Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Tomten bar till dem på natten, men det var endast de han tyckte om som han bar till Om jul sattes ut gröt och mjölk till tomten i källaren, för ingen fick lov att se tomten. Tomten bodde i någon bergskreva.
Tomten
I Rängse hade de två 'tomtgôbber'. Det var en gammal å en ung. De höll till i boden å siktade mjöl. Allting var så drygt i den visthusboden, å det skall vara så än i dag. Käringen i Rängse sydde kläder åt dem båda å lade i boden. Den ene av tomtarna kom å tog kläderna å sade: "grann gôs- se sekter aldri mjôl mer." I Olebyn togs aldrig maten bort om julkvällen. Allt som blev över skulle stå på bordet åt tomten, så att han skulle få äta å supa sig mätt. I Skattebol fick en dräng ett slag av tomten som han aldrig blev bra av. Om de slipade liarna sent på kvällen, så höll han på att sli- pa liar hela natten.
Tomtar
Ett folk flyttade från Högen till Ödebyn. De tog allt med sig. När bonden for med sista lasset, så kom en li- ten "tomtegôbbe" fram å grät å frågade "var får jag vara nu?". "Så opp i tina på sista lasset å sätt dig", svarade bonden. Farfar berättade detta. "En tomte satt i en loglugg å slängde med fötterna å sa: "tasse ta fot, tasse ta fot". Då kom bonden å fick se och höra detta. Han gick och gav tomten en knuff, så att han föll ned å sade: "Tasse, ta alltihop". Tomten hade inte något på fötterna, å bonden trodde att han satt å tiggde skor.
Tomtar o̲ Näcken
Då berätt. i sin ungdom var mjölnardräng, fick han och kamraten ofta mala om nätterna. En piga som vänta på sin mäld hade lagt sig att sova på några säckar i kvarnen. Vid midnattes slogs kvarndörren hävtigt upp. Ett halvtjog tomtar kom in marscherandes, de voro klädda i grå kläder med rö- da toppmössor och knappast en aln långa. Berätt. stog och hacka på en kvarnsten och kan med ed styrka att synen är sanning. När tomtarna gjort sin rund i kvarnen, blev det ett besynnerligt sus i kvarnen. Pigan vakna med för- skräckelse målad i sitt ansikte, men tomtarna voro för- svunna. En natt hörde berätt. den mäst ljuvliga musik vid kvarnån. Någon menniska syntes icke till. Det var Näcken som drog sina vemodiga låtar i sommar- natten.
Tomtar
Det var på ett ställe som de hade råkat bygga stallet över där tomtarna bodde och just så att det flöt gödselvatten ner på deras matbord. Därför lät de aldrig hästarna vara i fred, utan var morgon var de så svetta och förbi, så att de inte kunde köra med dem. En gång skulle husbonden för- söka ta reda på hur detta kom sig och därför ställde han sig utanför stall- dörren på kvällen och han hade en säck på armen. Då hörde han att det var någon som sade: Häng säcken på pinn', och kom in! Då gick han in och frågade tomten som stod där, om han inte kunde låta hästarna vara i fred. "Nej du, inte så länge de står över matbordet mitt svarade tomten. Det var en faster till mig, som jag hörde detta utav. Jag hörde allt, att gubbarna som brukade ligga i skogen och kola brukade tala om att tomtarna väckte om natten i fall det var någon fara med milan.
Tomtar
Det var en pråmkarl ifrån Transtrand som trodde på tomtar. Han berättade att en gång när han skulle gå till ladugården för han hade jordbruk också så kunde han inte få opp dörren för det var alldeles som om någon skulle ha stått på insidan och hållit emot. Då svor han till och kastade sig emot dörren så att den gick upp och han tumlade i väg långt in. Då fick han se en tomte som stod där och skrattade åt honom. Det bor en gumma vid en tjärn här invid Edebäck och hon tror fullt och fast på tomtar. Hon har talat om att en gång låg hon på en loge och så såg hon flera stycken hur de hoppade över balkarna där. De var inte stort mer än en fot långa men ändå så lyfte de sängen ända upp emot taket. Men hon var inte rädd utan hon sade till dem att de fick gärna lyfta henne till taket rikligt för hon var inte rädd. Då lät de henne vara i fred sedan.
