Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Väderleksmärken
Om Anders braskar, så slaskar jul - om det var frost på Andersdagen skulle det bli milt till jul. Om stubben bär hatt Andersmässenatt, då skulle vintern vara till vårfrudagen. Julasummer och påskavinter - om det var gott väder till jul skulle det bli kallt till påsk.
Julfirandet 1
Mor, 87 år, lever än, har talt om att de alltid skulle ha in halm i stuvan, i den låg gubbarna och sprattla och söp kasta krokben och drog fingerkrok. Under julhelgen skulle bränvinsflaskan och supesglasen stå i fönstren till tecken på att om någon kom blev han fägnad. Juldagens morgon skulle mor och far alltid se i askan om det var någon fot där, var den vänd utåt rummet blev det dödsfall det kommande året men var foten vänd inåt muren blev det tillökning i familjen. Det var en ceremoni som de var noga med överallt. Natten mellan julafton och juldagen fick ej någon mat tagas från bordet utan det skulle stå dukat / K Rodin Ryd julfirande 2 hela natten. Traktens befolkning köpte sitt brännvin om jul på Karstorp av patron, ransonen var alltid 6 kannor, den som köpte mer var en fyllehund och den som köpte mindre var en snåljåp. Förvaltare Wäster dela ut drecken, och sen gick folket och önska patron själv god jul. Julotta var det kappkörning från julotta, den dagen hade bönderna bästa hästen för för den som kom först hem fick först in grödan. Alla bönder hade brän- vinsplunta med sig och God jul önskade de varandra i vapenhuset, då de tog julasupen. Brödet till jul var julalev vörtbröd och sikte- bröd. Julaleven såg ut så här: (Illustration) vörtbrödet och siktebrödet var kakor men utan hål för det skulle inte träs på spett. Julaleven rödes ej den skulle liggga som pryd- nad på bordet. / K Rodin Ryd julfirande 3. Om drängen eller pigan skulle besöka sina hem fick de två taljljus med sig samt en julalev. Men inte förrän efter 20dagknut, till dess låg det på julabordet. Ingen fick gå från ett hus utan fägnad, då bar han ut julen. Om de var aldrig så fattiga så bjudde de åtminstone på en korvbit eller ett glas dricka. De kunde hämta tillbaka dem om de gått utan att bli bjudna julen fick de ej ta med sig Med julelekar roade de sig mycket, de bar in huggekubben i stugan och på den skulle den av gästerna som kom sist sitta. Julabocken den dansade de med och hade roligt. Taklampor fanns inga men en gubbe i Dälderna gjorde bleckkronor, som de hängde i taken. Alla bröspett risades med ärthalm. Tredjedagjul hade bönderna sin sista / K. Rodin Ryd julfirande 4. byastämma och då bestämdes angående vargskall, snöplogning, skoggshugge och vägamärkning samt märkning av vintervägen den gick över Karstorpssjön och skulle utmärkas med eneruskor förr fick ingen gå den utan på eget ansvar.
Årsgång.
De skulle gå tre torsdagsnätter före jul avig omkring kyrkan och till sist upp och ta i klockorna. Det kallte de års- gången. Då skulle de få se allt, som skulle hända på året. Men se, det var inte värt de sa nånting, för då fick de ingenting se - Det var likadant som de gick runt husen julafton om kvällen. Om de gick ut, när de satt och åt kvällsmat, och de fick se nå- gon, som satt huvudlös vid bordet, skulle den dö på året.
Vårarbete
Vårkaka. Min far var född 1834. Han hade aldrig tilläm- pat det. Men i hans föräldrahem brukade de baka en vårka- ka om jul in på 1860-talet. Den var av bättre bröd; det var nog korn. Öka eller oxa' skulle alltid ha den första beta de var ute och harvade om våren. Och folket med skulle smaka på den. Hade de glömt så på en fläck, så var det en gästabuds- fläck. Det skulle bli begravning eller bröllop. Ingen kringgång kring åkrarna under sång och bön.
Vårhalvåret
Om Lilla julen hade man kalas, med ungefär samma maträtter som om julen. När Peter Katt slängde den varma stenen, så blev isarna osäkra. Om det var frost på 40 martyrers dag, blev det frost i 40 följande nätter. Om Erik-dagen hade man det talesättet, att när Erik ger ax ger Olof kaka. Var det skiftesam väderlek på Trefaldig- hetssöndagen, ömsom regn och ömsom solsken, så skulle det bli vackert väder. (när?)
