Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Tomten bar till dem på natten, men det var endast de han tyckte om som han bar till Om jul sattes ut gröt och mjölk till tomten i källaren, för ingen fick lov att se tomten. Tomten bodde i någon bergskreva.
Lucifers släkte. Naturväsen i övrigt
'Sjöråa', 'skogråa', näcken, strömgôbben, tom- tarna å allt sådant hörde till 'Lucifärs släkte'. Det var sådana som inte Gud fick någon styr på utan han måtte kasta ned dem på jorden. Till straff fick de att de varken var människor eller djur. De skall få gå så till dess det blir domen. Så vet jag att de gamle hade för sig om dem.
Tomtar.
Det var på ett ställe i Nor, som man omöjligen kunde få in hästarna i stallet på kvällen. Det var ingen annan råd än att man fick släppa dem lösa på stallbacken. Men på mor- gonen stod de bundna i stallet. Det skulle vara en gumma som "gick igen" och man trodde, att det var hon som "regjorde". Hon hade stått och motat dem. Men på natten hade tomten ta- git hand om hästarna.
Husbygge och flyttning.
Om någon byggde om husen å inte satte dem på den "gamla tomta" utan satte dem på ny plats, så tyck- te inte tomtem om det. Korna kastade fostret el. blev sjuka el. bröt ben å rygg av sig. Det blev all slags otur i lagården. Det skulle helst byggas som det hade va- rit förut.
Tomten
Tomtarna höll sig mycket i bergen å i skogen. De kallades också för "jolfôlk". De bodde under stenar och under stora träd. De var en tre fyra kvarter långa. Röd mössa med tofs, eller en grå hatt med breda brätt. De var klädda som finnarna. Om en hotade dem, blev det olycka för huset ständigt.
Tomten och folks kvällsarbete ute
På gården Kösstorp i Bogen, 2 à 3 km. söder om Lomstorp i Lekvattnet, finnas ännu tomtar, påstår arrendatorn där. Om man efter sol- nedgången hugger, bultar eller rasslar ute på gården eller i uthusen, så göra tomtarna efter på samma sätt, då folk gått in i stugan.
Vattenväsen
Det fanns fotkvarnar i bäckarna förr i tiden. I dessa kvarnar fanns det tom- tar och fôrsgubbar. En gång fick en mjöl nare se en liten gubbe sitta och hålla foten på en av skovlarna på vasshjulet. Vid sådana tillfällen gjorde det detsamma hur mycket vatten man än släppte på, så stod kvarnen stilla ändå.
Intervju med Olov Jansson (f. 1891) och Johan Vilhelm Jansson (f. 1891)
Intervju med Olov Jansson (f. 1891) och Johan Vilhelm Jansson (f. 1891) i Sunne, Värmland. Intervjun gjordes 1946.
Tomtar
När min far å mor tjänade en piga, som inte var sä- ker än hon såg tomtgubbar ibland. En morgon talade hon om, att när hon var i ladugården om kvällen så såg hon en nisse som stod å strök en ko med han- den. Hon tyckte att det var en liten pojk som stod där, så hon gick upp från kon å skulle se efter, men i detsamma så blev nissen borta. Korna råmade å tit- tade bortåt ladudörren. En annan kväll så skul- le hon slå till en ko, för att kon sparkade. Med detsamma föll mjölkstolen undan henne, å hon blev liggande på golvet. En annan kväll hade hon sett tomten, när han sprang in under ladu- gårdsgolvet. Det var månsken, å hon såg tyd- ligt att det var en liten gubbe. Han hade en lång grå rock å byxor som gick till knäna. / Hatten, som han hade på huvudet, var alldeles rund. Både far å mor trodde att det fanns tomtar, så när det blev kvällen skulle vi inte få knät- ta i oss. För om det inte var tyst på kvällen, så kom tomtarna in på natten. Det gick inte an att köra eller ramla något strax efter det solen gått ned och till dess att det var alldeles nedmörkt. Far bru- kade ta med sig bröd och tobak till stallet. Det la- de han. så att tomtarna skulle få. Ibland lät han pi- pan ligga i stallet över natten, för att de skulle få en rök om de ville. De skulle inte bli oreger- liga, trodde han.
Tomtar
Om en tog sig för att hugga, skramla eller pac- ka om kvällarna, så blev det oroligt om natten. Det höll på att göra efter det arbete som folk hållit på med. Det var inte alla ställen som det var farligt på. I en koja vid sjön Hån var det så. Och det var knappt att någon ville bo i den kojan sedan. Det har förekommit nu under de senare åren. Det skulle vara tomtgubbar som inte led att folk ar- betade på kvällarna. Så fort någon högg ved på kväl- len när det skymdes. så högg det halva natten. Bror min hade sett tomtar. Det var en kväll som han kom ned till älven å skulle över till andra sidan. Då fick han se en båt som han tyckte var lite konstig. När han kom att se riktigt efter, så var båten alldeles full med små gubbar. De / rodde från den västra sidan älven till den östra. De var alldeles tysta. Han såg när båten stödde till land, å då blev allt borta. Efter vad han tyckte, så hade de stora grå slokhattar på huvudet. Det var inte så farligt att husfolket fick ont av tom- tarna, men om det kom en främmande till gården, som inte kände till hur en skulle bära sig åt med tomtarna, så kunde det gå illa för honom el. hen- ne. Om drängen kom in i stallet å inte hade bätt- re vett än att han svor å slog hästarna, så blev han utkastad ur stallet. Det talade far om, att det hade gått så hos farfar. Om något föll av bordet om kvällen, så skulle det ligga, ifall att tomten ville ha det.
Tomtar
Jag hade en bror som såg en liten tomte, min bror gick i småskolan då, lärarinnan ropade in honom, men han sprang för sig ett tag. Då fick han se en liten gubbe sitta på backen vid ett stenrös. Han hade slida o kniv, långa skor o en liten piggete hatt. Han steg upp, o de titta på varann ett tag, sen gick gubben över gärdsgårn o in i skogen. Nästa dag såg min bror honom igen vid denne rösa, han vinka åt min bror, men han gick sen över gärdsgårn på samma / ställe. Detta var vid Höghult i Sillerud. Det var en tomtegubbe i stallet där far tjänte dräng. Far kom dit en gång o mötte då fölungen i dörren, men han hade ej slitit sig. Så skulle far ta hö, o då satt det en stor svart katt på tröskeln. Han spände till den, men då tog det honom o kasta honom opp i taket, o så föll han ner på höstan där de tog hö. Men sen såg han ingenting mer till. Det var på ett ställe som de hade en tomtegubbe. Det hade alltid varit bra där, men så mötte ägaren honom en dag i kväll- ningen, när tomten kom med ett "byggax", kornax på axeln o satte sig på en sten o pratade. "Ja, du må / allt pusta", sa bonden. "Ja, hittills har inge fattats däj, men du ska få se hädanefter", sa tomten.
Tomten.
På Ekebol gick det inte an att dra en kärra över backen på kvällen. Det blev sammel på backarna he- la natten. En av pojkarna där skulle ge hästen "nattfor". När han skulle kliva över logbacken så fick han en örfil så att han föll in på logen. Det var "Tomtgôbben" som "smälde" till - om en kunde för- lika sig med tomtarna så hade en nytta av dem. De drog till huset allt möjligt.
Tomtar
Min far var en kväll i stallet och höll på att rykta hästen. Hästen ville ej stå stilla, och far tog därför och slog till den med skrapan. I detsamma fick han en spark från något håll, så att han ramlade omkull. Han visste genast att det var en tomte, som sparkat honom, ty tomtarna tåla ej att man är elak mot djuren.