Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsksed
Vid påsk skulle dä alltid vara en hög med kakor av alla sorter vid varje tallrik. Tjänstefolket skulle ha lika som de andra.
Påsk
Jag minns inte, att någon tog in palmer före påsk. Namn på dymmelveckans dagar: Kôrvemåndag, fettisdag, askonsdag, Skärtorsdag, långfredag, påsklördag. Långfredagsregn skadade årsväxten. Långfredag var en stor helgdag. Det passade inte att gå bort då. Vi skulle vara hemma hela dagen. Om skärtorsdagskvällen kastades soporna i spisen för att påskkäringarna skulle hålla sig borta från gården. / Skärtorsdagskvällen var farlig. Vi barn var så rädda att någon påskkäring skulle komma och ta oss med till Blåkulla. Så var det också om påsklördag på kvällen. Ungdomen gick inte i bygden och tiggde ägg. Om påskkvällen och skärtorsdagskvällen var påsk- käringarna ute och klippte fåren, där de kunde komma åt.
Påsk.
Namnen på dymmelveckans dagar: Kôrvemåndag, fläsketisdag, askonsdag, skärtorsdag, lång- fredag, påskelördag. Åt vi mjölkmat på långfredag, så fick vi full kroppen med bölder. På skärtorsdag fick vi inte tälja eller hugga och skräpa ner med kaser. Korna bröt benen av sig, när de kom ut om våren. Torsdagskvällen och lördagskvällen var farliga. Då kunde påskkäringarna göra som de ville. Jag minns att de eldade gamla sko### i spisarna för att käringarna skulle fara förbi. De orkade inte känna lukten. Vi åt ägg om påskafton. Ingen ungdom kom och tiggde ägg. Äggen målades inte.
Påsk.
Namnen på dymmelveckansdagar: Askemåndag, fläsketisdag, korvonsdag, skärtorsdag, lång fredag och påskelördag. På askemåndag skulle de gå klädd i säck och aska. Skärtorsdag gjorde påskekäringarna sig iordning. De skul- le fara till Blåkulla på kvällen. De skulle till den onde och ha kalas för hela året. Då var de farliga. Skärtorsdagskvällen var den farligaste kvällen och så lördagskvällen. Jag vet inte var det var, men mor ta- la om det att när folk gick åt kyrkan på påskda- gen så gick det en stor bässe på vägen. Ullen var borta på ryggen. Det var någon påskkäring som hade ridit på den till Blåkulla. Bässen var alldeles för- störd. De hade brått hem på natten, för de skulle vara i kyrkan på morgonen. / Det skulle värka ut bölder ur kroppen, om en åt mjölk- mat om långfredagen. På morgonen var en pocka att gå upp tidigt så att en inte fick stryk. De hade det för sig att det skulle vara långfredagsstryk. Det kunde komma någon som ville ge en basta. Den som låg och drog sig längst fick heta lusa. Han blev sen hela året sedan. Ingen ungdom var ute och tiggde ägg. Di hade ägg i vart hus att koka. Vi skulle gömma äggskal för att ha i majstången.
Påsk.
Det var i dymmelveckan som en inte skulle få före oljud på något vis. Det gick inte an att ställa till dans eller ha några andra nöjen. Bröllop skulle heller inte firas. Det talade de gamle på. Det skul- le nästan vara så, att de gick i sorg den veckan. Det var en dag som de skulle gå i säck och aska. Det var askonsdagen. Namn på dymmelveckans dagar: Kôvemåndag 1), fläsketisdag, askeonsdag, skärtorsdag, långefredag, påskelördag. På skärtorsdagen tog de en tjärbytta och gick och målade 1) skall väl vara korve- / kors på fähusdörrarna. Det var för att påskkäringa- rna skulle ha ovelat att ta nötta av kreaturen. Det var den ondes makt som de hade till låns, men den rådde inte på, när det var ett kors i vägen. Torsdagskvällen var farlig, för då var påskkäringarna ute i sina ärenden. Långfredag hade de inte makt att göra något ont. Men på påskkvällen var det lika farligt som på skärtorsdagskvällen. Det känner jag inte till att ungdomar gick ut och tigg- de ägg. Ju fler ägg som en åt om påskafton, ju starkare blev en. Äggen kokades rätt och slätt - Så skalades de och åts.
