Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Annandag jul
Det var di som hitta på och gick ”julbockar” om julen. De klädde sig trasiga med skinn i ansiktet och på händer och fötter. Somliga var svarta i synen. Kunde komma och tigga när som helst i julen. Och de blev trakterade. Stjärngossar mins jag inte mer till än att di gick till stugorna och sjöng. Kan inte minnas om det var annandag jul eller på trettondehelgen.
Lucia
Lucia skulle vara en kvinna som var så rikt begåvad och som skulle komma med allehanda skänker. De kunde komma som Lucia vitklädda med en krans i håret och med ljus i denna, då sjöng de utanför husen för att väcka folket, för de kom tidigt på lussemorron. Då hade de också kaffe med sig. De var en par tre stycken i sällskap, och då gick de på en par tre ställen så många som de hann med på morron. Men de skulle vara tillbaka i sina hem innan / dagen inbröt. När de sjungit utanför och hörde att folket vaknat, så tände de på ljusen och gick in. Alla skulle gå opp tidigt på lussemorron, tre och senast fyra, då skulle de manliga i huset opp och hugga ved. Då tände de opp ved på ved- backen för att se att arbeta. Det skulle huggas ved till jul då. Innan de gick ut skulle de ha en "blanning" eller "hallkopp" (halvkopp) med brännvin och kaffe. Och sen klockan åtta eller nio skulle fruntimmerna ha mat i ordning vid dukat bord som kalas, bättre än vanligt. Sedan på dagen arbetade de som vanligt. Det var vanligt att tröskningen / var avslutad till lusse, och då skulle vedhuggningen till jul börja.
Väderleksmärken
När skatorna på våren bygga sina bon högt, blir det en torr sommar. Bygga de lågt, blir sommaren regnig. -.- Genom att iakttaga tjälmaskens (ollonborrens larv) färg på huvudet, kan man förutspå sommaren. Har masken mörkt huvud, blir sommaren regnig, saknar masken det mörka, blir det torka. -.- En ring kring månen betyder yrväder. Är ringen vid med svaga konturer, blir yrvädret lindrigare, är ringen trång och skarp, blir yrvädret svårt. -.- / Täta stjärnskott betyder blåst. (att det snart blir det) -.- Vid månskifte väntade man alltid väderombyte. Hade vädret va- rit svårt, så blev det nu bättre. -.- Lyfter sig dimman uppåt, blir det regn på dagen, slår den ned, blir det vackert väder. -.- Spindelväv i gräset bådar en vacker dag. -.- Morgonrodnad bådar regn, aftonrodnad att nästa dag blir vacker. -.- Storm och snö under trettondagen förebådade "trettan yr" eller tretton dagars yrväder och snöstorm under den återstående de- len av vintern. -.- / Då Anders slasker, så brasker jula. Då Anders brasker, så slas- ker jula. -.-
Stjärnkunskap och väderleksförhållanden
Jag tror inte att de har känt till just några flera stjärnor än Karlavagnen och Nordstjernan, innan folkskolorna kom. Dessutom kände de ju till Vintergatan. På den kunde de spå vädret för hela vintern. Det lär vara olika många ljusa och mörka fält i den. De mörka skulle beteckna nederbörd och de ljusa uppehållsvädren. De tog mått på de där fältens storlek i förhållande till varandra och då kunde de räkna ut ungefär hur länge var period skulle vara. Det skulle finnas ett kors ungefär mitt på vintergatan och det skulle beteckna jul. Alltså kunde de inte förutsäga väderleken bara för hela vintern utan även för tiden före och efter jul. Annars har de spått väderlek på nymånens utseende. De förutsägelserna gällde ända till nästa ny. Ibland står nyet rätt upp och ner och har liksom ”horn” de säger om ett sådant att det är skarpt som ett vinterny. Det har med sig torrt och klart väder. Men så finns det ett annat slag ny som ligger mera på kant och inte har några horn, det skall ha med sig mulen och regnig väderlek.
