnor skulle ha kalas, vid sengen stod en stol med en sked å en skål eller kruka det fans barnsengskvinnor som åt ur en skål eller kruka på engång, den seden blev slut på 1890 talet, likaså med flöttgröten, och kakorna. Jag har hört att di tog Fårmjölk med till torrost, men har ej sett det, den mjölken blev så mycke å fet ost av hörde jag di gamla sade. Den nysila mjölken slogs i stenfat samt koppar bunkar, i stugtaket över stug och köksdörn var oppsatt en hylla, den reckte / från vegg till murn spiseln, der stod nu alla bunkar å fat, på en stol stod mor i huse både när mjölken stalldes opp å togs ned, det var barn som speta opp å doppa bröd när gredden var oppgången. En liten historia, hos min mormor arbeta byskreddaren Skreddärs Pelle, mormor gick ut å Pelle va ensam i stugan han skulle då passa på å dricka mjölk, men slant, å skelpte hela fatet över sig hela huve var gredde å mjölken rann av honnom, mormor kom in med samma, å helle Gu kommel du Annickä in, å häl stål ja söm e hvit Tjölkä, han kunde inte tala rent. Hyllan het mjälkhylla. På sommarn stod mjölken i boden eller i kellaren, i kellaren på ett säte, i boden på en hylla uppsatt på ena veggen, blev något / lik stod det i boden eller kellaren der mjölken stod, liket stod der i två veckor ibland men mjölken åts och dracks med god smak, gredden skummas ej av förrän mjölken stått ett dyngn gredden stod å jäsa över i stenkruko eller träbytto, när en bunke skulle skummas var gredden ett skinn, med pekfingret ströks den från bredda, fingret slektes rent, med en sked togs gredden av, det hende här i Vannala att drengen fick se matmor slicka av skeden samt spotta den i greddkrukan, det kernedes ej mer en tvågånger i månan, om di ej vart utan smör ty smör fick folket bara aftval sommartid, inte vintern, men till herrgårs maseck lades i en liten ask. Det hende att det var mask i smöret, som vexst i gredden, på småstellen stod sommarti ett trasit skåp bakom stugan på dem hyllo / stod mjölkfata, inte hindes för råttor te kalasa, der hade barnen sitt avträde runt om, ja stora också. Mejeri fans ett lite vid herrgårda, vid Sävsta ett par små stugor i alen der vägen Sävsta Kesetter korsar vägen från Sävstaholm, stod i min barndom en stuga på var sida om vägen midt för hvarandra, der ha förr en bondgård varit, den ena stugan var Sävsta mejeri, dit kördes mjölken morron å kvell i kopparsår, mjölken slogs i bleckselindrar som stalldes i en lår av plank vatten och is var i den, ett bykkar gjordes löppersost i, ostmassan togs opp med henderna i sållen, brödkumming anvendes mycket till löppersost, då fick osten heta kumming ost, i hårdt grovt bröd lades kumming, i mejeriet var en pannmur som vermdes / mjölken till osten, det som blev kvar i karet sen vasslen tappats av gjorde mejerinnan ostkramrnor mellan henderna, det fick vi barnen. Mjölk, smör, ost, och gredde hemtas der till slottet der gick mycket åt, mycke folk, och fremmande. Godsets folk som gick i Herrgårn köpte mjölk der, när den blev di hadde med sig, så gjorde di på alla herrgålar, de som hade så långt så de låg kvar, ty arbete sluta 8. på kvellen den ljusa tiden, på vintern var det, från gryning, till skymning. I ett rum i mejerit, var bennen oppsatt te torka osten på, det var hyllor med hyvla render för vasslen, benne kallas det som flesk hengde i på tork, en bräho med jernkrokar te henga kött å flesk, samt ister flakar, den hengde i botaket. / I somliga mindre mejerier, var hyllor uppsatta på vegga, der stod trågen, och bunkar oppstalda, under låg granris, som rena luften, en bod var mest