Folktro & Sägner

Vallsjö, Småland 1922

Original

Meddelat av Karl A. Karlsson, Harplinge. – Vallsjö...

Meddelat av Karl A. Karlsson, Harplinge. – Vallsjö socken, Skåne. Efter målarmästare O. Broms Harplinge. Från hans barndom i Vallsjö. Några bidrag från Vallsjö. Näcken. Näckens toner i kvällen lockade mången att försöka komma denne på nära håll. Då såg man honom uppträda i skepnad av djur, än såsom ett, än som ett annat, hälst uppträdde han väl dock i skepnad av en häst. En korsvägshistoria. Det fans i trakten en vägkorsning, den var förknippad med mystik och gastar. Bl.a. berättade en gammal man, hurusom han erfarit, då han en gång nattetid med skuts kommit till nämnda ställe, det att hästarne inte ville gå längre. Då hade han varseblivit någonting som var alldeles likt ett garnnystan komma rullande opp på vägen, och sedan tämligen sakta rulla framför hästarne, åstad å den väg där han skulle fram. Han försökte "köra på" hästarne för att komma förbi, men det var omöj- ligt, de ville inte förbi. Då han kört ett litet stycke, och kommit till en plats där ån gick strax bredvid landsvägen, beslöt han gå ned av vagnen för att vända "milan" på hästar- ne, vilket ju alltid är bra, då man har att göra med gastar. Vid det han gör detta, får han se nystat, som nu hade blivit eldrödt, rulla från landsvägen och ner i ån, varest det "fräste" i vattnet, liksom hade ett varmt järn kastats dit. Men sen gingo också hästarne.

Upptecknare: Karl A. Karlsson

Torpa, Småland 1922

Original

Till Redaktionen

Till Redaktionen Har förut skickat in några bitar angående "Tro sed och sägen". Skall nu skicka in några till det är mest sådant som min far berättat, samt gamla Lotta. Farfar såg i syne, en del är om honom. Farfar hette Andreas Magnuson och är född i Borås Torpa socken Älfsborgs län den 28 Maj 1826 samt var skräddare i sin ungdom gick han i husen och sydde. När han gifte sig bosatte han sig i Kinna socken och där bodde han till 1870 då han flyttade till Halleberg Torpa socken nära 1/2 mil från Borås där han bodde till sin död tom år 1897 ett år efter flyttade pappa hit samt bor här än / förut bodde han i Borås, detta var ett torp, men nu har pappa köpt det det är upptagit i skogen pappa har slitit och tagit bort mycke sten här men nu är bitarna också vackra. Pappa är född 24 April 1858 Mitt emot bor Lotta Eliasson, född Elliksdotter den 11 jan 1844. Hon blev upptagen som fosterbarn hos Abraham Andersson Hallen vid 3 års ålder, innan han dog sålde han gården samt tog undantag åt Lotta och det innerhar hon än, har haft det i över 50 år, nu är hon gammal samt har svårt för att gå. Hon kommer alltid in till oss och sitter och pratar ett par timmar var kväll. Då kommer samtalet alltid osökt in på gammalt Lotta har ett minne som få, allting kommer hon ihåg ända sedan sin barndom. Torpa / socken känner hon på sina 5 fingrar folk som levat förut deras levnad o.s.v. Hon har haft sitt uppehälle genom vävning, så kan hon haft en ko. Hon har en stor öppen spis, är det enda stället här i socknen som jag vet har öppen spis stugan lär vara mycket gammal, en gammal skräddare har byggt den, han huggde och bar varenda stock från skogen ursprungligen var det ryggåsstuga men när Lottas fosterfar på 1830 talet gifte sig så byggde han på den. Lotta har varit med om lite av varje En natt när hon var 11 år bröt 3 tjuvar sig in , hållde på att döda hennes fosterfar han fick 9 yxhugg, Lotta tog en dyna och hållde emot hon fick också flera yxhugg, sedan tog dom allting av värde Klocka kopparkruka fällekniv pengar med mera. Sedan blev dom tagna i Sven- / ljunga 2 stycken den 3dje i Skara. En karl som hette Elias i Pellagårn tog dom, han kände igen klockan. Lotta hon fick vittna också dom fick 10 år. Den ene dog i fängelset. Lotta har aldrig åkt på tåg. Skickar med ett kort på Lottas stuga som jag nödvändigt vill ha tillbaks. En Kinnarumsbo tog det den 31 Okt 1920. Lotta har aldrig varit fotograferad förut. Personerna äro från vänster räknat min mor, Lotta, och pappa, bakom en flicka hemifrån samt jag. Farstuguskvist har funnits men när banan (Svenljunga) på 1880 talet byggdes ville drukna rallare komma in, när dom inte fick det, så tog dom kvisten med sig och bar av ett stycke, sedan har den aldrig blivit uppsatt Jag är inte alls kunnig att skriva, men det har varit med glädje jag teknat upp detta, det gamla är mig så kärt. Teknar med högaktning Ebba Anderson Adr Emil Hallgren Stora Kyrkog 18 Borås

