Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Rået låter ro sig över ett vatten.
På Korsuddarna på Bromarvlandet var en tomte. En karl kom roende från Bromarvssidan, och då ropade tomten, att karlen skulle ro honom över till Pettusidan till Svaluberget. Han gjorde så, och tomten satte sig bak i ökstocken och vägde då så mycket, att båten ville sjunka. Tomten på Svaluberget såg det där och ropade: »Ro inte hit!» Men den SOM satt i båten sade: »Ro på bara!» När tomten kom i land, började de båda slåss, så att allt småskogen och stubbarna rycktes upp.
Tomtar
På Lövnäs fanns tomtar. Det var en liten gubbe som höll till i ladugården. När han blev störd så gav han till örfilar. De hade en dräng där som fick en örfil av tom- ten. Mor talade om att hon hade sett en tomte. På Ham- mar fanns tomtar i ladugården och i stallet. Om inte pigorna ställde mjölkstolarna som de brukade stå så blev det inte fred i ladugården om natten. Det var så noga med allt, om det skulle gå bra. Hästarna blev flätade på natten. Ibland så flätade de ihop taglet i rompan och ibland så var det manen som var flätad. Det var inte någon som kunde ta upp de flätorna. Det skulle inte gå an, att klippa bort dem heller.
Tomten
Far såg en tomte som sprang under vassån, när han bar in den. Det var en liten grå gubbe med långt skägg. I Mossen var tomtarna uppe å spann, efter det käring- en slutat spinna på kvällen. En kväll hade gubben tagit in stabben å högg ved på den. Tomtarna började hug- ga, när han slutat. Så tog han ned en gärdesgård vid stugan på kvällen. Hela natten kastade tomtarna skid- stumpar å högg i störarna. På det stället var det näs- tan aldrig fred. I Fagerstad har de aldrig trott sig att göra något efter det solen gått ned.
Tomten
Di hade ”tomte” i somliga gårder. Detta tror di gamle på ännu. Han var i stallet. Där rykta han hästarna och gav dem foder. De ha- de i krubban jämt. Så hörde jag de gamla tala om. Det var vid en forskvarn, som tomten höll till. När gubbarna var där och mal, så vred di av kvarterslånga tobaksbussar och lade på jär- net, som man smörjde axeln genom. Det var för att di skulle få tomten snäll och få hjälp av honom. Om julkvällen satte di ut gryngröt i en skål, lade smör i en höla i mitten på skålen och satte en sked i skålen. Så lades en klen- gås i jämter. Tomten skulle ha det.
Tomten
Det var en tomte som brukade mala åt en mjölnare på natten mellan 11 och 12. En gång lät mjölnaren, som hade sett, hur trasigt klädd tomten var, sy en kostym klä- der åt honom och lade dem på luren (= tratten, som säden slås i). När tomten kom, tog han dem och sade: "Grann kär (karl) mal inte mjöl mer." Sedan fick mjölnaren inte längre någon hjälp av honom. /Någon tid efteråt var det en dräng, som gick och lade sig i kvarnen för att få se, om det verkligen fanns några tomtar. Mitt på natten kom det en hel tomtfamilj: tomten och hans fru, ett spätt barn och en tjänsteflicka. De ställde till att bada barnet, och när det var färdigt, frågade flickan, var hon skulle slå ut vattnet. "Det kan du slå i de där gluggarna, som står öppna," sade tomtfrun; det var drängens ögon hon menade. Drängen blev blind./
Tomten