mejeri, kernan var av tre slag stötkerna, en av laggar med en lagg högre som var till handtag, en trissa med borra hål var fest i nedre en på en kepp, eller stav som den kallades, locket lagom hål för staven te gå lett opp å ner, i locket var två inskerningar som trycktes ned på handtag och liten bit av motsvarande lagg, alla kernor hvar det träband om, 6 band. En stor träkerna som såg ut som en låda med en huv oppå der trycktes ett fyrkantingt lock ned, ett jernhantag på locket, i kernan var en rulle med hål, den satt fast på en jernvev, den vevas det smör i. En kerna stor som en så, vid ned i den slogs smör med två tunna bräder på / en jernvev som gick igenom två jernskoda hål, vingen sattes på sen veven var i tredd i ett hål, ett kupit lock lades på som hecktas fast med hake och mäla en på var sida som huven på en flecktharpa, vingen hade samma form dessa vevkernor var bara för stora gårdar bönder å torpare hade stötkernor, mindre stellen mispa di smör i en kruka som klemdes fast milla knänen, det fans di som rista smör i buteljer med vider hals, men när gredden gryna sig. I rummet eller boden stod smörbytta, osten låg sen han vart torr i en tina med humle om di ville ha den stark, eljest stod osta på kant i tina, ett avlångt träkärl med lock, eller en stånna med lock, en urholkad tallstock, dessa var att ha mjöl, gryn, erter, enbär uti, di stod i rad i boden utmed en vegg, alla med lock. / Mjälkhylla, Ostbenne, stäva kallades det di mjölka i ett laggkärl med träband om på tre stellen, en lagg var ett kvarter högre samt skuren på var sida lagom för handen te hålla i lite bredare opptill samt avrundar, stävan var vidare opptill. Silen som jag mins var av plåt med ett lite bredt handtag, i botten var hål stampa tätt, mjölken rann igenom lika fort som di slog ur byttan, många sila med att hålla en björkrisa visp emot, eller en tväga av barkad granris, på stora gårdar Herrgårdar silas mjölken genom grova entreningshandukar de voro vävda av bara lingarn, men glest var di vävda, då bands fast med ett snöre om mjölksån, det fans hårsickten te sila genom, en spånring med tagelduk i botten hopbundet med fina, gran eller enrötter barkade skrapade. / Silduken sköljdes i vatten samt hengdes ute eller över spisen, på Herrgårda diska lagårspiga mjölkkärl å sillduk, silduka hengdes på en stång i bagarstugan, eller breddes ut på gräset sommartid, en lagårspiga som skötte mjölkning och skötte mjölk och smör, samt gav Kalva hon kallas deja. Skumsked eller slev begangnas alltid av gamla, men med fingret lossas den från bredda, i kernan ströks gredden ned med pekfingret när gredden börga gryna sig fingret slektes av flere gånger med då strök av lock och breddar opptill. Smör som ristas slogs gredden ur i en skål å rördes i den tills smöret togs ihop, skelptes ur när gredden gryna sig. I kerna heldes inte förren di skulle kerna då slogs vatten i först å kernas ett tag så hon blev våt, sen slogs vattnet ur, gredden var tjock på den tiden, mjölken stod i fat å tråg. / Rengöringen av mjölkkärlen skedde med en blåbärsris tvägä eller en hopbunden av tort granris som alla barren var borta på, när kerna å stävor börga gulna inuti, kokas det körbärslöv å slogs i dem, eljest blir dä mask i springo sa gubben som gjorde min kerna. En gubbe i Hagsta som het Majlasse gjorde lite av hvarge av trä, en gumma kom en dag å hemta ett baktråg som hon bestelt, ja men sa gumman det är ju stärä springer på träge, dä gör inte ett dugg sa Majlasse dä blir snart skit i däm, så dä täter snart. På tal om baktråg så gjordes alldrig förr en