Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Svartkonst
Stål och silver anvädnes mot troll- dom, även hästskor och yxor. Man bar stål- bitar på sig för att vara skyddad. Bara man hade en nål på sig i kläderna, så kunde den skydda en från att bli bergtagen. Nålen sattes i barnkläderna.
"Hobergsgubben"
Det var en trollgubbe uppe på landet. De kallade honom Hobergsgubben. De bad honom förstöra kreaturen för andra. "Ja ska la ge dom ett skott," sa han och när de som rådde om dem kom hem, låg kreaturen döda i lagår'n. Far kände och talade med en, som hade varit med när de slog ihjäl Hobergsgubben. Han talade om det för far. Då samlade hela socknen sig ihop. De slog honom, men de kunde inte få död på'n, förrän de hade fått blod av ho- nom. Då var det en, som slog honom i huvudet med en ### (stång i ett ### [= öppning i en gärdsgård med stänger, som skjutas för i stället för grind]) och de fick blod, och då fick de livet av honom. Men det fick de straff för. Ingen fick livstids straffarbete. Den, som slagit blod av / gubben, fick mest. Men för trolldom får de inget straff, det drar de aldrig inför domstol.
Husdjur
När de klippte fåren, skulle de alltid lämna en liten sudd av ullen kvar. Men jag vet ej varför det var. Farmor sa' alltid, när vi klippte fåren: "Räven tar sitt osaltat." Men jag vet ej, vad hon menade. De skulle baka ett bröd till jul, som kallades "julaleven". Och den skulle de gömma till våren, och då skulle alla husdjuren ha av den, korna skulle ha, när de släpptes ut, så att ingen trolldom bet på dem. Jag såg på ett ställe här, där de baka en sådan, det var en stor, rund kaka, och så trillade de opp degen runt / om, så att det blev som öron runt kanten. Och sedan skulle korna ha varsitt av de öronen, när de släpptes vall. Det var en käring, som vi köpte mjölk av hemma i mitt föräldrahem. Innan vi fick mjöl- ken, så släppte hon i litet salt i den och ett litet eldkol. Vi hade en bäck att gå över på vägen dit, och detta var särskilt farligt, det skulle hennes kor kunna ta skada av.
Växter
Legenden förtäljer, att när vår stammoder Eva fördrevs ur paradiset, bad hon få taga sig några av de växter som funnos där. Detta beviljades henne icke, men när hon flydde för ängeln med det blixtrande svärdet, fick hon tag i en kvist av ett träd. Det var en rönnkvist, som hade bär, vilka hon sedan planterade i jorden. Rönnträdet ansågs därför heligt. I de "trollpåsar", som man medlade på olika ställen, så- väl i boningshus som i ladugården och t.o.m. stundom har på sig, måste det finnas stickor av flygrönn för att vara riktigt effektiva. I dörrtröskeln borrade man ibland ett hål, i vilket man sedan slog en träplugg av flygrönn. Något ont väsen vågade ej gå över detta Ingen häxa eller trollgubbe hade makt över flygrönnen. / Vid en rättegång var det en trollkvinna som ombads visa prov på sin trolldom. Domaren bad henne stanna tolv par oxar, med vilka man plöjde på en åker därintill. Ögon- blickligen stannade de elva paren. Domaren frågade då, var- för ej det tolfte paret stannade. "Nej," sade gumman, "det är tvillingoxar, och över tvillingoxar, flygrönn och torsdagsbarn har varken jag eller någon annan makt." Flygrönnen var således något som ingenting "bet på."
Trolldom
För att inte onda människor skulle kunna förgöra hus- djuren skulle man ta en levande huggorm och lägga den i en flaska med mjölk samt gräva ner den under ladugårdströskeln. Kvicksilver skall man bära i kläderna då går inte lössen på en.
Trolldom
Finna ä rekti't trollpack. Dä kom ena finnakäring te en gård. Först geck hu' på dasset å sa: "Allt dä goa som går här ur i år, dä ska' komma te mora kärna i år". Å se'n geck hu te lagårn å sa': "Allt dä goa som går här ur, dä ska' kom- ma åt mora kärna i år".
Trolldom.
Göta Lena ve' Falköping kunde göra mycke' ont. - Dä va' här i Nykyrke, när bana' geck (järnvägen byggdes). Då va' dä två rallare som gick å skämta mä två töser på ett ställe, men se'n drog di sej tebaka å velle inte bry sej om dom. Då gick den ena tsa te Göta Lena å ba' henne ställa en sjukdom på den pojken, som ho' hade velat ha. Rallara skakta ut i en stor håla. Då kom dä ett trollskott, som va' ämnat te den pojken. Men han hade ena synål i kläderna. Då träffa' dä inte honom utan en annan, en knekt som va' hemma här på skogen. Han ble' så orkeslöser, så han orka' aldri' göra ett dagsverke mer i all sin ti'. Di geck te Göta Lena, men ho' sa': "Dä som ä gjort ä gjort." Ho' neka inte för't, men ho' kunne inte göra om 'et. Knektens hustru talte om detta för mej.
