Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
vattenväsen
12. Näcken höll sig i vattnet. Far sa, att jag inte fick gå ensam och bada, för då kunde näcken ta mig.
Annandag jul
På annandag jul skulle far gå och hälla dricka på tröskeln i alla uthusen till vättarnas fägnad.
Skogsväsen
På ett ställe i Jenneholm. Fagerhult kunde man ofta se, hur det kom ett främmande fint fruntimmer, som gick bort till kreaturen, där de gingo och betade i vången. Man undrade, vem det kunde vara, och vad hon hade där att göra. En gång såg man till och med att hon gick in till korna i fähuset, men när Stina kom dit, fanns där naturligtvis ingen, för det var skogsnuvan.
Spökerier
Två resekörare övernattade i Rösjöholms plantering. Den ene väckte den andre vid ett hemskt skrik, som hördes flera gånger. Hästen slutade att beta och lyddes med gräset i munnen. Färden fortsattes, men på för- frågan fick man sedan reda på, hur det förhöll sig. En man från Stavers- lunda hade besökt Ängelholms marknad. Han ”blev ute” om natten. Det var hans vålnad som brukade skrika där.
Läkekonst
Skäver och värk m.m. botades med "villarpaskott". Man ställde sig i en dörr vettande mot norr och sköt över den sjukes axel.
Väderleksmärken
Det blir regn, när svalan flyger lågt, när gröngölingen skriker, när hunden äter gräs, när svinen bära pinnar eller strån i munnen, när hönslorten är len, när skogssniglarna ligga på vägen, när man dröm- mer om lik, när regnbågen mulnar bort, när solen skiner på västanmoln. Lågt byggda skatbon regnig sommar. Mycket rönnbär sträng vinter Regn sjusovardagen regn i sju veckor, om inte ”Våtepetter” eller Petri fäng är vacker. Förhållandet kan också vara det motsatta. Sex månader efter första rimfrosten och efter vattenlevringen /första isbildningen på vattnet eller böljeskummet/ kommer det regn. Är det frost vid 40 martyrer /9 mars/, blir det 40 nätters frost. Om stubben bär hatt Andreas natt, skall den ligga till Peter katt. Dagarna från juldagen till trettondagen ha det väder som var och en av det kommande årets tolv månader.
Föremåls språk
Göingarnas kärrehjul sade i utförsbacke: Horr behytte se; i upp- försbacke: Vi hjälpoms åt.
Naturfenomen
När Bengt bodde i Yxenhult såg han en gång en s.k. glödande drake komma farande genom luften. Den såg ut som en stor eldkula eller rättare som ett stort glödande bessman.
Hösthalvåret
Det är inte bra om göken gal på höstackarna. Lars sätter stål i gräset, då är det för sent att slå. ”Bartel” skiter i gräset, sen får man inte av det.
Djur
Hornuven bådar oväder. Lommen bådar omslag i vädret och ropar antingen ”jag torkar bort” eller ”jag flyter av”. Skatorna skall man hellre mata än hata. Det bringar otur, om man fördärvar ett skatbo.
Spöksägner
Det var en domare, som hade dömt orättvist. Han hette Ehrenbuss!¹⁾ Hans kista stod i "herrebegravningen", en källare under Trelleborgs kyrka. Jag tittade in genom ett fönster och såg den, när jag var barn. Där stod ett par skaklar också, som han haft för sin vagn. Varje julafton körde han i vagn med två svarta hundar för till det tingstället, där han hade varit domare. Han körde i luften. Han skulle köra var julafton så länge världen står. – Det var nog detsamma som Odens jakt. 1) Ehrenpreus?
Spöksägner
En gång hörde jag att det var en fru, som hade sett kyr- kan upplyst julnatten. Hon gick dit, och när hon kom fram, hör- de hon att prästen predikade. Hon gick in och satte sej. Då hade ena, som hon var bekant med, sagt: "Det är de dödas tid och inte din." Sen sa' hon åt henne, att hon skulle se att hon kom ut och lämnade i sticket, vad de ville ha. De döda följde efter henne och rev av henne kappan. (Fru J. vet ej, om kappan blev förstörd)
Häxor och trollkarlar
Horrelvinn – var de rädda för. Den kunde ha ont med sig, så att man blev sjuk. De brukade spotta i den, men de sa' ing- et då. Det var en karl en gång, som kastade en kniv i en horrelvinn, och en tid efteråt fick han se den kniven hos en gumma. "Den har du kastat i låret på mej," sa' hon.