Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Trollen bodde över allt i bergen, och i skogen. Det fanns troll över allt förr i världen. Om det stod en sten för sig själv, så bodde det troll under den också. Trollen tålde inte ljus. Om dagen så höll de sej inne, men när det blev kväll, så kom de ut. Det fanns bergasmeder också. Det var troll det med. De smidde, åt folk. Men de riktiga trollen kunde inte smi'. Om man fick se att det lyste i bergen om kvällen, så var det från trollen. De hade stora skatter i bergen.
Väderleksmärken
När träskorna blir glatta undertill, att man knapt kan stå på benen, betyder det, att det snart blir regn.
Juldagen
Juldagen skall man schätta på (köra bort) skatorna så kommer allting att gå lätt och bra för en, under det kom- mande året.
Drömmarnas mörke och dess ljuse ande
Det finnes två andeväsen, drömmarnas ljuse och dess mörke ande. Dessa gå omkring bland människorna då de sova. Där den ljuse anden går fram få de som drömma goda och lyckliga drömmar. Men där den mörke anden kommer skänker han drömmar som varsla om olycka och sorg. "Drömmens ljuse ande, han lyckan åt dig gömmer, Drömmens mörke ande han sorg och tårar tömmer."
Kloka gummor.
I Skatelövs socken bodde i slutet av 1890-talet, en gumma, som kalla- des "Kloka-Anna". Hon troddes stå i förbindelse med vissa okända makt- er. hon kunde utpeka tjuvgods och hjälpa folk på allehanda sätt då någonting var förgjort. Två kvinnor vilka voro systrar, vore en höst på betupptagning i Skåne. Flera ung- domar som haft samma arbete, voro i sällskap på hemresan. De båda systrarna stego av tåget i Vis- landa, där en hästskjuts mötte och förde hem dem. De varsnade ej förr än vid hemkomsten, att de under / åkturen förlorat en säck innehåll- ande en del kläder. Man hörde efter över allt, men ingen hade sett till den borttappade säcken. De beslöto då att vända sig till "Kloka-Anna". Då de talat om sitt ärende, bad hon att få se på deras strumpeband, under det hon sade, Ja, mina vän- ner, alla kläderna få ni inte till- baka. De äro naturligtvis stulna, men i er egen hemsocken. Men, til- lade hon helt plötsligt, låt vara hur som helst med kläderna. Ni kan ju vara glada att ni kom hem med livet. Tänk om ni drunk- nat, när ni var ute och seglade i en sådan storm. Nu blevo de båda kvinnorna verkligen häpna, ty faktum var, att de en dag / hade gett sig ut på Öresund i en liten segelbåt, och efter vad de sade, hade situationen varit ganska kritisk. Senare återfann man en del av de bortkomna kläderna de voro lagda i en tvättbalja. Nämnas bör kanske, att det var i deras hemsocken som man fann dem. På en gård var det en tid svårt att kärna smöret, och bondmoran kom på den idén att vända sig till Kloka-Anna. Mannen trodde emellertid ej att det vore till någon nytta utan avrådde henne från att gå, vilk- et hon dock gjorde. Framkomen han hon ej yppa sitt ärende, förrän Anna ilsket utbrast, Ni behöver ej komma till mig, när / er man ändå ej tror, att jag kan göra någonting för er.
Vattenväsen
I Bergs socken bodde för ett århund- rade sedan en bonde, som hade två hästar, vilka han släppt på bete å en vid en sjö belägen äng. En dag skulle bonden harva en åker, var- för han gick att hämta hästarna. Han kunde emellertid ej finna mer än en, varför han gick inåt ängen som var bevuxen med skog, för att söka rätt på den andra. Han fann den emellertid ej, utan vände om i tanke på att använda bara en häst. Men när bonden kom fram till grinden stodo båda hästarna där. Glad över att finna sina hästar sel- / ade han på dem och började harva. Han tyckte dock att den ena häst- en under harvningen verkade litet ostyrig. Bonden förlorade dock ej modet, utan harvade upp åkern, varefter han gick ned med häst- arna till ängen. Då han hade selat av sprang den ene hästen rakt ut i sjön och försvann. Bonden blev högst förvånad över detta men då han såg sig omkring fann han sina båda hästar gå lugnt betande. Då förstod bonden att han harvat med näcken eller bäcka- hästen.
