Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Varje jul måste någon av husfolket giva tomten ett glas brännvin och julgröt. När det så blev jul, skulle drängen bära brännvin och gröt åt tomten, men då de voro litet i strid med varandra, tänkte drängen, att han skulle spela tomten ett spratt. Då han kom till stallet med tomtens julmat, så åt han upp alltsammans. Sedan satte han spillning i fatet och glaset, så ropade han åt tomten, att han skulle komma och äta. Då tomten kom och fick se vad drängen gjort honom för ett spratt, flyttade han bort, och sedan har ingen sett honom i det stallet.
Vårhalvåret
Intet slags verktyg el. redskap el.d. fick gå runt kyn- delsmässdagen. Det gick inta an att spinna å inte kö- ra med hjuldon. Det minns jag att far sade. Hästen skul- le vila å det skulle vara så lugnt som det stod till. Det fanns en gubbe på Tomta i mitt minne, som var så noga med det.
Tomtar
Det var brännerier här och var. I Edsle- byn när farfar var det bränneri. Han tala om att det var tomtar i det bränneriet. Det var små grå gubbar med röd toppmossa. Han hade hört dem i bränneriet om kväl- larna. De hade så roligt, skrek och väsna- des som om de skulle vara fulla. Han hade aldrig något obehag av dem. De fick sköta sig själva. Han lade tobak i bränneriet så att di hade. Ibland lade han pipan där, så att di fick ha att röka med om natten. Men det var på ett annat ställe där i Edsle- byn som di skulle bygga ett stall. Så fort det blev kvällen så packa det å slog i stoc- karna. På morgonen så låg allt huller om / buller. En kväll tyckte ägaren att di skulle smyga sig dit å se vad det var som inte kunde låta bli timringen. Då fick de se att det var alldeles grått med små gubbar som höll på att dra bort stockar. Nästa dag så grävde bonden ned hörnstenarna där tomtarna hade lagt stockarna och då fick bygget vara i fred sedan.
Tomtar
I min barndom så fanns det tomtar. Det var sär- skilt en gammal gubbe, som jag har i minnet. När han kom hem till oss, så hade han alltid så myc- ket att tala om tomtar. Han hade sett sådana bå- de här och där. Det var små, grå gubbar med röda toppluvor på huvudet. En gång hade han kom- mit på en sådan gubbe i ladan. Han hade bara ett öga. Det lyste så skarpt emot honom, så han höll på att inte kunna se något själv sedan. Så var det på ett ställe, som de hade så fint i lagården. Det var den osynliga drängen, som höll fint där. Han var så duktig, så de ville ge honom nå- got nytt i gåva. De sydde kläder och hängde till honom i lagården. Det tyckte han om. Men när han hade tagit kläderna på sig, så ville han / inte göra huset någon mer tjänst. Han sade: "Grann gôsse môker inte lagårn mer." Sedan visade han sig inte mer. Så minns jag, att mor berättade, att det var på ett ställe och såg efter den lille. Om kvällarna, så satt han och vakade över den lille i vaggan. Tomtar har det funnits från början.
Tomtar
Det var en som tjänte dräng i Granviken (Bjurtjärn). Då sa' husbonden åt honom att han skulle ligga i stallet om nätterna. "Men i en tom spilta där får du inte ligga, där har tomtera sin uppgång," sa' han. Drängen la' sig där i alla fall, men när han vakna låg han på gödselstacken. Han gick in, la' sig i sam- ma spilta och somna', men vakna på gödselstacken för andra gången. På morron tala' / han om det för husbonden. "Du skulle ha lytt mäj," sa han. På kvällen ställde drängen en häst i spiltan, han stod alldeles löddrig på morron. Nästa kväll ställde drängen dit hästen igen, och så låg han vaken under natten. Då fick han se en liten gubbe som stod och slog hästen. "Varför gör du så?" sa' drängen. "Jo för han staller på vårt bord," sa' tomten. Men sen ställde han hästen på rätt plats och låg inte själv i spiltan heller, och då stod tomten och rykta hästarna under natten.
tomtar.
I norra ändan på olerudssjön fanns på sin tid en liten suga. Där skulle det vara tomtar, sades det. Rätt som man satt där i stugan kunde föremål börja röra på sig Man brukade gärna sticka yxan under soffan; som man inte ont anade kunde den flyga i motsatta väggen. Vedträ kun- de förflytta sig utan att någon rörde vid dem o.s.v Det påstås ännu idag, att det finns tom- tar på prästgården. I en annan gård måtte man till sist utrymma blstaden emedan det aldrig var fred. Det var ständigt oväsen. När man kokade kom det sot och sten ned genom skorstenen och for i grytan och / fördervade maten. Man såg ingenting underligt men det var ständigt ofred. Det kunde stampa i golven och ramla och bullra ideligen. Ibland var det som om man kastat ut en hel hop ärter på golven. Som sagt, familjen måste lämna bostaden åt sitt öde.
