Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Man satte ut mat till tomten varje dag. Man brukade alltid ha gröt till kvällsmat och varje kväll skulle tomten ha gröt på en särskild trätallrik och denna skulle sättas uppe på loftet över bakugnen. Istället skaffade tomten till huset när det behövdes något till folk eller kreatur och detta tog han från andra. När det slaktades till jul, skulle det göras en bit särskild korv till tomten som kallades tomtens korv. Denna skulle tomten ha julafton.
Tomtar.
En gång hade de slaktat en gris på ett grannställe. De saltade ned grisen i en "fläsktina" och ställde den på vin- den. Om natten hörde man "buller" på vinden. Men ingen fäs- te sig vid det förrän på morgonen, då man kom och fick se att fläsktinan var flyttad. Tomtarna hade flyttat den. Hon hade stått i vägen för dem. Sedan hörde man "rammel" rätt som oftast. Till sist gick husbonden i vindsluckan och skrek: "är ni skcikade av en god makt, så får ni hålla på, men är / det från skam, så får ni dra dit där han är hemma". Det lär bli tyst efter den natten. Mor mötte tomtar. Hon såg dem vid ett bränneri. I Hunnel- torps ladugård fanns det cokså tomtar. Det skulle vara små skäggiga gubbar med röd luva och korta byxor. De skulle va- ra vådligt kvicka. Man fick blott se en skymt av dem.
Tomtar
Min morfar i Brandsbol (Alster) hade en svart ko en gång som var löst varje morgon, och då var hon också så svett. Ibland var hon ut- släppt i snön. Då blev mor- far rådd att gå till lagårn tre torsdagskvällar och fråga vad tomtarna ville med den svarte koa. Han tala aldrig om vad han fick för svar, men när den tredje torsdagskvällen var över så flyttade han den svarta kon från den platsen och ställde dit en / röd i stället. Hon fick stå i fred på den platsen sedan. Det var på ett ställe som de hade en sån där tomte. Fadern i huset ville se på den som förde lycka till dem. Då såg han tomten komma med ett korn, det la' han ner, så pusta' han. "Jo du," sa' mannen, "det där var allt nå't att pusta för." "Jaså," sa' tomten, "det ska du få se." Sedan drog tomten därifrån i stället, så att mannen blev fattig.
Vättar
"Vätter" var inte annat än små gub- bar. Det var "tomtvätter" som var som tom- tarna så det var väl samme ###. De bodde i jorden. Det kunde vara fullt med sådana vid stora stenar.
Tomtar. Egentligen Troll! Pan-motivet!
Det var på ett ställe som husfolket höll på så länge om kvällarna. Det tog så lång tid innan maten blev kokad. En kväll efter det de andra hade lagt sig, så stod tomten vid spisen å kokade å grät, för att han fick vänta så länge. Me- dan han stod å rörde i grytan, ropade det utom stugan: "Dôllsten i Hattersberget har dött." "Då har han dött av törst", skrek tomten, så sprang han från byttan. Den fick husbonden behålla. Den skulle vara av täljsten.
Tomtar
Den tron var allt att det skulle bo "tomtegôbber" i spi- sen. De äldre brukade skrämma barnen med det. "Det är bäst att ni är tysta, annars kommer tomten fram ur muren", brukade de säga. Det fanns ett stort hål in i muren på de gamla spisarna å i det hålet kunde tomten tit- ta fram ibland. Barnen blevo skrämda, så de var aldrig riktigt säkra för muren. Så brukade de skrämmas för "spjällbusen". Den skulle komma ur skorstenen, om de inte var tysta och lydiga.
Tomtar
Min mor talade om, att det var två grannar, den ene gick det bra för, men för den andre gick det dåligt. Den som hade det bra såg en gång en tomte komma och dra på ett strå och pusta. "Ja, nu fick du nåt att flåsa å stånka för!" sa' mannen. "Ja, jag ska dra ifrån dej allt vad jag har dragit te dej, så får du se hur mycke det blir", sa tomten. Sen blev denne fattig, men den andre blev rik.
Tomtar
I Tolstorp i Kil (Visnums-Kil) var det tomtar. En gång när de skulle till lagårn var det krokat på insidan, och det tyckte de allt var konstigt. I ett bås i lagår'n fick aldrig något djur stå bundet, där hade tomtarna sin upp- och nedgång. Ägaren köpte en ko en gång och band henne där, på morron var hon lös, nästa kväll band de henne med dubbla band, men hon var löst på morron ändå. En dräng där fick en örfil för att han inte / skött korna ordentligt.
Tomtar
Ja hade en kusin, som bodde i Fisketjärn. En gång va ho å e väninna ute ätter vägen på promenad. När di kom mett emella Malsjö å Fisketjärn så geck di in i en loge, å där sätte di sej grensle över lobalken. Då kom dä opp en tomte ur laa, å den tomten va hô- velös (= utan huvud). Ho sa, att dette va verklit sanning.