Troll (Ljungby horn)
Det var i Sundsbyn detta skall ha hänt, som mormor talade om. Det var en julkväll pigan skulle gå till ett utbruk å se efter kreaturen. Det blev sent å hon kom inte hem. Då gick bonden å sadlade hästen å red så fort han kunde för att se vad ont som hade kommit åt pigan. Han visste att det fanns tomtar på gården, å han anande att hon råkat ut för dem på julkvällen. När han kom fram till lagården, så fick han se att tomtarna höll på att ###### runt ett stort bord under lagården å mitt ibland sig hade de pigan. Han steg av hästen skyndade fram till pigan å tog henne om mitten, lyfte henne upp på hästen å kastade sig själv upp. Alla tomtarna sprang efter så fort de han. Så red han ut på en åker men då blev de stående å kunde inte komma / efter. I detsamma slängde en av tomtarna ett horn efter dem, men det träffade inte. Något li- tet av innehållet hade stänkt på hästen, å där blev håret alldeles borta. Hornet låg kvar. Bonden gick tillbaka å hämtade det. Att det hornet som var av silver, gjorde de "vinkalken" av till V. Fågelviks kyr- ka.
Tomtar
Ja såg mycke tomtar i sko- gen, de va så store som ett årsgammalt barn, men de va stadiga i kroppen, och så hade de röda luvor på sig. Första tomten ja såg va på en söndagskväll, jag låg å kola, å hade varit ute å sett om mila, då small dä i dörra. "Stig in!" sa ja. Men ingen kom, å så bulta dä igen. Då gick ja ut, och då gick den lille gubben där och spatsera vid milan, han ville väl visa att han var hemma där. I Hjärstalagårn i / Kiel (Visnums-Kil) där fanns alltid hö i häckarna. Min husbonde la alltid ut nya kläder åt tom- tarna till jul, de var av lamatyg med gröne roser på. De var alltid borta på morron, och vi hade nyckeln inne. Vär högtidskväll skulle de också ha lite gröt, och det var borta på morron. Men dä tordes inte att en slipa en lie eller e yx sen solen gått ner, då gick slipstenen sen hela natten. Det var inte på alla ställ som tomtarna trivdes. Vid Kilsbyn i Kiel fick stalldrängarna smörj många gånger för att de inte ansa hästarna som de skulle.
Tomtar
Efter som gammalt folk beskrev "tômten" så skulle det vara en liten gubbe med långt skägg och långt hår som räckte ned på axlarna. Han hade röd "luve" på hu- vudet, en grå kolt med skärp om mitten och korta byxor till knäna. Han räckte inte en vanlig människa till knäna. Han gjorde sig osynlig när någon kom i närhe- ten av honom. "Tômten" drog till huset, så inte såg de illa på om det fanns tomtar på gården. Om han fick som han ville ha det, så ofredade han ingen. Han vakade i lagår- den om nätterna, så kom han å sade till om kon kal- vade på natten. Sådan tro har det varit här. Om tom- ten blev ofredad, så var det inte gott att råka utför honom. Farfars dräng fick ett slag i huvudet av tom- ten för att han stod på logen och tröskade för / länge på kvällen. Han hade ett par neker kvar och dessa ville han inte lämna. I detsamma som han skulle böja sig ned å ta dem, så fick han se en liten tomte hänga grensle över logbalken. Och som en ### var han framme och slog till drängen. Det var det värsta slag han hade fått. Han höll aldrig på att bli bra av det. När solen gick ned var det "kvällsvart". Då gick det inte an att bullra el. ram- la med något. Det skulle vara tyst då, om det skul- le bli tyst vid gården om natten. Som folk arbe- tade den tiden av dygnet, så arbetade tomten ända till solen gick upp. På julkvällen skulle tomten ha kalas. Det mins jag, att det fanns käringar i min barndom som hade den tron kvar och ville traktera tomten. Han fick gröt i ett fat.
Tomten
Tomten var di just inte rädda för som di bruka vara för tockere dära osynlie. Om han fick vara i fred som han ville, så hade en inte något ont av honom. Han gick å var snäll vid husdjuren. Kora och hästra blev tjocka och fe- ta, för han drog till dem. Han drog från andra gårdar. Di som han inte tyckte om fick släp- pa till. Om kvällen så bar han en liten lyk- ta som han lyste sig med. - Di som var födda på torsdagsnatten, kunde få se tom- ten som han var. - Han kunde inte göra ögo- nen sina osynliga.
tomtar.
