Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
I Ödsmåla var ett berg. Och där var troll. Torrås hette det. De lånade bort till jul. Bönderna fick låna kopparkittlar av trollen, och så fick trollen korv och pölsa igen. Så bönderna där bytte med trollen. En julafton kom där en trollkäring och satte sej i gruvan (spisen) i Torrås. "Hur ä dä fatt att du kommer hit?", sa gubben. "Jo", sa trollet, "ja råkade till å släppa en fis, å då körde de ut mig."
Jul
Det var inte någon bestämd ordning med julförberedelserna, utan arbetena gjordes, alltefter- som det lämpade sig. De bakade mycket till jul. Det var rågbröd, vetebröd, surbröd, sirapsbröd, vörtbröd; av vörtdegen gjorde de "Lussebockar" käringar och gubbar. Sista julkakan gömdes till såningsdagen. Då åts den upp. Arbetare, kyrkvaktare och ringare gick omkring vid jul till alla ställen och fick en kaka med korv eller annat sovel eller pengar. Tiggare fick "julahögar", när de kom. Barn vid herrgårdarne, alla de underlydandes barn, fick också "julahögar" av alla sorter de bakade.
Påsk
Namnen på darna i påskaveckan, det är: Svarta måndag, vita tisdag, dymle onsdag, skärtorsdag, långafredag och påskafta. All ved skulle huggas före dymle onsdag. Annars slog dym- lingen i knaggen igenom kamarna, så att de inte kunde hugga dem sen. Förr skulle de baka till jul, så att det varade över dymleveckan. De sa, att påskakäringarna var ute och for till Blåkulla påska- afta. Då skulle alla redskap in, annars tog de dem och red på. Om påskafta tände ge eldar ute. Och så skulle de skjuta också. Det var för att inte påskakäringarna skulle komma.
Lucia
Lucia, det var väl detsamma som lussegubben. Det skulle vara något trolltyg. De hade för sej lussegubben kom till kvarnarna lussenatt. Det skulle vara farligt att han gjorde något ont i kvarnarna då. Jag var mjöl- nare i Brokvarn; och det var en som sa till mej, att man ska' ta en eldbrand och doppa i vattnet. Sen skulle han inte kunna komma. Lussemorgonen skulle de ha stora, stora ringar och kaffe. Det var lusse- bete. Den som skulle ha slaktat en gris till jul, skulle för det mesta upp och slakta den bittida på lussemorgonen. Då skulle de supa och ha redigt lussebete. De skulle ha in grisen åt köket och slakta kl 3 om natten.
Julafton
Stugans klädsel. Till jul klädde de väggarna med halm och hängde hand- klän efter taket, och på handkläna satte de kransar av pap- per. Julnattens andeväsen. Julnatten fick de inte duka av bordet, för då skulle de döda komma hem och äta, och så skulle ljuset brin- na. Doppa i grytan. Julafton doppade de i grytan. Märken och tydor. Det var märken i askan, om nån skulle dö under året. Det var väl fotspår tror jag, men det var bara vissa, som kunde förstå sig på det. När de satt och åt på julkvällen skulle de gå ut och / titta in genom fönstret, och då skulle den, som skulle dö un- der året sitta huvudlös.
Vårarbete
"Juloxar" baka de till julen förr, o här bakar vi sådan ännu för gammal seds skull. Den låg på julbordet hela julen, sen skulle den i tork o så gömdes den till våren. Just när de kommit ut på åkern o satt för har- ven o skulle börja vårarbetet, skulle de äta av den, både oxen o mannen som körde, den blöttes opp i svagdricka. Detta var för att kar o dragare skulle bli starka o stå gott under sommaren. Juloxen bakades av vörtadeg. (Illustration) (Eft. föremålet.)
Novellsagan Aarne 870
Tolv rövare bodde i Tjuvberget vid Hulta. De tog till sig en piga, som tjänade på Hulta. Det var i julaveckan och hon hade varit hos dem några dar bara. Så skulle de ha lite festligt under julen och de sa åt pigan, att hon skulle gå och hämta lite julhalm, men hon fick inte upptäcka något, för då skulle hon vara förlorad. Hon gick till Hulta och fick halm. "Jag kommer att släppa ett halm- strå här och var, så I kan se vilken väg jag går," sa hon till folket där. De skickade bud till Mölndal så att det kom poliser juldagen om morgonen, och tjuvarna blev tagna.
Troll
Borta i Klevs berg har bott troll. Det talte de alltid om, att de bruka ta vört om jul. Så hade trollet vart och skullat gå efter vört i Kållsgårn. Det var visst en dräng ifrån Kållsgårn, som hade vart ute och for förbi berget. Så ropte det i berget: "Bed mamma komma hem, för Drinte lille har trillat i kitteln och bränt upp sig." När drängen kom hem och talte om det, blev trollkäringen så rädd, så hon sprang ifrån kitteln. Hon glömde den i Kållsgårn, så den fick de behålla.