grov deg med mjölk till degspa utan bara vatten, men hvetbröd skulle vara nysilad mjölk, till stålsikt skummjölk. Av råmjölk var det somliga som baka munkar, en särskild / lagg av koppar med djupa hål i, jag tror det var fem, den laggen hade tre ben av jern svag råmjök lite mjöl socker och kanel samt salt, stektes över glöna det blev bruna granna munkar. Skumslev var en stor träsked, som mest fick stå i gredden, en del slicka av den, det stektes mycket på skedar kerner å sirapsburkar samt finger, ibland hela näven handen. På bjelka i taket såg jag trågen skelpta, de var till att ha kokt potatis i också, på trätallrickar lades sillbita, den rå sillbiten låg på borde delad till var och en, kött, flesk delas, å låg på trätallricka. Mjölkstävo samt kerna hengdes med botten opp på en gersgårsstör, ty gersgårn gick så nära knuta förr, å sen va det gårsgrinna. / När man vispa smör fick man vispa hur som helst. Det har funnits kernor som var av en stock kern var ur tagen, det var bara tall som gick te göra holkar stånnor kernor av men en sådan har jag alldrig sett, bara stånnor. Stavkerna hade man klemd mellan knäna man fick inte slå staven hårt ned ty då for en del gredde på golvet, inte för långa drag men det skulle mola jemt, vid spiseln satt man vintertid, på pinnsoffa i köket eller i farstan på sommarn, var gredden kall å ville bara stiga stalldes kerna i ett emmer varmt vatten en stund, det behövdes inte på sommarn, var det bra gredde blev det smör på en halvtimme, men var det efter sinkor kunde man få hålla på en hel dag, då var di till grannas å lånte lite, gredde sen gick det / då troddes att mjölken var skemd, blev smöret löst glättrut. Trodde di att någon skemd för dem, det vart lite smör sade di ibland å beskt Hinn har skiti i kerna, nu går inte Kona i smörmäsen, nu får ni ätä barä brö. Di salta i kerna när det var svårt te få smör, eller vermde mjölk å slog i, ljudet vid kerningen kallades mol, dä ska molä jemt, å inte stöta skrolä å molä sades det när man kerna. Nu grynär gredden sej nu tar dä snart ihop ja hör dä skvalpär, av den tjocka gredden som blev på locket när gredden tjocknat tog di å bredde på brö, mest var det åt barna som gärna hållde sig vid kerna å ville sleka när gredden pöste över, fans Hund i huset låg han vid kerna, ett ordspråk du säves säm Hunn gör när mor kernär. / Kärnmjölken slogs opp i krukan der gredden var den ville somliga ha till grötmjök, det gömdes lite om det hårdna i något kriter då skulle djuret ha kernmjölk å gammalt ister, men det blev lite kernmjölk, ty gredden blev så tjock på fat å bunkar som stod i take så den blev som skinn, så hengde den ihop till kaffet rördes han sönder å speddes med mjök, inte åt fremmande, sjönk gredden i kaffe var Kon med kalv, flöt han var hon inte med kalv. Smöret tvettas tre gånger med vatten som slogs åt svina sen saltas det, men brukas ej någon mer gång, utan las ner i byttan på sommarn stod byttan i kellaren, på vintern inne. Ett tråg eller ett stenfat las smöret i, brukas med smörslev eller med henderna, en våt tyglapp breddes över i / byttan, laken kallades smörskalake, den var bot för rävormar (utslag i ansicktet stora röda sår, stryk på smörskalake, går di tekos) Smöret saltades när det ältas med vatten, å alt vatten slagits bort, då hende att smöret följde med ned i skulemre, då fick det en tvettning till. Ja tror inte att smöret är rent sa fru Lundgren åt en gumma som bjöd ut smör dä ä allri möjlit att dä kan varä någe mer kvart, dotra å ja ha pläckä skit ur ätt helä märn. Fäbodar har ej funnits i Vingåker, smöret