Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Två tomtar slåss.
Esbå gårds tomten och Tyris tomten slogos en gång. Esbå gårds tomten slog med en dyngsläde, och Tyris tomten hade harven. Tyris tomten vann. Så sålde Tyrisen tomten till Gumbacka. Och Gumbackarna lära ha kört efter honom i tre onsdagar efter varandra. Tredje onsdagen lär han ha följt med, eftersom hästarna voro så våta, att fraggan tippade bara, när de kommo hem.
Tomtar
Tomter hade de mycket att styra med. Det hände sig vid Högforsen, medan smedjorna var i gång där, att de såg tomte rätt som det var. På vintern brukade smederna smi till långt fram på kvällarna. På den tiden hade de eldvakt vid smedjorna. Den skulle ut och blåsa i lur klockan ett var natt. En natt såg denne eldvakten en tomte med käring, som gick in i en smedja. Eldvakten smög sig att se, vad de skulle ha för sig. Då såg han, att käringen födde ett barn i smedjan. Tomten löga barnet i en balja. När han hade lögat barnet, så frågade han, vart han skulle göra av lögvattnet. "Kast i gluggan som stått öppna i natt", svarade hon. Då kastade han vattnet i ögonen på eldvakten. Han blev blind efter den dagen.
Tomtar
En bonde hade fyra hästar. Det hände alltid att de stod löddriga av svett på morgonen. En kväll gick bonden till stallet för att se, vem som kunde vara där och ställa med hästarna. När han hade stått där en stund, så kom en tomte och lade ner ett spöknippe, och så talade han om, att han skulle slita ut spöen på hästarna. När hästarna fick se tomten, så blev de alldeles vilda. Då gick bonden fram till tomten och frågade, varför han betedde sig så mot hästarna. "Jo", svarade tomten, "de stallar på mitt bord varje dag, så jag får inte nytta av varken mat eller dryck, men om du lovar att flytta stallet, så skall det inte lita nöd på dem". När bonden hade flyttat stallet, så fick hästarna vara i fred.
Tomtar
Här vid Kilsbyn (Visnums-Kil) hade de tomtar. Det var en lagårdskarl som såg dem på stallrännet, de ryktade hästarna och hade ett ljus i näven, och det lyste som om det skulle lysa ur tumä'en (?) på dem. Men det skulle vara i ordning i la'gårn, annars var det inte bra. På ett ställe där de hade en tomte såg de att han hade en så sliten rock. Då la' de till honom en ny, men sen ville han inte arbeta för att inte rocken skulle / bli förstörd. Det var en tomte som kom med ett rågax och slog det i ladan och stånka. Då sa' husbonden där till honom: "Dä va allt nå't å stånka för." "Ja drar ja frå däj lika mycke som ja drage te däj så får du se åcken kar du blir," sa' tomten.
tomten som fick kläder.
I övra Erikstugan i Önnerud i fryksände var man besvärad av en tomte under nätterna. Han härmade efter folks arbete. En gång före jul, när baket pågick, sysslade tomten nattetid med mjölet. Så kommo skräddare till gården. Man beslöt nu att göra honom en rock och lägga fram den på bordet, så att han skulle finna honom på natten. Tomten satte rocken på sig och strök med händerna över tyget och sade: "Fin gosse, aldrig sålla Grållas mjöl mer."
Intervju med Gideon Carlsson och Per Reinholdsson
Forts. på föreg. (Bra). Forts. på föreg. (Något brus). G.C. berättar om smeden Lökes marknadsfärd (=innehållet i kap. "Marknadsfärden"; G.C.:s bok "Smeder", Stockholm 1946, sid. 108-119). - (Bra) Avslutning på föreg. G.C. berättar om smeden Engmalms utterjakt. Forts. på föreg. P.R. berättar för R.B. om nöjen, frieri, sängplatser m.m., danser och slagsmål mellan smeder och bondpojkar, det äldre Storfors P.R. berättar om det äldre Storfors, mathållning (inpass av G.C.). P.R. berättar om mathållning (m. inlägg av G.C.), avlöningssätt o. avbasning (P.R. och G.C.) G.C.: tomtar, P.R.: en älgjakt, tomtar och oknytt, G.C.: Tall-Maja vid kolmilorna (Bra) P.R.: tomtar; G.C.: hjulgubbar, synska personer; P.R.: Lucia, påskkäringar; G.C.: kolaren och de underjordiska, Källtorpsgruvan. (Bra) G.C.: forts. om Källtorpsgruvan (kyrkklockor, gumma lånar silver), folklig läkekonst (knarren, vårtor, utkastning - inpass av P.R.), få kor att gå hem, P.R.: om botande av ko.