Tomten kallas för tomte, tomtegôbbe eller nisse. Det var ingen god varelse, men om en gick honom tillhanda, så hade en medhåll av ho- nom och han gjorde ingen skada. Det var bra att ha en "tomte" på gården, för han såg till kreaturen. Han gav häst och kor foder och han drog till gården. Ingen ville gärna tillstå sig ha tomte på gården. Men innerst inne så tyck- te en att det skadade inte, om det fanns. Tomten var som en gammal gubbe. Han ha- de skägg. Han var en halv aln lång. Han ha- de röd luva på huvudet och grå kläder. Han hade två ögon. Han var skarpsynt med dem. / Det var på ett ställe som di hade en tom- te i kvarnen. Han sikta mjöl. En gång fick mjölnaren se att han var så trasig. Han tala om detta för husrun. Hon vävde vadmal och sydde kläder åt honom. På julafton hängde hon kläderna i kvarnen. När mjölnaren sedan kom dit, fick han se tomten. Då hade han tagit kläderna på sig. Men då skratta han och sa': "Grann gosse sikter aldrig mjöl mer." Det var på ett ställe som di hade en tomte, som drog till huset. Drängen och hus- bonden tröska korn. Om morgonen, när de kom till ladan, så var det lika fullt där. Di höll på och tröska. Men husbonden ville se vad det var som drog i ladan. Han gick och vak- ta en kväll. Då kom det en liten grå gubbe och hade ett ax på ryggen. Det kasta han ned och pusta. "Det var inte mycket att pusta för, det du", sade husbonden. "Får se," sade tomten, "när jag får bära bort så mycket / som jag har burit hit." Sedan blev allt så odrygt. Jo det mins jag att farbror hade en häst, som han påstod att tomten fläta manen och svansen på. Det var "nissefläter." Det gick inte att sno upp dem. Det var på ett ställe som tomten inte fick fred för hästarna. Han bodde under stallgol- vet. När det blev kväll, så löste tomten den ena hästen. Varje morgon var den hästen lös och rädd. En kväll kom husbonden och fick se att tomten höll på att piska hästen. Han fråga- de tomten varför han gjorde så. Då tala han om att hästen stallade på hans bord. "Om du flyttar hästen", sade tomten, "så får du ha hästen i fred." Han gjorde som tomten bad, och se'n fick hästen stå i fred. Jag gick bort och skulle vaka på en sjuk en kväll. Där var folk förut, så di bad att jag kun- de komma en annan kväll. Jag fick kaffe och våfflor. Blev sittande, så att det blev / sent. Så gick jag hem dit jag tjänade. När jag kom in i köket, så stod det en liten mässingsta- ke på köksbordet. Ett litet ljus brann i den. Gar- diner och allt var så gammaldags. Jag kunde inte känna igen mig. Jag satte mig på halla i spi- sen. Då skymta en liten gubbe förbi mig. Jag gick in till husfolket och tala om. "Tyst med detta i kväll", sade de. "Du skall inte gå in i köket mer i kväll". Jag fick ta en fäll och lägga mig i ett annat rum. Jag blev så illa sjuk på nat- ten. - Ett år efteråt så körde husbonden ihjäl sig. Tomten hade denna "varsel" för mig.
Tomten
Man trodde, att tomten vaktade elden. Han såg till, att ingen eldbrand ramlade ned på golvet, när familjen för någon stund lämnade rummet. Man skrämde barnen med att det fanns en tomte i skorstenen och att han fanns på ugnen.
Tomtar
I Lilltorpsgärdet (Visnums-Kil) var det tomtar en natt som höll på och skar havre. Då ropa en av tomtarna till en annan liten tomte: "Binn' å gör bånn, du lelle ***gôrvåm, så gärde' blir ***ôpskôre (uppskuret) te i ***môra (morron)!" När de byggde stall i Ränta (Visnums-Kil) så ropa dä åt ägarn att han skulle flytta det 3 alner längre i sö'r "för annars kommer de att stalla på mitt bord."
Tomtar.
