Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skrock och vidskepelse
Maten skulle stå framme hela jula, å alla som kom så skulle di äta, annars »gick di ut mä jula», sa di.
Julens förberedelser
När ja' tänker på di julera som ha vôre å valles dä geck te då, så blir allt skellnan stor i jämförelse mä valles jula fires nu för tia. Di rusta te jula då. Dä va ett stök som kunne börje näre på en hel måne före jul. Julegrisen skulle slaktes å så nô ane djur, som ett får änne te å mä e ko. Fanns dä planer te skulle dä vare fårepölse te jul. Den gjordes allti go'. Potätekôrv, hackkorv å fläskkôrv va också julmat som fanns på bole te jul. Så skulle grishôve vôre på bole om jula. Bakinga å brygginga va också omfattane te jul. Ljusstöping förekom unner äldre tider i alle hem. Ja' skulle ville ha alle di ljusa som ja' ha vôre mä å stöpt.
Trettondedagen och Knut
När de bakade till jul så brukade de baka en liten kaka ("stomp") åt var och en av barnen. 'Stomparna' la- des i en hög på bordet. De fick inte ätas upp förrän tjugondag Knut. Då fick barnen kalasa på 'julruvan' (?).
Julens mellandagar
Mellan annandag jul och tjugondagen hölls kalas i stugorna. Då bjöd grannarna varandra till sig. Å des- sa kalas varade hela natten. Både dans å lek före- kom då. De äldre karlarna satt å pratade om histori- er el också så spelade de kort. Brännvin förekom å det var många som tog för mycket så att de blev liggan- de till dess de sovit ruset av sig. "Tjugneda Knut ska en danse jula ut." Då brukade både unga å gamla samlas på ett ställe å ropa å dansa så länge det fanns något kvar av julbränn- vinet.
Märken o tydor till julen.
Dä ha vôre ett gammelt marke att så mång- e da'r som dä lena (= töade) före jul, så månge da'r skulle dä komme te å regne före messommer. Som vädre va om juldagen, skulle dä bli unner förste månaden på åre. Sken sola om juldagen va dä marke te att dä skulle bli ett gott år. Om dä blåste om julnatta, så ha di mena att krige å stordö'n skulle komme. Va dä vackert vä'r menna jula, så skulle hele åre bli vackert å tvart om.
Julafton
Något fick lov att vara kvar på julbordet hela helgen, och ingen främmande fick gå igen utan att ha fått kaffe, då bar de ut julen. Bröd, dricka o nå "***sôgel" (sovel) skulle stå framme.
"Löcknek"
De tog undan e "löcknek" (lyckonek) åt fåglarna och la' oppe vid taket i ladan till tack för skör- den under året. Om fåglar- na fick den vid jul skulle det bli tur med skörden även under nästa år.
Såkaka
I Grava brukade de ha ett bröd på julbordet som de kallade jul- bock. Det åt de inte upp på julen, utan de grävde ner det i sädesbingen, och där fick det ligga tills de skulle så. Då blötte de upp det i dricka och delade ut det till såkarlarna. Här har jag inte hört talas om den seden.
Vårarbete
När det bakades till julen, så bakades särskilt bröd som skulle vara till "bolkern". Det brödet skulle ligga till trettonhelgen. I den högen skulle det vara "stomp", siktad kaka, vörtlimpa och "såkaka" samt en ost. Sedan skulle det vara en liten "julhög" till var och en vid bordet. Den stora högen skulle stå mitt på jul- bordet hela julen över. "Såkakan" fick inte ätas upp. Den skulle grävas ned i sädesbingen. Inte förrän första sådagen på våren fick den ätas. Hon var hård då. Men det fanns både dricka och brännvin att blö- ta den i, så det gick bra. Kakan skulle ätas upp ute på den åker som såddes. Hästen fick också en bit av den.
Husdjuren
Det fanns ingen julkväll eller julmorgon som hsä- tar och kor glömdes. Hästarna fick särskilt tunnt bröd som bakats till julen. Om husbonden tyckte om brännvin så doppade han brödet i brännvin eller hällde han brännvi- net på havren. På julmorgonen fick hästen brännvin för att han skulle springa bra till kyrkan. Korna fick både bröd, smör,ost o gröt. Det lades i höet eller havren, som de fick. Det var för att de skulle trivas och ge ifrån sig bra under nästa år. Varje ko, skulle höra att det var jul "Ät väl, trivs väl, lägg hullet på sena och märgen på bena, för det är jule- kväl i kväll".
Julafton
En ska koke så mö på julafton, så att en har å dä till midsommarafton, sa gammalt folk. På bordet hade vi en "julhög" medan julen. Det var en hög av allt slags bröd som var bakat till ju- len. Den största kakan låg underst. Det var som en krans i kanten på den. I mitten var det som en stjärna. Se'n låg det två kaker på den. Det var di en skulle ha till ploganna. Den finaste av di kakorna gömdes i såsbingen. Den andra skul- le en äta av och så kasta en ut smulor av den, så att fåglarna skulle få. Det skulle bli god skörd då. Så var det "stumpar" i hö- gen och "bockar". - Barnen fick var sin hög. Och det var av alla slagen i den.
[saknas]
Julhögen skulle ligga på bordet hela julen. Det var av alla slag som bakats till jul samt julosten. Så var det en liten hög till varje barn. Det var bakvärk av alla slag i de små högarna också, men de var i mindre format. Först lades en stor kaka mitt på bordet. Det var en råg- brödskaka. Se'n de bättre kakorna på den. Runt om på kakan lades småhogarna. På kakorna i mitten lades en jul- bock, som var bakad av vörterdeg. På den ett litet S av vettebröddeg. Sen julosten på det. Förövrigt satte man kött, fläskskinka, korv, juldricka och brännvin på bordet. Det fick inte länsas förrän tju- gondag-Knut.
Julafton
På julkvällen skulle alltid djuren ha sin lôknek (sädeskärve). Det var mor som gav dem den, och hon läste då följande för varje djur: Första kväll, av jule, är vår Herrans kväll i kväll. Ät bra, trivs bra! Någon julgran hade vi aldrig, och ingen an- nan heller, som jag kan minnas, då jag var barn. De kommo till längre fram. Men mat satte man alltid fram åt tomten. Julmaten delade mor alltid ut på jul- afton och var och en fick sin hög, som skulle / räcka hela julen. Hit hörde naturligtvis ej gröt och sådant, utan var det olika sorters bröd, korv, fläsk och liknande, som kunde stå sig. Vi hade alltid gott om mat i mitt hem, men för övrigt var det mycket fattigt i socknen. ______