packas i laggade byttor större å mindre alt efter som det fans Kor, men alla byttor var likadant gjorda laggar, och träband om vidare opptill, två små mot varan upstående laggar var åkreta som lockets utskärning / passa te trycka ner i, sen var ett hol borra i den ena en liten furra kretat i locket, der i klemdes en träpinne ner, på större byttor var ett lite handtag, men det fans bönder som ej hade mer en di vispa ur till maseck och hushåll, det som skulle seljas, åt sådana som ej hade Kor vägdes den lilla smörklumpen opp packas rundt som en bulle, med ett lite kors på midten tryckt med skeden samt hack med den i smöret som skulle det garneras å se fint ut, det fans i mycket gamla hem smör å greddstånkor av en urhålkad smal tallstock ett kinkigt arbete, ty dessa kärl ville gerna spricka då kern togs ur dem, botten festes med pinnar indrivna i borrhål. På kalas packas smöret opp rundt på en tallrick som en hög bulle, en tesked doppas i varmt vatten sen drogs render djupa å / smöret lades ut på toppen som ett kors mellan renderna gjordes hack, hela smöret blev ett krus. På färder, till mexsmessalek, hade de en ask eller en liten bytta med smöret nedlagt i aska var en ursvarvad rund träbit av björk, med trycklock som kanten gick över på asken, små byttor av tunna laggar var i fason som stora byttor men hela byttans utsida var omsatt av skrapade fina enrötter, två små av motsvarande högre laggar var väl kreta rundt locket hade stöd av dem, ett tunt lock med ett vre som gick att vrida till och från på locket satt det fast på midten med en pinne som vredet gick lett att vrida. Till marken skulle vara stor maseck för två dar då var en större smörask med, en de / som brukas åt herrgårn, eller kvarn. När smör skickas till sleckt i stan, det var sen jernvägen vart sendes byttan på tåget med en lackstempel på pinn som lås, min mor sende en smörbytta till Stockholm engång i månan 1873. min far var kusin till banspecktorn på Sentraln, byttan kom å gick. Det såldes på Stensjö torgdag också, samt i Norrköping, då di gick dit å sållde väv. De ostar jag sjelv gjort, å sett mina förfäder göra är Löppersost. Kläsost. Brynost, Ostkaka, samt Mesost gjorde somliga med det har jag ej sett, men blivi bjuden på kalas. Kärnmjölks ostar som bara jäsa men inte ville torka, plockas sönder å blannas i skummjölksosten, sen hållde den sin form men den las i mjölken, när löppersspa slogs i. / Det kokas mycket ölost, av maltdricka samt god mjölk det var te bjuda fremmande på till den åt di hvetebröd kryddor var kanel ingefära samt lite serap, var det fint togs ett egg till. Den ost som gjordes av skummjölk, kallades skummjälksost, den torkas, kläsost och brynost måste vara nysilad mjölk till. Får och Getmjölk blandas med Komjölk ha jag hört å fick den osten heta Får eller Getost ty den mjölken hade mer ostemne. Det fans bara avlånga kar, i olika storlekar med egarens namn brend på ena sidan. Videkorgar runda, en 14 Sentimeter höga så stora att pankako låg ledigt det var pankaks- / korgar utan grepe, man kunde göra ost i dem om man hade mycket mjölk jag har gjort det i min några gånger, nu står den på museum, all Löppersot klemdes ned i karet med henderna, men kläsost och brynost med träslev. Det fans skickliga backstugubbar, somliga av dem gjorde korgar såll samt fläta brödkorgar av rot, somliga gjorde allehanda saker av trä, sen fans det laggkärlsgubbar, som gjorde bykkar, baljor, embar, stävor, flesktinor, de ga sig tid te göre väl. En torr ost var 9 Sentimeter hög, 24 Sentimeter lång, 9 Senimeter bred. Den ost jag gjorde