Tomtar
Gamle "Danjel" brukade berätta för dem som voro roade att höre på om tomtarna på säter. Då Daniel var ung tjä- nade han på Säter i Kila, som då ägdes av släkten Lagerlöv. Daniels berättelse var i huvudsak denna: Tomtarna bodde i stalle’ inunder en spilta och i den spiltan fick ingen häst stå, ty bands där en häst slog det aldrig fel utan om morgonen var han alldeles uttröttad, som om han varit i arbete eller sprungit. Svetten flöt av honom och fradgan stod vit kring munnen och han skalv i alla lemmar. Se tomtarna ville ha fred där de hade sitt bo och därför plågade de hästkraken, som bands i den spiltan. En gång skulle Daniel och en av hans kamrat ligga i stallet över natten för att se till en märr som skulle föda. De tog en madrass med sig och lade den i den tomma spiltan, då de lagt sig och skulle te att somna, rycktes madrassen undan dem och kastades långt ut på golvet, men de lade sig på nytt på madrassen i spiltan, men det dröjde inte länge, förrän de kastades bort i ett hörn av stallet / och madrassen for efter dem. De avstodo då från att ligga i den spiltan utan bäddade i ett hörn i stallet. Där fingo de ligga i fred. Om någon svor i stallet eller om någon trätte, så fick han en örfil så att han föll omkull eller flög ut genom dörren. Danjel såg tomtegubbarna hur de kilade omkring där i stallet. Han kunde se dem långa stunder, men om Daniel rörde på sig eller någon kom in, så voro de försvunna i samma ögonblick.
Vättar. Sägner om underjordiska och bergväsen.
Det var tomtar som kom och bad att husbon- den skulle flytta lagården, för det dröp på bordet deras. Denna sägen tala farmor om, men jag mins inte att berätta hela. Far hade e fasligt gran marr. Varje mor- gon var manen flätad i små fina flätor Det var omöjligt att lösa upp dem. - Vi får allt flytta stallet, sa far en vacker dag, så att marra får fred om natten. Så blev det också. Det var på Bôrtan i Gunnarskog som bonden blev av med den bästa oxen, men så hade han all havren skuren och sne- sad, när han vaknade på morgonen. Det var "di små" som hade hört att / han gick och önskade att han skulle ha säden skuren till morgonen. - På Bôr- taskogen är det fullt med "små" ännu. Inte för så länge se'n gick ett par jägare in i en lada där ock skulle sova. Men di fick inte sova. De hörde att det viska, tassa och trasa i lövet. De blev rent lett vid det och gick hem. Di små = tomtar. På denna trakt kan det också betyda "små djävlar". Sådana som Mattes i Glavsnäs hade till gesäller. Det var inte tomtar utan tjänsteandar direkt i den ondes tjänst. Mattes kunde kommendera dem efter svartkonsterbok. Någon viss sägen har jag inte hört att åskan slår ihjäl troll. Men det var en vanlig tro hos de gamle här, att åskan slog efter troll och slikt. Hobergsgubben här på Hongsåsen hade fått av trumpinnen på ena benet, så han vart halt på gamla da'r.
Julafton
Om en gick ut å såg på fönstret medan de satt å åt "julkväl", så kunde en få se om någon av dem som satt vid bordet skulle dö innan nästa jul. Den som skulle dö hade inte något huvud. Om ett ljus slocknade på julkvällen betydde det att någon skulle dö innan nästa jul. De var ute med ett fat "julgröt" åt tomten. Det var på julkvällen.
Tomtar
Olof Andersson berättade att då han var med i skogen och kolade på sin tid, så hade kolarna den sedan att de lade to- bak på alla stubbar runt milan. Så snart som det led mot kvällen, så lades de dit. På natten så kom de fram och tog to- baken. Om man lade tobak på stub- barna gick det så lyckligt med milan. Det var tomtarna som tog tobaken.
Skogsväsen m.m.
Man fick aldrig nämna skogsrån, jätten eller tomten i namn. Barnen tillhölls att inte säga "skogsrå" eller dylikt namn . Det såg ut som att de gamla skulle ha haft tro på att om man nämn- de något av de där väsendena i namn, så skulle de kunna få makt med en. "Ja´ va allt ute för nô i sko- gen, men ja´ vill inte säje va dä va" kunde de säga.
tomten.
Det fanns tomtgôbber i Valnäs. Far såg, att de drog hö från Valnäs. En kväll så mötte han dem i Valnäsbacken. De hade ett helt lass å for väst åt socknen med. En av tomtarna sprang fö- re lasset å en satt på lasset å körde. Men det gick så fort nedför backen, så han fick inte se om det var mer än två.
Dragdocka
Mormor hade sett "e dragdocke". Det var en kväll, när hon skulle gå till ladugården och se till en ko. Då fick hon se en liten, liten käring, som försvann bakom bodknuten. Hon var inte så stor som en tomte. På huvudet hade hon en duk och var klädd som käringarna brukade vara den tiden. Mormor trodde mycket på dragdockor, att de var nyttiga. De drog till huset, så att det som var blev så drygt. Men hon trodde, att det var av ett dåligt åhang.