Påsk
Tidigt på långfredagsmorgon skulle vi stiga upp. Det var farligt att försova sig. Någon kunde komma med en björk- vidja eller käpp och ge en stryk. Det kallades, att en fick långfredagsstryk. Jesus led och dog på korset. Det gick inte an att ligga och sova. På långfredag var det farligt att förtära mjölkmat. Den växte ut ur kroppen. Långfredag var en helig dag. Var och en var hemma hos sig. Om en täljde stickor så skulle en vara så noga med att de inte kom ut på backarna, så att kreaturen trampade på dem. De blev sjuka. Namnen på Dymmelveckans dagar: Kôrvmåndag, fläsktisdag, askonsdag, / skärtorsdag, långfredag, påskelördag. Ingen kväll var så farlig som skärtorsdagskvällen. Då fick en hålla öga i lagården så att inte påsk- käringarna smög sig in och gjorde illa vid kreaturen. Lördagskväll var också farlig. Ungdomen gick inte och tiggde ägg. Men i vårt hem kokade de ägg pch åt. "Ät ägg så får du skägg." Det blev ### att äta ägg om påskafton.
Påsk
När det blev långfredag fick en inte äta mjölk å gröt. Om en åt detta så fick en "knölar" på kroppen. Först om påskmorgonen skulle vi upp å ta kaser från vedbacken å kasta upp i skorsten. Då skul- le en få tur med allt.
Påsk.
Det var farligt att kasta ut ben t. ex. en ko- lägg el. dyl., för om ett kreatur kom å gick över det, så kunde det få ont i benen eller bryta ett ben. Å inte är det bra att tälja stickor om skärtorsdag, så att de bli liggande ute på backarna, för om nöta kommer å trampar på sådana så kryper märgen ur bena, så att di får ont i dem.
Påsken
Under natten till påskdagen skulle man ta nytta av andras får genom att klippa på visst sätt (se under rubriken: olika sätt att göra sig nytta!) Men det som mest kännetecknade påsken var, att de käringar (trollkäringar), som stodo i förbund med den onde, då voro i rörelse. Genom att smörja sig ur ett horn kunde de flyga. Till utrustningen hör- de även sopa och raka. Sedan smörjningen var gjord på kvasten, bar det iväg uppigenom skor- stenen, till den plats, där den onde hade stämt möte med samtliga. Han skulle på denna sammankomst ha betalt för hjälpen. Men han tycktes ej få lika av alla, ty vid ett tillfälle sade han: / "Mor Kersti hade dä störst å dä vänst (=vack- raste) smörslaga", säges det. På påsknatten var det rådligast att hål- la sig inne, ty trollkäringarna kunde ta folk och flyga med dem långa sträckor. Men man kunde skydda sig för det onda genom att skjuta på kvällen före nämnda natt. Den som blev tagen av en troll- käring måste lova att ej tala om, vem hon var, ty i annat fall flög hon över en sjö och släppte sitt offer där. En viss Bengt från Utterbyn tjänade i Bada och skulle under påskkvällen frakta bränvins- kärlen till ett visst ställe för försegling. Under vägen blev han tagen av en trollkäring och släppt på ett stort gärde tillika med kärlen. Det måste vara sant, ty kärlen stodo kvar på morgonen, men det fanns spår endast från stället, säges det. Efter denna händelse fick mannen heta "Trollkäring-Bengt", så länge han levde. / Först då han blev mycket gammal, tordes han tala om, att det var hans matmor vid det ifrågavarande tillfället, som flög med honom. Denna händelse timade under senare hälvten av förra århundra- det.
påsk
Namnen på dymmelveckans dagar: fläskmån- dagen, korvtisdagen, askonsdagen, skärtorsdagen, långfredagen och påsklördagen. I min uppväxt så gjorde far tjärkors på uthusdörrarna, för att inte häxorna skulle kom- ma åt kreaturen. Så smordes ett kors med tjära i huvudet på getterna. Det var om skär- torsdag. Om skärtorsdag så skulle en se efter så att en inte hade någon kvast liggande ute. En fick inte ha en kvast som det var tre band på. Om det kom en häxa och bad att den kvasten skulle slänga upp dörren så gjorde han det. Om skärtorsdagskvällen så kom häxorna och skulle ha något av varje. Di skulle ha full förning med sig till den lede - ost och smör, / Det var farligt att häxorna kunde ta mindre djur med sig också. Om långfredagen så åt vi fläsk och "motia". Mjölk fick vi inte äta på långfredagen, för om en åt mjölk blev det mask i henne, och så kunde en få mask i kroppen. Tidigt på morgonen blev en piskad med enris. Om långfredag hade en stor helgdag, så då var alla hemma hos sig. Om skärtorsdag, så var en ute och sköt med bössan. En skulle skjuta bort "troll- häxorna". Påsklördagen åt vi ägg.
