Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomten var la för det mesta en välkommen gäst var han var. Aldrig fanns det mer än en tomte på ett ställe. Det var en sägen att det var en tomte på ett ställe, och en gång fick bonden se tomten komma och pusta och skulle kliva över logabalken med ett halmstrå. Då sa' bonden: "Åh, du behöver inte pusta för så lite." Då sa' tomten: "Jag ska dra ifrån dej lika mycket som jag har drat te dej, ska du få se att du blir inte feter."
Tomtar
Förr i vala geck det inte ann å gäre någe ute ätter sola hadde gått ner, högg en ve va en säker om te å få höre öksa gå fast ingen va på skulbakken, det var tussen som hämnas, de tålde ej störas med buller och bråk, måste man nödvändigt göra något måste man vara tysta. En gång hade vi kört av en skakkel och skulle ut och köra tidigt nästa morgon, vi måtte göra e ny om kvällen vi gingo därför åt skulet två för att hjälpas åt, den tredje skulle lysa, då såg jag en liten tomte som gick omkring och stälde, sedan sär jag tala om det för de andra hade de inget sett
Tomtar
I granngården här hade sönerna på kvällen snört ihop säckar och gjort ett lass i ordning som de skulle fara till stan med på morron. Sen låg de i stallet under natten, och rätt vad det var började det snöra likadant, och de hörde hur säckarna åkte i backen. De tittade, men de såg ingenting. När de gått in igen började det likadant, men lasset stod allt orört på morron. En annan gång / hade två av de här pojkarna farit över sjön (Alstern) på en bal, men en var hemma och låg i ladan. Han hade repat eld gång på gång på fosfortändstickor, men sedan de andra gått såg han hur det repade eld gång på gång likadant. Han trodde det var tomtar.
Tomtar
I Trångstad här var en tomte. Han hade två bröder. En bodde i "Kolimo" (Svartviken) en i Koli- salva (Klättviken) och så en i Koliäng, det var Trångstad. Tomten i Trångstad bodde i stallet, och han talade vid hus- bonden sin. Han var med till kyrkan på julmorron, de var många körare, så kappkörde de hem. Så åt de "julmedda" i Trångstad och tomten också, sen sa han: "Ja ska säje däj, husbonn, att dä va en som hell på köre om däj, men ja va inte / sen å få ur selepinnarna för 'en." Tomten ville inte ha buller om kvällen, han kom å va söpen en gång gubben i Trångsta, men han fick en örfil så han vart liggande bå länge o väl. Det var en gumma som gick bortöver vägen bort te Björbol här i Glava. Då stod det en liten gosse, som hon tyckte, vid ett träd, klädd i grå kläder och med en grå hatt på huvudet och grät. "Varför gråter du?" sa hon. "Jo, ja gråter för ja ha gjort för möa onger!" "Din lille byting, hur skulle du dôge te göre onger," sa ho. Men då försvann han, det var en tomte det. En gammal gubbe härifrån / gården kola vid ett tjärn, som kallas Rysstjärnet. Han hade slängt vatten på milan och hade en skopa i ett kärl, då börja det klonka där, o han gick o titta om skopan slog emot något. Men då börja det spele, tomten börja spele nere i jorden så vackert, men han såg ingenting, men han gick o packa på milan. En gubbe från Ärtemark på Dalsland gick o sålde halmhattar. Han bruka ta in på ett ställe i Gun- narskog. En gång kom han dit sent på kvällen, o då gick han på logen. Så fick han höra att det körde utanför o tänkte: "Kanske det är någon som kör åt mitt håll." Det var det inte, men när körarn kom mitt för logen, hop- pade hästen över åt andra sidan. / "Ptro, hôrt (vart) ska du?" sa körarn. Gubben la sig igen på logen. Då sa det där i ett kör: "Ptro, hôrt ska du? To, hôrt ska du?" Han lyssna ett tag uppmärksamt, så tog han en slaga o slog till just där han tyckte det hördes o sa: "Töst, din djävul!" Men då sa det efter i ett kör sedan: "Töst, din sjävul! Töst din djävul!" Å till slut kom det på honom, så det höll på att kväva ihjäl honom. Han måste ut o sätta säj tills folket kom ut. En bonde hade huggit ved, o sen högg det hela natten. Då gick bonden ut o tog ved- träna o kasta dem hit o dit i skjulet. Sen dagen efter kom tomten till en granne där med bakehalla under armen o grät / o sa: "I får vare snäll o låte mäj väre här, för den där boen slår ihjäl bå mäj o ongane!" Tomtarna bruka hålla till i kvarnar också o stoppa dem ibland. Mjölnarn vid Lenungsham- mar gick ner en gång, o då hade tomten fått ena armen om vasshjulet där o höll det. De satt och åt där vid Lenungshammar en gång, o då gnov de av köttet på benen o kastade dem ner i kvarnen sedan. Men sen sjöng det hela natten: Den som ger mäj ben o inge kött på han ska läre fingre o aldri slô. Fläskeknulte (?), knulte, Fläskeknulte, knulte! Det var en härifrån som var i Norge, han såg när de / sköt en tomte där. De vill gärna sitta under stolpbodar, o där sköt de honom. Sen låg han där hela dagen, han var luden över hela kroppen. Men sen på natten kom de andra tomtarna o tog honom o begrov honom, o det var en sån gråt.