i pannkakskorg var 16 Sentimeter tjock, samt midt över 25 Sentimeter. / Ostlöpe togs alltid magen av späkalv, när en Kalv skulle slacktas var tredje dagen sen han föddes, men såg han ut te villa dö då togs han förr, en stund förut innan den slacktas skulle han drick råmjölk så mycket han ville, sen togs magen å tömdes i ett fat osten saltas å brökumming brukas i sen stoppas osten tillbaka i magen, en pinne av vispskafte vestes med den sattes så magen ihop, lades i fate å saltas utanpå när ost skulle göras slogs vatten på kvelln förut, när spa tagits saltas igen, sen torkas han mellan var gång, hengdes på en spik i köket, när Löppern börgade bli svag, togs det ut ost ur magen var gång som slogs med spaet i mjölken, så gjordes tills skinne var tomt, å då kastas det bort , alla Kalvar som ej skulle fös opp, slacktas å åts opp. / I köket eller stugspisen ställdes stora gryta på, å mjölken vermdes till spönvarm det provas med ett finger, sen lytes gryta ned på hellen, å löpet slogs i, en kvarts liter, eller halv alt efter mjölkmengden sen las locket på tills osten skunkit ihop. Inget lock fans till ostkara, der stod osten bara ett dygn, sen slogs han ut ur karet. Yste kallades massan innan det tog ihop i en klump, klumpen togs med hendra å packas i karet, skelptes ut på hand å vendes så den blev grann på båda sidor, de merken i karets botten satt kvar sen han blev torr. Somliga drack varseln, somliga gav Kona eller Grisa. Somliga koka velling. / Di salta på osten när han var nerpackad i karet, sen vendes han å saltas på sidan opp, den lake som droppa under karet den kalla di ostlake. På sommaren torkas osta på vinden, ostbenne eller hylla va uppsatt för vinsgluggen, det var best torka dem i luftdrag men inte i sol, på vintern gjordes ej så många ostar, ty Kona mjölka lite, å di Kalvar som skulle leggas på, lades mest på hösten. Mikael Kalv å Varferdas Gris, legg på däm ä du vis, när Kalven var åtta dar kokas Enlag som di spedde skummjölken med, ty lite nysila fick han i skummjölken bara första daga. Någon gödkalv fans ej på den tiden. Höstslackten togs årsgamla stutar till slackt, pålagda till husbehov samt till salu på Åsens marken, vi går åt Byle å köper slacktdjur, han va senare den marken. / En stut köpte vår granne der på 1890 talet för 35 kr köttet vägde 14 pund. Osten skars inte förrän en månad, efter han gjordes, blev Osten mycket hård och gammal blöttes en handuk som han slogs in i å las ner i en stånna med lock, då mjukna han. I Vingåker har jag alldrig hört att di hade Ostgenge, hvar och en gjorde sin ost, men det var vanligt te ge smaka dem som kom, en smörgås om di nyligen kerna det kallas kernsmörgås med en ostskiva på, barna fick kernsmörgås när di kerna det smöre breddes på med fingre å kallades tumgås, eljest fick barna äta bara hårda brö. I bland kunde Osta gömmas hela vintern då låg di i grovt salt, på sommarn vexte det / ofta mask i den, berodde mest på Löppern ty jag såg att han kräla av mask, på en del stellen där han hengde. Mesost kokas endast till kalas, å det var små gula ostar som en stor bulle, den koka di i en stor jerngryta, en fick stå å röra med en stor träslev hela tiden, osten var som en fin grynmassa, den formas i en tunn liten hannduk, den osten lades inte i kar. Somliga husmödrar blanda grötmjölken med vassle, somliga med vatten, all köttsoppa speddes med skummjölk. Helgrynsä [helgrynssod]koka di ofta, på fleskben eller på kött med morötter å kålrötter, den kokas av med mjölk å mjöl. Kålen kokas av med mjöl. / En sorts ostkaka som jag sjelv funnit opp nysilad