Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
Några barn red på näcken. Han hade skapat sig till häst. "Necka lite bättre fram", sa en, och så skakade näcken av dem.
Olof Nilsson
"Skumpen". "Skumpen". Drängtjänst. Kyrkobesök. Bänkindelning. Präster. Gammalläsare. Kyrkobesök. Präster. Åsums-pågen. Åsums-pågen. Åsums-pågen. Åsums-pågen. Åsums-pågen.
Intervju med Alma Andersson (f. 1873)
Fru Alma Andersson född år 1873 i Fleninge socken intervjuades 1963 av språkforskaren Sven Benson.
Gamla gåtor.
Pinka å ponka, kärringen lå å ronka, gubben upp å stack en in och vre en kring så fick kärringen ro å sova. Lösning: Sätter tappen i drickatunnan. Vad vill du hälst ha, det som går uppför lien (backen) det som blir stående på lien eller det som går ner för lien. Lösning: Det som går uppför lien (backen) är kon, det som blir stående på lien är lorten och det som går ner för lien är urinen. Vad vill du helst ha det som hänger på stättan det som går över stättan eller det som står vid / stättan. Lösning: Det som hänger på stättan är tiggarens påse, det som går över stättan är tiggaren och det som står vid sidan om stättan är tiggarens käpp.
Gamla gåtor
Mitti i Karna å ändan på Per. Lösning: Bokstaven "r".
Veckodagarna. Lyckliga och olyckliga dagar att tillträda tjenst
Det var icke bra, för en dräng eller piga, att till- träda sin tjenst en måndag. Kom man en tis- dag kom man tids nog. En onsdag blev det ont nog. En torsdag, blev det torrt nog. Man skulle däremot tillträda en ny tjänst på en fredag så blev allting fredligt och bra i den nya tjänsten. En "jorda" (lördag) var det icke heller bra att tillträda en ny tjenst.
Kloka.
En stut hade blivit sjuk och ägaren visste icke vad han skulle göra, för att stuten skulle bliva bra igen. En granne rådde honom att be- söka Anners Hansson i Fuelt (Hallaryd socken, Småland) och då stuten såg ut att bliva längste sämre, sade stutens ägare; jag får väl gå så ja' träffar dä nötet. När han kom till Anners Hansson sadde denne; här träffar du då nötet. Men Anners Hansson gjorde likaväl så mycket så stuten blev bra igen.
Gubben Noak
Gubbe gubbe Noak, gubbe gubbe Noak var en heders man. Han handlade med nålar syringar och skålar. Gubbe gubbe Noak, gubbe gubbe Noak var en heders man. Gubbe gubbe Noak gubbe gubbe Noak var en heders man. När han gick ur arken planterade han på marken. Gubbe gubbe Noak gubbe gubbe Noak var en heders man. Gubbe gubbe Noak gubbe gubbe Noak / var en heders man. När han gick i stuan lötte han på luan. Gubbe gubbe Noak gubbe gubbe Noak var en heders man. Gubbe gubbe Noak gubbe gubbe Noak var en heders man. När han gick i kammaren lötte han på hammaren. Gubbe gubbe Noak gubbe gubbe Noak var en heders man. Gubbe gubbe Noak gubbe gubbe Noak var en heders man. När han gick på loen så trilla han på koen. Gubbe gubbe Noak gubbe gubbe Noak var en heders man. / Gubbe gubbe Noak gubbe gubbe Noak var en heders man. När han gick på gauren så trillade han bland fauren. Gubbe gubbe Noak gubbe gubbe Noak var en heders man. Gubbe gubbe Noak gubbe gubbe Noak var en heders man. När han gick på agaren (åkern) satte han stora blagaren. Gubbe gubbe Noak gubbe gubbe Noak var en heders man. Gubbe gubbe Noak gubbe gubbe Noak var en heders man. När han gick i köket så trillade han i möget. Gubbe gubbe Noak gubbe gubbe Noak var en heders man. / Gubben Noak var den första visa som vi pojkar lärde oss att sjunga och när det var någon av oss pojkar som fick ett munspel eller ett bäljaspel, så var gubben Noak den första bit vi lärde oss att spela, emedan den var lättast att lära.