spöksägen
Om de dödas julotta i Holmedal hörde jag talas om av gammalt folk. På gamla landsvägen öst om kyrkan finns en backe som heter Djupedalsbacken. Där brukade hästarna stanna så att man inte kom fram. Då lytte man stiga av å gå fram å ta av betslet å spotta genom det tre gånger. Då fick man se det som var ivägen å hindrade, och sådant tålde inte att en människa fick syn på det, för det blev borta då. Ibland så kunde det vara en massa "tôss" (tomtar) å ibland kunde det vara likfölje. Emellertid så var det ett folk här från Fågelvik som kom körande tidigt en julmorgon. När de kom till den backen så hoppade selpinnarna ur. Då fick de se en lång rad med döda som gick mot kyrkan å hade ljus i hän- derna.
Kloka
Det bodde en klok gumma strax intill här (Britta i 'Lèllstôg'), som folk anlitade väldigt mycket, så att hon levde på den praktiken. Hon hade fått sin konst i arv från sin mor. Hon var väl inte stort mer än en meter lång, och rund som om hon varit i svarvstolen; svensk till börden. Var mkt bekymrad, hur det skulle gå med folk, när hon föll ifrån; hon bodde i en stuga, som stod "på tredje tomten" (= hade varit flyttad två gånger), vilket var nödvändigt för hennes yrke. Hon var mycket noga med att hålla sin husandakt varje morgon. På julafton gick hon omkring i gårdarna i byn och fick på vart ställe en limpa, en fläskbit och ett talg-ljus. Sedan på juldagens kväll gick bond- gummorna till henne på kalas. Det festades och söps, och Britta uppförde för sina gäster tre olika danser: "på strå", "på tallrik", och "gammalt" ('gâmet').
Tomten
Bremsola på Sättra låg i skogen å kolade. När han hade skött om milan, så lade han sig på sängen å rökte. Då kom en liten tôsse (tomte) å gick fram till ett fönster å rörde i några gamla hästskosöm. När det blev hål på mi- lan, så skrek den lille gubben "Ola" på fönstret. När han kom till milan en gång, så gick det en sådan liten gub- be å petade igen hålen på milan med en käpp. Han ha- de röd 'toppluva' på huvudet. På Elovsnäs hade de två hästar. Den ene av hästarna åt 'stött'. Bonden gick och såg efter en kväll. Då fick han se en liten gubbe sitta på spiltbacken å ta från den ena hästen å gav den andra.
Tomtar
Det var en som stal bräder från Viggetorp här i Lungsund. De blev tyngre o tyngre allt eftersom han gick, när han titta efter så satt en liten grå gubbe på bräd- bördan. Gubben hoppa ner o gav mannen en örfil, o sen blev mannen liggande sjuk ett tag. När han blev frisk, gick han fram till herrgårn o bad om förlåtelse. Vid Bergsjö hade de bra skördar. När husbonden där stod o tröska en gång, kom en tomte med ett ax o stonka så som om han haft en stor stock. "Dä va allt / nåt o stonke för," sa bonden. "Jaha du," sa tomten, "drar ja frå däj så mycke som jag drage te däj får du se." Och bonden blev fattig sedan också.
Skrock, övertro. Tydor
Gott möte om morron. En person i Töcksmark skulle till kvarnen, han mötte kvinfolk tre gånger på en dag å vände alla gångerna om å for hem igen. Men om en kvinna som hade ett oäkta barn, gick tre gånger omkring stugan, och sedan gick så den person som skulle bort, mötte henne, så var hon särskilt gott möte. Ett kvinfolk som hade förkläde på sig, var ej av de värst farliga att möta, men mötte man en, som hade en flaska att bära, var det allra farligaste. En gumma som hemtade mjölk tog en ellbrand å stack i flaskan när hon gick hemmifrån, för eljest "gick mjölken ihop" (blev tjock om hon råkade gå över ett rävspår, när hon gick hem med den. Sägner om tomtar, tussar, nissar, förgöring, jättar, troll, o.s.v. allmänt.
Syner
Jag å en till här skulle gå till ett ställe efter en mjölsäck. Då mötte vi en me- delålders människa, klädd i en grå schal med röd be- gärning. Anders, som var med mig, höll just på att berätta en historia, och jag ville inte avbryta honom, men så sa' jag: "Tyst, tyst!" Men då satte hon av åt skogen, vi efter, men hon var försvunnen. Sen tala ja' om det för en gumma här i Svenstorp, och hon sa' att hon sett henne på samma ställe. / Moberg i Jämnåsen (Visnums-Kil) tala om e historia, han var i Finnerödja och hade hittat på ett bisamhälle i skogen. De ämnade fälla tallen där bina satt, men just i detsamma sprang en liten gubbe över tomten och för- svann vid tallen. Han hade sprungit framför dem på ett litet avstånd, men de tänkte just inte på det, för- rän han försvann vid tallen.