Väderleksmärken, tydor
Mars med sitt skägg lockar barnen utan vägg. April mä si rännesketa lockar barnen te å inne seta. Om kyndelsmäss är lärkan så högt som oxen bär oket. Så långt före jul rimmet kommer så långt före midsommar kommer regnet. Var det tretton ny på ett år så var det första ett gållny. Och så som nyårsnyet var blev de tre följande. Om det var mycket takisar på vintern så blev det mycket åska på sommaren. Om isen "fryser upp" i bäckar och åar (den höjer sig) så blir det också mycket åska.
Julafton
På julafton var det bråttom förr. På morron då skulle far o nån mer ut o hugga björkar o aspar. Dessa togs hem o travades opp i en skrubb som plockades full, o den veden skulle ligga där o torka, den fick ej tas förr. På julaftons e.m. skulle det städas o göras fint i ladugården. Och kreaturen skulle foras väl o få hö på julkvällen. På julmorron skulle vi opp tidigt o äta frukost. Och då skulle man äta av alla sorters julbröd o julmat, kött o fläsk o korv. Det var en sorts bröd de kalla "surbröd," o så var det / vörtbröd o tunnbröd. Tunnbrödet var hårt, bakat av siktat rågmjöl, riktigt julamjöl. Om det kom in några främ- mande då under helgerna, så tog mor bröd med smör på, men inte utbrett, o gav den främmande, o så fick han (hon) en kniv till att breda ut smöret själv o sitta på en soffa under tiden. Om de främmande inte fick nånting, "så bar de ut jula," sa de. Vi barn fick en kaka av var deg till jul. Och vi syskon hemma var så rädda för varann, så vi la våra kakhögar oppe på sängakransen. De hade "förlåt" kring sängarna då förr.
Julafton
Julhalmen. Julhalmen bredde de klockan åtta, nio på kvällen. De kom in med tre halmkärvar i skymningen. Det var far i huset och hans söner. Julaftons kvällsvard. När halmen var bredd, åt de kväll. Vi var uppe hela jul- natten. Det var bruk. - Julafton, nyårsafton och trettondags- afton åt de ost och smör och kött och korv. - De hade doppat i grytan vid ettiden.De tog av det mjuka brödet de bakat, och doppade. Julbröden. I varje julhög låg en större kaka och en mindre och "julvagn" och "gåser" (en kaka, som var uppvikt på ena sidan.) Alla barnen fick var sin julhög, men i mitt hem stod de inte framme på bordet. De bakade så förfärligt mycket före jul. Jag minns, att vi bakade, så det räckte till / kyndelsmäss. Julkärven. Julneken satte de upp tio, elva på f.m. och likaså gra- narna vid dörren, en vid var sida. Julneken satte en del på en lång stång på lagårn, andra satte den i en liten gran, som de ställde på gården. Julneken var för det mes- ta en havrenek. Julbrasa och julgranen. "Gruvan" skulle läggas full med vacker ved och den fick ligga till efter jul. I spisen satte vi en gran, och så klippte vi pingstliljor av papper och satte i granen, och så la vi ringar av enris runtom. Vi eldade inte i spisen, för vi hade en kakelugn vi eldade i. Det var inte alla, som hade julgran. De andra hade sina öppna spisar de eldade i.
Åkerirörelse / Skjutsar
Min far hade åkeri här i Haga. Efter Skolgatan var det tre åkare och tre staller i min barndom. Sedan fanns det åkare i varje stadsdel - flera stycken. En del hade stora åkerier med flera hundra hästar. Men det fattades inte arbete för en åkare den tiden. Pappa hade körning natt och dag, om han hade velat. Det var mest körning för handelsmän och firmor i staden. Han körde mest inom staden. Det var grovkörsla. Några långkörslar utåt landet gjorde han sällan. Pappa hade en dräng och den hade en krona och tjugo- fem öre om dagen, men då fick han maten. det var inte gott att hålla ordning med dessa åkar- drängar. Somliga gick fulla en del dagar. Det var ett förfärligt supande bland dem. De höllo ihop och bjöd varandra, så fick de brännvin här / och där i staden, där de foro fram. Om kvällen kun- de drängen komma hem så full, att han inte kunde ställa in hästen utan far fick gå ut och leda in den och sela av. Pappa hade körning för de stora vinaffärerna i staden och källarna. Om julen gick en av drängarna omkring i alla vin- affärer och fick sprit. Det var vanligt att vin- handlarna gav sådant i julklapp till dem som hade varit i tjänst eller arbete hos dem. De kunde få flera kannor vin och brännvin som de hade att supa av under julen. Rundan till vinhandlarna gjorde de om julafton.