Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Åskan var trollens värsta fiende. Trollen ansågos även här på trakten ha varit fula, gamla och rika. "Rik som ett troll," säger man.
Troll
Det en hörde de gamla tala om kan en ju berätta. Det finns ett berg här i socknen som heter Hedberget, och där bodde det troll. Bönderna, som bodde där, hade besvärligt, för de fick inte ha kreaturen ute längre än till solnedgången. Kom de att gå ute längre, så fick inte folk fred för trollen. Jag tror det var farmor som hade tjänat i den trak- ten, å hon hade sett trollen, när de kom vallande med sina kreatur. Somliga troll gick före och lockade och somliga gick efter och drev på. Det var stora skoc- kar både med får och kor. Det var en bonde som hade en grann ko. Den kon hade trollen fått se. De tyckte att den kon var så grann. En kväll så kom trollen till bonden och bad att de skulle få byta till sig den kon. En gång så kom fullt med troll omkring honom och skrek: "Käre bonde, vi byta vit ko, fyra getter och femte / bocken." Bonden ville inte gärna gå med på by- tet, men eftersom han inte fick fred för dem, så tyckte han att det var bäst att göra som de ville. När bonden kom åt lagården på morgonen, så var den vita kon borta, men i stället så hade han fyra getter och en bock. Då tog han och kastade stål över dem, för att inte trollen skulle kunna ta dem till- baka. Men kon fick han aldrig se mera.
Varulv
Mor talade om att det hade funnits de som kun- de trolla på en människa, så att det blev varg el. vad slags kräk som helst av henne. Den som trolla- de så kunde inte göra det tillbaka igen, utan då skulle en annan trollkunnig göra det. Om det var en varg, som gärna höll sig intill stugorna, så trodde de att det var en människa som gick i en varg.
Trollen.
I Stallbergsklätten bodde det troll, å de var så närgång- na, att de kom ned till gårdarna om kvällarna å stal dric- ka. När husbonden ropade på dem, fick de brått, men de hade hela tunnan med sig. När folk från Stallbergs- gården var i skogen å plockade bär, så kom trollen å ropade på dem.
Troll
"Trôlla" bytte ongar med folk. Britta-Maja Sten hade två pojkar som huvudet växte på å "tonga babla i mun". De dog när de var 16 år. Det var trollen som hade bytt bort dem. Å de kallades för "bortbytingar". Trollen bodde i jord- högar å under stenar var som helst.
Underjordiska och troll
Med troll menas väsen som bo under jor- den eller i bergen. Trollen kom från bergen och fram under stenar i skogen. Så menade de gam- la här. Men nu i senare tid så har det bli- vit så att di säger troll om allt sådant skrömt. Det var trollen som ville åt barnen. Trollen gick i flock. Di hade stora magar och var så styg- ga. Sägner om hur ladugården måste flyttas, har vi hört av de gamla här. Trollen som tog hor- net visste också de gamla att tala om. Di sprang tvärt över åkern. Här på denna trakt har de trott på till- varon av "underjordiska" eller bergväsen. De bodde i bergen, under stora stenar. Berg och / bergskrevor voro inte säkra. Backfolk kal- lades di också, di som bodde i berg och under stenar. Utseendet var lik människorna. Men di var lång- håriga, klumpiga och inte så väl till växten som folk. Trollen var inte stora men jät- tarna var stora till växten. Det fanns både kvinnfolk, karlar och ungar. De var osynli- ga. Någon gång blev de synliga. Det var somli- ga människor som hade mer med dem att göra och fick se dem någon gång. Sägnen om grodan, som befanns vara en "berg- käring" och blev förlöst, är känd här. De var inte så vänligt stämda mot män- niskorna. Trollen tog och bytte till sig barn och tog kreatur och människor - blev "berg- tajne". Men Hobergsgubben, som var en jät- te /se uppteckning härom/ stod fadder för sin grannes barn och gav stor faddergåva. Övernaturliga hundar fanns. Di kallades för / "berghundar". Gjorde tre skällande i taget. Man hörde bara en åt gången. Man bara hör- de dem. Man trodde, att de underjordiska tog männi- skor och djur /"bergtagen"/. Skogsrået kunde även förvilla folk och kreatur så att de blev gående. Men då tog en sig rätt själv vad det led. Man känner till ordet "värgôbbe" = virvelvind. Med trollpacka, trollkäring, trollgub- be avsågs uteslutande en trollande kvinna eller gubbe. Med en "trôllonge" menades en bortby- ting, men också en riktig unge från trollen. Följande benämningar förekommer: bergtroll, bergfolk, bergkärring, berggôbbe, dvärgar /= bergsmed/, back- folk, underjordiska, di osynliga, "di små /: kan även var små särskilda tjänsteandar åt djävulen. Lokala benämäningar: Hobergsgubben
Svartkonst.