Upptecknare: Ebba Andersson

Sjösås, Småland 1919

Original

Upperud den 11 Sept. 1917

Upperud den 11 Sept. 1917 Käre broder! Hjertligt tack för dina båda bref som vi fått. Vi har alla hälsan och mår bra och önskar dig detsamma. Det var uselt att de ville taga från dig en del av lönen när som allt är så dyrt, men håll du efter krakarna om du kan. Otto och jag var hos dispen i middags och ville ha besked om vi får elektriskt ljus, så sa han till mej att jag skall ju flytta så jag gör inget ljus med, jag svarade att jag inte sagt upp mig hos disponenten, men om de vill vara af med mig så skall jag gärna flytta, sedan var / jag hos gubben och frågade om det är meningen att de skall jaga ut mig, och det var meningen sade han att jag skulle stanna men han är tvungen att tala om för dispen vad som händer här var dag. Det är dumt att flytta nu men det skall väl gå att få någon kvarn till våren hoppas jag, men en sak är det att jag aldrig kryper för några dår- husmässiga danskar. Och nu till dina frågor, du skall väl skriva någon bok, eller vill du väl ha reda på det tills du skall gifta dig frågar Frida? Ingen Bohus-Post har jag fått om resan, och föredraget vill / jag gärna läsa om du har någon tidning om det. Och sedan var snäll att få en dessa småpåfvar som jag bad dig. 1 Trädet drogs första lördags- natten efter 1ta lysningsdagen 2 Trädet togs från grannen, skall aldrig tagas från brudens föräldrar 3 Det största som kan dragas fram till huset, eller det största som de får tag i. 4. Måste ovilkorligen vara björk 5. Nej, de var inte utklädda men flickorna hade ljusa blusar och mörka tjolar, men det kan de vara som de vill. 6 Nej, det varken sjöngs någon sång eller hölls tal, men spelman skall sitta på rotändan och spela, stundom två spelmän / spelningen börjar ett stycke från boningshuset. 7. Skall trakteras med kaffe med dopp. fås ingenting drages björken för dörren, så att dörren ej går att öppna utåt, när de kommer fram med trädet ropas "Brudparet ut" brudgummen brukar merendels den kvällen vara i brudens hem. 8. Efter inbjudningen, före trakte- ringen, drages björken till ved- backen och sågas sönder, och bryter löf och hänger upp björk- kvastar lite varstans. 9. Ja, seden förekommer allmänt. 1o Ja, endast vid lysningar, 11 Nej, de bara går i trädet och drager. 12. Nej, vi gömde ingenting, det blef en half famn ved, men en del gör ### ### ### ### / Det är en allmän sed att det skall resas äreportar och brud- granar skall resas efter vägen, och i synnerhet vid vägskälet som brudgummen kommer från, även från det vägskäl som prästen kommer från. Det vanliga vid bröllopet kommer du kanske ihåg. annars får inte brudparet visa sig för gästerna förrän de skall till prästen och vigas. och sedan skall brudparet sitta stilla tills middagen är slutad, och sedan spel och dans, utom religiösa som spelar och sjunger sina älsklings- sånger. Nu har jag i detalj omtalat ett bröllop, men kanske att Helga i Skärsjömåla kan / ge dig bättre upplysningar om de där ceremonierna för hon är ofta med och drar björk och med på bröllop. Jag hinner inte mera nu att skriva, men om det är något som jag kan ge upplysning om så skall jag gärna. I söndags natt var jag och såg kraftstationen på Håverud den är storslagen, vacker. Vill du skriva snart och tala om, om du ämnar skriva någon bok om de olika cerimonier vid bröllop eller dyligt. Hälsa hem. Hjertliga hälsningar från oss alla till dig. Karl.

Upptecknare: Karl

Färgaryds, Småland 1939

Original

Skogsväsen

Det var en som stod och smidde, och så kom det ett fruntimmer och frågade, vad han hette. Han sa, att han hette Själv, men hon ville bli hos ho- nom om natten, och då tog han ett järn och brände henne med. Då gick hon till sin man och sa, att Själv hade bränt henne. "Själv gjort får själv ha't", svarade han.

Berättare: Efraim Karlsson (f. 1876)