Tomtar
Min far såg en tomte vid färgstället en gång. Han fick se denne lilla gubben springa utmed stranden. Tomten hade bara ett öga mitt i skallen. Ansiktet var hårigt, men ur ögat lyste det som en skarp lykta.
Tjänsteandar
(Hus- och gårds) tomten. "Tomtegôbben" var en aln lång. Han visade sig som en människa. Det var inte tal om annat än man- liga tomtar. De tomtar som de gamle talade om ha sett var klädda i byxor. Efter som gammalt folk be- rättade, för jag har inte sett någon, så skulle tom- ten vara klädd i röd "toppluva". Den hang ned på ryggen med en tofs och var stickad av rött ullgarn. Rock och byxor av grått vadmal. Rocken gick ned till mitt på lårbenet. Byxorna räckte till knäna. Strum- porna var röda el. gråa. På fötterna hade han som träskor med långa spetsar. Pipa vet jag inte att han hade, men nog brukade han tobak, för det var gamla som lade tobak i stallet, för att han skulle ha. De gamla höll före att tomten hade / bott på en och samma tomt i all tid, så han skul- le vara väldigt gammal. Å han flyttade inte om inte de kunde hitta på å göra något sär- skilt mot honom, så att han blev tvungen att ge sig till ett annat ställe. Har inte hört talas om att han uppträdde naken. När det var tal på honom, så beskrevs han med kläder på kroppen. Han hade två ögon som män- niskor. De lyste så "vasst" i mörkret. Han var osynlig. Alla sådana väsen var osynliga. Ibland visade de sig. Men det var bara vissa personer som kunde få se dem, för jag hörde talas om att flera personer varit i sällskap, men bara en av dem fick se tomten. Den som fick se tom- ten skulle hålla tyst å han fick inte tala om det förrän dagen efter. Såg en skrömt, vad det vara må, så skulle en inte nämna nå- got förrän morgonen därpå. Det skulle vara så farligt. Tomten uppehöll sig i husen. Han kunde hålla / till var som helst på gården. Han"vakade" över allt. Mest höll han sig i stallet och lagården. Men han var också i ladan och på logen. Om de var på logen å tröskade på kvällen då fick de höra tomten tröska hela natten. Bullrade någon i stall eller lagård eller svor el. slog dju- ren, så blev tomten ond. Han gav örfilar. Min farfar skulle väl inte annat veta när han kom till stallet en kväll å rappade på hästen för att han stod i haverlådan å åt. Då fick farfar en "settôpp" för örat, så han kunde knappt ta sig ut ur stallet. Benämningar på tomten: "tomtegôbbe, tomte, tom- tefar, han, nisse. Olika namn med avseende på uppehållsplatsen: "botomte, staltomte, hustomte". Vet inte hur tomten var. Ibland var han ond å ibland god; det var allt efter som de kunde med honom. Var det fredligt folk på gården, så trivdes tomten å då ställde han med kreaturen så att de fick foder både natt och dag. De stod / och åt "stött". Det var allt som bra att ha tomte, för det blev så drygt i ladan å kreaturen höll sig tjocka å feta. Men somliga tyckte inte om honom ändå, för de menade att han var något ont som inte skulle vara. Å att detta väsen fanns var allt de gamla så säker på. Var det någon som sade emot dem om det, så blev de onda. Far hade hört av sin far att det var på ett ställe fodret var så drygt. Husbonden visste att han ha- de tomte. En kväll gick han å ställde sig på "lur" i ladan. Tomten kom å kastade ner ett par ax från ryggen å pustade som om han hade haft en stor börda. Husbonden tyckte inte det var något att vara trött för, så han sade: "Dä va allt nô å pus- te för dä". "Dä kan du säje", sade tomten, "när ja' får dra bort från dä så mö som ja' ha droge hit, så ska du inte vare så stor i mu'n". Den bonden blev utfattig. Det gick utför å utför med honom. I Tobol hade de en tomte som hjälpte till att sikta mjöl. Han höll till i boden. När de ville ha något / mjöl siktat så satte de dit sikten å mjölet. På mor- gonen var det färdigt. En gång hade matmodern där fått se tomten. Han var så "fillite" (trasig) så det var inte annat än trasor han hade på sig. Då syd- de hon en grå vadmalsdräkt åt honom å lade innanför boddörren. På morgonen när hon kom till boden, så hade tomten de nya kläderna på sig, å då sade han: "Grann gôsse sekter inte mjöl mer". Han kunde ställa till med "rammel å oväsen" om nat- ten, men det var inte farligt bara en höll tyst om kvällarna. Han tyckte inte om "blacka" hästar. Han tyckte inte om att främmande häst kom i stal- let. Den gick lös på morgonen eller var utsläppt på backen. Tomten fick mat om julkvällen. Ännu medan jag var barn, hörde jag talas om att somliga satte ut mat å honom.