Julafton
Julaftons morgon. En skulle vara tidigare uppe julaftons morgon å hug- ga mycket ved så att en hade över julen. Då brukade karlarna hjälpas åt i vedskjulet. De gjorde upp en var- me vid skjulet, så att de skulle se att hugga. De la- de "töre" i en gammal gryta å eldade i den. Då högg de av den bästa och torraste veden de ägde. Husmodern satte på en gryta med kött och fläsk. Den var redan påsatt innan dagen. Det var den grytan en skulle doppa i fram på förmiddagen. Man höll inte på att arbeta längre än till kl. 12 den da- gen. Småsysslor uträttades också på aftonen, men allt större arbete skulle vara färdigt. Julstänger. Kan inte erinra mig sådana./ Fågelkärven. "Speckeneka" satte far upp kl. 2 på middagen. När de ha- de satt upp den, så skulle de in å ha kalas. Då tog de "speckenekesupen". Så gjorde de sig smörgås till den. De tog å åt av bordet som var dukat. När de hade tröskat tog de undan en riktigt "gill" nek. Där de ville ha det riktigt "gillt" satte de upp två neker - en på var sida om logbron. Far satte upp en, å den satte han på en stör vid logen. Somli- ga satte neken i toppen på en gran å satte vid logen. Stören eller granen var så lång att den räckte över taket. Den fick sitta till långt fram på vintern, så att en var säker på att fåglarna hade ätit ut den. Då bars halmen till kreaturen. "Fôgglera skule ha nô kalas di åg". Men det fick inte vara vad skräp till nek som helst. Han skulle vara stor å väl ma- tad. När en var på slutet med skörden så togs den neken undan. Doppa i grytan. Vid 11-tiden brukade vi doppa i grytan. Så fick vi/ ingen annan middagsmat den dagen. Då stod vi runt kring spisen med vårt kakestycke å doppade å åt. Så brukade vi bryta sönder hårt tunt bröd i ett fat å hälla spad i det. Sen tog en av det brödet å åt. Korv å kött el. fläsk åts till brödet. Kreaturen. Frampå kvällen fick "kröttra" var sin vandel gott hö. Ing- enting annat. Så skulle en tala om för dem att det var jul. "Ät väl, trivs väl, dä ä julkväl i kväll, lägg hulle på ryggen å inte på rompa". Hästen fick havre och av det bästa höet. Somliga gav honom en sup på havren, för att han skulle springa bra på morgo- nen. På nyårsnatten kunde djuren tala, hörde jag sägas, men om någon trodde det, vet jag inte. Julbadet. Redan på morgonen började de att värma vatten till "lôgga". De varmde så mycket vatten, flera grytor. De badade innan de åt "julkväl". Alla skulle vara re- na då. Far badade först å sedan mor å sedan allt efter som de fick lov av varandra el. kom överens./ Kl. 6 började vi "lôge" oss. Så fick vi rent på oss både under å över. Då skulle vi ha den nya kjolen på oss, de nya skorna å allt annat som vi fått nytt till julen. Somliga gav "lôggvattne" åt kreaturen. Men så bruka- de en å stoppa smutsiga kläder i karet å tvätta dem. Stugans klädsel. På julafton satte en upp gardiner för fönstren. På de stora väggarna hängde en upp stora "flak" väv med utmålade käringar, gubbar å djur. De kallades för bo- nader. Det var målat på väv. Pappersblommor gjor- des å sattes över spisen å på hyllorna. Julgranen. Det fanns inte julgran, som jag minns, i min barndom. Jag hade allt kommit till 20-årsåldern innan jag sett en sådan. De räckte från golvet till taket. Den var klädd med papper, rosor, remsor och stjärnor, några äpplen å ljus. Det var små hemstöpta ljus. Julhalmen. Några dagar före jul skurades golvet. Förr i världen/ skurades inte golvet mer än till jul å påsk. När golvet var skurat så bar man in halm å bred- de över det, så att inte en fläck var synlig. Det var för att det skulle hålla sig rent till jul. Barnen lekte å tumlade i den halmen. Hade en inte halm så hackade en granris å "barade" golvet med. På julafton togs halmen av golvet å bars till ladan. Den fick "krôttra" äta upp. Julbrasan. När far hade gjort ifrån sig allt arbete så gjorde han upp en brasa i spisen. Den skulle brinna medan en åt. Särskild ved till den. Brukade björkved för att det skulle brinna bra å bli varmt. Far tände brasan, för han hade inte något annat för sig. "Nu ska vi lägge på kvällsriset", minns jag att han sade. Då stod lågan upp efter hela pipan. Han lade veden i kors den kvällen. Eljest brukade han resa veden i spisen. Det var för att det skull brinna riktigt "gillt". När veden var utbrun- nen karades kolen ihop, å så var det eld till mor- -gonen./ Julklappar. Med julklappar var det inte något vidare. Men var enda en skulle ha något nytt plagg till julen. Å det var julklapp. De ville inte att någon skulle sitta på "hönsnaggeln" (att inte få något nytt till julen var detsamma som att få sitta på "höns- naggeln". Julbordet och julbrödet. En hel ### med kaka ("stompen") skulle lig- ga på bordet å ses på under hela julen. De fick man inte äta förrän tjugondag Knut. Julaftons kvällsvard. Fönstren skulle vara fördragna för att en inte skul- le få se "no ont" genom dem. Den kvällen fick vi äta kött, fläsk, uppstekt korv, ost, bröd och grynvälling (havregryn). Minns inte att vi hade lutfisk. Det var så besvärligt att skaffa den å så kostade han pengar. Brännvinet å drickan hör- de till det nödvändigaste. Gubbarna skulle vara gla- da å sjunga den kvällen. Någon av de "gilleste"/ kakorna som låg på bordet tog mor å lade ned i sä- den när julen var slut. För den skulle vara till ploganden. Då skulle den delas mellan de som skulle harva å så. Om en passade på å såg in genom fönstret när de satt å åt "julkväl", så fick en se om någon var "feg". Den som var feg å inte skulle leva till nästa jul var utan huvud.