Påsk
Namn på dymmelveckans dagar: "kôrvmåndan, fläsketisdan, dimmelonsdan, skärtorsdan, långfredan, påskelördan el. påsk- afton." Långfredagen skulle en inte få använda sax. Klippte en naglarna den dagen, så gav en sig djävulen i våld. Skärtorsdagen skulle en inte hugga ved eller be- gagna eggjärn så att det blev "kaser" (stickor) efter. När korna kom ut så kunde de trampa på sådana stickor, och då fick de ont i be- nen och blev halta. Skärtorsdagskväll och påsklördagskväll var far- ligaste kvällarna. När solen hade gått upp om påskmorgonen så hade påskkäringarna / ingen makt. Di fick ställa så att di var på backen till den tiden. Om skärtorsdagsnatten så for di opp i kyrk- tornet och skavde i klockorna, så att det gnislade. Här hang di i stapeln. Men i Karl- stad var di uppe i domkyrkotornet och tog metall ur klockorna. Ingen vågade upp i tor- net att köra bort dem. Di fick husera som de ville. När de hade varit i tornet, så for di till Blåkulla. Se'n kom de tillbaka om påsknatten.
påsk.
I min barndom fanns det tjärkors över fjusdörrar- na i gamla ladugården. Men det var tillagat då på den tiden att någon gjorde sådana kors. Dessa kors gjor- des om påsklördag. Folk var rädda för att kreaturen skulle bli fördärvade om påsknatten. "Trôllpackan" gick in i fjusen och ställde till ont. Det var farligast den kvällen och natten. Men min gamla farfar påstod att de var ute om dymmelonsdagen om kvällen, för då var di uppe i kyrktornet och skar malm av kyrkklockorna. Men de hade inte någon riktig makt att göra trollkonster och ont förrän om påskkvällen. Så höll de gamla på, att det skulle vara tyst den veckan. Troll och elände, "onda andar" var ute och kunde fördärva för en. Men om en hade kors på sådant som kunde förstöras, så var det inte så / farligt. Det var inte bra att ha spinnrocken inne. Skärtorsdag började det bli farligt. Då kunde en inte vara säker för påskkäringar. Men farligast blev det om påskkvällen. Då var folk ute och sköt i luf- ten, så att inte påskkäringarna skulle komma. Så tändes "påskeldar." Det var nästan en eld vid varje by. Om långfredagen skulle en ha "långfredagsstryk". En skulle vara påmind om Jesu lidande på kor- set. Påskafton gjorde en äggkalas. Det brukade nästan bli tävlan om vem som skulle kunna äta upp de mes- ta äggen. Målning eller andra ceremonier känner jag inte till. Äggen kokades, skalades och åts. Så fick en smörgås och kaffe till dem.
Påsk
Det var så farligt i påskveckan, för troll- packorna höll sig inte hemma. De gick och smög och ville låna allting, som de kunde komma över. För hade de luft en sak i låne, så blev det otur med den sedan. Och inte fick en tur i arbetet med en sådan sak som di hade haft i händer. Vid den tiden så skar en in kors i träkärlen och t.o.m. i ugnsrakan. För med den var det myc- ket noga. I "dömmelveckan" fick en inte göra någon "kringgärning," för det skadade kreaturen. Det gick inte an att spinna eller mala på kvarn eller göra sådana arbeten. Så skulle en inte få lägga något i kors. Skulle vara tyst och stilla, så att en inte bullrade eller ramlade något. / Om långfredagsmorgon så var det vanligt att en skul- le ge varandra "påskris". Det skedde med kvasten, en vidja ur kvasten eller en skuren vidja av ene, björk eller vide. Namn på dymmelveckans dagar /korvmåndan, fläsktisdan, dimmelonsdan, skärtorsdan, långfre- dan, påskelördan/. Om skärtorsdan skulle en akta sig att en inte la något kors eller att en högg, så att det blev stie- len eller skar stickor med kniv. Det blev olycka med kreaturen, om de kom och trampa på en sådan sticka. Om påskafton hade en "påskskjuting" för sig. Med den började en frampå aftonen, och höll på hal- va natten. Det skulle en skrämma bort påsk- käringarna med. Häxorna for till Blåkulla, och då skulle en passa på att skrämma på dem. Det rätta var ju, att de kom tillbaka om påsk- kvällen, för de for om Skärtorsdagsnatten. Så kasta en påskbrev. Brukade att skriva rim / på dem. Det var inte så mycken ritning utan mest skrivning. En skrev rim och nämnde so- pa, raka, smörjehorn, borst och sådana ting. Kun- de hända att man gjorde en liten sopa, raka och dyligt och lade in i brevet. Så satte man en fjä- der i varje hörn. Påskäggen målades inte. Om påskmorgonen så behövde en inte vara rädd för häxorna längre. Men om en kunde komma upp, och solen sken, så kunde en få se att so- len dansade. Om påskmorgonen skulle alla som hade tillfäl- le, till kyrkan. Di gamle påstod det atte häx- orna också skulle vara i kyrkan den morgonen. Men de kunde göra sig osynliga. Farmor sa, att en skulle skjuta påsksmällar, för att en skulle "ränse lufta frå onde ander å påsk- käringar." När en sköt så vändes muskedund- ret på sned uppåt luften.