Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Näcken
I såna sjöar där näcken var, var det inte värt att bjuda till att fiska. De trodde mycket om näcken. Den sjön de trodde näcken var i hette Gårsjön. Det fick ingen se honom. Det påstods att han skulle kunna spela. Det var väl en del som hörde honom.
Kloka
2) Fin. Johan på Sjölund talte om, att Bogren i Stenshult tyckte om en tös, som hette Lotta. Men Lottas mor var emot att det skulle bli parti, och hon gick till Fin och fick ett medel, som hon skulle ge Bogren i kaffe, och det fick inte spillas det allra minsta. Men när Bogren skulle bryta i tu en råmjölksring och doppa, så välte han ikull hele koppen, så det gjorde ingen nytta. 1) Mor till Per på Sjölund var hos Fin för att få veta, vem hon skulle få till man. "Du har en fästeman, som har lovat dej både ring och psalmbok", sa' Fin, "men den blir det inte. Det kommer en med en skomakareväska på ryggen och frågar, om du vill gifta dej med honom, och den blir det." Ja, det gick så, hon blev gift med en skomakare.
Tydor
Man skall aldrig stå, medan man dricker kaffe, för då blir man svartsjuk.
Tydor
Om man ville se sin tillkommande, skulle man man en midsommarsnatt laga så, att man just då klockan var 12 på natten befann sig vid en korsväg. Det skulle vara fyra vägar, d.v.s. två som bildade ett verkligt kors ✝. Det svåraste villkoret var, att man måste iakttaga fullständig tystnad ända från solnedgången och tills midnatt var förbi.
Vårhalvåret
På Kristi himmelsfärdsdags kväll fick intet oljud eller buller föras i ladugården. Ingen spånad fick göras av den som har barn i jorden, emed- an i underjorden finnes en ängel med namnet Thor, och blev han inte helgad, följde nöd och olycka över den som vågade trotsa.
Odins jagt
Berätterskans morfar var en höstkväll ute och gick. Han fick då höra hundskall och skrammel, och tyckte att ljudet kom upp- ifrån luften. När han tittade upp i skyn, syntes en hel rad av ryttare med många hundar före och efter sig jaga fram i luften. Karlen hörde även hur det blåstes i horn.
Magiska redskap, Svartkonst
Var det en kvinna som icke kunde bliva havande skulle man taga använt dopvatten och giva henne, sedan skulle hon kunna bliva havande.
Svampdosa med luktevatten
De lite bättre bondmorerna, brukade ha en svampdosa av silver, av samma form, som ett fickur. På svampen slogs luktevatten och sedan bars den i ett snöre om halsen, när de gick till kyrkan, eller något lite finare kalas. När de satt och blev sömniga i kyrkan, under predikan, tog de upp svampdosan och luktade på, för att de icke skulle sitta och somna. När de unga förlovade sig, skulle fästman- nen ge fästmön en svampdosa i fästmögåva.
En gumma som såg i syne. Spökeri
Sagesmannens moder Johanna Svensson var född den 9 maj 1831 i Uråsa socken och hon avled i Maj månad 1930 i Fagerhult i Göteryds socken, där hon bott de sista åren av sin levnad. Johanna kunde se mer än andra och många döda, som hon känt under livstiden, visade sig för henne och talade med henne. Johannas dotter hade varit gift en gång förut, men mannen var död för flera år sedan. En gång på sommaren då Johanna lagt sig ute på en skuggig plats, kom hennes dotter för flera år sedan avlidne man, till Johanna och talade med henne och han var då mycket vackrare än han varit under livstiden. En annan gång fick Johanna besök av barndoms- / väninna som var död för flera år sedan. Johanna frågade henne hur hon hade det. Väninnan svarade, att hon hade det icke bra emedan hon kom bort så oförberett. Vidare hade väninnan talat om, att de som efter döden blevo osaliga, tvingades av Djävulen, att gå till- baka på jorden och göra ont. I Fagerhult strax intill där Johanna bodde, var en gumma som kallades Falka-Hanna vilken troddes stå i förbindelse med den onde. Falka-Hanna hade en svart katt som hon hade med sig överallt var hon gick. Efter det Falka- Hanna var död, fick Johanna se henne flera gånger komma gående vägen fram, med håret hängande löst kring ansiktet i oordnade testar, trasigt och smutsigt klädd och med ett bylte under armen, som hon bar på samma sätt, som hon under livstiden burit sin svarta katt. I rummet där Johanna bodde, fick hon ofta / när hon låg i sin säng, fick hon ofta se änglar komma fram till sin säng, med sköna blom- mor i händerna. Johanna hade sett mycket annat också, som hon talat, men som icke sagesmannen kom ihåg.
Hösthalvåret
Sån som Gallus är, blir det nästföljande året, sa mor. "När Bartolomeus är våter, är det många män som gråter," sa mor. Då skulle det bli regn hela den hösten. - Hon var från Bolmsö i Småland.
Vidskepelse. Fiske
Den första metardagen är Kristi Himmelsfärds- dag. Metar man denna dag får man sedan ingen fisk på hela året. Går man och metar första metaredagen får man icke säga någonting, mer än när man kastar ut första gången säger man: "tvi fläsk, nappa fisk".
Kreaturssjukdomar och botemedel
När ungdjur fingo "bråfrö" ute på betet, drog man ut tungan på dem och bet en bit av tungspetsen att det bloade. "Bråfrö" fick kreaturen när de gick ute på bete om de råkade få i sig någon av de små eldröda insekter som finnas i gräset. Tungan krympte då i hop och drogs ned i halsen och höll på att "köva" (kväva) dem. När kreatur blevo dåliga skulle man taga nio sorter och röra ihop i en deg och giva dem. Man tog då mjöl- aska, såpa, peppar m.m. Det var inte noga bara man tog nio sorter. När kreaturen fick förstoppning skulle man plocka svarta sniglar och giva dem. Hade man piskskaft av tröskeˣ och kreaturen blev dåliga när man var ute och körde, var det bara ˣ = brakved. / till att ge dem ett rapp av piskskaftet så blev de strax bra igen. Men det hjälpte endast om man hade piskskaft av tröske, därför brukade man alltid skära tröske och ha till piskskaft. När tänderna lossnade på kreaturen, skulle man gno tänderna med salt, samt klyva romp- ändan så att det bloade.
Vårtecken
Man skall så havren när björklövet är så stort som musöron enligt gamla traditioner. På våren när lövet fiker skall icke bonden fika men när lövet icke fiker skall bonden fika.