Julens mellandagar
I slutet på julen skulle alltid göras en "hopdans". Ungdomen sköt ihop och hyrde sig in på något ställe. Det räckte i tre dagar. Flickorna brukade gå hem ett tag på kvällen, och när de kom tillbaka, började dansen. Både jäntor och pojkar knallade och söp. Men något slagsmål kom aldrig i fråga. Så brukade det vara någon, som uppträdde som rolighetsmakare.
Hösthalvåret
Det var storslaget om korna fick gå ute på bete till helgemäss. På Meckelsmässkvällen skulle en äta råggrynsgröt med smörhåla i. Det var meckelsmässgröten. Veckan med den 24 oktober kallades för flôttveckan. Frivecka var mellan den 24 och 31 oktober. Då hade tjänarna ledigt. Den tredje veckan i maj kallades för vantevecka. Det brukade vara så kallt då att man måste ha vantar på händerna. På Tomasdagen fick de fattiga jul###.
Vårhalvåret
Emellan jul och kyndelsmäss ska de tvätta, för då är det såpa i vattnet, jungfru Maria tvättade barnkläder då. Paulusdagen vänder björnen sig i idet. Peter Katt är första vårdagen. Vi hade så bråttom att lägga oss på vafferkvällen, ty den som blev sist kallades "vaffer- dunten". Man skulle inte arbeta vid eldsljus längre än till vaffer- dagen, sen skulle man ställa undan lamporna och lägga sig vid dagsljus. / Vid korsmässa på våren skall svalorna komma.
Växttiden. Jordbruk. ULMA M 22
Det vet jag att de gamle hade för sig att en inte skulle köra ut gödsel, gräva i gödselhögen eller bry sig om gödseln något mellan jul och ny- år. Det skulle inte vara bra för det som skulle växa. Om rågen gick sent i ax blev det dåligt år. På slutet växer havren bäst. Till att börja med "står han i sta." Vid midsommar "stod han i sta". Då var "järnnätterna", tre nätter före och tre nätter efter midsommar. Man var rädd för frost.
Rövare och tjuvar
I en grotta som kallas Schagerholmsgrottan vid Hastaberget här utanför staden bodde en stortjuv, som hette Schagerholm. Han stal från de rika och gav till de fattiga. En gång hade de slaktat en gris vid Storbrohyttan och hängt upp i en bod. På morgonen så var grisen borta, men på ett visst torpställe inte långt ifrån hade de fått rikligt med fläsk till julen. Han behöll just aldrig något nämnvärt för egen del.
Skördebruk, högtidsseder
När de tog slutet av skörden så sade de att de "tog haren" och det säger de allt än i dag. Den sista kärven som de fick den lade de särskilt undan och gömde till julen, då skulle de ta några strån ur den och ge åt var ko. Utav rågen valde de ut särskilt kraftiga strån och dem gjorde de ett slags takkransar av till julen. Då hängde de upp dem och de fick hänga julen över. De tog fina trådar genom piparna. Uppe i dem hade de en tranlampa, de kunde verkligen bli så starka att de höll en sådan. Julgranar fanns före min tid. De var vanliga i Sunne i min barn- dom. Nästan alla hade utav dem. Men de var varken så stora eller så utstyrda som de är nu. De var i allmänhet rätt små och inte större än att de stod på ett bord. Men ljus hade de i dem. När de stöpte de andra ljusena så doppade de mindre garnändar i talgen och gjorde / små dankar som de band fast i granen. Jag vet inte vad meningen är med julgranar, men antagligen är det väl för det att granen inte förändras utan är grön för jämnan, som de tog in dem. Om långfredagsmorgonen fick man pisk med björkris. Det var för att man skulle vara frisk under året. Vid midsommar hade de majstång vid alla dansplatser. I Rågmyra i Sunne minns jag att de hade majstång med en tupp som visade vädret högst uppe i toppen. Omkring majstången dansade de. På sådana där dansplatser – några påkostade dansbanor hade de inte på den tiden – samlades de inte bara när de skulle dansa utan så snart ungdomen ville komma tillsammas och ha något roligt. Där fick pojkarna och jäntorna träffas. Det ville de gärna och det vill de väl än i dag. Det tror jag är det enda som inte har ändrat sig sedan forna tider. Men pojkarna i byn blev onda och avundsjuka, om det kom någon från annat håll och hade ärende till någon av flickorna. Då ville de slåss.
Väderleksmärken
Om det snöar fjärdedag jul eller på trettonaf- ton el. trettondagen, så skall det bli snö i tretton vec- kor. Blir det litet snö i advent så blir det dålig skörd året därpå. Jag minns att klockaren å andra som kom å tog upp sin lön i stugorna vid den tiden brukade trös- ta bönderna om det var mycken snö, att nästa år så skulle bingarna bli fulla. Om det är kallt på nyårsdagen, så blir det en kall vinter.
Annandag jul
Annandag jul var de uppe tidigt. Då gick de å 'môka' lagården åt varandra å strödde hackat granris på lagårds- golvet, för att det skulle vara riktigt pyntat å fint. Hus- folket brukade allt kunna passa på den som hade gjort det, å då skulle han in å ha 'môkegåsa' å 'môke- supen'. I mors tid gick de med ljusa stjärnan. Då tiggde de å la ihop till kalas, som de hade vid 'tjugnetia'.