Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomtegubber ska dä ha varit vid Lenungshammar här i min tid. En hästhandlare mötte en tomte vid Dammen där, han hade köpt en ny häst, blårosete. Den tyckte tomten om, så han skulle hälsa. Tomtarna tyckte inte om alla hästar i stallen. Det var tomtar vid kvarnen i Lenungshammar. De stängde kvar- nen ibland för min svärfar där. En gång stod tomten där och höll i hjulet.
Tomtar.
I systuga vakna di en natt och fick se en hel rad med små gubbar vid spisen. Di stod och sträck- te ut händerna över glöden och värmde sig. Ortens benämningar på tomten /tôss, tuss, nisse, tomte/. "Tussen" var inte så välvillig som "nis- sen." Det vart tover på hästens svans. "Nissen" hade flätat dem. På Strömer trodde di på nissar, så di satte ut fat med mat åt dem om julkväl- len och påskkvällen. Det var på ställen där tomten siktade mjöl. På ett ställe brukade tomten sikta till julbaket. De ville inte bli av med honom utan de lade ut matbitar åt honom, för att han skulle stanna. Så fick de se honom en gång. Då tyckte de, / att han inte hade några riktiga kläder utan det var bara filler som han hade på sig. De tyckte det var synd om honom, så de sydde nya kläder åt honom. Så lade de kläderna vid den bod som han brukade sik- ta mjölet. Han tog kläderna. Men sen siktade han in- te mjöl mer. Han blev så fin, så han ville in- te sikta mjöl mer. Tomten hade varit sedan urminnes tider. Om di kom att sätta byggnaden där han bodde, så fick di honom i huset. Men sen ville han inte däri- från. På ett ställe var säden så odryg. Det som tröska- des på dagen var borta från logen på morgonen. Då bar det inte bättre till en gång, än att di fick se "den lelle grå gôbben". Han bar säden i för- skinnet. Den bar han till någon som han tyck- te bättre om.
Tomtar
Dä va en tômtegôbbe sôm va i en lagål, å piga feck aldri ha maten ôt hönsa i fre, utan allti va dä nô mä den. Tomten åt ôpp maten, så fort ho laga te den. Men så hetta ho på rå. Ho gjorde sett ärne i bon- ken. Så sa ho: "Nu ska' ja' då göre så, att du inte äter ôpp degen sôm ja rör te hönsa nô mer. Dä ska då bli lögn". Men tomten passa på näste gång, å då feck ho ut för'et. Då tog han henne ôm livet å börja å danse mä henne dä varste han kunne, å så sjöng han: "Ja' ska danse den finske luran först i aske å se'n i gruvan mä tomten för gröten". Så dansa han mä henne te's ho dödde. Dä geck inte å göre tomtera nô emot för då bar di hämnd.
tomtar.
Hemma i Trångsta fanns det tomtgubbar Det var inte lönt att gå ut och klap- pa kläder efter det solen gått ned, för då klappade det hela natten. En farbror bod- de hos mig, han tog sig för med att la- ga skor en kväll. Far sade till honom, att han skulle låta bli men han var envis. Så fick man ligga och höra på oväsen hela nat- ten. Husbönder och drängar fick örfilar av tom- ten om de inte voro stillsamma i stal- let om kvällen. Det gick inte an att slå, skrika eller svärja på hästen för då kom tomten och gav en örfil. Sådana historier hörde man så mycket talas om i min / barndom. Man sade att tomten alltid var fö- re mig hemma, om jag kom sent hem på kvällen, och vred på tåset. Det berättades, att man hade sett gubben med röda "topp- mössor." Det var mera kännbart för sådana väsen där det var bergigt. På julkvällen var det grannlaga med så- dana väsen. Då skulle de ha mat. de fick äta av julbordet. De voro av Lucifers släkte, sade man. Man blev säkrast av med sådant, om man läste "Fader vår."
Tomtar
Det fanns tomtar i min barndom. Mamma och pappa såg dem. Flera gånger kom mamma in och sade att hon hade sett tomten i vedskjulet. Hon hade aldrig ont av honom. Det skulle vara tyst en stund efter det solen hade gått ned, så gick det bra. Eljest kun- de en allt få höra att det högg och slog i ved- skjulet om natten. Om en höll sig väl med nissegubben så ha- de en bara nytta av honom. Själv råkade jag al- drig att få se någon. Jag vet hur han såg ut än- då. De gamla beskrev honom. Han var så stor som ett tre års barn. Röd luva hade han på huvudet och grå kläder av vadmal. Han var så kvick, så det var som att kasta en vante. Han kunde vara var som helst. / Det var en tomte som hade tjänst på ett ställe. Han var i visthusboden och siktade mjölet, som de skul- le baka av. Så hade han slitit ut kläderna, så att han var trasig. Han fick nya kläder. När han hade tagit dessa på sig, så gick han och visade sig och sade: "grann gut sekter inte mjöl mer". Sedan fick de sikta sitt mjöl själva.