Ordstäv
Jag som är sju och sjuttio år, ja' bör la veta hur julapsalma går, sa' gumman, sjöng fel i kyrkan. Här är rum för fler, sa' han som fallit i sjön. Herre, samla hit oss alla, sjöng prästen när han ramlat i sjön. Samsas grisar, eljes släpper ja ut den stora suggan, sa' gubben när barnen slogos.
Huru man botade "matalea"
För att bota denna sjukdom som bestod däri, att personen ifråga inte tyckte om vissa maträtter, skulle man genomgå följande ceremoni. Man kal- lade dit till huset eller gården där den sjuke bodde, ett äldre fruntim- mer. Hon skulle gå genom tre dörr- ar på så vis att hon utgick från för- stugan och genom en dörr in i kök- et, ifrån köket genom en dörr in i rummet och ifrån rummet genom en dörr tillbaka ut i förstugan. Den- na väg skulle hon gå tre gånger och hela tiden under det hon gick skul- le hon tugga på en brödbit. Vid varje / dörr stod en kvinna och för var gång hon passerade skulle hon fråga: Vad tuggar du på? Varpå bara skulle svaras Dröp. När så fruntimret ifråga, hade gått alla tre gångerna skulle den person som hade "matalea", äta upp tug- gan, vilket man tycker var gansk- a snuskigt.
Skörd (offer till logkatten)
Logekatten är ett mystiskt väsen som under den tid säden växer, skyd- dar den och främjar god årsväxt. När man hade slutat skörden offra- de man de sista stråna på åkern till logekatten, för att nästa år få god skörd. I bland kunde det hända att logekatten åt upp tomt- ens julgröt som man satt ut på log- an. När logekatten ätit upp tomtens julgröt blir det gräl mellan dem, och det varar till midsommaravton, då tomten får sin midsommargröt. Logekatten har ej makt att taga den gröten. Efter detta stiftas åter vän- / skap mellan dem därför att logekatt- en tänker nästa år komma åt jul- gröten. Logekatten vill ha detta gräl, så att tomten skall glöm- ma att vakta den inbärgade grödan och hon därigenom själv skall komma att stå högre hos husbonden än tomten. Min far påstod att han verkligen sett logekatten, den var kolsvart till färgen, hade gröna lysande ögon, stor och yvig svans och när han stod stilla hade han alla fyra benen tillsamman. Om gårdsäg- aren störde och förföljde logekatten blev skörden å ägorna till gården sämre år efter år.
Drömtydningar på rim
Drömmer du om guld och ära får du snart tiggarpåsen bära. Drömmer du om lus, det sämsta vi har, så blir du säkert en rik- er karl. Drömmer du om glädje, skratt och sång, så får du gråta dag- en lång. Drömmer bonde om äring och god skörd, så får han övernog till sin död,
Drömtydningar på rim
Drömmer du att du sol ser skall du få tur i dina företag. Ser du den lysa och värma skall det din hälsa fjärma. Om du drömmer att du rider på hästar blanka och feta får du snart din upphöjelse veta. Drömmer du att du sår din torva dröjer det inte länge innan du får ärva.
Nykalvad ko
Då skulle ett eggjärn (yxa) läggas lös utan för trösken, så att djuret, när det släpptes ut till vall, skulle trä, över eggjärn (stål). Detta var för att de ej skulle förgöras, av andra makter, troll, vättar och "darre- far samt darremor" för ont öga.
Liken som gick igen
Berättarens morfar gjorde likkistor, han trodde liken kom och prova dem på natten, var de inte lagom långa, rördes det i snickarverktygen, så att han hör det der han låg. En morgon sade han till hustrun denna kistan var nog inte lång nog, för jag har hört att det slamra ibland verktygen i natt. Och senare på dagen kom en av den dödes anförvanvanter, och sade att de tagit fel mått, kistan skulle vara längre än det första måttet. Som han tyckte det var kusligt att höra buller ifrån snickeriverkstaden, lade han verktyg i kistan tills de hämta den, så hörde han ingenting sen. En annan s.k. likkistemakare hade hyrt ut ett rum till en änka, när han hade gjort en likkista färdig, så natten efter hörde hon / hur det rördes om i hyvelspånen, och att någon lade sig i kistan. Hon hade nemligen sitt rum intill verkstaden. Det var en man hon var bekant med, under livstiden.