Trolldom
Jongslätten (från Ljungslätt i Stora Lundby) hade en såg. Han gick ifrån ett slag och lät sin tröja ligga kvar. Då kom Kö-Olle in i sågen och tog tag i tröjan. Men han fick stå där med tröjan i hand, tills Jongslätten kom tillbaka. Då sa' han: "Dä va bra att du har stått här och vaktat tröjan åt mej." Han hade en dotter, som inte var rätt klok. Hon hittade ett vargbo med tre ungar i. Hon tog dem i förklät och sedan släpade hon en gravruska efter sej. "Vargen" förföljde henne, men hon kunde ej komma förbi gran- riskan. När dottern kom fram mot hemmet, låg Jongslätten i ett fönster och sköt varghonan därifrån. Det fanns så mycket råttor i Göteborg på far mins tid. Men de talte vid en finne att han tog med sig dem. De marscherade första da'n till Storängen och nästa dag till Gamla Lödöse (uttalas Gammelös) och så vidare åt norr över till Finland. I Göteborg fanns en spågumma, som de kallade Olycka. Hon kunde tala om vem som hade stulit och återskaffa det. Och hade man förlagt en sak, talade hon tvärt om, var saken var. Hon kom på fängelse till slut.
Om Trolldom
Det var en präst, som hade en fru som kunde trolla. En gång var prästen ock hans dotter ute ock gick. Då sa hon: 'Vill pappa tro, att jag kan trolla?" — "Vad kan du då?" sa prästen. "Jag kan mjölka kor ock .göra bläster1", sa hon. "Vem har lärt dig det?" sa prästen. "Det har mamma", sa tösen. "Gör bläster", sa prästen. Ock då började det blåsa. "Gör hårdare", sa prästen. Ock det blev så stark storm, så hatten blåste av prästen. "Nu skall du mjölka klockarns ko", sa prästen. Ock det gjorde hon, så länge hon hade mjölk. "Mjölka längre", sa prästen. "Nu mjölkar hon blod", sa hon. "Mjölka, till hon stupar", sa prästen. Ock kon dog för klockarn i båsen. När prästen kom hem, bad han frun, att hon skulle lära honom att trolla. "Ja det skall jag göra", sa hon. Så välvde hon en potta på golvet ock bad prästen, att han skulle gå omkring pottan ock säga: "Jag svär mig från min gud ock liter på denna potta." Men prästen sa: "Jag svär mig till min gud ock skiter i denna potta." Ock så gick prästen ock spjärnde2 till pottan, ock då låg skam som ett nystan under pottan. Frun ock dottern blev dömda till döden för sin trolldom.
Om Trolldom
Det är en gammal sägen om en bro i Värmland, som kallas Djävulsbron, som uppkom på det viset, att det var en gubbe, som hade fått tag i en svartkonstbok ock läste i. Ock då kom det fram en hop djävlar ock frågte, vad de skulle få för arbete. Då sa han, att de skulle bygga en bro över den strömmen där, ock det gjorde de i rappet. Men då ville de ha betalt, ock då gav han dem en tunna ärter att byta emellan sig. Ock de tog var sin ärta, men de var så många, så det var en som ingen ärta fick. Ock då, sa han, att han tar sin sten ur bron, ock det säges, att det skall vara ett hål i bron efter stenen.
Om Trolldom
En präst hade förlovat sig med en flicka [i Finland], ock när han for hem till Sverge, sa hännes fader till honom, att om han icke kom tillbaka inom år, så var han olycklig. Ock när årsdagen kom, blev han bekymrad, för han var rädd för gubbens hotelse. Men så mötte han en finnegubbe, som frågte, vad han var ledsen för. Då talte han om det. "Jag skall jälpa dig", sa gubben. Ock så bar de in vatten i en så. Då bad gubben, att prästen skulle titta i vattnet. Det gjorde han. Då frågte gubben, om han ser något. "Jag ser ett stort bärg, ock en gubbe kommer upp på bärget med en bössa." — "Tag din bössa ock skjut, innan han hinner att skjuta", sa gubben. Ock prästen sköt i vattnet, ock gubben föll ned för bärget. Hade icke prästen varit så kvick att skjuta, så hade gubben skjutit honom.
Om Trolldom
Det var en soldat som gick till en finnekäring ock ville, veta, hur det stod till i hans hem. Då sade käringen, att om han ville, så skulle han få resa hem om natten. Men han fick icke ge sig till känna, för då kunde han ej komma tillbaka. Så virade hon in honom i en halmkärve, ock så bar det av upp i luften ock hem, så han fick se, hur det stöd till. Ock sedan for han tillbaka till Finland igän, så han reste från Finland till Sverge ock tillbaka på en natt.
Trolldom.
Om en karl inte fick den tösen, som han ville ha, då kunde han sätta ner henne. Han skaffade sej några hårstrån från hennes huvud, sedan virade han dem om en pinne och satte ned pinnen i vatten. Då blev flickan konstig på många sätt och ville inte äta och var jämt nedstämd och tyst - Det var en kvinna i min barndom, som var nersatt. Men hen- nes man - ja, hon var gift, för det var hon sedan innan hon blev nersatt - gick till en klok gubbe, och han "tok upp'a". Di, som var nersatta i vatten, frös jämt. Så kunde de sätta ner folk i eld, och då var det inte nå'n möjlig- het att ta upp dem igen. Det är mest finnar, som bruka såna konster. I min mors tid var vargarna vanliga här (x 1811 - t 1903), men i min barndom såg man dem sällan. Men de rev dräktiga kor och märrar, för de ville åt fostren. Men så kom en finne, och de mutade honom så att han tog med sej vargarna till Finland.