Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Mor såg trollen när de sprang i bergen på Här- stafjället. Det var när hon var barn. Det var små gubbar. Det var en hel rad. När mormor fick höra, att hon hade sett trollen, så släppte hon henne inte från sig. Hon hade ögonen på henne. Trollen var far- liga. De tog barn.
Troll
Vid Gammelheden bodde en jätte, som hette Ruter. Han hade många små troll hos sig. En kväll kom husmora ut å fick höra att trollen skrek: "Dä ringer å rangler för dä att Ruter ä dö". "Har han dött av törst då", skrek trollen, å kom springande från källaren. I detsamma så kom jätten ut baklänges å föll å slog sig i "nolare" byggningen. Det blev en dal efter vart ben, å där "tas- ken å rôva" vart liggande, blev det ett kållanne. Fol- ket hade stängt källaren, så att inte trollen kom åt att få dricka. "Bergtrollen" bodde under ladugården i Gammelheden. En kväll kom "bergtrollkäringa" å bjöd husmodern på kalas. Hon ville inte följa med till en början, men så lät hon övertala sig. Hon kom in i ett fint rum. Det var så mycket gott dukat upp på bordet. De / satte sig intill. När de skulle till att ta av godsakerna, så kom det vatten på bordet å förstörde alltihop. Då var det en ko, som "pess" i lagården. "Vill du flytta lagården härifrån å sätta matboden här i stället, så skall det inte fattas dig mat i alla dina dagar", sade "bergtrollkäringa". Mora i gården lovade det. Å när ladugården å matboden flyttades, så hjälpte trollen till, så att det tog ingen stort tid att få det flyttat. Sedan dess har det varit god tomt i Gam- melheden å de ha stått sig gott de som bott där. Förr i världen så hörde allt en köpare efter sådant där - om tomten var god o.d.
Kloka
Sådana som botade kallades för "kôckelmakare". Olof Arnesson i Bottner var en sådan. Han var gammal, när jag började minnas. Det var en ovanligt stor å stark karl. Han kunde trolla å "göre ôt" både för folk å kreatur. När de gick till honom å skulle ha råd, så skulle de ha ett kvarter brännvin med sig, som han "gjorde ôt" i. Han hade inte annat än brännvin, som han var ensam med, när han "gjorde ôt". men de hade sådan tillit till honom.
Husligt arbete
Det var inte bra om en kom in på ett stäl- le där de hållde på att klippa ned väven. Det spåddes då att en skulle dö snart. När en kom in där de höll på att sätta upp väv så skulle en ta långa steg fram till väven för att det skulle bli tur med den. En skulle ta annat garn å väva in i väven det sista. Det var för att det inte skulle gå att trolla på den.
Troll
När jag var liten. så minns jag, att farfar talade om att det fanns "sompetroll" (sumptroll) i en mosse här. Dessa bodde i mossen. De kunde inte bo på andra ställen än där var sum- pigt och blött. Trolla var uppe å lyste på mossen om natten. Det var farligt om en kom vilse å kom till dem om natten. Men de gick aldrig från mos- sen, för de kunde inta vara på något annat ställe.
Husligt arbete
Det var inte bra om en kom in på ett ställe där de hållde på att klippa ned väven. Det spåddes då att en skulle dö snart. När en kom in där de höll på att sätta upp väv så skulle en ta långa steg fram till väven för att det skulle bli tur med den. En skulle ta annat garn å väva in i väven det sista. Det var för att det inte skulle gå att trolla på den.
Luftfärder
Det var en gubb från Finnskogen som fick hjälp av en lapp som gick här, så att han kunde åka till Lappland. Lappen satte finnen på en stubbrot å skickade iväg honom i luften. Han kom till Lappland. Å när han skulle fara hem så satte han sig på stubben igen å kom hem på en enda natt. Lappen hade trollat på stubben, så att han flög i luften av sig själv.