Tomtarna, som man berättade ha sett på dessa trakter, hade en hög röd mössa med en röd tofs, som hängde ned på nacken. Man kunde få se dem emellanåt. De höllo mest till i ladugården och stallet. Om man gick tomarna tillhanda, så gick allt lyckligt. Men man fick inte föra oväsen efter att solen gått ned. Julkvällen skulle de ha gröt. Den ställde man ut till dem på något ställe, där man trod- de att de höll till. Det var en allmän tro hos folket, att det fanns tomtar.
Hus- och gårdstomten
Tomten visade sig i människoskepnad. Det skulle va- ra små alnslånga gubbar. De skulle väl knappast vara en aln långa en gång. Det fanns kanske inte annat än man- liga. Det fanns något som de kallade för 'dragdocka', men jag vet inte, om hon hörde till tomtarna. Jag tror att det var ett väsen för sig. Jag hörde talas om att tomten skul- le vara klädd i grå el. blå kläder. Mössan var röd å hängde ned på ryggen. Han hade knäbyxor som gubbarna brukade ha förr i världen. Vita eller röda strumpor hade han. De där gubbarna skulle vara väldigt gamla, för de hade funnits långt före dem som mindes något att tala om dem. Hörde inte talas om att de skulle ha skägg. Det är nu för tiden som de ritar ut dem med skägg. Han uppträdde inte naken å var inte huvudlös. Men han ha- de stort huvud å stora ögon efter vad de talade om. / Han skulle ha stora händer å fötter, så på det viset var han vanskapt. Tomten uppehöll sig i uthusen å mellan gårdarna. Vid grindar å broar hade de sett tomtar. Logar, ladugårdar, stall och visthusbodar tyckte han om, å helst i de hus, där det fanns kreatur. Ortens benämningar på tomte: 'tomtgôbbe', 'tôss'. Det var en del gamla husbönder som han tyckte om, å när det kom någon ny husbonde till en sådan gård, så blev det inte bra, för tomten ville inte att det skulle bli någon ny ordning. Om han var ond el. god, berodde på hur han blev be- handlad. Kunde de med att muta honom, så höll han sig god, eljest kunde han ställa till med allt slags elände. Å blev han ond en gång så var det inte lätt att få honom god igen. På en gård i Ottebol hade de tomtar. De drog foras 1) till gården, så husbonden trängde aldrig om att behöva köpa på våren. Hästarna voro all- tid släta å fina, å kreaturen hade alltid att äta. De tomtarna skulle vara så hjälpsamma. Hörde inte talas om att tomten stod i förbund med 1) Foder / djävulen, men något bra väsen var det inte. För det mesta var han till elakhet. Om en dundrade något på kvällar- na inom- eller utomhus, så höll han på att dundra he- la natten för att han skulle vara elak. Det skulle inte gå an att tröska, hugga ved, smida el. ha sådant arbe- te för sig på kvällen. Många hade fått örfilar av ho- nom. Det var mest i stallet å lagården sådant hände, för där ville han vara herre om kvällen. En piga satt å mjölkade korna. Då fick hon se en hel rad med tomtar sitta på lagårdströskeln å titta på när hon mjölka- de. För länge sen skall de ha satt ut en skål med mat till tomten på julkvällen. Han skulle ha det för att han skulle bli snäll under året.
Tomtar.
Det var på ett ställe som husbonden hade gått till ladan å lagt sig. När det led på kvällen, så fick han höra en dans runt omkr ladan. Han tittade genom en springa och fick se att det var tomtar. Rätt som det var så tittade tomtarna in genom dörren och sade: "Dosen mada" = där ligger han. Sedan blev de borta. Vid Öjeberg höll tomtarna till. På prästgården fanns det. De ramlade i husen och på vinden om nätter- na. Men det var inte farligt om folk höll tyst en stund efter som solen gått ned. Har inte hört tales om andra än menliga tomte- väsen. Men sådana fanns litet varstans i går- darna. Mormor kom å skulle gå genom en grind. Då fick hon se en liten gubbe med grå hatt hop- pa över grinden å bli borta.