Farmor stod vid spisen å värmde sig på kvällen, å då kom det en tomtegubbe fram till henne å ställ- de sig vid spisen å gjorde som hon. Vissa högtider sattes det ut gröt åt tomtarna. Det blev bättre tur i gården då. Farmor skulle fägna dem på julkvällen, för då skulle de ha som andra. I de gårdarna där det fanns tomtar, stod folk sej gott. De drog till gården, så att kreaturen höll sej tjoc- ka å feta. Om en hade fått tomtar så skulle en hålla sig väl med dem. Det gick bra om en inte nämnde dem vid namn. Så skulle en hål- la stilla en stund strax efter det solen gått ned på kvällen. Både farmor å farfar var så säker på att det fanns tomtgubbar. I sätrarna fanns det tomtar å det kunde jag höra talas om att / de hjälpte jäntorna med att se efter korna å hjäl- pa till med att hålla mjölkkärlen rena. Det är en bro över Mangsleälven på skogen mel- lan Högåsen och Flatåsen. Farmor kom en kväll å gick över där. Då fick hon se tre små gubbar som satt å metade. Hon trodde det var pojkar från Högåsen, så hon frågade, om de fick någon fisk. Då blev gubbarna tvärt borta. Det var farligt att visa bort tomtar. Om en gjorde det så kunde de komma å dra ifrån en det en hade å då tog de flera tomtar med sig. I kvarnarna fanns det tomtar. Spåren var som ef- ter ett barn som har strumporna på sig. Om tom- tarna fick något av dem som var i kvarnen så blev de belåtna, å de ställde så att det blev mjöl i rappet.
Tomtar
Det finns ett ställe i socknen som heter Ekmossen. På det stället var det så "kvällvart," så det gick inte an att ramla eller vara högljud på kvällen. För om det inte var tyst om kvällen så blev allting i husen upp- å nerpåvänt om natten. På det stället skulle de bygga en ladu- gård. Men de kom aldrig längre än att de första stoc- karna blev lagda. Allt som blev byggt på dagen, revs ned om natten av de osynliga. En kväll kom en tomte in i stugan och talade om, att där ladugården skulle byg- gas, bodde tomtarna. Tomten bad att bonden skulle bygga ladugården på ett annat ställe, så att inte tomtarna behövde få orent på bordet. Bonden var med- görlig, så när han fick veta att han gick tomtarna i vägen, så började han att bygga ladugården på ett annat ställe. Och det dröjde inte länge förrän han / hade ladugården uppsatt. Tomtarna hjälpte till att slä- pa dit stockar. Och det var ingen tyngd i stockarna när de lyftes upp på bygget, för tomtarna var med och lyf- te - fast ingen kunde se dem. Det blev tur med ladu- gården. Kreaturen höll sig granna, och det fattades aldrig foder till dem. Så var det en annan gång som han fick tomten med sig på släden till julottan. Och den gången blev han först hem från kyrkan. Tomten manade på hästen, så att det gick i "ryk-sken".
Tomtar
Tomtarna de såg ut som vanliga människor fastän de var mycket mindre och bodde inunder jorden. Ibland kunde man råka bygga rätt över där de bodde men det var inte bra. Var det en lagård som vart byggd där så trivdes inte korna. Ute i skogen fanns det också tomtar och kolarna talade mycket om att de hörde dem utanför kojan ibland om kvällarna och när det tog eld i milan eller så kunde de bli väckta av att tomten knackade i väggen påstod de.
Tomtar
Här är en gammal "tomt". Och här har och fun- nits tomtgubbar. Det var en gubbe som hette Jan Sparv, som fick en bastand örfil här på la- gårdsbacken. Han låg sjuk i många dagar efteråt. Så var det en person som blev biten av en tomtgubbe. Han blev så illa biten i pekfing- ret att det blev krokigt. "Han skulle ha komme tå slängt hanna åt tomten. Det var kväll, så han såg honom inte. Tomtarna skulle ha röd "toppmössa" Om tomtarna skulle vara goda, så fick man sluta arbetet i tid om kvällarna.
Tomtar
Karl i Revsten här i Rudskoga hade tomtar i lagårn. På kväl- larna, nnär han gick därifrån, sa' han inåt fäjset: "Ni ser väl efter mina djur i natt." Det var en som såg en liten tomte med röd mössa i Gisselbackagärdet här i närheten.