Den kloke gubben i Grava hade en systerson, som kallades "Vernel". Den kunde trolla. Men han va också skicklig i att spela fiol och klarinett. Emellertid var det några som tvivla- de på, att han kunde trolla och lät honom veta detta. Som de hade stått en stund, så började det klia på benen. När de kom att se efter, så hade de skorna fulla i löss. Han hade trollat dit dem.
Troll
40. "Trôlla" bodde i bergen. De skulle se efter det som var i bergen. De hade satt sig ned där det var fint och där det fanns stora skatter av silver och guld. 41) Berättelsen om bortbytingen som blev mycket gammal har inte berättats. 42. På julmorgonen hade trollen gått fram ur berget på ett ställe och ställt sig till att dricka juldricka vid en väg. Då kom det en som red till kyrkan. Han fick inte hästen att gå när han kom mitt för trollen. De kom fram med en kanna och bad att han skulle dricka. Han tog kannan och kastade ut det som var i den och red tvärt över en åker med den. Då blev trollen efter, och han fick behålla kannan.
svartkonst.
Svartkonstbok vet jag ingen som hade. Di sa’ att prästerna hade sådan. För om prästen skul- le läsa bort den onde på något ställe, så ha- de han svartkonstbok. Det var den onde som ha- de skrivit den. Jag kommer inte ihåg någon här som kunde trol- la eller hade ”töl” för sig. Folk vände sig till Gud å kom bort från sådant. Men i Mangskog skul- le det finnas sådana. Det var många finnar där å di kunde trolla.
Troll.
Mormor talade om att det fanns troll. De var under stenar och i bergen. Di hade så stor mage, långt hår och stygg näsa. Ingen var så rik som trollen. Di hade en stor kammare full med skatter. Om midsommarnatten kunde en ta skatten. Då skulle en ha en kniv med stål i och kasta över skatten, om en skulle kunna ta den från trollen.
Troll
I ett berg vid Edstorp (Visnums-Kil) fanns det troll. I Edstorp hade de en svart ko, och den tyckte trollen mycket om. Tre torsdags- kvällar efter varann hörde folket där hur det ropade: "Sex getter och den sjunde bocken för den svarte koa som står ve ***dyngdôrra (-dörren)!" De lät trollen få koa, å getterna stod allt bund- ne i la'går'n sen.
Kyrkor.
När de byggde den första kyrkan här så kom trol- len å rev ned det som byggdes på dagen. Det gick inte att få något byggt. Då hittade de på att sätta två förstfödda oxar för en timmerstock, så fick de gå som de ville. Där de stannade med stocken, där byggdes kyrkan. Inga troll kom å rev ned då.
bjäran.
”Puke” hade kärringarna i ladugården. De som ha- de en sådan i ladugården stod inte något väl med andra grannar. Han tog mjölken från andra å drog till sitt husbondefolk. Det var mycken tro på sådant förr i världen. Det var inte andra än de som kun- de trolla, som hade sådan, å de trollade ihop ho- nom. Den som hade ”puke” fick ”puksmör.” Det blev som blod i det smöret, när man skar i det med en kniv.