Gumman Hanna
Gumman Hanna Gumman Hanna var en heders fru. Hon gav sin att dricka hade ja en sådan flicka gifte jag mig, gifte jag mig just på stunden nu.
Gamla visor
Du å ja' å Petter skulle valla getter alla getterna sprungo i sjön å Petter han fick ingen lön. Du å ja' å Lotta segla i en potta när vi kom te Köpenhamn så va pottan full av vann (vatten).
Vargen och räven. A. 122 A
Räven hade vid flera tillfällen lurat vargen, men så en gång högg vargen tag i nacken på räven och tänkte äta upp honom som straff för vad han fått utstå för rävens skull. Räven bad för livet och sade: "jag är mager, seg och ingenting att ha om du släpper mig skall du i stället få den fetaste gåsungen som går här intill på ängen". "Det är för litet, sade vargen, tro inte du slipper mista livet för så lätt pris." "Då får du ta fölet också som går gjämte sin mor nere på ängen". Även detta tyckte vargen var förlitet, och då lovade räven honom det fetaste lammet i / flocken som gick och betade i närheten. Då blev vargen nöjd och släppte räven, men frågade hur han skulle få alla dessa djuren. "Du får ta dem själv, sade räven, och därpå smög han sig ivärg. Vargen gick först till gåsflocken och grep tag på den vackraste gåsungen han såg. "Tag istället mig, sade gåsen, (gåskarlen) jag är större och fetare, men låt mig först gå ner i dammen så blir jag renare att äta upp. Räven gick med härpå men för säker- het skull bet han tag i ena vingen så att gåskarlen ej skulle simma sin väg. Nedkommen i dammen började gåskarlen tvätta och putsa sig på den sidan han var fri, Och efter en stund säger han: Nu är jag ren på denna sidan, nu får du släppa taget så jag kan tvätta den andra sidan också". Vargen hade inte bättre förstånd utan lydde / och med det samma for gåskarlen långt ut i dammen där de andra gässen redan voro. När vargen såg att det ej gick att få någon gåsstek, var ingen annan råd än att gå ner till stoet på ängen. "Jag har fått lov att få ditt föl", sade vargen, "Då är det bättre du tar mig sade, jag förslår bättre än det lilla fölet," sade stoet, men gör mig en tjänst först och drag ut ett söm som hela sommaren har stuckit mig i ena bak- foten". Vargen tyckte han kunde göra den lilla tjänsten förrän han började den präktiga måltiden. Märren lyftade upp ena foten och vargen gick bakom för att se efter vilket söm det var. Just i det samma fick han en så kraftig spark att han förlorade att komma åter. När vargen kommit till sans igen, gick han / bort till fåren. Vargen begärde få det fetaste lammet i flocken ty det hade han fått löfte att få. Men ibland fårflocken var det en stor bagge när denne hörde vargens ärende, sade han: Ett litet lam förslår inte mycket för dig så hungrig som du tycks vara, och det har ju ung- domen och livet framför sig. Det är bäst du tar mig. Jag är visserligen litet gammal och seg, men om du vill slippa ha besvär att tugga mig, kan du bara ställa dig att gapa, så skall jag springa rakt i halsen på dig". Vargen tyckte detta var ett gott förslag, och gick gärna med på att få den stora baggen i stället för lammet ty han hade blivit mycket hungrig, och därför ställde han sig genast med öppet gap framför baggen. Denne drog sig några steg tillbaka och for därpa rakt emot vargen så att denne förlorade all lust för får för den gangen.
Vidskepelse. Vårhalvåret
Man får inte sätta eld och elda ute böndagen eller Kristi Himmelsfärdsdag för då går elden våll.
Vårarbetet
Man skall inte så eller sätta något i tionde vecka för då blir det masket (uppätit av mask).