Trösken
Förr i tiden tröskade man med prägel (=slaga). Man tröskade mest före jul från kl. fyra på morgonen, men trösken skulle vara slut senast i slutet av februari eller i början av mars. De som inte slutat till Vafferdagen var riktigt då- liga människor. Då man tröskade skulle man hålla takt. I allmänhet var man fyra i ett lag, "man tröskade fyra". Man hade både dubbla slag och lätta slag dessemellan.
Varulv
I Vänga hölls ett halvtjog vargar, de kallade dem Vänga svin, för man fick inte säga vargar, för då kunde de bli folk. De trodde, att de var förtrollade människor. Det var på en bondgård en sugga hade grisat•på julafton. Och det var en unge, som var självdöd. Och den smågrisen slängde bonden ut genom måkegluggen. Då stod där en tasse, och han tog grisen och åt upp den. Men nästa julafton kom det en till bonden och tacka honom för "steken som han fick i julas." Då var det vargen, som blivit en karl.
Trettondedagen och Knut
Om trettne gick stjärngossar. Men det minns jag inte förstås. 1888 var jag i stan i Annedal. Där gick pojkar med stjärnor. Det skulle vara Herodes och Herodes dräng och Judas med pungen. Så skulle de sjunga en stjärnevisa. Om den förste som kom på besök om Knut var lång skulle hören bli lång, men var det en kort blev hören kort. Om Knut skulle de dansa jula ut. Då togs halmen ut och julgranen. Och då fick barna äta upp sina julehögar, men då var de så smutsiga och hårda.
Trettondedagen och Knut
Kvällen innan Knut gjorde de en gubbe, de kallade Knu- tagubben, och reste upp utanför dörren på något ställe och knappa te (knackade) lite på dörren. Kom folket ut och finge se gubben, bôre de den till en annan dörr. Det skulle betyda, att de hade julat ut, att de inte hade något kvar (av julmat och dricka). Han var utav halm och gamla kläder och hade en tom butelj i fickan. Det är 30-40 år sedan de slutade gå med Knut här på trakten.
Julneken
Neken åt fåglarna, "julneken", skulle opp klockan elva på julafton. Den sattes på en stör, i ett träd, eller också kvistade man av en liten gran så, att endast några kvistar voro kvar i toppen, och så satte man neken i den. Denna sattes då upp vid boningshuset. Men de kunde också trä neken på en stör i gärs- gårn. Neken var för fåglarna. Den satt kvar till påsk, för att "julen vara till påska." Men jag vet inte att de gjorde nåt särskilt med den när de tagit ner den.
Annandag jul
Till jul sattes opp granar vid dörrar och portar, och natten mellan juldagen och annandagen var ungdom ute, pojkar, som kunde stjäla de granarna och sätta opp dem vid ett annat ställe. Det var förfärligt generligt för den, som blev av med granarna. Ibland tog de nya granar i skogen, barka dem nästan ända opp o satte opp dem vid ställen, där de särskilt ville hedra folket. Då fick de också förtäring, när de satt opp dem.
Annandag jul
Att de red omkring annandag jul, det såg jag aldrig hemma i Kölingared; det var borttaget där. Men i Velingebyn (i Velinge soc- ken) red de Staffan och sjöng Staffan var en stalledräng, och de var och fora' och måka i ladugårdarna. Hävde in så mycket göd- sel, så korna kunde inte röra sej, och fora, så de kom inte till att vända sej i båsen. Stjärngossar har inte gått varken i Kölingared eller i Velinge så länge jag minns. Det var mer i städerna.
Dans
I äldre tid var icke dansen tillåten i den utsträckning, som den är i vår tid. Böndagar och och vissa större helgdagar, såsom jul och påskdagen fick icke dans förekomma. En kronjägare hade stämt en bonde mellan bergen i T. för olofligt skogghögge. Bonden i sin tur. stämde kronjägaren för att denne hade upplåtit sitt boställe för dans en böndag. Båda fick plickta, men kronjägaren mest. Detta var i mitten av förra århundradet