Tomtar
Vid Lövsta fors finns det "tôsser" (tomtar) förr i värl- den. De bodde under husen där. Men så flyttades husen därifrån å då flyttade tomtarna, folk hade hört att de grät när de flyttade. Det var som när små barn gråter. De flyttade till Högkullberget vid Månserud.
Tomtar
Björnsven var utsatt för tomtegubbar. En gång såg han en tomtgubbe på taket. När tomten fick se Björnsven så gick han så försiktigt ned för väggen, sen sprang han in i källaren. Björnsven skyndade efter med en hammare. Den slog han med runt om i källaren. Han trodde att han skulle orka slå ihjäl tomten. Men då gick tomten åt lagårn å där hade han strypt den bästa kon. Sen var det aldrig tyst i källaren om nätterna.
Tomtar
Där det fanns gamla hus, hade de tom- tar (tomtgôbbar). Bonden hade då en sä- ker stallgut. Om han dröjde länge borta på kvällen, så behövde han inte se till hästen, ty det vara vanligen så att tom- ten hade försett hästen med foder för natten. Mor talade om, att hon var till ved- skjulet en kväll efter ved. Så snart hon lagt ett vedträ på armen, så ramlade det tillbaka i vedhögen igen. Hon blev arg, så att hon svor till. Men då fick hon en "örfil" så att näsblodet loss- nade. Hon trodde säkert, att det var en tomte som "strök till" henne.
Tomtar
Jag tjänade när en bonde. Han hade en gång drömt om prästerskapet och en ”tomtrå”. Den gubben hade ”tômter” som gick i stallet. Om gubben inte stängde stalldörren, så blev den stängd ändå. Tomten ryktade hästen, gav honom mat och var vänlig mot honom. Om julkvällen så tog han med nô hôrt av maten i en skål och ställde i stallet. Det var meningen att tomten skulle smaka på det om julnatten. Det var på ett ställe som drängen fick se en tomte som satt på en grind. Drängen hade bössan med och han tog och siktade och sköt på tomten. Men han fick skottet i ansiktet på sig. Det gick inte att skjuta tomten. Tomten hade röd luva på huvudet. Han hade skägg över hela ansiktet. Han var med i skogen vid milan. Där fick han tobak av kolarna för att han skulle vara pass upp med dem.
Vättar
Det är ingen skillnad mellan tomtar och underjordiska här på trakten. Man sade "un- derjordiska" för att inte behöva säga tomte. En och annan säger "tuss" om tomten. Di var så små och därför fick de heta "tuss". Varken vätte eller vitra har jag hört talas om här. Med "de osynliga" menas först och främst tom- te. "De osynliga" och "underjordiska" är namn på ett och samma. Ibland sa en "di osyn- lie" och ibland "di unnerjordiske". Gastar, lyktgubbar och vanliga spöken hörde till det osynliga. Tomten var under julbordet. Tomten fick mat om julkvällen. Jag vet / inte att han blev fägnad någon mer gång på året. - Tomten kallas också "jol- gôbbe". - Alla dessa "osynliga" eller "under- jordiska" hörde till "Lucifärs släkte", De fick inte vara synliga. Men folk som har ett sjätte sinne eller kunde "se mer än andra" - fick syn på "di osynlie". När de döda komma hem på julnatten så antar en att det endast är sådana medlem- mar av hushållet, som dött det året.