mjölk kokas opp, sur mjölk vispas med en matsked mjöl, av mjölet blev osten lös, när grytan koka slogs sura mjölken i, när grytan börga till att koka lyftes hon av sen togs ostmassan upp i ett dusslag der det fick stå å svalna, en bleckform eller eldfast form smordes med smör osten breddes ut med en sked, ett egg lite hvetmjöl en nypa salt, socker kanel samt greddblandad mjölk vipas å slogs över, stod i ugnen bara till den fått vacker ferg, den ostkakan byter jag inte till mig den, som gjorts med Löpper. Saftsås, eller körsbärssylt var det alltid till ostkaka. Somliga blanda löppersosten med kokta mannagryn, på det viset blev den lös. / 1) Medel mot kikhosta. Sälspeck kokas i Märmjölk, hvetemjöl vispas i till en tjock velling en matsked fick vi barna var morron på fastande mage det var 1869. Docktorn i Vingåker Aurell ornera det, inte Vadstorpen, ty alla vid Sävsta hade fri Docktor och medesin. 2) Brenvinsmål kallas det då måttet var så inget rann över, stor påtår fodra alla eljest fick de brenvinsmål. 3) Husgummo hade egna Kor, min mormor hade två kor, min farmor två, de båda besta i lagårn leddes in i husmans lagål när det skulle bli auktion, sen la di på efter dem, mindre stellen hade husman en ko, när di blev så gamla husgubbens så di ej orka sköta sina djur, togs kona / å såldes, å åkern de odlat lades till gården då fick de ett stop nysilad mjölk om dagen husgubbens hade ofta mer mjölk, ost, och smör, en bondens, alla husgubbar odla teppor och hade slåtter engar. 4) Jag har ej sett ympgräs, men jag hörde att det fans i Nerke, der tog de som tyckte om långmjölk, hem ympmjölk, när de helsa på sina slecktingar, men jag hörde di sade när gredden ville henga ihop, nu ha Kona fått isej ympgräs, jag har frågat många gamla, men ingen vet hur det ser ut, en del säger det vexser inte i Vingåker, ty när gredden ej vill sleppa skeden ha korna äti sörrosor å dess blast. 5) Sluring kalla di all velling kokad av gryn, vassle, smågryn å surkartar kokas mycket med mjölk till avredning / den retten fick ochså heta sluring, det var kara som satte det namnet på all mjölkmat ty de söp mycket, å ville ha stadig mat, samt dricka mjölken, när törsten kom, har du nu sluring te middä igen då äter ja inget, så hörde ja karar säga. 6) På locket till en smörbytta var en fördjupning kretat, midt för hålet i den uppstående laggen, som var borrat, te setta en träpinne i i handtaget på locket var en liten rem bunden, å sen om pinn i pinn var ett lite senke kreta der remmen, eller snöret låg stilla båda dessa på pinn, och på locket kretade små fördjupningarna, kallade folk förr i tiden furrä, det skulle vara, som vi säger en får, nedskuret. 7) En stånna är ytan på en stock, då kern / tagits ur, det som drevs ur kallades kern ytan blev en holk som gjordes botten å lock till, de kallades stånner de var svåra te göra ty somliga ville bli sprickor i, så de blev odugliga to ha mjöl i, att di sprack i torken var trädets fel, det var ej bra träd, stocken måste ha dålig kerne eljest kunde den inte huggas ur till ett kärl, som ej behövde några band om. 8) Min mor sade att det bodde en gubbe på Vads ägor, Vadslund, å han gjorde så bra pannkaka korgar av rot eller Vide, men om han har gjort pankakakorgen eller den andra korgen jag skenkte till museum vet jag ej, ty de stod efter fars föreldrar på vinden, jag kan inte säga om några korgar kom från Skåne, det hörde ja alldrig. / Accessionsnummer: ULMA 10828 Ort: V. Vingåker, Södermanland Innehåll: Svar på ULMA:s frågelista 1 Mjölkhushållning 47 bl. Informant: Johanna Lundström, 1937