Tomtar
Moster och piga höll på i ladugården om kvällen. Det var sent för di hade haft annat arbete som hade hindrat. Di fick höra att det smällde i dörren. Pigan skulle gå och se efter vad det var. Då stod det en tomte mitt i dör- ren, men han var som en vink borta. Pigan blev rädd, å moster förstod att det var något konstigt så hon sade ingenting. För en skul- le hålla sig tyst om det var något konstigt en kom ut för. Å en skulle inte tala om det förrän dagen efter. Om en tala om det samma dag så blev en sjuk. Men på mor- gonen tala pigan om att det var en liten gubbe som stod i dörren. Han skrattade och munnen var så bred som på två an- dra. Det lyste bara i ögonen på honom, / för han hade långt skägg över hela ansiktet. Hon tyckte att han hade grå kläder. Om en var snäll mot tomten så fick en be- hålla honom. Då trivdes han. Men han skul- le ha mat om julkvällen. Så skulle en be- römma honom. Han höll reda på kreaturen. De fick mat så att di var stock feta. Hästen tyckte han mest om. Om en inte ville ha tomten så skulle en skjuta genom husen och över ryggåsen. Han flytta, om han såg att han inte var om- tyckt. Men sen så kunde han komma å dra ifrån det ställe där han hade blivit mött på det viset. Det var nytta med tomten, för han ville att det skulle vara drygt.
Tomtar
Om en inte ville ha tomten så skulle en ställa så att han fick något som han tyckte om. Han skulle ha något nytt så blev han borta. Min mor hade hört talas om att det skulle gå. Det var på ett ställe som tomten löste ut kräken ibland, så att de gick ut om natten. Han var också i ”bua” å siktade mjöl. De tyckte det var bra att ha honom för den hjälpen de fick. Men en gång kom de å fick se honom i ”bua”. Han var trasig å hade inte något stort på kroppen. Då vände käringen tyg å sydde kläder åt honom. De fick han jämt på julafton. De lades i bua. När de kom till bua å skulle hämta mjöl sedan, så var det inte något mjöl siktat. Men tomten visade sig å sa: ”grann gut sekter int mjöl mer”. Om en ville ha fred om natten så skulle en hålla fred själv om kvällen. Han ville inte höra att en gjorde något i mörkningen. Slamra å packa fick en int gör. Från det solen gick ned till dess det var nedmörkt fick en hålla fred. Det var bara skarpsynta som kunde få se honom. Han var till hjälp med att ge kreaturen foder. De blev skinande feta, där han höll till. Det var en gammal tro att tomten kom ur jorden å att han bodde där.
Husbygge och flyttning
Om en byggde ett hus å ville vara säker på att en inte byggde ivägen för de osynliga så skulle en ta vigd jord å strö runt om tomten, innan en började bygga. Då fick de ta en annan väg, för de kunde inte gå över den. Så var det en psalmvers som de skulle springa runt tomten å sjunga. Det skulle vara tre gånger runt. Versen minns jag inte. Eller en kunde gå runt tomten tre gånger å läsa den psalmversen. Det hände allt ibland att de fick flytta hus. Om kreaturen blev sjuka, så måtte de flytta ladugården. Jag tror det var en katt en skulle gräva ned där en skulle bygga, för att det skulle bli lyckosamt. Huset byggdes så att gaveländerna stod mot öst och väst. Baksidan på stugan skulle vetta åt norr. Åt den sidan ville de varken ha dörrar eller fönster. Det var inte något bra det som kom från det hållet. Det trodde att alla.
Tomtar
Att det skulle vara tomtar på Ratsjöberg hör- de jag talas om, när jag var liten pojke. Det bodde en de kallade "Häcken" på det stället. Han skulle ha kommit från Finnland. Det var en trollkarl, så då hade han väl trollat dessa små gubbarna med sig. I Vägsjöfors hade de en tomte som var halt. Denne halte tomten hörde jag så myc- ket talas om. Var gång som husbonden gav häs- ten om kvällen, så kom denna tomten haltan- de å gick upp i spiltan till hästen. Där blev han osynlig. Han hade stora, röda händer å stort huvud med långt hår och skägg. På huvu- det hade han en lång, röd mössa. Rocken var lång, så att han räckte ned till knäna. Det var den nyttan de hade med den tomten att han / ställde med att det blev drygt i ladan. Det var aldrig farligt att korna blev sjuka. Å en gång så hade en av korna kalvat på natten. På morgonen när pigan kom å skulle mjölka, så stod kon å åt å kalven var i kätten. Om det fanns tomtgubbe på gården, så gick det inte an att hugga ved på kvällen eller snickra eller slå med något så att det blev buller. För då fanns inte fred att få på natten. Då packa- de han å bullrade precis som en annan hade gjort. Far brukade säga att tomtarna hade gång- ar i jorden som de gömde sig i, fast en kunde aldrig få reda på en sådan gång eller var de gick ned. Men det var på ett ställe uppe på skogen som käringen stod vid spisen å kokade på kvällen. Då kom det en liten gubbe in genom dör- ren å bad henne att hon skulle följa med, för han ville ha hjälp åt käringen sin. Han var en- veten, å hon var pocka att följa med. Han gick under stugan med henne. Men där tyckte hon / att hon kom in i ett stort, grant rum. I en säng låg en liten käring å var sjuk. Då förstod den andra kä- ringen, att hon skulle få en unge. Hon hjälpte hen- ne tillrätta med allt. När det var gjort, så följde tomten med käringen tillbaka. Men se'n kunde hon aldrig minnas var det var de gick ned eller kom ut. Men under stugan hade de varit.