Häxor och trollkarlar
"Lôvjerske" var i skogen uppe i träden. Hon var som skogråa, så att hon ville narra och före speta- kel av folk. Finnarna kunde trolla. Det fanns finnar bortåt Kar- lan och Silllbodal. Det var en finne di kalla Mat- tes i Glavsnäs. Den finnen kunde trolla. När folk kom till honom, och om di titta på fönstret, så var det fullt med smått, styggt folk inne, som hjälp- te honom att arbeta. Om han var borta, så arbe- ta di like fullt åt honom. Folk hörde att det arbeta om nätterna. Det kom finnar hit ibland och tiggde. Di var från Finnskogarna. Det var fattigt för dem, så di löt ut att tigga. Om inte di fick något så trol- la di på kreaturen för en, så att en inte fick / någon nytta av dem. Var det någon av våra som kun- de trolla, så hade di allt fått lära av någon finne. Finnarna hade haft trollkonsterna med sig hit. Di gamle var rädde för slik blåst som snodde runt. Den kunde ta en med i luften. När en kom ned, så blev en sjuk. Trôlla kom på det viset, så en kunde inte veta, vad som kunde vara i en slik "vervel". När di skulle trolla till sig mjölken, så tog di strum- pebandet och knöt fast i en gärdesgård. Se'n mjöl- ka di vems ko di ville. Prästen kom på en så- dan käring en gång när hon höll på att mjölka på det viset. Han slog sig i prat med käringen och fråga om hon kunde mjölka klockarns ko. Jo det skulle hon göra om prästen äntligen ville. Hon började att mjölka och när hon hade hållit på en stund, så frågade hon, om hon skulle hål- la på längre. Mjölk du, sa prästen. Ja, men om jag mjölker längre, så stuper kon, sa käringen. Men prästen ville att hon skulle hålla på. Nu / stöp kon, sa hon, och nu är det inte annat än blod att få. När klockarn kom till fjuset så låg kon död i båset. Men prästen, som visste hur det hade gått till, ställde så att klockarn fick en ny ko. Om en lade kärnan i en nordrinnande bäck och lät henne ligga där i tre torsdagssnätter, så skulle en få mycket smör med den kärnan. Och så skulle inte någon kunna skämma henne för en. Det var en käring som skulle fara till Blåkulla om påskkvällen. Men hon kunde inte fara förr- än gubben hennes hade somnat. När han börja att snarka, så trodde hon, att han hade somnat. Då tog hon sopkosten och tog mellan benen och smörjde den och sade: Här upp och härut, vid Blåkulla slut där ska jä in, / och få fägna tå hin". Gubben hörde detta. Då ville han fara efter och se vad käringen hade för sig. Hon hade rest upp genom skorstenen. Han tog stabben vid dörren och smörjde med det käringen hade i hornet och sa- de: "Här upp och härned". Gubben kom inte längre än i skorstenen. Där fick han ri på stabben hela natten.
Tydor
Häst å karl var bra möte. Käringar var elakt möte. Vid möte med en sådan skul- le en spotta tre gånger åt vänster. Om en visste om en person som hade skämt bort något för en eller trollat, så skulle en slå till den så att näsblodet rann. Då gick trollningen tillbaka. Om en kom å berömde korna så skulle en säga ""köss dôm i rôva". Då fick han inte makt att skämma dem.
Födelse och dop
En penning syddes fast i lindan på barnet för att det skulle ha metall på sig mot ont som ville åt det. Sinnesslöa och sinnessvaga barn kal- lades för "bortbytingar." Folk trodde, att sådana barn kom från de osynliga. Så snart det var något fel med barnen, så fick trollen och andra sådana vä- sen skulden. Om den havande kvinnan fick se spöke så blev barnet likt det spöket hon såg.
Luftfärder
Det var en gubbe från Finnskogen som fick hjälp av en lapp som gick här, så att han kunde åka till Lappland. Lappen satte finnen på en stubb- rot å skickade iväg honom i luften. Han kom till Lappland. Å när han skulle fara hem, så satte han sig på stubben igen å kom hem på en enda natt. Lappen hade trollat på stub- ben, så att han flög i luften av sig själv.
Ormar
Jag skulle gå till Tjärntorpen en gång. Då fick jag se en orm, som hade huvud så stort som en hund. Å han var så blank, så att det sken i honom. Han hade som en liten man eller kam på ryggen. De såg samme orm i Övre Gla. Han var som en timmerstock. Skogvaktare Nyholm tog 'äspingen' med bara handen å lade i handen. Han kunde trolla på ormen så att han inte högg.
Troll
Krigsfolket var ute i en skog på julkvällen. När det led fram på kvällen, fick en av dem se att det brann vid en stam. Han tog en häst å red dit. Då var det troll där som stod å hade ett barn i en pipa. Han tog både barnet å pipan från dem; så red han tvärs över en åker för att inte trollen skulle hinna honom. De var tvungna att följa tuvorna (?) längs efter för att komma fram.