Tomtar.
Mi mor tala om att far en gång va ute å plöjde, å dä le så, att solda hade gått ner. Då kom dä en liten tomte te honom å befallde att han skulle fare hem mä hästen å inte gå där å söle ätter solnedgången. Far ble rädd å for hem genast. Dä va en alnshög gôbbe mä rö mösse å tôfs. Dette tala mor om månge gånger å förmana oss att vi inte skulle få bullre änne väsnes ätter dä sola gått ner. Ho hade bestämt tro på att dä fanns tomtegôbber. Ho va född 1810.
Tomten
Vet sagesmannen vad det är för väsen som bruka hålla till i stall och ladugård? Svar: ”tomtegôbbar vetja”. Dessa brukade hålla till i stallet. En kunde råka på dem var som helst. Mor såg en som kast sig över en grind. Se’n blev han osynlig. Det var en liten gôbb- en aln lång. Han hade ett rött trasknyte i ena handen. Det fanns allt fler som sett ”tômten”. Det var på ett ställe di had två hästar i stallet. Den ena hästen var ständigt så mager och orkeslös. Den andra var fet och frodig, så att det sken av honom. En kväll, när husbonden skulle ge hästarna nattfor så fick han se en ”tômtegôbb”. Husbonden kröp i en vrå och låtsas inte se honom. Tômten gav den ena hästen full krubban med hö, den andra hästen tog han från de strå han hade i krubban och gav den feta hästen. Se’n tog han en piska och slog den magra hästen så mycket han orkade. Då gick husbonden fram och frågade varför han bar sig åt på det viset. Du kan gå med mig ned och se hur det ser ut där jag bor, sade tomten. De gick. Så skulle husbonden bli fägnad. Då började det rinna ned från taket. Nu ser du, sade tomten, hur svårt jag har det. Så fick husbonden flytta hästen i ett annat spilt. Sedan vart båda hästarna lika vackra. Båda hästarna stod ryktade och fina på morgonen. ”Tômten” var vid pass en aln lång. Han hade grå hatt på huvudet. Men alla var inte lika klädda. Somliga gamla sa att han hade en röd toppluva på huvudet, andra att han hade en grå hatt. Det var några flötare som höll på å flöta timmer på Kristi himmelsfärdsdag. Då satt det en sådan gôbb på timmerflôten. Di trodd att han visade sig för att di flôt timmer den dagen. ”Tômten” var beskedlig om en var beskedlig mot honom. Han fick traktering om julkvällen. Han kom då å ville ha av julgröten.
Tomtar.
nedgång också, men det skall man väl aldrig höra talas om, att de gör på något annat ställe. I det gamla skolhuset i Gettjärn "gick det också efter" om kväl- larna. En gång när de de hade skurat yttertrappan, sedan det hade blivit mörkt, så höll det på och skurade där hela natten. Berg i Västerrottna var också ett sådant där ställe, där det "gick efter" så att det var rent bedrövligt. De sade att när det gick efter så där så berodde det på, att det bodde tomtar inunder, och att de inte tyckte om att bli störda på kvällen. Men jag tror inte på några tomtar. Fast nog har jag sett en sak, som såg konstig ut. Det var när jag sågade i Norrland. Jag var ensam ner i undersågen på Vivsta varv och skulle stoppa ramen, och då fick jag se en liten liten gubbe i svart och vitrutig rock, men han blev borta där. Det har jag aldrig kunnat räkna ut vad det var. / Nog är det mycket som är oförklarligt. Mor min hon var född på den här gården, det var 1806 förresten. Då var det en annan stuga, som stod litet söder om denna. Där fick de aldrig ha någonting bullersamt för sig efter klockan åtta på kvällen, för då fick de ingen fred. En kväll tog ungarna sig för med att leka och dansa på kvällen inne på köksgolvet och mor var med och ledde dem för hon var äldst. Hon var väl en tolv – tretton år. När de hade hållit på en stund så bräkte det till, alldeles som en get bräker, bakom ett hörn- skåp, som de hade stående där. På morgonen efteråt var mor alldeles svullen och tjock över hela kroppen. De andra syntes det ingenting på. Hon fick det värsta straffet, därför att hon var äldst och skulle ha bästa vettet. Men morfar blev tvungen att sälja stugan därför att de inte kunde få röra sig som de ville. Och så byggde han den här. Den gamla sålde han upp till Lysvik och där står den än. När de höll på och byggde denna så var den som köpte den gamla på väg ner till "Åmbergsmaten" på natten och då såg han att det gick en liten liten karl med en stor klubba på axeln uppe på byggnads- ställningarna till den nya stugan. Tomtarna skulle i allmänhet vara