Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Häxor
När en fick se en "väryring" (virvelvind) så skulle en kasta sig på marken el. fatta tag i något tungt föremål, så skulle en inte andas. "Väryringen" var full i sjukdom och trolldom. Det var bäst att tiga, när en fick se en sådan. Så blev jag lärd.
Snapphanar
Hämlinge gård blev ävenledes utsatt för plundring och ävenledes Eskeröd. Där gjorde bonden motstånd när snapphanarna kommo och begärde bortföra de värdesaker som funnos. I förargelsen häröver plundrade de och brände gården alldeles i grund.
Spöken
I Mellby prästgård var det förr i världen gott om spöken, särskilt i den gamla byggnaden. Det skrapade nattetid på golvet å ovanvåningen och man tyckte sig höra möbler flyttas. Understundom bultade det ävenledes i väggarna alldeles förfärligt.
Tjuvar
Förr i världen var det gott om tjuvar, icke minst i Näsumstrakten, där de på det skogrika Ryssberget hade sitt tillhåll. En av dessa mästertjuvar hette Lilja. Han var på fästning under många år, men lyckades vid något tillfälle rymma från Jönköping eller var det var han satt i förvar. En natt låg han på sina irrfärder i Gedenryd, där han sökt sig kvarter å ett loggolv. Under det han låg där kom pigan upp tidigt på morgonen för att mjölka korna. Därvid sjöng hon en sådan vacker sång, att Lilja därav blev djupt rörd, samt gick in i ladugården och räckte henne ett vackert silversmycke. Hon råkade i stor förvirring och ville inte taga emot det under tanke på att smycket var stulet. Men Lilja var envis och flickan vågade icke vägra. Hon tog smycket. Men därmed var han också röjd och greps följande natt i Sissebäck.
Spöken
I min barndom hade far och jag varit körande i Sölvesborg. Då vi kommo uppåt backarna mot Näsum blev vagnen slutligen så tung att hästen knappast orkade ined densamma. Han blev alldeles vitlöddrig av svett. Vi sågo dock ingenting. Om en stund blev det åter lätt. Det var spöken eller gastar, som där drevo sitt spel.
Tomtar
Det fanns i min barndom en gård i Oppmanna, där man trodde att tomtar eller annan dålighet drogo välstånd. Man sade de hade med Goe-Nisse att skaffa och att de mött hela lass med säd nattetid som kördes dit och lastades av. Naturligtvis togs denna från annat folk i trakten. Jag låg där en natt, och hörde själv hur det skrapade och dunkade på det ovanför mitt rum belägna magasinet. Det föreföll mig som om man där tömt stora säckar. Men ingen syntes. På morgonen talade jag om detta för drängarna och de sade att det skulle jag icke fästa mig vid, emedan sådant i den garden var vanligt.
Tjuvar
Det fanns för mänga år sedan en bonde i Oppmanna socken som stal alla redskapen i Bränskullagården. Ingen misstänkte att han och hans pojkar hade med dylik oärlighet att skaffa. Man sökte därför efter tjuvarna en "rum" (lång) tid utan att lyckas få dem fatt. Så bröto de sig in i Myren genom att riva hål på halmtaget. Där togo de nu ett helt lass, men blevo strax därefter fasta.
Tjuvar
Det fanns i min barndom en mästertjuv i Oppmanna eller Vånga som hette Rosdal. Han hade en lika god medhjälpare som hette Roskvist. Vid ett tillfälle hade dessa varit i Kiaby och stulit en sugga. De hade slaktat den på platsen och hade den i vagnen bredvid sig då de på natten körde hem. Länsmannen mötte dem och frågade dem, om de mött några, som haft en stulen sugga med sig. Nej, det hade de icke blev svaret. "Du har väl icke heller sett någon, mor", sade Rosdal vänd till suggan, som var placerad bredvid honom i sätet, försedd med schalett och schal. Nej det hade hon icke, enligt det svar Roskvist, som låg på knä bak i vagnen, avgav. "Nej, det är väl slippa att ha med sådana ruskiga saker att göra", förklarade Rosdal, vänd till den bredvid honom sittande "moran". Vid ett annat tillfälle hade de tagit ett svin från en bonde mitt under ett kalas på gården, då de antogo att denne var upptagen med annat. De förde det upp i skogen, där det slaktades. Sedan gömde de fläsket i en rishög. Men när bonden saknade svinet, tog han en klok hund, som han hade, med sig upp i skogen, och det dröjde icke länge förrän denne snokat, reda på fläsket, som bonden sedan delvis kunde återtaga. En del hade man fört åt annat håll. Det var en annan stortjuv i samma liga, som hette Starck. Denne hade en gång berett sig inträde till länsmannens källare i Jämshög, för att stjäla vin. Men detta skulle han aktat sig för. Ty han hade en ringledning, som gick från källardörren upp i rummet. När Starcken fick upp dörren, ringde det där uppe och länsmannen skyndade ned och haspade dörren utifrån så att tjuven fick stanna där tills morgonen, då han fasttogs och fördes till Kristianstad. Vid rannsakning med honom där dömdes han till fem års fästning.
Snappahanar
Det fanns en bössesmed i Ralskog under snapphanefejden, som brukade tillverka gevär åt snapphanarna. Han blev tagen av svenskarna och skjuten. Men konsten hade andra lärt, så att det fanns en hel del andra, som tillverkade dylika gevär, vilka voro särskilt lätta och snabbskjutande.
Spöken
Man berättade sig ofta ha sett spöken vid Herrevadskloster. Jag såg det icke mera än en gång under den tid jag vistades där. En kväll då jag varit i handelsboden vid Nybro föreföll det som om någon med ett lakan över sig farit förbi. Det kom från ån och försvann i riktning mot sjukhuset. I stallen vid Herrevadskloster fanns en spilta, som alltid stod tum. En husar hade där hängt sig och sedan dess stod ingen häst där bunden.
Drakar
Då jag var hemma hos far, som var bonde i Hylhult, och en gång kom i närheten av gården, där en grind var belägen, flög det plötsligt upp en drake, som hade en lång gnisterkvast bakom sig. Han tog vägen möt en hage, rakt mot en myr, där han slog ned. Många anda, personer i trakten såg°,honom. Han brukade fara emellan Kallsjön och Tydingen och allmänna meningen var att en skatt där var nedgrävd.
Kloka
I min ungdom fanns det en torpare i Skepparslöf, som hade svartkonstbok. Detta visste folket i trakten, varför också en del skydde honom, en del togo honom till råds. Vi hade en dräng, som gick dit för att av honoin lära sig dåliga konster. Men han ledsnade till slut och uppgav att det var alldeles omöjligt att behålla sitt förstånd om man skulle fortsätta med läsningen av denna farliga bok.
Offerplats
På den plats i Vittsjö å, där det berättas att kung Gustaf Il Adolf på sin tid höll på att förlora livet, finnes söder om bron vid landsvägen en större stenhop, bestående av smärre stenar. Var och en som går över bron kastar än i denna dag en sten på bålet, vilket särskilt under sommartiden höjer sig högt över vattennivån.