När tomten gav Bell en örfil.
Mor berätta om en gûbbe sôm hetta Bell å sôm bodde i Norstuga här i Kjesebotten e' ti'. De' va' en rotegûbbe sôm gick om kring i stôgene. Han levde på sockna å på den tia (tiden) skulle ju folke i gårdane (gårdarna) ha di fattige e' stönn hôr (var). När han va' i Norstuga, sô råka' han ut för en tomte en gång. Han skulle gå in på lo'n där å da satt de' en tomte på lo'bjalken mella la'a å lon. Bell gick fram å drog te'n satt han for över änne (huvudstupa) ner i la'a. Men tomten kom upp igen å drog te Bell en örfil s'att han for ut genom lo'gluggen. När Bell kom te sans sô va' han ända bortve (borta vid) Röklöva. Å dit ä' de' ju en halv mil. (Röklöva några ängar som ligger nära Karlanda kyrka.)
Slakt
"Dö för mat o inte för hat," sa' de till djuret när det skulle slaktas. Det skall inte vara tomt i båsen, man kastar dit något, om man tar ut djuret. Om det blir tomt, kan inte djuret trivas som kommer efter sen.
Tomtar
Det skulle vara ett hål i boddörren. Det kalla- des för "katthål". Men far ville aldrig stänga till det hålet. Om det var någon osynlig, så skul- le de kunna hoppa ut och in. Det var tomten, som skulle kunna komma och gå som han ville.
Bergväsen
Nils på Tomta "låg i skogen" och kolade. Höjden hetade Granhöjden. Långt inne i ber- get hörde han hur bergdösa sjöng för sitt lilla barn. Och han hörde tydligt att vag- gan var i gång.
Tomtar
Mormor hade så mycket med tomtar att göra, å när vi var små, så satt hon och talade om allt sådant för oss. Hon hade kommit ut för dem själv, för det var sent en kväll som hon var till ladugården å skulle se till kon, som skulle kalva. Då fick hon se en liten gubbe som stod invid huvudet på kon. Han hade en röd topplu- va på huvudet. Men hon tyckte att han "blänga" så styggt på henne å att han inte hade mer än ett öga. Den tomten såg hon flera gånger, när han sprang kring husen. - Det var på ett annat ställe som de hade ett litet barn som låg i vaggan. Så fort som ongen blev ensam, så kom det en tomte in och satte sig till att vagga barnet.
Tomtar
På skogen mellan Smolmark och sjön Rinnen norr om Skolltjärn låg ett litet torpställe som beboddes av mor och dotter, Elsene kallades de, och en ko hade de. En gång när de voro sjuka, stälde en grannkvinna om kon, när hon kom till lagårn var det en före henne där, är du redan där sade hon, då hon trodde att det var en annan granne, hon fick inget svar, men såg i stället en liten tomte som sprang upp på fjusvinden, en tid efteråt då Elsa dött blev kon såld till Hagen i Smol- mark, der dog kon och tomten fick skulden.
Tomtar
Min morfar, talade om, att när han var och kolade så såg han att det var en hel del tomt- gubbar som tog i ring och dansade, – när allt var färdig – på kolbottnen. De hade stora hattar och såg gamla ut. På ett ställe var det en gubbe, som stod på logen och tröskade. Då fick han se en tomte, som kom dragandes med ett halmstrå och det vet en väl, att när man har burit en tung börda, vill en pusta. Då sade bonden: "Jo för den tunga bördan du hade!" Tomten blev arg. "Om jag drar ifrån dej lika mycket som jag dragit till dej blir det passlig karl av dej", sade tomten. Det blev dåligt för honom också sedan.
Tomtar
De skulle ge dessa vört som hjälpte dem, "backefolk" kallade de dem eller tomtar. I västra Hung- vik här rev de ner ett uthus, o då såg de när dessa flytta bort mot ett berg, de hade en lång rad med kreatur. De flytta till ett berg bort- om där som kallas Hälleberget. Dessa kom o lånte brygg- kärlen, o när de kom tillbaka med dem var de fulla med dricka. Men det var inte här det. Det var på ett ställe som de hade en tomte i visthusboden, han / sikta mjöl åt dem. Så gav de honom nya kläder. "Lil, lil grann," sa han, då ville han inte sikta mer mjöl.